fredag 6 mars 2015

The Rebel Girl

Hazel Dickens: The Rebel Girl



Hazel Dickens framför The Rebel Girl som skrevs av Joe Hill. Enn Kokk skriver om låtens historia. Mora Träsk sjunger låten på svenska, lyssna här.

Internationalen: Arbetarrörelsens glömda kvinnor

Bloggar om politik, musik


Veckans mellanmål: Avocado med räkor

...och smaskig majonnäs
Sorry, lite suddig bild (jag darrade väl av hunger - nej)

Jag råkade ha hemma en halv avocado och en god fransk majonnäs så jag köpte några räkor och skalade. Vips hade jag ett litet gott och mättande mellanmål på eftermiddagen så att jag sen stod mig fram till supén.
Den här rätten funkar naturligtvis också bra som förrätt vid en bjudning t ex.

Så kom jag på idén att göra något som jag aldrig gjort tidigare, nämligen hemlagad majonnäs.
Det visade sig inte vara svårt som jag trodde och det gick på bara några minuter.

Först knäckte jag två ägg och la gulorna i en bunke (vitorna sparade jag och använde i en panna vid ett senare mål).
Jag vispade för hand, äggulorna ihop med en matsked fransk dijonsenap och salt och peppar. Sen tillsatte jag några droppar olivolja och rörde så att det blandade sig. När jag såg att det tjocknade kunde jag hälla på mer och mer olja. Totalt 4 dl olivolja.
Så var det klart. Så här såg det ut:

Smakade rätt okej - för att vara första gången (kanske lite mera syra nästa gång, lite citron eller äppelcidervinäger). Kan man sen ha i kylen en vecka till både det ena och andra.

Ett par saker att se upp med:
1. Alla ingredienser ska ha samma temperatur, antingen kylskåpskalla eller rumstemperatur
2. Ska man använda olivolja ska den vara mild (annars blir inte smaken bra, har jag läst). Jag använde Zeta, extra mild.
Dessutom: När man vispar och häller olja samtidigt så är det bra att ha bunken på en fuktig wettexduk så den står stadigare.

Bloggar om mat, samhälle


Marx historieuppfattning, del 3

...framåt genom strider och konflikter

Hittills har det funnits tre olika former av klass-samhällen i historisk tid - slav-samhället, feodal-samhället och kapitalist-samhället. 

Marx ansåg inte att alla länder nödvändigtvis måste gå igenom alla tre stadierna. Inte heller varade varje stadium lika länge i de olika samhällena, men de svarade mot bestämda stadier i människans ekonomiska och sociala utveckling.

Klasskampen antog olika former under de olika stadierna. Du har redan läst Marx beskrivning av kampen mellan feodal- och kapitalistklasserna som resulterade i borgarrevolutioner och bildandet av moderna kapitalistsamhällen. Nu måste vi titta lite närmare på särskilt två saker i det här sammanhanget.

1. Marx ansåg att kapitalistklassen i jämförelse med feodalklassen var framstegsvänlig. Det var  nödvändigt för människans hela utveckling att feodalsamhället störtades. Feodalsamhället, som också en gång hade inneburit ett steg framåt för människan, var nu föråldrat och ett hinder för hennes möjligheter.

När det gällde att få fram nya metoder för att öka produktionen var det gamla samhället klart olämpligt. Dess härskarklass var rädd för nya vetenskapliga rön som kanske skulle få hela deras värld att störta samman.

Det var till exempel därför som påvens egna astronomer vägrade att titta i Galileis teleskop. De var rädda att de skulle få se något som bevisade att Galilei hade rätt och de själva fel. Galileis vetenskapliga forskningar hade nämligen övertygat honom om att jorden kretsade runt solen och inte tvärtom, som man dittills hade trott. Det var ett farligt påstående att komma med, som gick stick i stäv med teologernas (kyrkans män) uppfattning. På den tiden hade kyrkan stor makt och tålde inte att bli motsagd.

Om den mänskliga utvecklingen alls skulle gå framåt var det naturligtvis nödvändigt att det gamla feodalsamhället med sin inskränkta uppfattning störtades. Och de enda som var starka nog i sextonhundratalets England var borgarklassen. Därför blev det den som tog makten och införde en mer produktiv samhällsform. Det var också av den anledningen som Marx såg borgarrevolutionerna som något positivt. De hjälpte den mänskliga utvecklingen framåt.

