lördag 1 augusti 2015

Högern härskar oinskränkt

...den nya vänstern är ännu svag

- Högern håller på att segra sig till döds

- Borgerligheten är som farligast när den är hotad

De två starkaste vänsterprojekten i Europa just nu står och väger mellan en förlamande mittenvandring och kraften att faktiskt bryta den allhärskande nyliberalismen. Vi måste inse att även om Syriza och Podemos skulle klara provet och bli vad de har potential till, så är vänstern alltjämt mycket svag. Vågen kan ha vänt. En annan, bättre epok kan vara på intåg, men den är inte här, inte än.
Ännu domineras hela Europas utveckling av både den framröstade högern och den utomparlamentariska höger som aldrig valts av någon men som ändå styr över oändligt mycket mer än någon demokratiskt vald församling. Högern härskar mer oinskränkt än någonsin.

Ändå känns borgerligheten av idag på en gång desperat och andefattig. De senaste dagarnas ”u-båtsskandal” är ett löjeväckande tecken i tiden. Förra gången ledarsidorna slog på stora krigstrumman var det en plastbåt mitt på blanka dagen och denna gång var nyheten nästan hundra år gammal. SvD:s ledarblunder i veckan hann aldrig få samma omfattning som höstens skärgårdshysteri. Den gången fick vi bevittna hur ett hastigt sammankallat folkuppbåd sökte av skärgården beväpnade med smartphones och Expressens Niklas Svensson direktrapporterade från en helikopter samtidigt som vi i tyckosfären kunde läsa om vilket skämt Sverige blivit i ryssarnas ögon, med vårt svaga försvar och undfallande utrikespolitik. Med facit i hand kan vi konstatera att de nog hade rätt i att Sverige är ett internationellt skämt, men inte på grund av någon militär svaghet utan på grund av den löjligt överspända nit med vilken en stormaktsdrömmande höger drar på alla växlar så fort minsta tillfälle ges. Det vore ett humorframkallande fenomen om det inte fanns en så mörk undertext.
Med tanke på våra utrikespolitiska hållningar i relation till NATO vore det ändå inte omöjligt om spekulationerna någon gång slog rätt och att det vid något tillfälle förekommer kränkningar i den faktiska verkligheten utanför paranoida ledarskribenters huvuden. Då kommer den här typen av journalistik verka precis så som den är ämnad; för att piska upp rysshat och krigshets. I viss mån gör den ju trots allt det även när den visar sig vara helt grundlös. Stämningen av att vara under belägring, stå inför randen till ett nytt världskrig och så vidare, lägger sig som en blöt filt över det offentliga samtalet.
I nuläget är det en tidssignal om ett offentligt samtal på väg in i en allt smalare tankevärld. Under de samtida politiska omständigheterna blir till och med den mest beskedliga vänstersträvan föremål för hela den samlade borgerlighetens arsenal. Mitt i sin historiska triumf är det som om högerns stålgrepp blir fumligt och valhänt. Dess idéproduktion blir andefattig och megafonernas tonläge är gällt och sprucket, som när SvD gör krigsförklaring av ett antikt vrak eller när GP:s ledarredaktion nästan tappar rösten av upphetsning över Kajsa Ekis Ekmans ledare i ETC. Högerns marknadsmekanismer skapar helt enkelt dålig journalistik och ju starkare dess grepp är om den ekonomiska ordningen ju sämre blir produkterna, anpassade till att generera klick och kortsiktigt mätbar spridning. Kvalitet och analysförmåga blir därefter.

Högern är rädd – och för första gången på decennier har den faktiska skäl att vara det. Men vi vet också hur farligt vilddjuret är när det känner sig trängt och detta vilddjur är faktiskt starkare än vad vi är. Vi vet alla vad en hotad borgerlighet är förmögen till för att förhindra framväxten av en vital vänster.
Läxan som regeringen Tsipras anpassningspolitik lär oss alla är bitter men livsviktig; vänstern tillåts bara existera på högerns villkor. Vill vi ändra historien måste vi vara beredda att ta det avgörande klivet ut i tomma luften. Det är ingen lätt sak att kräva av någon, men alternativet är ett säkert fall mot avgrunden.

Ursprungligen ledare i veckotidningen Internationalen vecka 31/2015




Boktips: Salka Valka

...den första av Laxness stora romaner
Så fick jag äntligen lånat och läst ut ett sönderläst exemplar från biblioteket - och jag ångrade mig inte

Salka Valka är en roman av den isländske författaren Halldor Laxness, första gången utgiven 1931. Romanen handlar om den fattiga fiskarflickan Salka Valka och hennes uppväxt i ett litet fiskarsamhälle, men också om dramatiska sociala förändringar under en brytningstid när arbetande människor försöker frigöra sig från det som trycker ner dem.

