lördag 1 november 2014

En promenad i Köpenhamn

...härliga timmar i Kongens by
Anländer före halv tolv till Hovedbanegården (the Central Station)

På andra sidan gatan ligger Tivoli...

...som just nu är fullt upptaget med att fira Halloween



Själv tar jag mig via Lavendelsträdde och Sträddet...

...och Ströget (där världens längsta man poserar)...

...till Nyhavn (som är värd mera uppmärksamhet och därför kommer ett särskilt foto-reportage på annan plats)

...som blir mitt första mål...

...i mer än en betydelse

Den helstekta spättan med tillbehör rustade mig för den fortsatta promenaden som gick förbi Skuespilhuset (till höger på andra sidan vattnet ser vi Operahuset)...

...och vidare längs kajerna norrut

En titt på Amaliehaven

Utsikt från Amaliehaven mot Operahuset




...en titt på insidan av den mäktiga kupolen

Nu är jag på väg genom Kastell-området...

...och passerar minnesmärke över de fallna under frihetskampen 1940-1945 (Frihetsmuséet låg också här ute, men utsattes för en anlagd brand förra året, ska dock återuppbyggas)

...passerar Gefionspringvandet

...och fortsätter längs Langelinie

...med denna dam i sikte

...äntligen får jag se henne, den lille havfrue...

...så fin

Den ambulerande kaffeförsäljaren dyker upp just in time...

...för att jag ska kunna få ny energi och fortsätta den långa promenaden. Passerar här Nyboder, världens första tjänstebostäder (för flottans folk och deras familjer). De äldsta delarna från 1600-talet

Vägen tillbaka går längre västerut, här viker jag in på S:t Pauls gade...

...och i denna vägkorsning...

...går jag vidare på Kronprinsessgade...

...som tar mig till Rosenborgs slott...

...och Kongens Have

Färden går vidare längs Landemärket...

...och diverse smågator

En bild på Palads...

...innan det är dags att göra sig klar för återfärd. Klockan är 15:44, solen står mycket lågt på himlen och jag är väldigt nöjd med mina timmar i Kongens By...



Varför det är bättre att vara revolutionär

...och kämpa för socialism på riktigt
En revolutionär socialism motsvarar bäst arbetarnas kort- och långsiktiga intressen

Att vara revolutionär har varken med temperament eller förkärlek till våld att göra. Det handlar om att försöka se vidare och djupare och inte minst att lära av historien. Att inte göra revolution skapar mer våld, gör att vi ständigt får springa i kapitalismens ekorrhjul och idag blir det rent av ett hot mot vår gemensamma framtid.

Arbetarrörelsens stora uppmarsch vid tiden för förra sekelskiftet skedde med en övergripande vision om att omskapa samhället på ett grundläggande sätt och att ersätta den rådande kapitalismen med ett socialistiskt samhälle.

Dessa målsättningar kom grundligt på skam när de ledande skikten inom socialdemokratin svek vid tiden för första världskrigets utbrott, för att inte tala om deras direkt kontrarevolutionära verksamhet när revolutionära arbetarresningar svepte fram över Europa efter kriget. I Tyskland gick ledande socialdemokrater i spetsen för att slå ner upproren tillsammans med borgerliga frikårer.

De socialdemokratiska ledarnas förräderi och rädsla för revolutionen försvagade och splittrade arbetarrörelsen och lade grunden för fascismens framgångar under 20- och 30-talen. Om socialismen genomförts i Europa 1917 hade vi sluppit Hitler (och förmodligen också Stalin eftersom det röda Ryssland inte behövt bli isolerat).

Istället för den röda revolutionen och ett nytt jämlikt samhälle fick vi fascismen, andra världskriget och mänsklighetens värsta prövning.

En historisk parentes

Historien bjöd dock reformisterna en ny chans efter andra världskriget, men det var borgarnas rädsla för de röda revolutionerna som tvingade fram reformerna. Redan efter ryska revolutionen genomfördes rösträtten och åttatimmarsdagen i vårt land.

Segern över fascismen, de folkliga protesterna och hotet från öst i kombination med en begynnande högkonjunktur gav socialdemokraternas samarbete med storkapitalisterna en skördetid. Kapitalisterna insåg att det krävdes eftergifter för att hålla tillbaka en radikal utveckling.

