torsdag 18 december 2014

En röd jul

...bloggen Röda Malmö 
önskar alla läsare 
God Jul och Gott Nytt År














...och så något att lyssna på




Inget blocköverskridande i våra namn

...nio fackrepresentanter protesterar mot LO-toppen
LO:s ordförande Karl Petter Thorwaldsson vill "bjussa på makten" till borgerliga partier, men får kritik från fackligt aktiva

”I stället för att förbereda ett nederlag genom att öppna för samverkan med motståndarna, borde LO:s ordförande i ett sådant läge blåsa till strid för våra krav”, skriver nio fackrepresentanter.

I förra veckan gav LO:s ordförande Karl Petter Thorwaldsson sin lösning på det politiska läget. I Dagens Nyheter sa han att Socialdemokraterna bör samarbeta högerut och då även ”bjussa på makten” till “mittenpartierna”. Om det inte bildas en blocköverskridande majoritet skulle svensk ekonomi drabbas svårt, menade han. 

I klartext vill vår högste facklige representant alltså ge makten över politiken tillbaka till de partier som i 8 år skurit ner och privatiserat välfärden, genomfört skattesänkningar med ökade inkomstklyftor som följd, hållit arbetslösheten uppe och gjort vad de kunnat för att försvaga fackföreningarna. 

Är det den antifackliga Annie Lööf som ska bjussas på makt för att kunna fortsätta försämringarna av arbetsrätten? 

Eller Björklund som ska få tillbaka makten att marknadsanpassa och privatisera skolan? 

På vems uppdrag säger Karl Petter Thorwaldsson detta? I vems namn? Inte våra i alla fall! 

Läs hela debattinlägget på Svt Opinion här





Syrien: Slutsatser

...den revolutionära processen i Syrien, sista delen
Här kommer sista delen av den syriske revolutionäre vänsteraktivisten Joseph Dahers intressanta artikelserie. För tidigare delar se nedan.

Sammanfattningsvis står den syriska folkrörelsen inför flera kontrarevolutionära hot, först av allt Assad-regimen biträdd av sina ryska, iranska och Hezbollah allierade, vilka har registrerat betydande militära segrar som återerövrandet av staden Homs i maj 2014. Regimens propaganda om "kriget mot terrorismen", som också tas upp av diktatorn Sissi i Egypten och de reaktionära Gulf-monarkierna, finner alltmera eko inom västländerna i deras repressiva åtgärder som man förmodar ska klara av jihadisthotet i Europa.

Den andra sidan av kontrarevolutionen är de islamistiska och jihadistiska grupper som motsätter sig målen för den syriska revolutionen (demokrati, social rättvisa och förkastande av etnisk uppdelning) och som attackerar revolutionärer i de så kallade befriade områdena. Dessa grupper har gynnats i första hand av amnestin som beviljades dem av regimen i början av revolutionen, medan demokrater och andra revolutionärer fortsatte att tyna bort i fängelser och blev mördade av regimen. Assad-regimen har inte systematiskt bekämpat dem. Så blev staden Raqqa, som ockuperades av IS, förskonad från bomber tills USA:s bombningar mot IS började i augusti 2014.

För det andra har dessa jihadist-grupper gynnats av ekonomiskt stöd, särskilt i början av revolutionen, men mindre i dag, från privata donatorer i Gulfmonarkierna som ville förvandla den folkliga revolutionen till ett religionskrig. Jihadistgrupper som IS och Jabhat al Nusra har dessutom till stor del blivit ekonomiskt självständiga tack vare den trafik som genereras av ockupationen av oljekällor och utvecklingen av en krigsekonomi.

Det är också viktigt, trots svårigheterna och hoten mot den syriska revolutionen, att betrakta den som en integrerad del av den revolutionära processen i regionen och dess dynamik, och alla försök att skilja dem åt måste utmanas. Revolutionärerna i Syrien kämpar som de andra aktivisterna i länderna i regionen för frihet och värdighet och även mot de auktoritära regimer och islamiska grupper och jihadister som motsätter sig deras mål.

