fredag 31 oktober 2008

Borgs billiga bannor

Att finansminister Borg nu går ut och bannar sina kompisar inom bankvärlden är ett vältajmat reklamknep. Han och hela alliansregeringen har ett visst behov av att dra en slöja över det förhållandet att de i själva verket inte är något annat än finanskapitalets lakejer. Med ”stabiliseringpaket”, bankstöd och statsgarantier motsvarande halva landets bruttonationalprodukt har man ingripit till de spekulerande skojarnas hjälp.

Snabb har högerregeringen varit att ingripa till stöd för dessa oansvariga gamblers som drivit hela länder som Island och Baltium till ruinens brant och som nu kastar ut hundratusentals löntagare över hela Europa i arbetslöshet och otrygghet. Samhället drivs ytterligare nedåt i försämring av välfärden och många kommer att hamna i ren misär.

Varslen duggar tätt inom industrin, det är redan totalstopp för byggandet på många håll, handeln stagnerar, kommuner aviserar neddragningar samtidigt som skattemedel rinner ut till vinster i privatiserad sjukvård och friskolor… På samma gång står vårt land inför avgörande utmaningar; det krävs en historisk klimatomställning med satsningar på kollektivtrafik och förnyelsebar energi, massor av människor behöver bostäder och det behövs satsningar på jobb och välfärd för att skapa framtidstro och förebygga social misär och kriminalitet.

Ingenting av detta gör alliansregeringen. Istället vräker man miljarder av folkets tillgångar över de havererade kapitalistiska finanssystemen. Om Borg ville visa handlingskraft så kunde han låta samhället ta över kontrollen av bankerna och använda de gigantiska tillgångarna, inte till att gödsla finansherrarna, utan till samhällsnyttiga investeringar som ger jobb och välfärd åt vanligt folk.

Ekosocialismens möjligheter, del 5

Gifterna är kapitalismens ständige följeslagare
Läs också Ekosocialismens möjligheter del 1, del 2, del 3 och del 4
Det mänskliga samhällets ekonomiska system kan ses som ett underordnat delsystem av de globala naturliga systemen. Det ekonomiska systemet är för sin existens helt beroende av de naturliga systemen som dels förser det med energi, råvaror, vatten och livsmedel och dels fungerar som mottagare för det ekonomiska systemets avfall, avloppsvatten och luftföroreningar.

Ekosystemet tar hand om avfallsprodukter, bryter ned dem med hjälp av sina många nedbrytare och med hjälp av solenergi och de gröna växterna bygger upp resurser på nytt. Det finns en gräns för hur mycket som kan plockas ur de naturliga systemen, om mer tas ut än vad som hinner återbildas så tär vi på naturens kapital istället för att använda dess ränta.

Samma sak gäller med de avfallsprodukter samhället lämnar ifrån sig och nu är vi framme vid det andra av de fyra systemvillkoren. Detta systemvillkor brukar formuleras som så att i ett hållbart samhälle utsätts naturen inte för en systematisk koncentrationsökning av ämnen från samhällets produktion. Särskilt problematiskt blir det naturligtvis med ämnen som är ovanliga i naturen och svårnedbrytbara. Exempel på problem är användningen av långlivade, naturfrämmande ämnen som freoner, PCB, vissa bekämpningsmedel, dioxiner och bromerade flamskyddsmedel.

År 1962 gav den amerikanska biologen Rachel Carson ut en bok med namnet Tyst vår som handlar om att småfåglar blivit förgiftade av insekts- och bekämpningsmedel. Boken blev en väckarklocka för både forskare och vanliga människor och man började få upp ögonen för olika ämnens spridning i naturen. Ett ämne som speciellt uppmärksammades då var bekämpningsmedlet DDT. Några år senare, 1967, kom Lars Palmstiernas bok Svält, plundring och förgiftning som också bidrog till att fästa blickarna på problemen.

Passiviteten i myndigheternas agerande och lagstiftningens otillräcklighet blev särskilt tydlig när miljöskandalen vid BT Kemis fabrik i Teckomatorp började rullas upp i mitten av 70-talet. Att giftspridningen inte tillhör det förflutna blev vi nyligen påminda om genom giftskandalen i samband med tunnelbygget genom Hallandsåsen.