Så visar det sig också att de största reformerna kommer som biprodukter av en revolutionär rörelse.

Det skulle dock visa sig att det socialdemokratiska välfärdsbygget var en historisk parentes. När kapitalet sa stopp på 80-talet kunde inte det socialdemokratiska byråkratskiktet utmana den härskande klassen utan föll till föga för nyliberalismens krav på åtstramningar, avregleringar och privatiseringar.

Reformerna togs tillbaka, den ena efter den andra och arbetarklassen utlämnades allt mera åt marknadskrafternas nycker. Reformismens slutstation är det eviga springandet i kapitalismens ekorrhjul.

Ett hot mot mänskligheten

Kapitalismen är ett system som ständigt återskapar kriser och klyftor i samhället, raserar framsteg och utbreder otrygghet och orättvisor. Ett sådant system måste vi förpassa till historiens skräphög. 

Det går inte med en socialdemokrati som bundit sitt öde till kapitalismen och blivit allt mera högervriden. Det går inte heller med ett Vänsterparti som tagit över socialdemokraternas gamla positioner och blivit folkhemsreformister. Allt det där är historiskt passé.

Nu har kapitalismens egen "utveckling" tagit saken till ett nytt plan. Den enda "lösning" som systemet har att erbjuda är kapitalistisk "tillväxt". Det är detta som vi alla ska underordna oss för så småningom eventuellt få ett bättre liv (eller åtminstone för att slippa få det ännu sämre).

Men denna "lösning" är just det race mot avgrunden som hotar oss alla och vår framtid. Tillväxten bygger på hämningslös fortsatt exploatering av ändliga naturresurser och söndertrasade ekosystem. Revolutionen har fått en ny dimension: Ekosocialism eller barbari.

Se därför till att nu börja orientera dig mot bygget av en ny revolutionär vänster. Allt annat är illusionsbygge.


Rädda Al-Qouds "Jerusalem" Manifestation

...solidaritet med Palestina

Söndag 2 nov kl 14-16
Gustav Adolfs torg Malmö

Palestinska kulturföreningen i Malmö kallar till manifestation till stöd för förtryckta palestinska familjer, vänner och medmänniskor i Jerusalem "AlQouds" och deras motstånd mot ockupationsmaktens försök att fördriva dom från sina hem, hus och stad. Vi manifestera även emot dom dagliga attackerna mot Al-Aqsa moskén av ockupationens soldater och dom olagliga bosättarna i den heliga staden.

För mera info se facebook

måndag 27 oktober 2014

Röda Malmö går på höstlov

...för att ladda batterierna

Tack till alla läsare som så flitigt besöker bloggen. Jag återkommer inom kort med nya inlägg.

Vårt blod har samma färg

...det falska rasbegreppet
Rasismen har rötter i kolonialism och imperialism

Trots århundraden av ansträngningar för att forska i ämnet har man knappast gjort några framsteg eller kunnat bekräfta teorin om att det finns raser med specifika egenskaper eller brist på egenskaper jämfört med andra, det vill säga möjligheten till en "ras för sig".

Det var den före detta professionell boxaren, Reda Zam Zam, som använde citatet i den här artikelns rubrik, när han talade vid en demonstration mot den Islamiska Staten i Århus i september 2014. Han är flykting från Libanon. Detta ställer frågan: Kan mänskligheten delas in i raser? 

Men varför har det alls varit forskning, diskussion och försök att dela upp mänskligheten i raser istället för att bara säga att det finns en mänsklig ras, mänskligheten, homo sapiens? Den eviga jakten efter den "vetenskapliga rasismen", "rasforskning", verkar ha upphört på samma ställe, nämligen att det ligger något annat bakom. Att dela in människor i raser är från den vetenskapliga vinkeln absurt. Men ur politisk, ideologisk vinkel, har det - för vissa - ett syfte.

Kolonialismen som brott

När började denna uppdelning av människor i raser, att en ras kan vara en annan överlägsen? Den spanska erövringen av Sydamerika och förstörelsen av inhemska civilisationer, samt den transatlantiska slavhandeln, var avgörande för idén om de vitas - européernas - överhöghet. Det hände under det 16:e och 17:e århundradet och framåt. Den nya världen skulle erövras. Ursprungsbefolkningarna blev permanent alienerade i sitt eget land och levde i ett tillstånd av fullständig depersonalisering.

