söndag 23 november 2014

Röda Malmö gör uppehåll vecka 48

...men det finns mycket att läsa

En sida av Röda Malmö är att spegla staden och årstiderna. Senast skedde detta med ett reportage i ord och bild: Malmoe the City of Parks. Höstbilder från Malmös parker.

Men också från andra sidan sundet finns reportage. I Köpenhamn x 4 får du tips på trevliga och givande utflykter och bilder från Kongens by.

Bloggen försöker också bevaka händelseutvecklingen i Syrien. Nyligen publicerade Röda Malmö en serie artiklar om bakgrunden till dagens situation: Syriska revolutionens ursprung och utveckling. Det är en serie som kommer att fortsätta så småningom. Här om dagen kom också en intervju med en syrisk revolutionär aktivist: Kobane, Turkiet och kampen i Syrien.

Hetsen och attackerna mot fattiga romska tiggare har engagerat Röda Malmö. Flera blogginlägg finns samlade här: Solidaritet med tiggarna.

Senaste veckorna har det också varit flera inlägg om klimatfrågorna. En samling hittar du här: 

Ett inlägg har handlat om Katalys´rapport om Sd: Hur kan SD öka så? och det har också funnits en del funderingar med större perspektiv: Varför det är bättre att vara revolutionär.



I Shall Be Released

Bob Dylan: I Shall Be Released



I Shall Be Released är en sång skriven av Bob Dylan 1967. Här framförs låten live på The Bands avskedskonsert The Last Waltz 1976 i San Francisco.


lördag 22 november 2014

Woody Guthrie: I Ain't Got No Home

Woody Guthrie: 
I Ain´t Got No Home In This World Anymore


Woody Guthrie med en låt som fortfarande är aktuell


Solidaritet med tiggarna

...stoppa de vedervärdiga attackerna

Blogginlägg från Röda Malmö:









System Change not Climate Change

...klimatartiklar senaste tiden

Axplock från Röda Malmö:








Dåligt klimatavtal USA-Kina

...för lite, för sent och farligt
Stormakterna USA och Kina vill fortsätta bränna kol i massiv skala med hjälp av farlig teknik

Avtalet mellan USA och Kina där de förbinder sig att minska sina utsläpp av växthusgaser för att begränsa klimatförändringarna fick stor uppmärksamhet i media.

En artikel av Daniel Tanuro

Detta kommer bara några veckor efter offentliggörandet av EU:s mål för att minska utsläppen. Det ökar chanserna att konferensen om klimatförändringarna i Paris i slutet av 2015 (COP 21) inte blir en upprepning av Köpenhamnskonferensen (2009), utan kommer att resultera i ett riktigt internationellt avtal.

Men på samma gång bekräftar det allmänna innehållet i de åtaganden som undertecknats av de två största producenter av växthusgaser en ännu större sannolikhet för att detta internationella avtal kommer att vara ekologiskt otillräckliga, tekniskt farligt och därmed socialt orättvist.

Kinas åtaganden

Låt oss börja med den kinesiska sidan av avtalet. Texten som presenterades i Peking av Barack Obama och Xi Jinping anger att "Kina har för avsikt att uppnå en topp av CO2-utsläpp omkring 2030" och avser att "öka andelen icke-fossila bränslen av primärenergiförbrukningen till cirka 20% fram till 2030". För att bedöma detta löfte måste du veta att "noll koldioxidutsläpp"-källor i Kina representerar 2013 9% av primärenergin och den 12:e femårsplanen har 15% som mål till 2020. En extra tillväxt på 5% under nästa tioårsperiod är inte en stor prestation: 65 miljarder dollar har investerats i "icke-fossila bränslen" under 2012. Man måste också veta att "noll kolkällor" är inte samma sak som "förnybara energikällor".

Den energi som produceras av de stora vattenkraftsdammarna och kärnkraftverken är inte förnybar (dammarna kommer att fyllas av sediment, urantillgångarna är begränsade). Men dessa energikällor ses som "noll kol" eller som "låga koldioxidutsläpp". I april 2014 hade Kina 20 fungerande kärnkraftverk och 28 anläggningar under uppförande (2 av dem är EPR). Den nukleära programmet avbröts efter Fukushima, men det har nu återstartats: kärnkraftskapaciteten kommer att tredubblas fram till 2020...

