tisdag 26 augusti 2014

Limhamn: Polisen var problemet

...inte de demonstrerande Malmöborna
Tusentals demonstrerade fredligt - polisen stod för våldet

Det står nu helt klart att polisen brukade grovt övervåld i Limhamn i lördags och att man dessutom ljugit om både det ena och det andra. Det fanns inget "våldsamt upplopp", det bröts inga gatstenar och ambulanser blev inte angripna av "våldsverkare". I själva verket var det polisen som skapade kaos och gjorde så att helt oskyldiga människor kom till skada.

Det var inte förhållandena på platsen som föranledde de våldsamma attackerna från polisen. Det fanns helt enkelt inget som motiverade att polisen bankade människor i skallen, gjorde attacker med hästar in i en fredlig människomassa och körde över en person med polisfordon.

Anledningen till att det gick så snett var att man från början hade bestämt sig för att statuera exempel. Jag kan inte finna något annat än att direktiven och signalerna uppifrån i polisorganisationen gick ut på att gå hårt fram och lära demonstranterna en läxa. 

Därför gick det också så totalt fel. Polisen var inte inriktad på att bevara det lugn som rådde på platsen utan på en maktdemonstration. Visst fanns det bland de tusentals vanliga Malmöborna i alla åldrar också några maskerade ungdomar som kastade smällare mot nazisterna.

Malmöborna demonstrerade lugnt och värdigt mot nazisterna - polisen gick bärsärkagång

Men, och det måste betonas, detta utgjorde inget större problem. Likaså ska polisen vara utbildad för att kunna hantera upphetsade ungdomar som skriker saker eller inte vill flytta på sig. Om polisen hade förhållit sig lugn hade det hela förlöpt utan några större intermezzon.

I stället satte polisen igång med provokationer mot en fredlig människomassa på Linnégatan. Det var en sanslös och fullständigt omotiverad attack med hästar mot oskyldiga människor som inte gjort något olagligt. Om och om igen skedde detta. Istället för att lugna ner så skapade detta stor oro och ilska bland många människor på plats. Ingen som jag talade med där kunde förstå vad polisen höll på med och många var väldigt upprörda.

Det bestående intrycket är att det hela var följden av en på förhand uppgjord "plan" som inte utgick från verkligheten utan från polisledningens egen agenda om att uppfostra och kväsa medborgarna. Det som hände var inga "misstag" utan den logiska följden av systemfel inom Skånepolisen. Så här kan vi inte ha det och polisen kan inte få utreda sig själva - då vet vi hur det går.

Heder åt Malmöborna som avvisade nazisterna, skam över polisen som inte kunde sköta sig




måndag 25 augusti 2014

Fördöm polisens agerande i Limhamn

...ett fullständigt omotiverat övervåld
Rena mordförsöket

Polisen försöker skylla sitt skandalösa uppförande i Limhamn på att det förelåg ett "våldsamt upplopp". Jag var där och såg ingenting som kan föranleda en sådan rubricering. Jag är inte ensam om den bedömningen, det fanns många där som fick precis samma bild. Läs här vad Aftonbladets reporter på plats skriver:

”Jag stod precis bredvid händelsen. Det är en smal gata där man red fram med tio hästar i bredd. De red rakt fram i full galopp mot en folkmassa på 300-400 personer. Polisen upprepade detta om och om igen. Det var inte stökigt i folkmassan. Vissa skrek slagord och ett antal poliser stod framför dem för att hålla dem borta från staketet. Det var inga utfall från motdemonstranterna, det som hände var att de skrek.”

Om man vill göra en mild bedömning kan man säga att polisen saknade professionalitet och uppträdde på ett klantigt sätt som provocerade fram bråk och som gjorde att poliskåren nu förlorat i förtroende hos stora delar av allmänheten. 

Men jag tror faktiskt inte att det handlar bara om klantighet. Det här var ett medvetet försök till maktdemonstration från polisens sida. Man försöker att med våld skrämma människor till tystnad. Detta är något som svensk polis inte ska syssla med och det kräver ett politiskt ingripande. Politiskt ansvariga måste kräva att de skyldiga ställs till svars.