Afrikaner förslavades i denna koloniseringsprocess. Slaveriet blev legitimerat med rasbegreppet. Det var skillnad på människor. Några "raser" är överlägsna andra, några måste underkastas en överlägsen ras. Rasbegreppet blev med andra ord introducerat med kolonialismen, med imperialismen. Det handlade om ren och skär ekonomi, som också blev till ideologi - rasism, uppdelning av människor i raser. Ideologi i betydelsen falskt medvetande.

Afrikanerna blev en handelsvara som lades på fartyg och transporteras över Atlanten till plantagerna i den "nya världen". Fångade, stuvade samman på skeppen och sålda - om de nådde fram levande. 11 miljoner transporterades över Atlanten under 400 år. Under hela processen blev de utsattes för ett brutalt övervakningssystem, med ömsesidig rädsla, vilken berodde på just rasism.

På de nya kontinenter som erövrades blev ursprungsbefolkningen nästan utplånad eller dog till följd av våld och sjukdomar, som erövrarna förde med sig. Det koloniala systemet ledde till en kolonisyn som krävde rasism och måste motiveras av rasism. Den inhemska befolkningen, som inte utrotades, måste göras kristna. De skulle säga ja till de nya erövrarnas religion, som kom från Europa - även om den förvisso kom från Mellanöstern.

Befolkningen i erövrade områden upplevde likvideringen av sina egna värdesystem och kollapsen av kulturmönster. Befolkningarna kunde ingenting annat göra än att med ockupanterna erkänna "att Gud är på deras sida".

Söndra och härska 

Tidigare samhällen, såsom i det antika Grekland, hade också baserats på slaveri, men inte på hudfärg. Människor från olika delar av världen såg uppenbart främmande ut. De var märkliga, eller hur det nu än kunde uttryckas. Därmed inte sagt att det inte förekom någon diskriminering. Grekerna betecknade icke-greker som "barbaroi" - de som talade "bra, bra", det vill säga obegripligt. Men detta var inte någon konsekvent förnedrande beteckning då också vissa "barbarer" blev tillagda speciella egenskaper.

Under kolonialismen och imperialismen, med exploatering som funktion och mål, var rasismen en förutsättning, liksom det under hela kapitalismens historia har varit brukligt att sätta arbetare mot arbetare, bland annat genom att fokusera på färg, religion och etnicitet. Om arbetarklassen kunna splittras på grund av hudfärg, kunde exploateringen fortsätta till lägsta möjliga löner och arbetsvillkor. Ofta har etniska grupper och skikt av arbetarklassen varit dubbelt förtryckta, som lönearbetare och som medlemmar av en förtryckt folkgrupp. Om detta ignoreras kan det lätt leda till att upprätthålla förtrycket. Ett socialistiskt program för arbetarklassens frigörelse i USA måste därför även innehålla ett särskilt program för befrielsen av afroamerikaner.

I det brittiska imperiet, som en gång var det största i sitt slag, använde det härskande skiktet begreppet "den brittiska rasen", som hade rätt att erövra fler och fler områden och dominera andra människor. De skulle bringa "civilisation" till så många delar av världen som möjligt. 

Under Boerkriget 1899-1902, då det brittiska imperiet fördrev boerna, som var invandrare från Holland, kunna vinnare och förlorare vara överens om en sak. Kommendören för det brittiska imperiet, Alfred Milner, sa: "Den vite mannen måste härska, ty han är många, många steg över den svarte mannen, steg som det kommer att ta den senare århundraden att klättra."

Psykologiska skillnader

Det finns ingenting i litteraturen eller i erfarenheter från psykologiska kliniker och studier som ser något speciellt, till exempel i en svart persons psykisk sjukdom, eller att svarta fungerar psykologiskt annorlunda än andra människor. De psykologiska principer som främst känns igen genom studier av vita människor, gäller för alla oavsett hudfärg. Samma sak gäller när det kommer till psykisk sjukdom. 