Jag blev överraskad över hur lätt det kändes att läsa den här gamla boken, den vittnar om berättarglädje och språket känns ofta fräscht och mustigt. 

Boken har filmatiserats två gånger, första gången 1954 med en svensk-isländsk produktion. En sammanfattning av filmens handling finns här.

En biografi om Laxness har getts ut på Leopard förlag

När Laxness var ung reste han mycket i Europa. I sitt sökande blev han i mitten av 20-talet katolik. Religiositeten blev dock inte långlivad, under en tur till Amerika, där han fick uppleva arbetslöshet och nöd, blev han radikal samhällskritiker och socialist.

Bloggar om böcker, boktips  Intressant


Haväng en pärla på Österlen

...något av ett jordiskt paradis
I Albo härad, norr om Stenshuvud, norr om Kivik, i de nordligaste delarna av Österlen, ligger det område som bär namnet Haväng...

...kring Verkeåns utlopp vid den plats där sägenstaden Male en gång ska ha legat

Säkert är att Skepparpsgården legat och ligger där än i dag

Gården har anor från tidigt 1700-tal

Denna fyrlängade korsvirkesgård...

...är sen 1952 ett vandrarhem i Svenska Turistföreningens regi

Nu ger vi oss ut på strandängarna söder om Verkeåns mynning (och som hänger ihop med Vitemölla strandbackar i ett naturreservat)

...och finner ro vid långa sandstranden

Verkeån rinner ut här, efter att ha runnit genom ett långsträckt naturreservat

I havet utanför åns utlopp finns bland annat rester av en tiotusen år gammal tallskog och rester av en äldre hamnanläggning. Här görs fynd av bärnsten, som är stelnad kåda, och av forntida mynt och föremål

En gammal kulturbygd som är rik på fornlämningar...

Märkligast är Havängsdösen, som blåste fram ur sanden i en storm år 1843

"Det vilar en förunderlig stämning av enslighet och tidlöshet kring denna strand. Världen är så långt borta, man är ensam med de minnen av forntid som susar kring platsen", skrev Inge Löfström i sin bok "Detta är Österlen"

Och visst är det så... 

Norr om Verkeån breder hedmarken ut sig på Ravlundafältet, som hålls öppet genom att det betas av boskap från trakten

Ålabodarna

Här sträcker sig stranden miltals norrut längs Hanöbukten

Men vi återvänder söderut och går istället in i Verkeåns dalgång där vi på håll kan se Lindgrens länga (som figurerade i tv-serien "Bombi Bitt och jag" som "Franskans hus")...

...liksom kossorna i hagen

Lindgrens länga är numera Havängs museum, där man bland annat kan se hur ett torp såg ut förr i världen

Öradekaren, en fiskfälla från 1600-talen, nu nyrenoverad, finns i Verkeån inte långt från utloppet

Efter en härlig dag säger vi adjö till mystiken och historiens vingesus i Haväng


Bloggar om sommar, semester  Intressant


söndag 26 juli 2015

Malmö: En våldsam sommar

...till gagn för Jimmie Åkesson
Miljonerna har rullat till skrytbyggen för över- och medelklass medan misären växt i arbetarområdena

Det finns några i Malmö som jobbar hårt för att skaffa nya röster åt Jimmie Åkesson och hans parti. För varje sprängladdning de detonerar på allmän plats, för varje handgranat de kastar in bland folksamlingar så hjälper de till att skjuta Jimmies opinionssiffror allt högre i höjden. Man skulle kunna tro att de är anställda av Sd:s partikansli.

Det tror jag naturligtvis inte. För jag tror inte på konspirationsteorier i det här sammanhanget. Å andra sidan är det väl ingen som är tvingad att kasta handgranater, eller hur? I slutändan har var och en av dessa våldsverkare ett personligt val. 

Väljer man att göra sig skyldig till sådana här handlingar så har man definitivt trampat över en gräns. Man har gått långt ut i träsket när man utsätter oskyldiga medmänniskor för den här typen av våld, hot och oro. För det finns inga ursäkter. Vi har nu passerat det trettionde sprängdådet i Malmö sen nyår.