Och slutligen bör vi veta att, enligt IPCC, för att respektera 2°C-gränsen och med beaktande av det differentierade ansvaret för olika grupper av länder ("utvecklade", "framväxande" och "andra"), bör länder som Kina öka sin energieffektivitet - vilket innebär att minska deras relativa utsläpp - med 15 till 30% (beroende på utvecklingsnivå). Med målet 20% förblir Kina på en lägre nivå av detta mål.

USA:s åtaganden

Låt oss nu titta på de åtaganden som USA gjort. Enligt detta avtal avser USA att uppnå ett hela ekonomin omfattande mål att minska sina utsläpp med 26% -28% lägre än 2005 års nivå till 2025 och att göra sitt bästa för att minska sina utsläppen med 28%. Enligt Environmental Protection Agency (EPA), släppte USA 2005 ut 7,254 Gigaton (Gt) av växthusgaser. En minskning med 26% till år 2025 skulle innebära att utsläppen går ner till 5,368 Gt (och 5223 Gt med 28%).

Flera faktorer måste tas hänsyn till för att förstå innebörden av detta mål:

• Enligt Kyotoprotokollet (undertecknat men aldrig ratificerat av USA), borde Uncle Sam ha minskat sina utsläpp med 8% 2012 jämfört med 1990. Det innebär att utsläppen skulle ha minskat från 6,233 Gt (siffran för 1990) till 5,734 Gt. Men utsläppen steg med i genomsnitt 0,2% per år och nådde 6,526 Gt). Med andra ord: det Obama utlovar, om det  uppnås, skulle ta oss till en plats som är bara en liten förbättring 2025 jämfört med det mål USA borde ha nått för två år sedan.

• Utsläppen har ökat i USA mellan 1990 och 2005, varefter de minskade med 1,4% per år i genomsnitt. Nedgången beror delvis på att användningen av skiffergas har ersatt kol i elproduktionsanläggningar. Enligt detta avtal skulle utsläppen gå ner från 6,526 Gt under 2012 till 5,368 Gt år 2025, eller en minskning med 96 Gt per år - exakt 1,4%. Med andra ord, Obama lovar helt enkelt att bibehålla den nuvarande rytmen av sänkta utsläpp... tack vare den katastrofala exploateringen av skiffergas.

• Och sist men inte minst: för att behålla en rimlig chans att inte gå bortom 2°C-gränsen och respektera principen om "differentierat ansvar" för de olika grupperna av länder, bör utsläppen i de utvecklade länderna, enligt IPCC, minska med 25 till 40% från och med nu fram till 2020 jämfört med 1990. När det gäller USA skulle detta innebära sänkta utsläpp ner till mellan 4,665 Gt (-25%) och 3.740 Gt (-40%) till... 2020. Jämför detta med avtalet: 5,368 Gt utsläpp till... 2025.

Kärnenergi, skiffergas, lagring av koldioxid...

Låt oss titta på de medel USA och Kina kommer att använda för att nå sina mål. Texten till avtalet är klart: "De två sidorna har för avsikt att fortsätta att stärka sin politiska dialog och praktiska samarbete, inklusive samarbete om avancerad kolteknik, kärnkraft, skiffergas och förnybar energi, vilket kommer att hjälpa till att optimera energimixen och minska utsläppen, inklusive från kol, i båda länderna."

Termen "avancerad kolteknik" syftar på geologisk avskiljning och lagring av CO2. I tidigare artiklar jag redan pekat på det faktum att denna teknik införs som en kapitalistisk och illusorisk kompromisslösning mellan kampen mot den globala uppvärmningen och den multinationella fossilbränsleindustrins intressen.

Avtalet mellan Kina och USA bekräftar denna analys. I själva verket nämner avtalet följande: "inrättandet av ett nytt stort projekt för lagring av koldioxid baserat i Kina genom ett internationellt offentligt-privat konsortium under ledning av USA och Kina för att intensivt studera och övervaka lagring av koldioxid med hjälp av industriell CO2 och även arbeta tillsammans med ett nytt Enhanced Water Recovery (EWR) pilotprojekt för att ta fram färskvatten från CO2-injektion i djupa saltvattensakviferer".

Med andra ord: de två stora kolproducerande länder Kina och USA, vill fortsätta att bränna sina enorma lager av kol (200 till 300 år med nuvarande förbrukningstakt!) genom att lagra CO2 som härrör från denna förbränning, i jorden.

Avskiljning och lagring är en av dessa geoingenjörstekniker inbillade av dessa doktorer Strangelove som ser kapitalistisk tillväxt som en naturlag, ännu mer oundviklig än tyngdlagen...