Det är inte en distinkt psykologisk, fysiologisk eller biologisk skillnad. Skillnaderna härrör från det samhälle som skapar eller har skapat skillnader. Det är den specifika samhället som skapar kulturella mönster och allt annat som skapats av människan, vilket i sin tur kan skapa ett annat samhälle där all diskriminering och andra former av förtryck avskaffas. 

Den rasism som går ut över juden skiljer sig inte från den som går ut över den svarta. Ett samhälle är antingen rasistiskt eller icke-rasistiskt. En miljö är antingen rasistisk eller icke-rasistisk.

Typer av rasism

Som framgår ovan var det tal om vad som bara kan beskrivas som en biologisk rasism. Biologisk rasism baseras på antagandet att människor kan delas in i raser som inte bara har olika fysiska egenskaper. Mentala och moraliska egenskaper är också inbegripen i samma "forskning", samma teoribildning. Av sådana teorier följer logiskt att det finns en skiktning, en hierarkisk relation "mellan raserna." 

Det finns också vad som kan kallas kulturell rasism. Den har blivit allt vanligare i dag än den biologiska rasismen. Den viktigaste punkten här är att människor är så olika att integration, att leva tillsammans i samma samhälle, inte är möjligt att praktisera på grund av religion, kultur, moral eller etnicitet. Här finns det dock inga fasta hierarkier, men en tendens att underordna andras kulturer i förhållande till den egna, och det innebär i praktiken i Danmark den danska, vad det nu än kan vara.

Invandrare, flyktingar och deras ättlingar uppdelas genom sitt ursprung i västerländska och icke västerländska länder. Återigen ett hierarkiskt synsätt. Denna rasism-form kan också kallas strukturell rasism, där en grupp människor görs till ett problem enbart på grund av sina etniska rötter. Något som kan vara svårt att upptäcka, eftersom det kan vara som en inrotad praxis. 

Institutionell rasism är också värd att nämnas. Det innebär att det finns rasistiska föreställningar inbyggda i lagstiftning, regler och praxis för offentliga myndigheter i ett givet land. Det minskar vissa etniska eller religiösa gruppers rättigheter.

Det kan också kallas eller åtminstone ligga nära strukturell rasism, när till exempel en kommunal skola stängs på grund av för många barn i etniska minoriteter. Sådana metoder kan omfatta testning och tvångsspridning av dessa barn som kommer att förlora sin lokala skola. Liksom bostadsområden där till exempel politiker inför en politik med kvoter. 

Förutom allt detta, kan det finnas olika typer av vardagsrasism - vanligen nedsättande kommentarer och anmärkningar om andra etniska grupper. 

Varje typ av rasism måste bekämpas med konkreta politiska initiativ och aktiviteter. En viktig förutsättning är just att inte tänka i raser, i rasbegreppet, men etnicitet vid behov. Att inte acceptera begreppet "ras" eftersom det är värdelöst, diskriminerande och blockerande för att utveckla en "mänsklighet för alla".

En mänsklighet

Allt detta medför eller kan medföra rasism och hat mot vissa grupper eller större befolkningsgrupper. Diskriminering, utanförskap och våld kan bli resultatet, som vi kunnat se flera gånger i historien och i nuet - även i Danmark. 

En förutsättning för att bekämpa alla former av rasism, är bara att inse att mänskligheten kan inte delas upp i "raser", och se mänskligheten som den mänskliga rasen. Som utgångspunkt för att arbeta tillsammans för att övervinna, överskrida den kapitalismen som är orsaken till rasismen, som beskrivs i den här artikeln.

När kolonialismen - den expanderande kapitalismen på global nivå - skapade sitt herradöme, blev "vetenskapliga argument" använda för att legitimera slaveri och utnyttjande av kolonierna. När frigörelsen från denna kolonialism, från imperialism, sker, finns det ingen motsvarighet. Ett folk som startar en befrielsekamp, rättfärdigar sällan rasism. De förtrycktas kamp försiggår i regel på en mycket mer mänsklig nivå. 

Kulturer kan mötas och berika varandra när förtryckarsystemen brutits ner. Tills dess måste rasism bekämpas på alla nivåer. Så är frågan om rasismbegreppet kan användas när raser inte existerar. Är det bara för att upprätthålla rastänkandet? För vårt blod har samma färg. Det finns en mänsklighet - homo sapiens - på en jord!