Vid ett tillfälle har industriländerna visat förmåga till internationell handlingskraft och det var när freonerna blev ett akut hot mot det skyddande ozonskiktet. Freonerna hotade att under loppet av några få årtionden bryta ned det skyddande skikt som en gång bildats av de syrebildande blågröna algerna under livets barndom på jorden. Ozonskiktet blev förutsättningen för livets spridning till land. Detta blev möjligt därför att produktionen och användandet av freoner endast berörde en del av kapitalet och man fick fram ersättningsmaterial ganska snabbt.

Över hela jordklotet växer soptipparna, tickande bomber, fulla med gifter som håller på att tränga ned till grundvattnet. Något som kommer att ytterligare försvåra tillgången på rent vatten. Industrialiseringen i tredje världen gör sitt intåg tillsammans med tonvis av livsfarliga gifter som utsätter både arbetare, lokalbefolkning och andra för risker.

Varje år lanseras tusentals nya kemiska ämnen i produktionen och i alla slags varor som kläder, leksaker och mat. I våra kroppar finns en hel cocktail av olika främmande ämnen, något som är lätt att konstatera med ett enkelt blodprov från vem som helst. Redan som foster och som nyfödd med bröstmjölken får människan idag en stor mängd fettlösliga gifter. Inom forskarvärlden diskuteras effekter som nedsatt fertilitet, inlärnings- och koncentrationsproblem hos barn, hormonella störningar och samt cancer. När dessa ämnen väl släppts ut i kretsloppen går spridningen inte att hejda. De påträffas nu över hela jordklotet, bromerade flamskyddsmedel t ex återfinns i bröstmjölken hos isbjörnshonor i Arktis. Mycket av det miljöfarliga avfallet exporteras till tredje världen varifrån det sen läcker vidare.

Orsaken till att det råder ett sådant oerhört tryck i framställningen av ständigt nya konstgjorda ämnen är de stora möjligheterna att använda den kemiska vetenskapen för att tjäna pengar. Nya ämnens nya användningsområden öppnar nya möjligheter att hävda sig i konkurrensen och tillägna sig extra vinster. Därför är det också oerhört lockande att snabbt få ut produkterna utan alltför mycket krångel och tester. Tiotusentals konstgjorda ämnen är i omlopp i samhället. Få av dem är ordentligt testade ur hälso- och miljösynpunkt. Än mindre vet vi om deras kombinerade effekter. Ändå får de användas.

De stora bolagens kemilobby inom EU är omtalad för sin maktställning och påtryckningsmöjligheter. Det råder idag ofta en omvänd bevisföring, istället för att tillverkaren är skyldig att bevisa ett ämnes ofarlighet så är det de drabbade som måste bevisa dess skadlighet. När det gäller stabila, naturfrämmande ämnen måste användningen av dessa helt enkelt upphöra. Ett arbetarstyrt samhälle där produktionen sker efter behov istället för en liten grupps vinstintressen ger möjligheter att få kontroll över gifterna.
Sydsvenskan: här, här, här, här
DN: här
YA: här

Aj, aj, Mona, så fel det kan gå!

Så länge Mona Sahlin höll tyst och låg lågt i politiken så gick allt som smort. Allianspartierna gjorde bort sig på egen hand. Aldrig har en regering sjunkit så snabbt i popularitet efter ett val. Och Monas siffror bara steg och steg. Men nu, när hon börjat prata om vad hon vill och gjort utspel tillsammans med mp, då straffas hon omedelbart av opinionen. Raset är stort för socialdemokraterna.

De senaste siffrorna från Synovate visar att skillnaden mellan blocken krympt, moderaterna har kammat hem poäng, både från andra allianspartier och från socialdemokraterna. Förmodligen en kombination av dels den ekonomiska krisen (då en del tyr sig till statsministerns parti) och Sahlins visade brist på ledarskap.

Vänsterpartiet har också gått stärkt opinionsmässigt ur konflikten inom oppositionen. Deras uppgång visar att många väljare önskar vänsterpolitik, inte Mona Sahlins och mp:s dragning mot höger. Lars Ohly försöker nu sätta press på sosseledningen att ta med honom i samarbetet och säger till Sveriges Radio att om man inte kan enas inom två veckor så blir det inget samarbete.

Jag tror att det är fåfängt av Vänsterpartiet att vänta sig en omsvängning från s-ledningen. Skulle de nu plötsligt bryta med den nyliberalt inspirerade högerpolitik som de kört med i flera decennier? En avgörande brytning med den politik som ledde till nedrustning av välfärden och ökade klyftor i samhället under de tolv år då Göran Persson var statsminister med stöd från (v)? Tvärtom har Mona Sahlin och övriga sosseledningen visat att man vill lägga sig så nära alliansen som möjligt, skillnaderna är idag mycket små och de visar idag inget som helst intresse av att utmana den borgerliga krispolitiken.