Likaså kan inte de så kallade geopolitiska invändningarna eller ett ovanifrån-synsätt på dessa block av länder förklara dynamiken i den syriska revolutionen. En sådan analys leder några politiska kommentatorer till positioner som gör dynamiken i den revolutionära processen obegriplig och de förbigår med tystnad det faktum att stormakterna, som påstås vara motsatta, samarbetar tillsammans på olika teman, som till exempel om Irak på sistone, men även i "kampen mot terrorismen".

Närmandet under det senaste året mellan Iran och USA är ett perfekt exempel och har visat, om det fortfarande är nödvändigt, det meningslösa i positionen för de sektorer av vänstern som ser Ryssland och Iran som en del av ett anti-imperialistiskt block. De olika imperialistiska makterna och de regionala borgerliga regimerna har, trots deras rivalitet, ett gemensamt intresse av att besegra de folkliga revolutionerna i regionen, och det mest uppenbara exemplet är Syrien. Genève 2-konferensen som hölls i mars 2014 om Syrien, stöddes av alla globala och regionala krafter utan undantag, hade samma mål som tidigare "freds"-konferenser: att nå en överenskommelse mellan Assad-regimen och en opportunistisk falang - kopplad till Väststaterna och Gulfmonarkierna - av oppositionen som förenas i den syriska koalitionen.

Vi ska inte inbilla oss att den imperialistiska rivaliteten på global nivå mellan USA, Kina och Ryssland är ett oöverstigligt hinder för dessa makter, i den mån dessa i verkligheten befinner sig i ett ömsesidigt beroende i många frågor. Alla dessa regimer är borgerliga regimer som är och alltid kommer att vara fiender till folkliga revolutioner, som vill införa eller förstärka en stabil politisk miljö där de kan samla och utveckla sitt politiska och ekonomiska kapital i strid med de folkliga klasserna. Ingen regional eller internationell makt är vän av den syriska revolutionen, bara de folkliga klasserna i kamp över hela världen. I Syrien liksom på andra håll, finns ingen lösning så länge de demokratiska och sociala frågorna inte behandlas tillsammans.

Slutligen, som de revolutionära syrierna uttrycker det: "Fienderna är många.... revolutionen är en... och den fortsätter". Den syriska folkrörelsen har otvivelaktigt inte sagt sitt sista ord.

Tidigare delar av artikeln:




onsdag 17 december 2014

För redeliga män

Folk och rackare: 
För redeliga män














Folk och rackare spelade svensk folkmusik med påverkan från engelsk folkrock. Deras mest kända skiva är Stjärnhästen, varifrån "För redeliga män" är hämtad.

Bloggar om musik, jul


Syrien: Ett år av folklig rörelse och kamp

...den revolutionära processen i Syrien, del 8
Tidigare delar av denna intressanta artikelserie av den syriske revolutionäre vänsteraktivisten Joseph Maher: del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6 och del 7

Den folkliga rörelsen fortsätter att göra sin röst hörd mot alla dem som är motståndare till målen för revolutionen. I januari 2014 hade en folklig explosion i många befriade områden knuffat ut IS och uppmuntrade andra väpnade grupper att bekämpa den senare, däribland vissa islamistiska grupper som till en början var motvilliga, men som under folklig press började bekämpa IS. För en stor majoritet av folket i de befriade områdena hade IS blivit som en annan sida av Assadregimens maktfullkomlighet, väl sammanfattad av demonstranternas skanderande: "Assad och IS är ett".

I mars 2014 hölls många evenemang och aktiviteter för att fira den tredje årsdagen av den syriska revolutionen och minnas dess mål, med fotoutställningar och teaterföreställningar i befriade zoner som Aleppo och regionen Idlib.

Under april och maj har också aktioner organiserats mot jihadistiska och islamistiska grupper. I staden Minbej, nära Aleppo, som hölls av IS genomfördes en generalstrejk i maj av invånarna i staden för att protestera mot ockupationen. En grupp aktivister har också lanserat en kampanj för att kräva frigivning av fyra revolutionärer inklusive Razan Zeitouneh, en symbol för det folkliga upproret och kampen mot regimen, som kidnappades i december 2013, troligen av den Islamiska fronten som redan innan hade hotat aktivister. Demonstrationer har hållits till exempel i staden Duma, nära Damaskus, och i distriktet Salah el-Din i Aleppo under parollen: "Den som kidnappar revolutionärer är en förrädare".