2. Men också borgarna skapade samhällen som var lika strängt uppdelade i klasser som feodaltidens samhällen. Nu var det de förmögna affärsmännen som bildade en ny överklass. I England hade de utan samvetsbetänkligheter sett kung Karl I:s huvud falla och var nu helt inriktade på att utveckla handeln med Indien.

Revolutionen betydde alltså bara att en härskande klass ersattes med en annan. Feodalherrarnas förtryck var förbi, men nu utnyttjades folkmassorna i stället av affärsmännen som hade infört det kapitalistiska systemet. Alla revolutioner i ett klassamhälle var av det här slaget, fastslog Marx. De innebär kanhända nyttiga framsteg i produktionen, men de löste inte problemet med klassmotsättningarna. De gjorde inte slut på klasskampen utan ändrade bara på formerna för den.

Det är viktigt att vi förstår de här två punkterna ordentligt, för annars fattar vi ingenting av Marx fortsatta historiska tankegångar. Han hade en grunduppfattning som var så här:

Människans historia under de senaste två- eller tretusen åren har varit en klasskampernas historia, där varje klass har stridit för sina egna intressen. men i den ofta grymma och smutsiga kampen anar man ändå något som kan kallas vackert - människosläktets sökande efter något bättre. Sakta har man rört sig mot ett samhälle som inte bara är olikt den föregående utan också bättre för människor att leva i.

Den historiska bild av människans utveckling som Marx och Engels målade upp är en bild av ständiga, hänsynslösa strider om makten. De ser inte alls historien som en stadig, ganska fredlig utveckling, genomsyrad av ädla tankar och höga ideal. Många forskare vill gärna se det så.

Marx understryker särskilt hur nödvändigt det är att tillfredsställa människans materiella behov. Med det menar han allt som människan behöver för att kunna leva, inte bara mat, kläder, bostäder och arbete, utan också livskraft och livslust. Men man får inte tro att Marx historiska uppfattning var så pessimistisk att den inte sträckte sig högre än till materiella ting. Tvärtom, Marx och Engels trodde starkt på människans framåtanda.

De var övertygade om att män och kvinnor hade en naturlig kraft att handla och kämpa, för de båda filosoferna såg något djupare i historiens eviga klasskamp. De såg folkets envisa försök att resa sig och en gång få bestämma över sitt eget liv; de såg en vidgad kännedom om naturens resurser genom vetenskapens forskningar; de såg demokratins (folkvälde) utbredning och växande inflytande på samhället.

Mänsklighetens historia är rik på djärva idéer och osjälviska uppoffringar, fastslog Marx. han tänkte då kanske särskilt på den franska revolutionen 1789 med sitt berömda slagord: "Frihet, Jämlikhet och Broderskap" och på chartiströrelsen och den moderna socialismen. Men för Marx var det inte bara revolutionernas hjältar och martyrer som var samhällsutvecklingens fanbärare.

Han såg inte på klasskampen enbart som en smutsig kamp för egen vinning, utan också som ett steg framåt för hela mänskligheten. Därför kunde han erkänna att också den exploaterande klassens män och kvinnor ofta hade fört utvecklingen framåt. Marx och Engels höll väl inte helt med om allt det vackra som sas om till exempel Jeanne d´Arc eller Martin Luther eller George Washington, men de erkände villigt att sådana människor hade betytt mycket för utvecklingen.

Marx historieuppfattning är materialistisk. Den präglas av en rättfram, realistisk analys av alltings materiella, ekonomiska grund. Men samtidigt genomsyras den av en hängiven tro på människans framåtanda och en stolt beundran för det som hon redan har uträttat. Det är den föreningen av klarsyn och tro på framtiden som ger Marx historieuppfattning så stor genomslagskraft. Det är också den som gör hans historiska böcker till en så intressant läsning.

Men framstegsteorin, som Marx så lidelsefullt talar för, är inte en enkel, automatisk, fortlöpande väg framåt. han trodde sannerligen inte på att allt sker till det bästa i den bästa av världar, och inte heller att människorna bygger upp en bättre värld genom att tänka ädelt och upplyst. Hans historieuppfattning är också revolutionär. Historien har bevisat att människosläktets väg mot en ljusare framtid gick genom strider och konflikter, ansåg han. Ibland måste det också till omstörtande förändringar av samhällets organisation - en revolution.