Vad ska nu komma ut ur detta? Mitt tips är att oppositionen kommer att sy ihop en lösning. Det uppkomna läget kommer att sätta press på att ta in Lars Ohly, förse honom med lämpligt köttben och sen köra på med högerpolitiken. Blir det så då måste alla som vill se en verklig vänsterpolitik se sig om efter andra lösningar.
Sydsvenskan: här, här
SvD: här, här, här
DN: här, här, här
AB: här, här, här

torsdag 30 oktober 2008

Uttalande från volvoarbetare

Följande uttalande antogs på gårdagens medlemsmöte för (Volvo Lastvagnar) Grupp 34 i Volvo Verkstadsklubb:

DRA TILLBAKA VARSLEN!

Vi arbetare på Volvo Lastvagnars Tuvefabrik (Justering och Slutmontering) församlade till fackligt medlemsmöte 2008-10-29 kräver att Volvo omprövar och drar tillbaka varslet om uppsägning som lagts för nästan hälften av arbetarna i vår fabrik.

Med bestörtning åsåg vi hur företagsledningen inför bolagstämman 2007 formligen vräkte pengar över aktieägarna, när man tredubblade utdelningen med motiveringen att kassakistan var för stor. Även i år har verksamheten hittills varit mycket lönsam med en kvartalsvinst på 7,2 miljarder 2:a kvartalet och 3 miljarder i tredje kvartalet.

När det nu riskerar gå grus i vinstmaskinen ett tag, kräver vi att de som försåg sig så rikligt under de goda åren tar första smällen. Vi fick ingen del av guldregnet 2007.

Att behålla samtliga varslade i Sverige (1400 personer) under ett år skulle kosta aktieägarna några procent av en kvartalsvinst – ett synnerligen billigt pris för att behålla viktig kompetens och för att förhindra många mänskliga tragedier.

Vi kräver att volvoledningen vågar visa verkligt ledarskap. Flytta fokus från den alltmer hysteriska börsen till oss, som man vid högtidliga tillfällen brukat kalla sin viktigaste resurs – medarbetarna!

SLUTA FLIRTA MED HYENORNA PÅ BÖRSEN!
DRA TILLBAKA VARSLEN!

Sydsvenskan: här, här, här DN: här YA: här Dagen: här Intressant

Bloggar om politik, ekonomi, samhälle, finanskrisen, volvo

Kildén & Åsman

Gangstergängen och krisen

Riktigt så här glamorösa och berömda är inte gangstergängen i Malmö...

... även om det sägs att de lever i en värld med snabba, dyra BMV-bilar, tunga guldsmycken och svansar av fans. Klart att det imponerar på smågrabbar som växt upp i fattigdom och utanförskap. Rekryteringsmöjligheterna för maffiagängen är stora när samhället faller sönder och gängen kan ge vilsekomna ungdomar en chans att känna sig betydelsefulla...

Totalt hänsynslösa och förhärdade blir de inre kärnorna i gangstergängen, i de interna uppgörelser som vi sett på sistone mellan de grupper som fått beteckningarna K-falangen och M-falangen har man inte skytt några medel och det är ren tur att ingen oskyldig bland allmänheten fått sätta livet till bland kulsprutekärvar och handgranatexplosioner.

En liten framgång har polisen skördat när man häromdagen grep en av nyckelpersonerna, en 21-årig man utrustad med skyddsväst och skarpladdad pistol. Det är viktigt att man nu på allvar bekämpar den illegala vapenhanteringen. Viss framgång har det också varit med att få ner ungdomsrånen i Malmö, genom bättre polisinsatser och samarbete mellan polis och sociala myndigheter. Det är en del i ett förebyggande arbete som kan bidra till att försvåra rekrytering till maffiagängen.

Men för att på sikt komma tillrätta med gängbrottsligheten krävs insatser också på andra plan. Precis som Al Capone och de amerikanska gangstergängen på bilden ovan frodades i depressionens USA så är mycket av den brottslighet vi ser idag ett resultat av krisen på nittiotalet. Det var då den höga arbetslösheten och barnfattigdomen i många områden i Malmö grundlades, det var då skolorna blev av med viktiga resurser, det var då fritidsgårdarna lades ner osv. Nu är det visserligen bara en ytterst liten del av människorna som blir kriminella, men när problem och tragedier i familjen paras med trångboddhet, problem i skolan, missbruk och fattigdom då ökar antalet riskfaktorer för kriminalitet.