Under det skendemokratiska valet i juni 2014 då diktatorn Bashar al-Assad omvaldes, distribuerade grupper av aktivister flygblad och broschyrer i största hemlighet, före och under valen i städer och områden under dominans av regimen, såsom Damaskus, Aleppo och Hama, fördömde regimens brott och upprepade sin beslutsamhet att fortsätta sin revolution till segern. Samtidigt fanns det demonstrationer i många befriade områdena som fördömde dessa "blodiga val". Vi såg också några revolutionärer i de befriade områdena som omvandlade soptunnor till valurnor på vilka det skrevs "Du kan rösta här", "Vi har kastat ut dig, Bashar" och "Bashar, det är här som du lever". I staden Qamichli organiserades en demonstration av unga kurder för att fördöma valet som en fars iscensatt av Assad och uppmanade till bojkott.

Under den israeliska militära aggressionen mot Gazaremsan fanns det i "befriade områdena" i Syrien, särskilt i olika stadsdelar i Aleppo, i staden Qaboun nära Damaskus, Deraa, och så vidare, solidaritetsdemonstrationer med det palestinska folket från början av operationen.

I distriktet Salah el Din skickade demonstranterna följande meddelande till det palestinska folket: "från befolkningen i Salah el Din i Aleppo till befolkningen i Gaza: vi är ett, er kamp är vår kamp". En fackeltåg ägde också rum i Aleppo för Gaza, medan barn demonstrerade i massor i staden Qaboun i solidaritet med Palestina. Det har också varit demonstrationer till stöd för Gaza i det palestinska lägret Yarmouk. På Golanhöjderna, ockuperat av Israel, fördömde demonstranter, som stöder den syriska revolutionen, Israels militära attack mot Gaza, med plakat som krävde ett stopp för massakern i Syrien och Gaza.

I början av augusti 2014 lanserade aktivister i folkliga kommittéer och råd i vissa stadsdelar i Aleppo en kampanj för att återuppliva rörelsen med fredliga protester mot regimen samtidigt som man motsätter sig Islamiska staten. Kampanjen vill särskilt återuppliva gatudemonstrationer som också använder sociala medier. Kampanjen kallas: "fredlig aktivism är revolutionens puls".

Kampanjen samlar de revolutionära råden i stadsdelarna Salah al-Din, Bustan al-Qasr, Kalasa och gamla staden i Aleppo, samordningskommittén för distriktet Mashhad, och civila försvarsakut-team. Det fria Aleppos kommunala råd, Syrian Association of Women och ett antal fristående aktivister har också anslutit sig till denna mobilisering.

Under den första dagen av kampanjen organiserade det revolutionära rådet för Salah al-Din en vaka. Deltagarna höll banderoller som svar på en artikel publicerad i den amerikanska tidskriften "Live Wire", vilken karakteriserade Aleppo som "den farligaste staden i världen". Demonstranterna ville sända ett budskap om att deras stad lever och förtjänar kärlek trots farorna med att leva där. I östra Aleppo deltog demonstranterna i en marsch från trakten av Salah al-Din, förbi Mashhad och slutade i närheten av Ansari. De studenter som deltog i demonstrationen viftade med skyltar som krävde en återgång till de värden som försvarades i början av revolutionen 2011 och för enandet av Fria syriska armén.

De mest anmärkningsvärda fakta är två strejker i de fria områdena i Aleppo. För det första gatsoparnas den 20 september mot "provisoriska regeringen", representanterna för nationella oppositionskoalitionen, och sedan den av "civila försvars"-agenter, motsvarande brandmän, mot samma "regering" den 21 september. Det 3 oktober skapades också en oberoende kampanj mot korruption inom oppositionen...

Under september var det också många demonstrationer och mobiliseringar mot ingripande av USA-koalitionen, den 26 september till exempel under parollen "De civila behöver inga nya internationella mördare!", vilket uttrycker deras känsla av bombningarnas värdelöshet. En streamer som hölls upp av en demonstrant i Aleppo nyligen: "Vansinne: göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat. (Albert Einstein), och under: Afghanistan 2001, Irak 2003, Syrien 2014".

Den 16 oktober demonstrerade man i den "befriade" staden Kafranbel under parollen om att återvända till revolutionens anda. I regionerna under regimens kontroll har oppositionen inte slutat att öka sitt inflytande ens bland "lojala supportrar" till regimen.