Dessa unga människor, som har hamnat så snett, borde definitivt bli utsatta för uppfostran i form av socialt tryck. Hade det funnits en levande arbetarrörelse, vägledd av klassmedvetande och solidaritet, så skulle de här ungdomarna bli föremål för en grundlig undervisning från familj, släkt, vänner, grannar och alla omkring dem. 

Kanske är vi på väg mot ett sådant folkligt uppvaknande? Det är ändå så att det i första hand är andra fattiga människor och vanliga hårt arbetande personer som drabbas av de kriminellas verksamhet. Jag önskar att unga människor alltid kunde upplysas om att de har val att göra. Det bästa valet, i mina ögon, är att kämpa mot orättvisorna - att bli kriminell är alltid det sämsta alternativet, för dig själv, din familj och alla andra.

Det glassiga Malmö, de välbeställdas Västra hamnen - satsningar i nyliberal anda på "de där uppe" i tron att smulor ska ramla ner till de fattiga. Istället har klyftorna ökat...

Men sen har vi det större sammanhanget. Det finns strukturer i samhället som pressar på i den här riktningen och som förser ledande gangsterbossar med rekryteringsunderlag (dåliga framtidsutsikter lockar en del unga människor att göra väldigt dåliga val). De styrande sossarna i Malmö, som nu, liksom flera gånger förut, tvingas ropa på polis, har vänt sig till inrikesminister Anders Ygeman (s) som bland annat säger: "Men självklart så har de senare 10-15 årens utveckling – med växande klyftor, stigande arbetslöshet och sjunkande skolresultat – spelat med i bilden."

Det är ju en lysande insikt! Malmökommissionen har annars upplyst de styrande i Malmö om den oerhörda misär, massarbetslöshet och fattigdom som råder bland stora skikt av arbetarbefolkningen i staden. Tyvärr ser vi inte att man drar några praktiska slutsatser av de fakta som ligger på bordet.

Tvärtom. Den styrande rödgröna regimen i Malmö tänker fortsätta nedskärningarna i välfärden. Den här gången med 100 miljoner. Regeringen, som på riksplanet skulle kunna ändra förutsättningarna, har inte heller aviserat någon avgörande kursändring bort från högerpolitiken.

Det är mycket illa. För polisinsatser, hur nödvändiga de än är, löser inte den underliggande problematiken. Det har redan verkligheten och praktiken i Malmö konstaterat, gång på gång.



Bloggar om politik, malmö  Intressant


fredag 24 juli 2015

Stockrosornas tid

...njut medan det  varar
Passerade förbi denna plats i grannskapet och kunde inte låta bli att ta några bilder...

Stockrosen kommer ursprungligen från Kina

Trevligt att ha den här




Bloggar om sommar, blommor  Intressant


Uttalande från Syrizas ungdomsförbund

...om åtstramningarna och framtiden för Syriza
Bild: Europe says OXI

Avtalet den 13 juli, som nåddes efter förhandlingar under flera månader och genomfördes av Syriza-ANEL-regeringen, är utan tvekan ett stort nederlag för krafterna i den radikala vänstern i Grekland. Den exempellösa statskuppen, som genomfördes av borgenärerna, var bara den senaste episoden i en serie av handlingar av direkt utpressning, som ledde regeringen in i det kvävande politiska dödläget.

Det skulle dock vara ganska svårförståeligt att tolka resultatet av förhandlingarna som enbart bestämt av ett val från borgenärernas sida. Vi är skyldiga att också utvärdera negativt underskattningen av styrkeförhållandena inom euroområdet, den orubbliga övertygelse om att rationella argument skulle kunna övertyga "institutionerna" att verka till förmån för ett avtal om "ömsesidig nytta", men också att hotet om en Grexit skulle kunna spela en katalyserande roll för våra förslag till att lyckas. Alla dessa punkter har på avgörande sätt bidragit till avsaknaden av en alternativ plan till ett sammanbrott, som kunde ha fungerat både som en del av förhandlingarna och som ett val för regeringen; allt detta var avgörande faktorer för att vi skulle bli politiskt kidnappade.

Parallellt med detta lämnade det långa överseendet i den tekniska aspekten av förhandlingarna och väntan på en "hedervärd kompromiss", som ansågs vara säker, inget utrymme för den entusiasm och dynamik som deltagande i samhället skulle ha skapat mot en dominans av teknokrater och strävan efter en politisk process oberörd av förändring. Dessutom avstod vi från "ensidiga" åtgärder som kunde ha flyttat konflikten mot det inre, förstärkt vår relation med de människor vi företräder, gett startsignalen för nya strider och garanterat medel för att säkerställa genomförandet av vårt program.