Marx menade inte nödvändigtvis någon blodig uppgörelse. En del revolutioner var nog så fridsamma, men de innebar alltid en grundlig förändring av samhällets uppbyggnad. Borgarrevolutionen var en revolutionär förändring, därför att borgarklassen tog makten från feodalherrarna och skapade om samhället både ekonomiskt och politiskt. Varje revolution, framhöll Marx, motarbetades naturligtvis alltid av den klass vars makt och förmåner hotades.

Men revolutioner var oundvikliga om människosläktet skulle gå mot bättre och rättvisare samhällen. Det var dumt att vara rädd för tanken på revolution, ansåg Marx. Det var lika dumt att vara rädd för klasskamp. I det klassindelade samhället är strider ofrånkomliga. Revolutionen är den naturliga vägen till ett bättre samhälle. Den som inte förstod det hade inte lärt sig något av historien, menade Marx.

Detta var tredje och sista delen om Marx historieuppfattning. De tidigare delarna hittar du här:

Del 1: Hur uppkom kapitalismen?
Del 2: En historia om klasser och klasskamp

Bloggar om politik, karl marx  Intressant


torsdag 5 mars 2015

Syriza stormar fram

...nästan femtio procent i ny opinionsmätning
Men också växande intern kritik

Det grekiska vänsterpartiet Syriza får nästan femtio procent i en ny opinionsmätning. Samtidigt skaffar sig vänstertendensen inom partiet nya allianspartners i kritiken mot partilinjen.

I en opinionsmätning från onsdagen den 25 februari har stödet till regeringspartiet stigit till 47,6 procent - mot knappt 36 i valet i slutet av januari.

Samtidigt växer den interna kritiken mot partiledningen från en vänsteropposition som nu får stöd från både ministrar, eu-parlamentariker och en stor minoritet i partiledningen.

Läs mer i danska Modkraft

Bloggar om politik, grekland  Intressant

Bloggat: Kildén & Åsman

Ferguson: Systematiskt rasistiskt polisvåld

...den officiella rapporten klar

Rapporten fastslår att polisen i Ferguson styrs av en ”djupt rotat och högst påtaglig rasism, både i sin struktur, sina rutiner och sitt agerande i det dagliga polisarbetet”

Läs mera i Internationalen: 

Fergusonrapporten: ”Det rasistiska polisvåldet är strukturerat och systematiskt”


Bloggar om politik, rasism  Intressant

onsdag 4 mars 2015

Flygstrejken är berättigad

...allt stöd till kampen mot otrygga jobb

”Vi är tillbaka i den råa turbo-kapitalismen som på tidigt 1900-tal innan arbetarrörelsen hade kämpat sig till en reglerad arbetsmarknad”  (anonym anställd på Norwegian)

Åter igen tvingas en stor grupp anställda ut i strejk för att försvara sig mot arbetsköparens strävan till usla anställningsvillkor. Det handlar om att Svensk pilotförening vill ha trygga anställningar i Norwegian och möjlighet att kollektivt förhandla om sina villkor.

Sedan midnatt har Norwegians piloter i Norge gått ut i strejk. Flygbolaget vägrar förhandla och hyr tills vidare in vad facket kallar strejkbrytare från Spanien.

- Det är inte seriöst, säger Turid Svendsen, förhandlingschef på norska pilotfacket Parat.

Flygbranschen är en värsting, skriver norska Klassekampen.

- Vi är vittnen till en nedåtgående spiral i flygbranschen där arbetsförhållanden och lönevillkor är i fritt fall. Detta går till slut ut över säkerheten, säger norska LO:s förste sekreterare Peggy Hessen Følsvik.




V i Malmö vill hjälpa EU-migranter

...en framgång för utomparlamentariska opinionen
Tiggare i Malmö lever i misär i eländiga "bostäder" utan vare sig vatten, toaletter eller sopcontainer

Vänsterpartiet Malmös styrelse antog i söndags ett dokument som förslår åtgärder för EU-migranter.