Nu ställs vi inför en ny kris som, om ingenting görs, kommer att lägga nya bördor på människor längst ner på samhällspyramiden. Med en passiv alliansregering, och tyvärr även en passiv opposition, kan resultatet bara bli en förvärrad situation. En vettig väg att bekämpa krisen borde vara stora samhälleliga satsningar för jobb, fler bostäder, fungerande fritidsverksamhet, skolor med tillräckliga resurser och framtidshopp för ungdomarna. Det är också det enda säkra sättet att stoppa rekryteringen till kriminella gäng.


Sydsvenskan: här, här, här, här, här Kristianstadsbladet: här YA: här Dagen: här

Det finns en framtid i luften

Moderna luftskepp kan bli ett alternativ

Sterlings konkurs har ställt krisen i flygbranschen i blixtbelysning. Nu framgår att fler flygbolag är på väg att gå under. Jag beklagar det inte, det som dessa bolag sysslar med är en ytterst skadlig verksamhet, de erbjuder en livsstil som är fullständigt ohållbar. Det finns idag inget för klimatet värre sätt att ta sig fram på än att flyga. Ur detta perspektiv önskar jag inget annat än att flygresandet går i botten.

Det får däremot inte gå till på det sätt som vi såg prov på i går då ägarna till Sterling med berått mod lurade tusentals människor på pengar och strandsatte dem långt hemifrån. En omställning måste också säkra att de anställda får behålla jobb och trygghet. Att en drastisk förändring är nödvändig råder ingen som helst tvekan om.

Just när det gäller flyget borde en förändring vara relativt lätt eftersom det handlar till stor del om semester- och nöjesresor. När det gäller affärslivet så måste man ompröva den livsstil som förhärskar där, mycket av resandet kan ersättas av andra typer av kontakter och när man ändå måste resa så får man helt enkel slå av på tempot. I skenet av att detta handlar om mänsklighetens överlevnad så kanske man måste besinna sig och inse att det inte längre lönar sig att ha bråttom – när det ändå bara leder över branten till ett stup.

Som jag skrev i går så tror jag att flyg t ex inom Sverige (eller varför inte Europa) måste läggas ner helt och hållet och att längre flygresor bör ransoneras så att vi får ett rättvist system där inte de rika kan tränga sig före.

Det handlar inte om teknik. I varje fall inte enbart. Det finns ingen som helst teknik i sikte inom det traditionella flyget som i någon större utsträckning kan dämpa utsläppen. Jag tror man kan glömma alla sådana förhoppningar. Men om man vidgar perspektiven och slår av på kraven att till varje pris komma fram så fruktansvärt fort alltid – då är luftskeppen ett alternativ för framtiden. Här finns en teknik som kräver betydligt mindre energi och som också kan nyttja förnyelsebar energi som biogas och solenergi.

Detta kommer inte den s k marknaden att kunna fixa på egen hand. Det kommer att krävas att samhället går in och styr upp det hela för att rädda jobben och garanterar en övergång till ett hållbart system.

Sydsvenskan: här, här, här, här, här SvD: här, här, här, här, här DN: här, här, här, här, här

AB: här, här Kristianstadsbladet: här YA: här TA: här HD: här, här Dagen: här

Intressant Bloggar om politik, samhälle, finanskrisen, ekonomi, miljö, klimat

Klimatbloggen Svensson


onsdag 29 oktober 2008

Glädjeyra för spekulanterna

Börserna har gjort glädjeskutt, både i NY och i Stockholm. Spekulanterna vädrar morgonluft och förbereder sig för nya spelomgångar efter att regeringarnas ingripanden och stöd dämpat skrämselhickan hos dem. Så snart de fått luft kommer de att starta upp en ny spekulationskarusell. Pengar har de gott om. Nu kan man också läsa om att storbolagen gjort vinster som når nära rekordnivå. TT:s sammanställning visar att den samlade vinsten före skatt för 32 bolag uppgår till 61 miljarder. Inte för året hittills utan för det tredje kvartalet!