Mot bakgrund av hela den här situationen var den otillräckliga mekanismen för partiet (och ungdomsförbundet) avgörande. Icke-inkallandet av centralkommittén innan den parlamentariska omröstningen om förutsättningarna för avtalet försköt tyngdpunkten av beslutsfattandet mot inkompetenta organ, såsom den parlamentariska gruppen och mot det individuella samvetet hos varje enskild ledamot. Den politiska undernäringen hos partiets ledande organ och beslutsfattandet utanför kollektiva förfaranden är två kompletterande aspekter av samma förhållande.

Det avtal som undertecknades är märkt av de överväldigande styrkeförhållandena inom euroområdet och utpressningen som begås mot regeringen och det grekiska folket. Denna politiska kidnappning och detta dödläge, som vi betalar priset för, tvingar oss att ompröva axlarna och riktlinjerna i denna plan. Vi har en skyldighet att betänka att i slutändan fungerar EU och euroområdet som ett institutionellt gjutet nyliberalt system, vilket extremt begränsar marginalerna för dess förändring. Vår internationella strategi måste inbegripa tillbakadragande från dessa formationer, vilket är ett krav för demokrati och folksuveränitet, men också en förutsättning för att utmana nyliberalismen.

Antagandet av ett tredje nedskärningspaket strider mot våra ideologiska referenser och våra kollektiva beslut: det vänder Syrizas långa marsch och riskerar att krossa hoppet i det enda EU-land där vänstern har uppnått en historisk seger. Av dessa skäl placerar vi oss i opposition mot detta avtal.

Det är absolut nödvändigt, i detta skede, med ett omedelbart sammankallande av Syrizas centralkommitté och för ett omedelbart inkallande av en extra kongress, det högsta beslutande organet i partiet, som ska ha ett övergripande ansvar för balansräkningen med det som skett och för att planera en strategi för den kommande scenen. Syriza har också ett ansvar; det måste skydda alla sina medlemmar mot personangrepp, som är främmande metoder för vänsterns principer och värderingar.

Det är inte på något sätt tänkbart, i detta sammanhang, att åsidosätta den stora betydelsen av folkomröstningens resultat. I det här fallet, lyckades regeringen för en kort tid att göra folket till huvudaktören mot den extrema utpressningen, finanskvävningen, de stängda bankerna, media-frenesin. Folkomröstningen, som en social process och som en folklig dom, visar att kampen för att inrätta en social allians som kan expandera demokrati, synergier och solidaritet inom alla områden av samhällslivet är mer än någonsin relevant, men också att den bär inom sig segerns dynamik.

Kampen för en rättvisare värld är inte ett moraliskt rättfärdigande, utan ett sätt att ändra vår dagliga tillvaro, våra liv, samhället. Vi kommer att fortsätta att följa denna väg, hålla i åtanke att historien är ett område av det möjliga, där vi kämpar för att göra möjligt allt som idag verkar otänkbart.

Uttalandet på Syrizas Ungdoms hemsida här (engelska)

En översättning från International Viewpoint

Bloggat: Kildén & Åsman

Bloggar om politik, grekland  Intressant


tisdag 21 juli 2015

Grekland: Ett alternativ till kapitulation

...en annan och bättre väg är möjlig
Det hade varit fullt möjligt att hålla fast vid folkomröstningen

En artikel av Eric Toussaint (översättning från International Viewpoint)

Genom en folkomröstning den 5 juli 2015, som initierats av Alexis Tsipras regering och det grekiska parlamentet, avvisade det grekiska folket med överväldigande majoritet åtstramningsåtgärder som förelagts av de institutioner som är kända som trojkan. Det var en fantastisk seger för demokratin.

Men överenskommelsen från måndagen den 13 juli kommer att leda till nya åtstramningsåtgärder under flera år. Detta motsäger helt det grekiska folkets vilja så som den kom till uttryck i folkomröstningen. Under natten mellan den 15 och 16 juli antogs den tack vare stöd av fyra högerpartier (PASOK, Potami, Ny Demokrati och Oberoende greker) som röstade med Tsipras medan 32 parlamentsledamöter från Syriza röstade emot och sju lade ner sina röster.

Avtalet tvingar Syriza att överge viktiga åtaganden som gjordes under valkampanjen i januari, vilket ledde till sin historiskt viktig seger. Syriza har bindande ansvar gentemot det grekiska folket och det är tragiskt att det inte har respekterats, särskilt eftersom folket visade mycket tydligt sitt stöd både den 25 januari och den 5 juli år 2015.