Företrädare för regeringen, Beatrice Ask, visar prov på motsatsen. Hon ställer sig oreserverat bakom polisövergreppen. En sådan regering måste bort. Rösta bort Beatrice Ask och våldshögern i det kommande valet.




Bloggat: Svensson

Vad händer med arabiska revolutionen?

...Gilbert Achcar kommer till Malmö

En av världens främsta experter på utvecklingen i Mellanöstern, professor GILBERT ACHCAR, kommer till Sverige för att tala om utvecklingen i Mellanöstern och arabvärlden. 

Vad hände med den arabiska våren? Har kontrarevolutionerna segrat? Det är frågor som Achcar kommer att diskutera både vid politiska möten i Göteborg, Malmö och Stockholm arrangerade av Socialistiska Partiet med flera samt i akademiska sammanhang.

Gilbert Achcar är född i Libanon och för närvarande professor vid London School of Oriental and African Studies. Han beskrivs av den franska tidningen Le Monde som ”en av de främsta analytikerna av dagens arabvärld”.

Achcar har publicerat en rad böcker och artiklar som behandlar utvecklingen i Mellanöstern, bl a tillsammans med Noam Chomsky. Den senaste heter “The People Want: A Radical Exploration of the Arab Uprising”. På svenska finns “Barbariernas kamp. 11 september och den nya världsordningen”.

GÖTEBORG
Måndag
1 september 18.30
Allégården
Södra Allégatan 4
Medarrangör: Internationella Socialister

MALMÖ
Tisdag
2 september 18.30
Röda Huset
Industrigatan 4

STOCKHOLM
Onsdag
3 september 18.00
ABF
Sveavägen 41

*Föredragen kommer att hållas på engelska (i Malmö tolkas till svenska)

För mera info se facebook


söndag 24 augusti 2014

Bilder från en sommar

...som verkar ha flytt
Några bilder från sommaren 2014, här Kåseberga







Wildwood Flower

Joan Baez: Wildwood Flower


Wildwood Flower blev känd genom The Carter Family. Deras version kan du lyssna på här. Min favorit är dock Duan Eddy som du kan höra här.


Malmö: Polisen fara för demokratin

...vågar vi låta våra ungdomar demonstrera?
Skam över polisens agerande i Limhamn

Hur har vårt samhälle kunnat urarta på det här viset? Ett nazistiskt partis rättigheter garanteras med insatser av hundratals poliser medan vanliga människor trampas ner av polishästar eller körs över av polisfordon när de utnyttjar sina demokratiska rättigheter att demonstrera mot demokratins fiender.

Nu är hög tid att förbjuda nazistiska sammankomster och organisationer!

Ställs till svars de poliser som bär ansvaret för övergreppen i Limhamn!

Sydsvenskan: "Vi kastade oss mot sidan, men hann inte undan"


lördag 23 augusti 2014

Malmö: Nazister inte välkomna

...tusentals demonstrerade i Limhamn
Tusentals sökte sig idag till Limhamns torg för att demonstrera mot...

...nazistiska SvP, Svenskarnas Parti, som...

...inte lyckades samla några åhörarskaror

Svaret från Malmöborna...

...som samlades i stora skaror till protest...

...gick inte att ta miste på...

...nazister är inte välkomna här - så enkelt är det!

Polisen däremot...

...utgjorde några tragikomiska figurer...

...och ställde bara till det...

...med onödiga och provocerande chocker rakt in i människomassan

...vilket ledde till att människor skadades och fick tas om hand...

...och föras iväg med ambulans. En person blev också överkörd av polisens Deltabuss.

Skam över polisen...

...men heder åt denna dam som protesterade på sitt vis...

...och heder åt Malmöborna som gav klara besked till de odemokratiska nazisterna


Bloggat: Svensson

Världskrig och global uppvärmning

...socialism eller barbari
Avslutande del av artikel om första världskriget. Tidigare delar: Del 1 och Del 2

Innan kriget var ett år gammalt, organiserade sig en handfull socialister, lojala mot Stuttgart-besluten, internationellt för att bygga upp en rörelse mot kriget. Den socialistiska kvinnorörelsen agerade först, och höll på Clara Zetkins initiativ, en konferens i Bern, Schweiz,  i mars 1915 som förkunnade, "Endast ett enigt beslut av folket kan stoppa slakten.... Ner med kapitalismen.... Ned med kriget! Vidare till socialismen!"

