Så kom de äntligen ut ur det slutna rummet på Sveavägen 68. Det blev ingen öppen process, där olika kandidater med olika politiska åsikter kunde brytas mot varandra. Det blev ingen extrakongress där medlemmarna via rådslag i partidistrikten och ombuden på en kongress fick säga sitt.
Det slutna rummet var om möjligt ännu mer slutet. Ordning härskar på Sveavägen i det toppstyrda socialdemokratiska partiet. På nästa ordinarie kongress 2013 kommer Stefan Löfven att väljas, om allt ränksmideri och maktmygel får råda.
Och denna gång är mobbarmedia (jämfört med den skoningslösa behandlingen av föregångaren) till sig i trasorna. ”Stålmannen från Metall” kan vi läsa i en av kvällsslaskarnas avisor. Dagens Industri drämmer till med ”Metallbas ska svetsa ihop s”.
Till och med en ytterhögerperson som Göran Skytte konstaterar i sin kolumn 29 januari i Svenska Dagbladet: ”När socialdemokraternas VU sedan lanserade och valde Stefan Löfven till ny partiledare, då blev jag upprymd. Varför? Därför att varje gång jag hört eller läst uttalanden om honom har han sagt bra saker. Om marknadsekonomin, konkurrens, EU, kärnkraft, löner.”
Den fängslande och förträffliga författaren Leif G W Persson konstaterar i Expressen att ”så vitt jag vet har jag aldrig träffat Stefan Löfven. Samtidigt såg jag att det är en bra karl. Samma sort som jag”.
Den fängslande och förträffliga författaren Leif G W Persson konstaterar i Expressen att ”så vitt jag vet har jag aldrig träffat Stefan Löfven. Samtidigt såg jag att det är en bra karl. Samma sort som jag”.
Stefan Löfven har beskrivits som en kraft som kan ena det svårt sargade partiet och som en jordnära person som står till mitten inom socialdemokratin. Går man igenom vad Stefan Löfven sagt och tagit ställning för och emot, kan man stillsamt undra: om han tillhör mitten i partiet, hur långt ut till höger står då den partihöger som nu tagit greppet över partiet?
Synar man Löfvens giv så har han som ordförande för IF Metall och i andra uttalanden tagit en klar och entydig ställning för EU. Han var ordförande för den fackliga kampanjorganisationen ”Fackliga röster för EMU”, inför folkomröstningen om EMU 2003. Och nog är det en händelse att bara några timmar sedan han officiellt blev ordförande för S, så svängde partiet från ett Juholts nej till finanspakten till ett ja.
Kärnkraftsförespråkare. Han har tidigare samarbetat med Svenskt näringsliv i lobbynätverket ”Nätverket för framtidens energi”. Han har konstaterat att ”det är hög tid att släppa gamla tiders reflexmässiga kärnkraftmotstånd och politiska låsningar”. Stefan Löfven var en gång i tiden svetsare på Hägglund & Söner. Företaget är bland annat stridsmaskinstillverkare. Det är högst troligt att Löfven med den bakgrunden inte har några dubier när det gäller den svenska vapenexporten. Han har bland annat kampanjat för Hägglunds.
I sitt kröningstal betonade han att han var feminist. Inte bara det utan övertygad sådan. Stämmer detta tycks det märkligt att han var beredd att spräcka LO-samordningen i årets avtalsrörelse på en så kallad jämställdhetspott på 100 kronor.
Stefan Löfven är en ivrig beskyddare av industriavtalet med arbetsgivarna. Ett avtal som surrar arbete och kapital vid samma mast och slår fast att industrins konkurrenskraft står över allt och att industriarbetarna ska vara löneledande.
Stefan Löfven är en ivrig beskyddare av industriavtalet med arbetsgivarna. Ett avtal som surrar arbete och kapital vid samma mast och slår fast att industrins konkurrenskraft står över allt och att industriarbetarna ska vara löneledande.
Han och IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä sydde högt ovan medlemmarnas huvuden ihop det så kallade krisavtalet med sänkning av arbetstiden och direkta lönesänkningar. Ett avtal som satte alla lokala klubbar på pottkanten då arbetsgivarna kunde sätta de lokala facken i en utpressningssituation och hota med att säga upp arbetare om inte facket ställde upp på sänkta löner. Ett industriavtal som hyllats av arbetsgivarna.
I Dagens Industri står dagen efter ordförandevalet att ”Näringslivet hyllar Stefan Löfven”. Var Stefan Lövfen står i alla andra frågor lär visa sig. Men han är ingen mittenman i de frågor där han tagit ställning. Därav klang och jubel från näringsliv, borgerliga media och inte minst den socialdemokratiska partihögern som, efter den tio månader långa utflykten med Juholt, åter tagit ett fast grepp över partiet.
Kjell Pettersson
I Dagens Industri står dagen efter ordförandevalet att ”Näringslivet hyllar Stefan Löfven”. Var Stefan Lövfen står i alla andra frågor lär visa sig. Men han är ingen mittenman i de frågor där han tagit ställning. Därav klang och jubel från näringsliv, borgerliga media och inte minst den socialdemokratiska partihögern som, efter den tio månader långa utflykten med Juholt, åter tagit ett fast grepp över partiet.
Kjell Pettersson
Artikeln hämtad från veckotidningen Internationalen
SvD SvD2 DN DN2 AB GP SkD HD Intressant Bloggar om socialdemokraterna, stefan löfven, samhälle, politik,