Vänsterpartiet Malmö lyfter bland annat följande åtgärder i dokumentet:
  • Boplatser för EU-migranter ska utrustas med tillgång till toalett, rinnande vatten och containers.
  • Malmö stad bör inte avhysa människor från boplatser om inte en alternativ boplats kan erbjudas.
  • Att skapa övernattningsmöjligheter för EU-migranterna under vintertid med ordentliga sovplatser, säkerhetsutbildad personal och tillgång till mat och dricka. Boendet bör utformas i dialog med bland annat EU-migranterna själva.
  • Kommunens samordningstjänst bör göras permanent.
  • Stöd till fortsatt verksamhet på kontaktcentret med bland annat utbildad personal, information och tillgång till dusch- och tvättmöjligheter
  • Kommunen bör verka för att polisen tar ett större ansvar för att garantera säkerheten kring boplatserna.
  • Arbetet med att bekämpa antiziganism bör intensifieras, med särskilt fokus på skolorna.
  • En handlingsplan ska tas fram i samråd med EU-migranterna och intresseorganisationer och nätverk och beslutas politiskt senast innan sommaren 2015. Handlingsplanen ska bland annat behandla frågor om kontaktcenter, avhysningar, övernattningsmöjligheter, tvätt, dusch, tillgång till toaletter och containers, rätten till skolgång, rätten till sjukvård och akuttandvård, rätten att inte bli utsatt för trakasserier, information om svensk arbetsrätt. Handlingsplanen ska även handla om förebyggande arbete mot fattigdom och ta upp åtgärder för möjlighet till självförsörjning och egenmakt. Ett syfte med kommunens långsiktiga arbete bör vara att möjliggöra och stödja EU-migranternas egenorganisering.




Marx historieuppfattning, del 2

...en historia om klasser och klasskamp

Enligt Marx föddes alltså kapitalismen när affärsmännen, fabriksägarna och bankirerna hade genomfört en revolution (för del 1 se här). Efter den kontrollerade de samhället och kunde forma det till att passa sina egna behov och intressen. Det var huvudsakligen en ekonomisk revolution, det vill säga ett annat sätt att organisera produktionen.

Men det var också en politisk revolution. För att kunna bygga upp ett kapitalistsamhälle måste borgarklassen också ta över regeringsmakten. Det är därför som borgarrevolutionen i både England (1648) och Frankrike (1789) blev så blodiga uppgörelser med halshuggning av den gamla tidens kung (den högsta feodalhärskaren). 

Sedan kunde man skapa en ny regeringsform - den parlamentariska, det viss säga ett statsskick med folkrepresentation. Och i revolutionernas spår följde också andra livsåskådningar och sätt att tänka som passade det nya samhället.

Det viktigaste nya tänkesättet som kapitalismens seger förde med sig var individualismen. Den innebär att varje individ är en helt fristående, oberoende varelse som själv får kämpa för sin lycka. Den åsikten stämde precis in på kapitalismens produktionsformer. Varje producent ägde ett kapital och använde det på ett så vinstgivande sätt som möjligt i konkurrens med andra producenter.

Det här individualistiska tänkesättet hade en god sida med sig. Det gav män som Martin Luther och andra protestanter mod att resa sig upp och säga sin mening om olika saker. Men det ledde också till ett slags allas kamp mot alla. "Envar sin egen lyckas smed" och "må fan ta den som inte hinner med" blev tidens paroll.

Borgarrevolutioner, som införde kapitalistsystemet i land efter land, pågick ännu under Marx livstid i Europa. Han såg dem som maktkamper mellan två klasser, de feodala jordägarna och de kapitalstarka köpmännen. En av huvudpunkterna i hans historieuppfattning var att klasskamper inte alls var något ovanligt. De pågick ständigt. "Alla hittillsvarande existerande samhällens historia är en historia om klasskamp" skrev Marx och Engels i "Kommunistiska manifestet". Det påståendet är det mest berömda och kanske det viktigaste de gjort om historiens innebörd.

Marx har ofta anklagats för att uppmuntra klasskamp. På det svarade han att det inte var kommunisterna som uppfann klasskampen, utan samhället de föddes att leva i. Klasskampen fanns och skulle alltid finnas så länge samhället var indelat i klasser med motsatta intressen, förklarade Marx. Den var inte önskvärd, men den var en verklighet som man måste räkna med.

När Marx och Engels talade om klasskamp menade de en företeelse i historisk tid, det vill säga de senaste årtusendena. De trodde inte att klasser alltid hade funnits. Engels gör detta klart i sin bok "Familjens ursprung". En klass, enligt Marx, är en grupp människor som  står i ett gemensamt förhållande till produktionsmedlen.

Kapitalisterna utgör en klass därför att de äger företag och fabriker (typer av produktionsmedel). Arbetarna äger bara sin arbetskraft som de ställer till företagens tjänst. En människa tillhör alltså inte arbetarklassen därför att hon arbetar eller är fattig. Affärsinnehavare arbetar ofta mycket hårt, men de hör inte till arbetarklassen.