Följande månad höll revolutionär ungdom från Schweiz, Italien, och Stuttgart, Tyskland, en liknande konferens i samma stad. Ungdomsförbund i nio länder, med tiotusentals medlemmar, var representerade. 

Den berömda antikrigskonferensen i Zimmerwald, som även samlade socialister från nio länder, ägde rum i september 1915. Dess manifest uppmanade arbetarna att kämpa för fred, utan annekteringar eller skadestånd. Kampen för fred är också en kamp för frihet, försoning mellan folken, och socialism, sa det.

Zimmerwald-manifestet, som utarbetats mestadels av Leo Trotskij, cirkulerade olagligt i de krigförande länderna och blev ett baner för revolutionära arbetare. Det fanns en minoritet i Zimmerwald dock, ledd av bolsjevikerna och kallad Zimmerwaldvänstern, som ansåg att detta svar var otillräckligt. Denna vänsterströmning insisterade på behovet av att kämpa inte bara för fred utan för att störta kapitalismen, och den efterlyste en tydlig politisk brytning med "socialpatrioterna" som stödde sina härskare i kriget. Trotskij kontrade att vänstern gjorde fel genom att inte ta upp kravet på fred, som han benämnde "de omedelbara centrala ropet från proletariatet, som mobiliserar det mot militarism och chauvinism." Trotskij kritiserade också Lenins åsikt att i detta imperialistiska krig, borde socialister förespråka nederlag för sin egen härskande klass.

Inom tre år blev parollerna från Zimmerwald uttryckta av miljontals arbetare och soldater i hela Europa. Under 1917 och 1918 ägde revolutioner rum i Ryssland, Tyskland och några grannländer. Kommunistiska partier bildades, som omfattade både Zimmerwaldvänsterns krafter och ett brett omfång av andra socialistiska ledare, inklusive Trotskij, Rosa Luxemburg, Clara Zetkin, Karl Liebknecht, och Christian Rakovsky.

Världskrig och global uppvärmning

Hur förhåller sig erfarenheterna från världskriget till vår verklighet 100 år senare? Som tidigare nämnts är den globala kapitalismen väldigt olik idag och verkar inte vara på randen av vare sig ekonomisk kollaps eller en nukleär katastrof. Men kapitalismens ekonomiska svårigheter och rivalitet mellan kapitalistiska krafter har varit tillräckligt kraftfulla för att avhålla kapitalistiska härskare från att ens vidta ett sken av åtgärder för att få miljöproblem under kontroll. Samtidigt underminerar klimatförändringarna, som genereras av koldioxidutsläpp, försörjning och säkerhet för allt fler i fattiga länder och har blivit, i sig, en viktig orsak till krig. 

Med kapitalismens nuvarande kurs kommer klimatförändringarna och relaterade utmaningar inom några decennier orsaka en katastrof som ställer första världskriget i skuggan. Global uppvärmning, om den lämnas därhän, kommer att orsaka enorma mänskliga förluster och kommer att bli den övergripande utmaningen för det mänskliga samhället, precis som världskriget blev för ett århundrade sedan.

Man kan inte att säga att faran för krig har minskat. Faktiskt framkallar klimatförändringarna att kapitalistiska regeringar gör brutala insatser för att utesluta klimatflyktingar och en rusning efter minskande resurser. Trycket av klimatförändringarna förvärrar konflikter om gruvdrift, olje- och gasutvinning, innehav av jordbruksmark och ursprungsfolk rättigheter. Alla dessa faktorer ökar risken för krig, vilket i sin tur förvärrar klimatkrisen. Världen upplever redan att krig förs delvis på grund av klimatförändringarna. 

Denna erfarenhet skiljer sig från första världskriget på flera djupgående sätt. 

• Basfakta är ifrågasatta. Ingen kan förstå klimatförändringarna enbart genom sina egna erfarenheter, och slutsatserna från vetenskapen är ofta ifrågasatt i den härskande klassens media. 