En artikel av Svend Vestergaard Jensen i danska Socialistisk Information
Översättning: Röda Malmö


Boktips: I mörka vatten

...hur svenska folket fördes bakom ljuset i ubåtsfrågan

I Hårsfjärden jagade marinen ubåtar i början av 1980-talet. I Karlskrona gick U137 på grund så det syntes över hela världen. Längs hela den svenska kusten observerades ubåtar. Ubåtsfrågan var den överskuggande säkerhetspolitiska frågan för Sverige. 

Tillsammans med en grupp amiraler var Carl Bildt tongivande i att peka ut Sovjetunionen som ett hot mot Sverige. Och de lyckades. Regering, riksdag, den allmänna opinionen - alla anklagade Sovjetunionen. Flera statliga utredningar försökte bringa klarhet i frågan. Men försvarsmakten hade satt kvalificerad hemligstämpel på känsliga dokument. Inte ens regeringens egen utredare fick ta del av dem. 

I Hemligstämplat ger ambassadör Mathias Mossberg sin bild av vad som hände. Han berättar det som inte kunde skrivas i utredningarna och avslöjar vem som verkligen kränkte svenska vatten. 

Ambassadör Mathias Mossberg var huvudsekreterare i 2001 års ubåtsutredning Perspektiv på ubåtsfrågan och i 2002 års Säkerhetspolitiska utredning. Han arbetade i flera år som diplomat i Sovjetunionen och som en av UD:s specialister på Sovjet. Mossberg har också varit chef för UD:s analysgrupp och arbetade bland annat tillsammans med dåvarande utrikesministern Sten Andersson i fredsprocessen i Mellanöstern och senare som medlare i konflikten i Nagorno Karabach.

Ytterligare tips:
Redan 1985 kom Sveriges Radio-journalisten Ingemar Myhrberg med boken "Ubåtsvalsen" som var ett frontalangrepp på ÖB, Ubåtskommissionen och alla dittills etablerade sanningar om ubåtskränkningarna. Finns att låna på bibliotek.
Boken blev också underlag för långfilmsdokumentären "Ubåtar - en till sannolikhet gränsande visshet".
Uppdrag Granskning har också kritiskt synat tidigare ubåtsjakter både 2007 och 2008.

Internationalen: Ubåtar i repris?


söndag 26 oktober 2014

That's All

Sister Rosetta Tharpe: That´s All


Sister Rosetta Tharpe var en gospelsångerska, men har inspirerat många inom blues och rock. Låten That´s All spelade hon in 1938 och det finns anledning att lägga märke till hennes spel på elektrisk gitarr. Något som i alla fall Chuck Berry och Elvis Presley senare lärde av.
Lyssna också på Up Above My Head och lägg märke till gitarrspelet ca 1:25 in i låten - länk här.

Kort om hennes musikaliska liv får du här.

Starka skäl att aktivera sig

...men det krävs en annan berättelse

Det brinner i knutarna. Våra barns och barnbarns framtid kräver vårt politiska engagemang och ansvar. 
Men det går inte att sticka huvudet i sanden och låtsas som om den politiska vänster-högerskalan inte finns.
Det vore detsamma som att blunda för verkligheten och bortse från de verkliga orsakerna till hoten mot vår framtid. Det krävs en annan berättelse.

Kurdisk autonomi i Syrien?

...en kortlivad historia eller fullbordat faktum?

I nedanstående text analyserar Francesco Desoli det kurdiska partiet PYD, den syriska grenen av det turkiska arbetarpartiet PKK. Texten hjälper oss indirekt att förstå varför kurderna som strider mot IS i Kobane inte erhåller hjälp från andra kurder, inte heller från andra syrier eller från stater som antas stödja den syriska befolkningens resning mot Bachar al-Assads regim. Vi publicerar den här texten därför att den ger intressant detaljrik information om det kurdiska folkets kamp för nationellt självbestämmande. Vi är nödvändigtvis inte överens med författaren i alla slutsatser.

Läs den intressanta texten i veckotidningen Internationalen - länken har du här.

lördag 25 oktober 2014

Wabash Cannonball

Roy Acuff: Wabash Cannonball


Roy Acuff med Wabash Cannonball. Det är den äldsta låt som finns med på "500 Songs That Shaped Rock".