I juli och augusti spreds i områden under regimens kontroll mängder med broschyrer tryckta med slogan "Vi vill leva: dina barn ligger i ett palats och våra barn i kistor". På samma sätt genomfördes i mitten av augusti en kampanj som lanserades av aktivister från alawite-gruppen "Shout", som är i opposition till Assad. Gruppen försöker visa på farorna och uppoffringarna som gjorts av alawiterna när de försvarar Assad-regimen. De har till exempel genomfört kampanjer på sociala medier eller genom i hemlighet distribuerade flygblad i staden Tartous, vilka säger att "gatan vill leva" och "stolen för dig [Assad], kistor för våra barn", med hänvisning till det betydande antalet alawitesoldater i regimens armé som har dött under de senaste tre åren. Stolen är en symbolisk hänvisning till presidentskapet.

Den 2 oktober skedde en viktig demonstration i "lojala" distrikt i staden Homs mot de statliga ledarna, efter en explosion som dödade tiotals barn. Demonstranterna ropade parollen "folket vill Barazis fall", med hänvisning till guvernören i staden, Talal Barazi, en regimsupporter.

Samma dag var det en demonstration i "upproriska" distriktet i Homs i solidaritet med offrens familjer. Detta inträffade en månad efter gripandet av "lojala" aktivister för en protestkampanj som heter "Var är de?", mot regimens övergivande av en militärbas i norra Raqqa-provinsen och IS:s massaker på hundratals soldater.

I mitten av oktober såg staden Tartus, betraktad som ett starkt fäste för regimen, sin första demonstration som krävde regimens fall.

Vid samma tillfälle öppnades ett stort köpcentrum, till en kostnad av mer än 50 miljoner dollar i staden Tartus, vilket retade upp anhängare till Bachar el-Assad, som ser detta som oanständigt medan landet ödeläggs av kriget. Denna kritik uttrycker en alltmer påtaglig bitterhet i pro-regim-media, särskilt efter stora förluster bland soldaterna och dödandet av ett femtiotal barn under de senaste attackerna mot Homs. Lojala anhängare anklagar regimen "medan cirka 60% av befolkningen i Tartus inte har råd att handla där "där borta", säger ett upprört meddelande på en regimvänlig Facebook-sida.

Samtidigt bör vi notera bildandet av en autonom regering i flera regioner med en kurdisk majoritet i nordöstra Syrien. En autonom regering dominerad av Demokratiska Unionspartiet (PYD), vilket är den syriska motsvarighet till arbetarpartiet Kurdi (PKK), i november 2013. Assad-styrkorna drogs bort i juli 2012 från nio städer med kurdisk majoritet. PYD kontrollerar de flesta av de kurdiska regionerna utanför staden Qamishli, som fortfarande är under ockupationen av regimen, och några blandade städer i provinser i Hasaka och i Aleppo.

Självständiga övergångsförvaltningar har skapats i Afrine, nordvästra Aleppo, Kobani, mellan den turkiska gränsen i norr och Eufrat som gränsar i väster, och Djezireh, det största och folkrikaste området, vilket är beläget i den nordöstra delen av landet.

I väntan på valen som planeras under 2014 har varje enhet för närvarande en lagstiftande övergångsförsamling ledd av en president och en provisorisk regional regering, som består av tjugotvå medlemmar, utsedda ministrar, som leder med ett ministerråd, den vanliga verksamheten i det politiska, sociala, juridiska och ekonomiska livet. Dessa tre regionala regeringar leds alla av en kurdisk premiärminister och två vice premiärministrar som ofta kommer från andra religiösa eller etniska grupper.

Mycket intressanta experiment i självadministrering, särskilt när det gäller kvinnors och minoriteters rättigheter, men också med många motsägelser, särskilt maktfullkomlighet av PYD-styrkor, som inte dragit sig för att undertrycka aktivister eller stänga institutioner som är kritiska till dem. På samma sätt har, sedan början av oktober, obligatorisk värnplikt påbjudits och genomförts av PYD i områden under dess kontroll, vilket resulterat i en flykt av ett ökat antal ungdomar som tillhör andra grupper, medan andra som vägrat att tjänstgöra i YPG-styrkorna fängslats. 