Syriza valdes på löftena om ett brott med åtstramningspolitiken

Den grekiska regeringens eftergifter till borgenärerna inkluderar sänkta pensioner (Syriza hade lovat att återställa en 13:e månad för personer som får pension på mindre än 700 euro per månad) och en förlängning av pensionsåldern; lönerna förblir återhållsamma; relationerna på arbetsmarknaden blir mer osäkra; det kommer att bli en ökning av indirekta skatter, inklusive de som betalas av lägre inkomsttagare; fortsättning och påskyndande av privatiseringar; ansamling av nya illegitima skulder för att betala tidigare skulder; överföring av värdefulla grekiska tillgångar till en oberoende fond; avstå ytterligare centrala delar av suveränitet, vilket ger ett övertag för borgenärerna i fråga om den lagstiftande makten, etc.

I motsats till påståendena om att Grekland i utbyte mot dessa skadliga eftergifter kommer att få tre års respit och kommer att avsevärt öka sin ekonomiska verksamhet, kommer det i praktiken vara omöjligt att skapa det primära skattemässiga överskott som tillkännagavs i planen med tanke på den fortsatta kontrollen över hushållens köpkraft och de offentliga utgifterna.

Skadliga följder är oundvikliga: inom ett par månader eller senast i början av nästa år, kommer borgenärerna attackera de grekiska myndigheterna för underlåtenhet att uppfylla sina åtaganden när det gäller primära budgetöverskott och kommer att införa nya krav. Varken det grekiska folket eller deras regering kommer att få någon respit. Borgenärerna kommer att hota med ett stopp för utlovande utbetalningar om nya åtstramningsåtgärder inte genomförs. De grekiska myndigheterna kommer att fångas i en spiral av eftergifter.

Sanningskommissionen för den offentliga skulden, upprättad av ordföranden för det grekiska parlamentet, har dokumenterat i sin preliminära rapport, som offentliggjordes den 17 och 18 juni 2015, att skulden som hävdas av de nuvarande fordringsägare måste betraktas som orättmätig, olaglig och motbjudande. Kommittén har också visat att dess återbetalning är ohållbar. På grundval av argument som härrör från internationell och nationell lagstiftning, borde den grekiska regeringen ha fattat ett suveränt beslut att avbryta återbetalning för den tid som en skuldrevision kräver. Ett sådant uppskov med återbetalningarna är fullt möjligt.

Folkomröstningen var ett överväldigande stöd för en utmaning av eu-eliten

Sedan februari 2015 har Grekland betalat € 7 miljarder till fordringsägarna utan att få de € 7,2 miljarder som tidigare överenskommits för räddningsprogrammet som avslutades den 30 juni 2015. Andra belopp som skulle ha betalats ut till Grekland har inte överförts: den ränta som ECB tjänat på grekiska värdepapper, den förväntade balansen för rekapitalisering av banker, etc. Om Grekland ställer in återbetalningarna till sina internationella långivare, det kommer att spara nästan 12 miljarder € till slutet av 2015 och fordringsägarna skulle tvingas att göra eftergifter. En radikal minskning av skulden kan leda till antingen förhandlingar eller avståndstagande.

I motsats till det utbredda påståendet att inställda betalningar skulle resultera i exit från euron, skulle det ha varit möjligt att stanna i euron om en rad suveräna åtgärder för självförsvar och ekonomisk återhämtning, som en strikt kontroll av banker, valuta och beskattning (se nedan) hade genomförts. Det skulle ha varit fullt möjligt att undfly ECB:s, Eurogruppens och EU:s oacceptabla och illegitima förelägganden. Tsipras-regeringen beslutade annorlunda, och detta har lett till en tragisk underordning under EU:s övervakning, till mer åtstramning och utförsäljning av det grekiska nationella kulturarvet.

Det står nu klart att förhandlingar inte kan övertyga Europeiska kommissionen, IMF, ECB och de nyliberala regeringarna i andra europeiska länder att vidta åtgärder som respekterar rättigheterna för grekiska medborgare eller för människor i allmänhet. Folkomröstningen den 5 juli, som dessa institutioner var häftigt emot, övertygade dem inte. Tvärtom, i strid med grundläggande demokratiska rättigheter, har den radikaliserat deras krav. Utan att vidta starka och självständiga åtgärder för självförsvar, kommer de grekiska myndigheterna och det grekiska folket inte att kunna sätta stopp för kränkningar av de mänskliga rättigheterna som begås av borgenärerna. En mängd åtgärder bör vidtas på EU-nivå för att återupprätta social rättvisa och sann demokrati. Tekniskt sett är det inte svårt, men det bör noteras att med den maktbalans som råder i Europeiska unionen, kan länder med progressiva regeringar varken hoppas att höras eller stödjas av Europeiska kommissionen, ECB, eller den europeiska stabilitetsmekanismen.