• Krisen har inget utbrott; den utvecklas bara gradvis och under en livstid. Effekterna är förskjutna i tiden: Vad kapitalismen gör nu föder katastrofer årtionden senare. 

• Effekterna är förskjutna i rummet: Skadan av koldioxidutsläppen från rika länder upplevs framför allt i fattiga områden i världen. 

• Effekter förskjuts i termer av social klass: Klimatförändringen orsakas främst genom åtgärder från de rika; effekterna är kännbara främst för de fattiga. 

Dessa faktorer kan hjälpa oss att förstå de långsamma reaktioner från arbetarklassen på den annalkande katastrofen, men de förklarar inte svaret från socialister.

Socialism eller barbari

Före 1914 fanns det en utbredd folklig likgiltighet inför krigsfaran och illusioner om kapitalismens förmåga att klara sig igenom. Men i den socialistiska rörelsen erkände alla strömningar krigshotet och försökt vidta åtgärder för att möta utmaningen. 

Idag är socialister delade inför de utmaningar som klimatdrivna kriser utgör. De som förnekar bevisen är numera sällsynta, men många röster betonar kapitalismens förmåga att anpassa sig, medan andra varnar för den kommande katastrofen och ifrågasätter om arbetarna är kapabla att förstå faran och vidta åtgärder. 

Deltagarna på Socialism 2014-konferensen har gått i spetsen för att svara på klimatförändringarnas utmaningar. De har gått med på att bygga en ekosocialistisk rörelse, det vill säga en aktionsrörelse för miljörättvisa och engagerad för systemförändring, för socialismen.

Liksom socialisterna i Stuttgart kan denna rörelse inte undvika att tala sanning om kapitalismens djupdykning i katastrof. Vi annonserar inte någon "tipping point" som deadline för revolutionen. Vi betonar att vi ska bedriva vår kamp till seger, oavsett hur lång tid det tar, och hur stort lidande som kapitalismen ålägger mänskligheten och skadorna på vår biosfär. 

Resolutionerna från Stuttgart-kongressen föreslog en övergripande strategi som förband ställningstagandet mot kriget med motstånd mot kolonialismen. I dag länkar ekosocialister sitt svar på klimatförändringarna med ett försvar av dess offer bland de egendomslösa och fattiga i beroende länder. 

Liksom Zimmerwald-rörelsen litar vi inte på de imperialistiska härskarna för att vidta lämpliga åtgärder; vårt svar på kapitalismens klimatförändringar är att endast den eniga beslutsamheten av folket kan övervinna krisen. Som svar på klimatförändringar, kämpar vi för frihet, frigörelse för de förtryckta, och socialismen. 

Vi bygger breda och effektiva kampanjer kring frågor som Keystone oljesands-pipeline, utmanar företag och regeringspolitik som driver på klimatförändringar och utsätter arbetande människor för risker.

Socialister förbinder miljömål med arbetarklassens långsiktiga krav. Detta synsätt har kommit att kallas klimat- eller miljörättvisa. 

Det vi bygger kan mycket väl vara en viktig komponent i det tjugoförsta århundradets Zimmerwald-rörelse. 

Vi tar vårt bly från Rosa Luxemburg, som skrev det som skulle bli berömt som "Junius-pamfletten" under sin tid i fängelse under kriget. Hon försökte undvika fruktlösa spekulationer över i vilken grad kapitalismen kan anpassa sig och ställde den socialistiska lösningen mot den kapitalistisk katastrofen. 

Hon omformulerade (från minnet) en tanke som finns i klassiska texter av både Engels och Marx på följande sätt: "Det borgerliga samhället står vid ett vägskäl, antingen övergång till socialism eller återgång till barbari". Detta uttrycker det väl: en korrekt beskrivning av vad vi står inför och en god grund för en revolutionär rörelse.


fredag 22 augusti 2014

Reinfeldts språksvårigheter

...var blev massarbetslösheten av?

År 2006 beskrev Reinfeldt 6 procents arbetslöshet som "massarbetslöshet", nu är en arbetslöshet över 8 procent inte ens arbetslöshet...