Kapitalisterna utgör en borgarklass som äger produktionsmedlen

En ruinerad bankir är fattig, men han är ingen arbetare, åtminstone inte förrän han börjar arbeta för lön. Bönder och småbrukare (det finns inte många kvar i dagens England eller Sverige, men i en del länder finns de i miljoner), som äger och odlar sin egen mark är ofta fattiga och sliter hårt. Men enligt Marx tillhör de inte arbetarklassen. Det som gör en arbetare till just en arbetare är att han säljer sin arbetskraft för pengar.

Till för omkring fyratusen år sedan levde allt människor i primitiva stamsamhällen. i dem fanns inga klasser, i varje fall inte till en början. Som vi såg i förra kapitalet påpekade Marx att människor i primitiva samhällen ännu inte har lärt sig att producera mer än vad de själva behöver. Där förekommer ingen eller mycket obetydlig varuproduktion för försäljning eller byteshandel.

Där finns heller knappt någon arbetsfördelning, utom kanske mellan enskilda familjemedlemmar. De primitiva samhällena väljer som ledare oftast de starkaste och intelligentaste bland männen. De har en viss makt. Det finns också andra mäktiga personer inom stammen, till exempel medicinmännen med sin verkliga eller inbillade förmåga att betvinga det onda.

Men i det primitiva samhället finns inga klasskillnader. Sådana visar sig inte förrän människor har lärt sig att producera ett mervärde, det vill säga mer än de behöver för sina egna behov. När den tiden kommer uppstår genast frågan: Vem ska bestämma över mervärdet? Vi vet från föregående kapitel att det var en av Marx viktigaste frågor.

Klasskamp, enligt Marx, är i grunden kampen om kontrollen över mervärdet. Människan kan inte producera något mervärde förrän hennes tekniska förmåga och uppfinningsrikedom har nått en viss gräns. Klasserna bildas därför att de tekniska framstegen gör det möjligt för en del av befolkningen att kontrollera och utveckla produktionen. De gör det för egen vinnings skull, inte för allas bästa.

Arbetarklassen måste sälja sin arbetskraft för att leva

Det var alltså ett faktum att makten överproduktionsapparaten i industriländerna hade fallit händerna på en klass av människor. Marx ansåg inte detta vara alltigenom negativt. Han sa till och med att just skapandet av en överklass med relativt lite kroppsligt arbete att utföra hade varit till nytta för mänskligheten. kanske var det därför den kunnat göra de stora upptäckterna som befriade så många människor från det primitiva samhällets begränsningar.

Marx fördömde alltså inte det historiska faktum att klasser hade bildats i utvecklingens spår. Han skrattade åt dem som påstod att klassamhället hade uppstått som en naturlig följd av människans medfödda själviskhet och girighet. Struntprat, sa Marx, klass-skillnaderna var vuxit fram ur en fullt förståelig samhällsomvandling vid en viss tidpunkt i det mänskliga samhällets utveckling.

Klass-skillnader var varken gudasända eller eviga. Inte heller berodde de på någon sorts medfödd läggning hos människor. Det fanns inte något sådant som "naturliga" härskare eller "naturliga" slavar.

Inom ett samhälle med helt olika intressen emellan klasserna måste det bli en kamp, framhöll Marx. Naturligtvis behövde kampen inte alltid vara lika häftig. Ibland var den kanske inte ens märkbar. Men klasskampen fanns där - också om allt verkade lugnt på ytan.

Den fortsatte även om de två klasserna inte var medvetna om den. Särskilt arbetarklassen hade svårt att se klart i det här fallet. De märkte ingenting av kamp annat än möjligen i kristider. Ett av klasskampens kännetecken var enligt Marx att den härskande klassen alltid försökte dölja fakta. Det är inte alls tal om någon kamp, sa kapitalisterna, det är bara ett påhitt av bråkmakare som vill störa ordningen.

Marx och Engels hävdade aldrig att klasskampen var en strid mellan det goda och det onda. Om det hade varit så, hade den snart varit över. Enligt dem är stridsfrågorna klara, men de har blivit så överlastade med svårigheter, felaktiga uppfattningar och falska påståenden att kampen mycket sällan förs öppet. Hela klassamhället är en mycket invecklad historia och dessutom är alla klass-samhällen inte lika.