Trojkan degraderar Grekland till en eu-koloni

Tvärtom, dessa institutioner samt IMF och de nyliberala regeringarna motsätter sig aktivt det nuvarande grekiska experimentet för att visa alla människor i Europa att det inte finns något alternativ till den nyliberala modellen. Men om de grekiska myndigheterna vidtar kraftfulla åtgärder kan de få äkta eftergifter eller helt enkelt tvinga institutionerna att erkänna de beslut som fattas. Det är också viktigt att hitta en alternativ strategi genom att inleda massiva folkliga mobiliseringar i Grekland och i andra europeiska länder. De grekiska myndigheterna kan dra nytta av det för att motarbeta försöken att isolera dem - försöka att motsätta sig förändring till förmån för social rättvisa. I sin tur, skulle en sådan ståndpunkt från den grekiska regeringen stärka folkliga mobiliseringar och uppmuntra mobiliserade människor att lita till sin egen styrka.

På toppen av den inställda betalningen av den illegitima, olagliga, motbjudande och ohållbara skulden, finns här ett antal alternativ till villkoren i avtalet mellan Tsipras och långivarna, som snarast kan lämnas in till en demokratisk debatt och som sannolikt kommer att hjälpa Grekland att återhämta sig:

1. Den grekiska staten är den i särklass största aktieägaren i de stora grekiska bankerna (representerar mer än 80% av den grekiska banksektorn) och den bör därför ta full kontroll över bankerna i syfte att skydda medborgarnas besparingar och öka inhemska lån för att stödja konsumtionen. För det första bör staten använda sin majoritetsandel i bankerna och förvandla dem till företag inom den offentliga sektorn. Då skulle staten kunna organisera en ordnad avveckling av dessa banker och samtidigt säkerställa skyddet av små aktieägare och sparare (garantera insättningar upp till 100.000 €). Staten skulle ha stått för rensning av bankerna från stora privata aktieägare, som har orsakat krisen och sedan utnyttjat offentligt stöd. För att göra detta skulle staten ha varit tvungen att ta en del av sina tillgångar som sträcker sig långt bortom banksektorn. En "dålig bank" skulle ha skapats för att isolera och hålla giftiga tillgångar i syfte att likvidera dem. De ansvariga för bankkrisen borde ha stämts för att betala en gång för alla. Finanssektorn måste städas upp noggrant för att kunna tjäna folket och den reala ekonomin.

2. De grekiska myndigheterna bör upprätta kontroll över centralbanken. Yannis Stournaras, nuvarande VD (utsedd av regeringen genom Antonis Samaras), investerar all sin energi för att förhindra de förändringar som människor kräver. Han är en trojansk häst som gagnar intressena hos stora privata banker och nyliberala europeiska myndigheter. Centralbanken i Grekland bör istället tjäna intressen hos den grekiska befolkningen.

3. De grekiska myndigheterna har också möjlighet att skapa en elektronisk valuta (i euro) för internt bruk i landet. De offentliga myndigheterna skulle kunna höja pensioner och löner i den offentliga sektorn och ge humanitärt bistånd till människor genom att öppna kreditkonton för dem i elektronisk valuta som kan användas för flera typer av betalning: el- och vattenräkningar, betalning för transporter och skatter, inköp av mat och basvaror, etc. I motsats till grundlösa fördomar, skulle även privata företag göra klokt i att frivilligt acceptera elektroniska betalningsmedel eftersom det gör det möjligt för dem att sälja sina varor och göra betalningar till regeringen (betalning av skatter och för olika offentliga tjänster de använder). Skapandet av denna elektronisk valuta skulle minska landets behov av euro. Transaktioner i denna elektronisk valuta skulle kunna göras med hjälp av mobiltelefoner som är fallet i dag i Ecuador.

4. Restriktioner för kapitalflöden måste upprätthållas medan priserna på konsumtionsvaror måste kontrolleras.

5. Privatiseringsbyrån måste upplösas och ersättas av en nationell kapitalförvaltningsbyrå (med ett omedelbart stopp för privatiseringar) som ska vara ansvarig för att skydda offentliga tillgångar och samtidigt generera intäkter.