Riskerna för avskiljning är verkliga, med början med risk för massiva CO2-läckage i händelse av en jordbävning (som kan, enligt vissa, även framkallas av en sådan lagring!). Men inget ska hindra profitjakten. USA kommer att leverera tekniken och Kina platserna för lagringen. Och under ledning av "kommunistpartiet", kommer världens verkstad att kunna fortsätta att använda fossila bränslen för produktion av billiga varor som skall säljas massivt på marknaderna i väst. Att injicera CO2 i saltvattens-akviferer, ger dem möjlighet att återvinna detta vatten, som, när det blir avsaltat, kommer att utgöra en värdefull exploaterbar resurs ... naturligtvis betalad i hårdvaluta.

Dessa dårar som styr världen...

Enligt detta system, är kampen mot klimatförändringarna bara tänkbar om och i den mån den gör det möjligt att göra affärer. Om så är fallet, visar det sig att det är bra politik, nej? Precis som avtalet säger: "Det globala forskarsamhället har gjort klart att mänsklig aktivitet redan förändrar jordens klimatsystem" (...) "Samtidigt, gör ekonomiska bevis allt tydligare att smarta åtgärder mot klimatförändringarna nu kan driva innovationer, stärka den ekonomiska tillväxten och ge breda fördelar".

Låt oss "go for profits" och inte lyssna på Cassandras.

Detta avtal mellan Kina och USA påminner om en berömd mening från Churchill: "För lite, för sent". Detta är verkligen situationen och häri bor också faran för dess våldsamma antisociala dimension. Vi bör fortsätta att förklara: det är de fattiga som kommer att betala för den globala uppvärmningen (detta sker redan!) och detta pris kommer att bli kolossalt. Låt oss mobilisera med våra organisationer, våra fackföreningar, våra kvinno- och ungdomsrörelser. Låt oss driva dessa dårar, som styr världen, på reträtt. Tillsammans borde vi genomföra en energiomställning som samtidigt är effektiv, ekologisk och socialt rättvis.

En översättning från International Viewpoint



fredag 21 november 2014

Kobane, Turkiet och kampen i Syrien

...intervju med syrisk revolutionär aktivist

New Politics intervjuar Joseph Daher, medlem av syriska Revolutionära vänsterströmningen och redaktör för bloggen Syria Freedom Forever.

NP: När det gäller de senaste händelserna i Kobanê, har du rapporterat om ett uttalande från YPG General Command (akronym för People´s Protection Units, den nu erkända armén för syriska Kurdistan), och deras kamp mot den islamiska staten (IS). Rapporten redovisar sin beslutsamhet att se kampen för Kobanê som kampen för ett fritt och demokratiskt Syrien. Hur tolkar du händelserna i Kobanê och kampen mot IS, särskilt som USA har inte bara varit direkt inblandade i flygattacker mot IS, utan har också skickat leveranser till kurdiska soldater?

JD: Låt mig börja med att säga, som en principfråga, att vi i den Revolutionära vänsterströmningen i Syrien stödjer självbestämmande för det kurdiska folket, inte bara i Syrien utan även i Irak, Turkiet och Iran också, där de har varit förtryckta i årtionden. Vidare i Syrien bör vi inte glömma att Assad-regimen utvecklat en politik för kolonisering av norra och nordöstra Syrien, där kurderna är mycket närvarande. Vi fördömer starkt detta. Samtidigt säger vi också att vi vill att de kurdiska folkliga krafterna ska bli en allierad med oss, med de demokratiska och progressiva krafterna i Syrien, för att bygga och kämpa för ett demokratiskt, socialistiskt och sekulärt Syrien. Vi är glada för att uttalandet från YPG:s väpnade styrkor går i denna riktning.

De senaste händelserna i Kobanê visar än en gång att även om den USA-ledda koalitionen nyligen har förstärkt sina bombningar av IS-styrkorna, är interventionen fortfarande otillräcklig på många sätt för att skydda kurdiska styrkor. Att skicka vapen är propaganda och endast för att undvika en fullständig massaker på kurderna. Jag tror med tanke på de imperialistiska och sub-imperialistiska staterna, att frågan om Rojava - den kurdiska autonoma regionen - är ett problem och en utmaning. Dessa stater gynnar endast en autonom region för kurdiska politiska krafter som är undergiven imperialismen, som Barzani i Irak. Turkiet vill inte se en utmaning av status quo som började med 2013 års fredsprocess mellan PKK och Turkiet. Om PKK har baser i Syrien, eller band med en systerorganisation - som YPG - kan det utmana status quo för Turkiet. Detta är en viktig ram att tänka på när vi talar om den USA-ledda interventionen. Först nu tar interventionen en mer direkt form med viss hjälp direkt till kurdiska styrkor från USA. Men det väger mycket, mycket lätt. Vi får se vad som händer. Naturligtvis, när Washington verkligen vill stödja en allierad, som Israel - vilket är ett surrogat för imperialismen i regionen - fungerar det verkligen effektivt.