Man får inte glömma att PYD, precis som sin moderorganisation PKK, saknar demokratiska referenser om i sin inre eller yttre funktion i förhållande till rivaler och andra grupper. Vi bör komma ihåg proteströrelserna i slutet av juni 2013 i vissa städer i Rojava, som Amuda och Derabissyat, mot förtryck och gripandet av kurdiska revolutionära aktivister från PYD-styrkor.

Det hindrar oss inte från att ge det totala stödet till den kurdiska nationella befrielserörelsen i dess kamp för självbestämmande i Irak, Syrien, Turkiet och Iran mot auktoritära regeringar som förtrycker dem eller hindra dem från att utöva sitt självbestämmande. Det är därför det också är nödvändigt att kräva avlägsnandet av PKK från alla listor över terrororganisationer i Europa och på andra håll.

Vi kan verkligen kritisera ledningen för PKK eller PYD för delar av deras politik, men som jag sa tidigare, är en grundläggande princip för revolutionärer att vi inledningsvis måste stödja alla former av kamp för frigörelse och emancipation ovillkorligt innan vi har rätt att kritisera det sätt på vilket de leds.



Det räcker inte att vara emot Sd

...det krävs en anti-kapitalistisk rörelse

"I Europa och även i Sverige ser vi idag en massarbetslöshet som når höjder vi inte sett sen trettiotalet. Och överallt exploateras den sociala krisen av högerextrema krafter.... Vi vet att denna kris är det kapitalistiska systemets kris.... 
Sverigedemokraterna bejakar däremot det kapitalistiska samhället.... Den sociala krisen beror i stället enligt SD på den del av befolkningen som är födda för långt bort eller vars farmor är född för långt bort och talar annorlunda. På invandrarna alltså.... Men inget parti har ett svar när det gäller den sociala situationen och massarbetslösheten. Borgarna kan vi ju räkna bort, de är ju kapitalismens propagandister, men inte heller de ”röd-gröna” törs peka på de grundläggande orsakerna. För då måste man ju ifrågasätta storkapitalets äganderätt.... 
Socialdemokrater och miljöpartister svarar på den politiska kris som nu uppstått med att plädera för nedmontering av blockpolitiken, samarbete med borgarna alltså. Och mycket pekar på att V tragiskt nog inte har något annat alternativ heller...."

Läs hela debattinlägget av Peter Widén i Internationalen här.

Bloggar om politik, sverigedemokraterna Intressant


tisdag 16 december 2014

Silent Night

The Temptations: Silent Night


Den amerikanska soulgruppen Temptations med sin version av Stilla Natt

Ett välfärdsblock i extravalet

...så blir kramp till kamp
Stefan Löfvéns hjälplösa sökande efter ett "blocköverskridande samförstånd" duger inte. Istället behöver Sverige ett block av solidaritet, skriver historikerna Kjell Östberg och Håkan Blomqvist.

"Den myllrande samhällskraften av fackföreningsfolk, socialdemokrater och vänsterpartister, feminister och miljökämpar, antirasister, välfärdskramare och arga pensionärer kan hjälpas åt att ta initiativen och dra i gång en bred opinionsrörelse för gemensam välfärd, jämlikhet och klimatansvar. Tillsammans kan vi segra den 22 mars, bryta det parlamentariska dödläget och vända det ödesdigra till det löftesrika"

Läs hela artikeln i Aftonbladet: Så blir kramp till kamp



Gemensam front mot rasism och fascism

Ytterligare en text som ska ligga till grund för Rött Forum 2015

Som man skördar får man så. Sverigedemokraternas stryptag på svensk politik är ingen blixt från klar himmel. Ökande klyftor, massarbetslöshet och raserade välfärdssystem har sitt pris. I en kapitalistisk världsordning som bygger på ojämlikhet och exploatering av billig arbetskraft har nyliberalismen skärpt konkurrensen mellan människor. Främlingsfientliga och nationalistiska krafter utnyttjar otryggheten och rasistiska föreställningar när miljoner samtidigt drivs från sina  hem av krig, fattigdom och klimatförstöring.

Läs hela texten här


måndag 15 december 2014

Santa Claus is coming to town

Alice Cooper: 
Santa Claus Is Coming To Town


Gammal låt i senare version