6. Nya åtgärder bör vidtas för att uppnå mer skatterättvisa, förstärka de som redan vidtagits, bland annat genom att ta ut höga skatter på de rikaste 10% av befolkningen (särskilt den rikaste 1%), både på deras inkomst och tillgångar. På samma sätt skulle det vara fördelaktigt att väsentligt öka skatten på de stora företagens vinster och dra tillbaka skattelättnaderna för fartygsägare. Tyngre skatter bör införas på den ortodoxa kyrkan, som bara betalade ett par miljoner euro i skatt under 2014.

7. Skatt på små inkomster och förmögenheter och på viktiga varor och tjänster bör minskas avsevärt. Detta skulle gynna majoriteten av befolkningen. En hel rad grundläggande allmännyttiga tjänster bör vara gratis (kollektivtrafik, elektricitet och vatten till en viss begränsad konsumtionsnivå, etc.) Dessa sociala rättvisa åtgärder skulle återuppliva konsumtionen.

8. Kampen mot skatteflykt måste intensifieras genom att etablera betydande avskräckande medel. Betydande belopp kan således återvinnas.

9. En omfattande offentlig plan för att skapa arbetstillfällen bör genomföras för att återuppbygga de offentliga tjänster som förstörts av år av åtstramning (till exempel hälsa och utbildning) och för att bana väg för den nödvändiga ekologiska övergången.

10. Detta stöd till den offentliga sektorn bör åtföljas av åtgärder som ger aktivt stöd till små privata företag som är viktiga delar i den grekiska ekonomin.

11. Åtgärder för offentlig inhemsk upplåning kan antas genom att utfärda offentliga skuldebrev inom nationsgränserna. I själva verket måste staten kunna låna för att förbättra levnadsvillkoren för befolkningen, till exempel genom att utföra allmännyttiga arbeten. En del av detta arbete kan finansieras genom den nuvarande budgeten genom bestämda politiska val, men statens upplåning skulle kunna göra det möjligt för andra projekt, mer omfattande - till exempel massiv utveckling av kollektivtrafiken för att ersätta personbilar; utveckla användningen av förnybar energi; skapa eller återupptagande lokala järnvägstjänster i hela städer och tätortsdelar; renovera, rehabilitera eller bygga offentliga byggnader och subventionerade bostäder och samtidigt minska energiförbrukningen och tillhandahålla högkvalitativa bekvämligheter. Sådana åtgärder kan också finansiera en ambitiös plan för skapande av arbetstillfällen som beskrivs ovan.

Folklig mobilisering är alternativet till kapitulation

Det är angeläget med en transparent politik för offentlig upplåning. Vårt förslag är:

1. Offentlig upplåning bör syfta till att garantera en förbättring av levnadsvillkoren, liksom förkastandet av logiken av miljöförstöring.

2. Offentlig upplåning måste bidra till en omfördelning av välstånd och minska ojämlikheter. Därför föreslår vi att de finansiella institutionerna, stora privata företag och förmögna hushåll vara juridiskt bunden att köpa - i proportion till deras förmögenhet och inkomster - icke-indexerade statsobligationer till 0% ränta. Resterande befolkning kan frivilligt förvärva statsobligationer till en ränta som garanterar en verklig och positiv avkastning (t.ex. 3%), utöver inflationen. Så om den årliga inflationen är 2%, kommer räntan som staten betalat för det aktuella året uppgå till 5%. En sådan politik av positiv särbehandling (liknande dem som antagits mot rasförtryck i USA, kastsystemet i Indien, eller ojämlikhet mellan könen) kommer att resultera i skatterättvisa och mindre ojämlik fördelning av välståndet.

Slutligen bör de grekiska myndigheterna se till att revisionsutskottet samt andra utskott som arbetar med memorandum och krigsskadestånd kan fortsätta sin uppgift.

Andra ytterligare åtgärder som kan demokratiskt debatteras och genomföras på brådskande basis kan komplettera dessa första nödåtgärder som grundar sig på följande fem pelare:

- Socialisera banker och en del av valutaskapandet.
- Förebygga skattefusk och inrättandet av en rättvis skattereform för att ge staten de resurser som krävs för att genomföra dess politik.
- Att skydda offentlig egendom, inklusive det nationella kulturarvet, och placera den i tjänst hos hela samhället.
- Rehabilitera och utveckla de offentliga tjänsterna.
- Stöd till lokala privata företag.