Vi bör sätta Kobanê i samband med den USA-ledda koalitionen, och även påminna oss själva om att Rojava-administrationen är en direkt följd av den syriska revolutionära processen. Det finns inget sätt kurdisk autonomi skulle ha funnits utan den processen. Kurdiskt självstyre skulle aldrig getts av Assadregimen, som är chauvinistisk och arabnationalistisk. Assadregimen har förtryckt kurdiska nationella rättigheter i fyrtio år. Det var det syriska folkupproret som tvingade regimen att dra sig ur områdena där kurderna är i majoritet. Och några mycket bra saker händer i dessa områden, även om vi inte ska fetischera dem; det finns också problem. Som en princip stöder vi självbestämmande för folket i en förtryckt nation, men vi kan också kritisera den politiska ledningen. Precis som vi stöder självbestämmande för det palestinska folket, men bör kritisera väldigt mycket den palestinska myndigheten eller Hamas. Detta hindrar oss inte från att stödja självbestämmande för båda folken.

Vad som händer i den kurdiska autonoma regionen är långt ifrån perfekt. Det finns förtryck av kurdiska aktivister och tvångsrekrytering - människor som vägrar fängslas. Institutioner som kritiserade PKK stängdes. PYD - Democratic Union Party, ett syriskt kurdiskt politiskt parti som bildades 2003 är - som sin moderorganisationen PKK - inte demokratiskt i sitt interna arbete. Vi måste komma ihåg till exempel proteströrelser i slutet av juni 2013 i vissa städer i Rojava, som Amouda och Derabissyat, mot förtryck från PYD mot kurdiska revolutionära aktivister.

Men på samma gång finns det en del mycket positiva aspekter när det gäller skydd av religiösa minoriteter, stärkandet av kvinnors rättigheter och sekularism. I jämförelse med de folkliga råden som etablerades underifrån i de befriade områdena i Syrien av revolutionärerna, som är verkliga exempel på självadministrering, är det när det gäller Rojava mer en dynamik uppifrån, det leds och styrs av PYD. Så återigen, det är de olika aspekter som man kan säga om detta ingripande i Kobanê och hur jag ser det.

Men jag förstår också att Kobanês fall skulle vara en stor förlust, inte bara för kurderna, utan för den syriska revolutionen som helhet. Varje form av framsteg mot ökat kurdiskt självbestämmande är kopplat till en fördjupning av den syriska revolutionära processen. Om den revolutionära processen besegras, kan du vara säker på att Assadregimen och Turkiet kommer att göra allt som står i deras makt för att underminera varje form av kurdisk autonomi.

NP: De senaste nyheterna talar om Turkiets motstridiga intressen, dels bombarderar man PKK, dels gör man det möjligt för irakiska kurder att passera den syriska gränsen för att bekämpa ISIS. Hur tolkar du Turkiets agerande?

JD: Turkiets agerande är definitivt kopplat till fredsprocessen med PKK, som har pågått sedan 2013, och dess vilja att styra PKK: s process och kurdisk autonomi i södra Turkiet. Vi är mycket långt från fred, och vi kan se att utegångsförbud har genomförts för första gången sedan 1992 i de södra och östra delarna av Turkiet där kurderna är i majoritet. Cirka 30-35 kurdiska demonstranter har dödats och tusen greps, så förtrycket är fortfarande mycket närvarande. Det finns en rädsla i Turkiet att PKK kan stärkas av kurdisk autonomi i Rojava-området.

Turkarna vägrade passage av kurdiska PKK-soldater till Kobanê, precis som de ville sparka ut folk som var anslutna till syriska PKK, och föra dem tillbaka till Syrien. Den turkiska regeringen har också förklarat att PKK är terrorister som liknar IS, samtidigt som de säger att det inte förstod varför Kobanê var en sådan strategisk stad för USA, ett sätt att kritisera den lilla hjälpen från amerikanerna till PYD.