Men glädjefnatt på börsen är ofta inte anledning till firande för vanligt folk. Varslen växer vilt. I går uttalade sig arbetsförmedlingens prognoschef Tord Strannefors: ”Det här är bara startskottet”. Tillverkningsindustrin avskedar och det är totalstopp för byggandet på många håll. I dag får vi veta att detaljhandeln backar och inte har varit så svag på tio år. För oss i Skåne tillkommer dessutom att de styrande i regionen, den s k femklövern med Miljöpartiets hjälp, driver igenom avskedanden av tusentals anställda inom sjukvården.

Håkan Hermansson på LO i Skåne skriver idag att ”såväl regeringens som oppositionens budgetar speglar en tid som inte längre är här”. Det omdömet stämmer väl med vad jag skrivit på denna blogg flera gånger på sistone. Hermansson fortsätter: ”Om det någonsin har funnits en tidpunkt då det gäller att se över alla så kallade sanningar, som styrt den ekonomiska politiken under de senaste tjugo åren, så är den tidpunkten nu”.

Hermansson ger också en bra karaktäristik av alliansregeringen: ”Alliansen har från dag ett utgått från en solskenshistoria som går ut på att arbetslöshet kan pressas ner bara folk skärper sig, blir rörligare och med en dos av otrygghet inser att det är bättre att ta ett sämre betalt jobb än förlita sig på försäkringar under lågkonjunktur. Men om jobben inte finns? Om det som såg ut som en annalkande dipp i konjunkturen tornar upp sig till en recession som slår ut jobb i bransch efter bransch, var finns beredskapen då?”

Han har naturligtvis rätt, det enda som gällt för den här regeringen är att akut gå in och hålla banker och spekulanter under armarna. Men var finns de offensiva satsningar som behövs för att rädda jobb, bostäder, välfärd och hållbar utveckling för framtiden? Alliansen är en regering som inte förmår höja blicken över de omedelbara profitbehoven för de rika och mäktiga. Det mest bedrövliga är dock att oppositionen inte är ett dugg bättre, det finns inte ett spår av genomtänkt politik mot krisen.
Sydsvenskan: här, här SvD: här DN: här HD: här

Begränsa flyget

Konkurs, ja! Så lätt för ägare, som under många år mjölkat ett företag på pengar och byggt upp egna förmögenheter, att gömma sig bakom och avsäga sig allt ansvar. Hur går det nu för de anställda? Hur mycket problem åstadkommer man inte för tusentals människor som står med oanvändbara biljetter eller som ställs inför oväntade utlägg för att ordna hemresa på egen hand?

Den så kallade fria marknaden är ett underbart instrument för profitörer. Dessa talar mer än gärna om vilka ”risker” de tar i sin hantering, men oftast visar det sig att det är andra som får ta de hårdaste smällarna när de högtflygande affärerna misslyckas.

Men när detta är sagt så… har jag svårt att fälla några tårar över ett nedlagt lågprisflygbolag. Tillsammans med olika tv-kanalers reseprograms ohöljda propaganda för en ohållbar livsstil är dessa bolag ansvariga för att utsläpp av klimatgaser har eskalerat. Särskilt dessa utsläpp på hög höjd är skadliga. Bara en enda semesterresa till Thailand genererar mer koldioxid än ett helt års bilkörning hemma i Sverige.

Det är klart att detta är en form av livsstil som är fullständigt omöjlig i ett hållbarhetsperspektiv. Att tro att marknaden skulle kunna lösa detta på egen hand är löjligt. Politikerna har heller inte tagit något ansvar. Flyget har kunnat slippa undan de koldioxidskatter som drabbat andra sektorer.

Min uppfattning är att det svenska inrikesflyget borde läggas ner. Avstånden i vårt land är inte större än att vi kan ta oss fram på annat och för klimatet bättre sätt. Utlandsresor med flyg borde ransoneras. På ett rättvist sätt. Utifrån en bedömning av vilka utsläppsminskningar som måste till under de kommande åren bör varje svensk tilldelas en bestämd kvot av flygresor som inte går att överskrida.

Vill man ha mer måste man i så fall köpa från någon annan som inte utnyttjar sin flygresekvot. Då lönar det sig att leva klimatsmart och blir dyrare om man vill göra andra val. Sen måste naturligtvis kvoterna sänkas efterhand. Inom några årtionden måste vi ner till nästan noll i koldioxidutsläpp om vi vill att mänskligheten ska överleva.

tisdag 28 oktober 2008

Ge romerna en chans

I går visade en rapport från Malmö stad på den miserabla situationen för romerna i vår stad. Bara var tionde har ett arbete och bara hälften av barnen i skolåldern går i skola. I dag framkommer också att bara 50 av 1000 romska ungdomar i Malmö går vidare till gymnasieskolan. Detta kommer dock som en positiv överraskning för många romer som själva trodde siffran var ännu lägre.