Det är också viktigt att lansera Grekland i en strukturomvandling av demokratisk förändring med aktivt medborgerligt deltagande. För att uppnå en sådan konstituerande process, måste Grekland sammankalla ett val av en konstituerande församling för att utarbeta en ny demokratiskt vald konstitutionen. När den konstituerande församlingen - som bör fungera på grundval av klagomål och förslag som inkommit från folket - antar förslaget, kommer det att läggas fram för folkomröstning.

Lämna eurozonen. Efter att det grekiska parlamentet antog det katastrofala avtalet av den 13 juli, måste ett alternativ innefatta möjligheten att frivilligt lämna euroområdet om det grekiska folket stöder denna möjlighet. Det här alternativet väcks av det grekiska parlamentets kapitulation den 16 juli och av själva innehållet i avtalet. Dessutom kommer det grekiska folket snart att förstå att om de vill ha en framtid som innefattar rättvisa och frigörelse, måste Grekland komma ur eurozonen. I det här fallet är ovanstående förslag fortfarande giltiga, särskilt socialiseringen av bankerna, liknande förstatligandet av Frankrikes banksystem efter befrielsen. Dessa åtgärder bör kombineras med en betydande valutareform, inspirerad av det system som infördes av den belgiska regeringen efter andra världskriget. Denna reform kommer särskilt att syfta till att minska inkomsterna hos de som blev rika på bekostnad av andra. Principen är enkel: under övergången till en annan valuta, ska det inte finnas någon automatisk paritet mellan den gamla och den nya valutan (den befintliga euron mot en ny drachma, till exempel) utöver en viss gräns.

Det belopp som överstiger gränsen måste blockeras på ett spärrat konto och dess ursprung måste motiveras och bestyrkas. I princip kommer alla belopp som överstiger den angivna taket bytas ut vid en mindre gynnsam ränta (till exempel två tidigare euro mot en ny drachma). När ett kriminellt ursprung kan bevisas kan summan även vara förverkad. En sådan valutareform skulle fördela en del av rikedomen på ett socialt rättvist sätt. Ett annat syfte med reformen är att minska pengar i omlopp för att bekämpa inflationsutvecklingen. För att vara effektiv, måste strikt kontroll över kapitalrörelser och valuta fastställas.

(Något förkortad)

Bloggat: Kildén & Åsman

Bloggar om politik, grekland  intressant



Femton vilda blommor

...som du hittar i stad och på landet
Ogräs kallas de för, dessa underbara växter. Man hittar dem i vägkanter eller varstans där naturen får en chans att utvecklas på egen hand. Här ovan Åkervinda, en krypande eller slingrande växt. Blommorna är vita eller rosa.

Rölleka heter den här. Mestadels vit i färgen, den här svagt rosa. Blommar under sommarens senare del. Har använts mycket inom folkmedicin och naturläkekonsten mot olika åkommor.

Vild (eller förvildad) palsternacka. Blommar under senare delen av sommarn med gula blommor.

Blåeld - en av mina verkliga favoriter. Blommar på högsommaren

Den här vackra blomman ser ut att tillhöra näve-släktet, men jag vet inte vilken. Kanske någon av läsarna som vet?

Gråbo kan bli 1-2 meter hög. Hatat ogräs som finns över större delen av norra halvklotet. Namnet har den fått av att bladen är vitgrå på undersidan.

Jag gillar tistlar (Skottlands nationalblomma). Det här är kanske en vägtistel. Härlig färg i varje fall

Det gäller ju i hög grad även för vallmo-blomman som blommar en stor del av sommaren

Baldersbrå säger jag. Prästkrage kan det inte vara, den har inte sådana dill-liknande blad. Skulle kunna förväxlas med kamomill, som har liknande blad. Men hos kamomill har blomkorgen en markerat konisk topp (här på bilden ser man att flera av blomkorgarna är ganska platta). Dessutom har kamomill en stark aromatisk doft.

Cikoria, en av mina favoriter. Gillar den färgen. I Skåne kallas den också Blåblinka - fint namn. Roten användes förr som kaffesurrogat.

Vildmorot, dock inte ätlig

Stor ängssyra

Vit sötväppling blommar från juli till september. Finns också en gul variant

Käringtand tillhör ärtväxterna. Blommar juni-juli. Toppen på blomman kan skifta lite i rött

Stånds blommar i juli-augusti. Är giftig för hästar. Men fin att se på, tycker jag.

Bloggar om sommar, blommor  intressant