Så lösningen var, enligt min mening, att tillåta passage av ett symboliskt antal av 200 irakiska peshmerga-soldater som är kopplade till Barzani, som är en turkisk allierad. Vi får inte glömma att den största investeraren i norra Irak och kurdiska Irak är turkarna, och Barzani har varit allierad med imperialismen i årtionden. Att låta den irakiska peshmerga-soldater passera var ett sätt att hantera Kobanê-frågan, eftersom de inte vill att det ska falla helt. Turkarna skulle inte vilja ha IS in på sin gräns. Men på samma gång, idag säger den turkiska regeringen att det var en dålig idé av amerikanerna att skicka vapen genom airdrops till de kurdiska styrkor i Kobanê. Så vi kan se dubbelspelet. Turkiet är verkligen inte en vän av kurdiskt självbestämmande och kurdiska folkliga krafter. Precis tvärtom, de är en fiende och Turkiet ser varje form av förstärkning av kurdiska folkliga krafter och kurdiskt självstyre som ett hot mot sina egna politiska intressen.

NP: Vad skulle du vilja se hända i Turkiet?

JD: Jag skulle vilja se ett uppror mot den turkiska regeringen och den turkiska armén, som båda företräder olika intressen hos flera fraktioner av borgarklassen i Turkiet. De båda använder former av sekterism och nationell chauvinism mot religiösa och etniska minoriteter, med målet att splittra de folkliga klasserna. Så jag kan bara stödja mina kamrater och vänstern i Turkiet för att bygga upp en stor och oberoende, demokratisk organisation, orienterad mot social rättvisa, i motsats till sekterism och nationalism. Den turkiska vänstern måste bygga en stark front, allierad med de kurdiska minoriteterna, för att utmana de borgerliga intressen som representeras av AKP och armén.

Röda Malmös översättning från Syria Freedom Forever: 

Stoppa attackerna mot tiggande romer

...nu måste det ske en vändning mot solidaritet

Förra helgen attackerades två romska läger i Stockholm. Igen. Av maskerade män, som skrek "Jävla pack". En sköt i luften med pistol, andra skar sönder tält och tillhörigheter. På nätet odlar högerextremisterna sitt hat och skryter om nya skändligheter som de ska utföra mot fattiga romer.

Det handlar om en skrämmande och ondskefull verksamhet av urartade rasister. En förföljelse som får luft under vingarna av Sd:s valframgångar med krav på förbud mot tiggeri och av polisens avhysningar av tältläger och kommunpampars likgiltiga och cyniska vägran att hjälpa tiggarna att få tak över huvudet.

Det är en fullkomligt ohållbar väg som vårt land slagit in på. Nu krävs en vändning mot solidaritet, från regering och nedåt.

Mattias Gardell i AB: Stoppa attackerna mot tiggande romer

DN: Kartlägg brott mot tiggare

Bloggar om politik, romer Intressant


Presentation av en skattesmitare

...Kent Werne drar fram honom i ljuset

Riskkapitalisten, välfärdsmagnaten och miljardären Björn Savén har inte skattat en spänn – varken utomlands eller i Sverige. 

Kent Werne skriver: "Jag tänkte berätta om en kille jag lärt känna. Inte personligen. Jag har aldrig träffat honom. Vi har inte ens mejlväxlat. Han ogillar nämligen journalister, särskilt de som rotar i hans affärer och som vill sprida ljus över det som mörklagts.
Ändå är han mig bekant. Han har nämligen dykt upp gång på gång när jag kartlagt ägarna och vinsterna i välfärden. Han brukar också synas när Sveriges rikaste listas av affärspressen. Dessutom är han en av landets mest notoriska skattesmitare.
För de flesta svenskar är han emellertid okänd. Låt mig därför presentera..."
Läs Wernes avslöjande artikel i DagensArena: Låt mig presentera en skattesmitare

torsdag 20 november 2014

Malmoe the City of Parks

...still beautiful in November
Det är grått, det är mörkt, det är kallare... men fortfarande finns det skönhet att finna i Parkernas stad

Jag tar vägen...

...genom Pildammsparken

Majestätiskt står bokarna på parad klädda i höstfärger

Snart når jag fram till Slottsparken...

...där Människan och Pegasus av Carl Milles står med Kronprinsen i bakgrunden

...och stora dammens spegelblanka yta...

...bara bryts av simmande gräsänder




Mölleplatsen...

...på andra sidan kanalen

Möllan från Slottsträdgården


Malmöhus fästning, som idag är muséum

Vy från Kungsparken...

Malmös äldsta park

Den stora cypressen har tagit på sig höstdräkten

En titt på kanalen där nya byggnader växer fram på norra sidan...

...innan jag vänder hemåt via Gamla Väster...

...och Lilla Torg