En tredje och avslutande del kommer inom kort

Röda Malmö: Marx historieuppfattning, del 1

Bloggar om politik, karl marx  Intressant


tisdag 3 mars 2015

Värsta terrordådet i Sveriges moderna historia

...75 år sen attentatet mot Norrskensflamman
Brandruinen efter attentatet som tog fem människors liv. Foto: Wikipedia

Det var natten till den tredje mars 1940 som en grupp militärer, ledsagade av en journalist från Norrbottens-Kuriren, smög sig in i tidningen Norrskensflammans lokaler i Luleå. Sprängladdningar monterades på tryckpressarna i källaren och på bottenvåningen. På andra våningen låg flera familjer och sov. Fem människor dog i den våldsamma brand som följde på explosionen. Tre vuxna och två barn, en åttaårig flicka och en tolvårig pojke.

Ett klart politiskt attentat. Mördarna kom undan med några få år i fängelse. De benådades av samlingsregeringen 1944. Fem dog - ingen dömdes för mord. Sveriges värsta terrordåd i modern tid, men också en rättsskandal av stora mått. Under rättegångarna behandlades aldrig att fem personer dött. 

Då var det kommunister som utpekades som fosterlandsförrädare och den stora faran. Idag sker något liknande. Ständigt "glöms" det bort att det är högerextremister som står för våldet (lasermannen, Breivik, serieskytten i Malmö, nazisters avrättningar av fackförenings-aktivister, invandrare, homosexuella, mordbränder mot moskéer, beskjutning av romer osv), medan islamister och "våldsbejakande extremister" på vänsterkanten utmålas som det allt överskuggande hotet.

Staten klumpar ihop nazister och fredliga, skriver Petter Larsson i AB. Statsmakten klumpar inom ramen för sin kamp mot ”våldsbejakande extremism” ihop våldsamma nazisekter och ohyggligt farliga rörelser som IS och al- Qaida med fredliga organisationer som Allt åt alla och Syndikalistiska Ungdomsförbundet. Ett solklart intellektuellt haveri, skriver Larsson.

Arbetet mot extremism är ett dåligt skämt, skriver Oisin Cantwell i samma tidning. Statens arbete mot politisk extremism är ett mycket dåligt skämt. Med en usel utredning som grund stämplas humoristiska vänsteraktivister som potentiella terrorister.

Reflektioner på denna 75-årsdag av ett tragiskt och fruktansvärt terrordåd. Men som också ger oss anledning att fundera över de historiska lärdomarna.



Rosengård: Krävs långsiktigt hållbara lösningar

...fackens åtgärder blev en blåslampa under beslutsfattarna
Social misär, segregation och högerpolitik har underminerat skolorna i Rosengård

Fackens aktion och skyddsombudens beslut att stänga Verner Rydén-skolan har uppenbarligen haft effekt. Skolkommunalrådet Anders Rubin (s) gjorde en pressad figur i måndagskvällens Sydnytt där han lovade allt och bedyrade att "pengar är inget problem".

Vad som händer i praktiken återstår att se. Problemen är inte nya. Flytten av elever från Örtagårdsskolan (en annan Rosengårdsskola) till Verner Rydén var uppenbart ingen succé, vilket facken varnade för. Det gick dessutom till på ett sätt som var allt annat än bra.

Nu har man hamnat i ett läge som kräver akuta åtgärder. Under måndagen har ett åtgärdsprogram upprättats. Det är viktigt att man hittar långsiktigt hållbara lösningar, annars riskerar den nuvarande situationen att uppstå igen.

– En skola som är som Verner Rydén, med problem, behöver fler lärare för att kunna möta alla elever, säger Roine Selind, ordförande i Lärarförbundet i Malmö.

Det är klart att 10-20 stökiga killar inte är orsak till problemen - de är snarare ett symptom på problemen i skolväsendet (dessa 10-20 killar dyker upp varje gång det har gått för långt eller då ett högstadium läggs ner i Malmö).

Många år av felaktig politik har försatt Rosengårds barn och ungdomar i en ohållbar situation. Ordföranden i stadsdelsnämnd Öster, Andreas Konstantinidis (S), erkänner också detta när han säger:
– Det behövs stora investeringar – och kontroversiella satsningar. Värner Rydén har ett normalstort högstadium med 200 elever. Men eftersom man har många elever med särskilda behov behöver man extra stöd. Och då är det inte bra att det är 200, det borde högst vara 100-120.