Intervjuer med romer i dagens Sydsvenskan bekräftar den bild jag haft tidigare. De berättar om diskriminering och dåligt bemötande. När det gäller den dåliga skolnärvaron betonar de att det behövs mer romsk personal i skolan. Det är ett krav som jag gärna ställer upp på. Fler vuxna romer i skolan minskar diskrimineringen och det tjänar både kommunen och vi alla på. Det är självklart inte tvång och hot som ska till utan trygghet och framtidshopp.

Läs också min blogg från gårdagen: Förbättra romernas situation

Artikelserie i tidningen Internationalen: Romerna i Sverige, del 1, del 2 och del 3
Sydsvenskan: här och här

Rån och misshandel som hatbrott

Tre unga män mellan 17 och 27 år i Skåne har dömts till ungdomstjänst respektive villkorlig dom och böter för att de misshandlat och rånat två andra män. De dömda hade kommit överens om att ”hitta invandrare och ta tillbaka skattepengar från dem”.

Det här utspelade sig i Ystad. Först körde de runt i staden, två av dem spejade efter lämpligt offer och den tredje och äldste agerade chaufför. De två var berusade och utrustade med knogjärn. På Tobaksgatan upptäckte de en man med utländsk härkomst och stannade. De två killarna sprang efter sitt tilltänka offer som flydde, råkade snubbla och föll till marken. Där blev han sparkad och tvingad att lämna ifrån sig sina pengar.

Färden fortsatte mot saluhallen där ”chauffören” fick syn på ytterligare en man som såg utländsk ut. Medpassagerarna hoppade ur och slog mannen i ansiktet med en flaska. Flaskan gick sönder och skadade mannens vänstra kind. Därefter fick offret ett slag över högra ögat med knogjärn. Han ramlade ihop och fick ta emot sparkar mot ryggen. En av sparkarna träffade under höger käke vid huvudblodkärlet. Ett vittne hörde de två uppmana varandra att ”slå blatten”.

De två misshandlande killarna, som vid tillfället var 16 år gamla, dömdes till ungdomstjänst i 150 timmar. Den 27-årige ”chauffören” dömdes till villkorlig dom och böter. De ska alla tre också betala skadestånd till de båda misshandlade och rånade männen. Enligt tingsrättens bedömning påverkas kränkningsersättningen till det högre eftersom de angrepp som gjorts ”strider mot grundläggande samhällsvärderingar såsom principen om alla människors lika värde”.

I dag reagerar kriminologiprofessorn Jerzy Sarnecki i Skånskan mot domarna: ”Det jag tycker är märkligt är att man inte nämner tydligare att det rör sig om ett hatbrott”. Att utelämna benämningen hatbrott i rättshandlingar kan mildra påföljden, menar Sarnecki som också tillägger: ”Att det i det här fallet rör sig om ett sådant brott, är tveklöst”. ”Enligt våra kriterier är det ett tydligt hatbrott”, säger också Klara Klingspor, statistiker på brottsförebyggande rådet som jobbat med hatbrott.

Det finns anledning att ta de här frågorna på allvar, anser jag. Förra året anmäldes 433 brott med hatbrottsmotiv i Skåne. Vi har i den här landsändan också ett främlingsfientligt parti, Sverigedemokraterna, vars medlemmar och anhängare aktivt understödjer rasistiska attityder och underblåser lynchstämningar. Jag påstår inte att Sd är orsak till de här unga killarnas agerande i Ystad, deras brott bottnar förmodligen, liksom annan liknande brottslighet, i en rad personliga och sociala orsaker, men att de använder sig av rasistiska motiv för sina handlingar bär extremhögern ett mycket stort ansvar för.

Sydsvenskan: här, här
DN: här, här
Kristianstadsbladet: här
YA: här
Metro: här

måndag 27 oktober 2008

Förbättra romernas situation

Jag minns min barndoms svenska romer. De kom ofta med sina hästar och vagnar på besök till byn där jag bodde och slog sig ner på en äng i närheten. Där fick de stanna i två veckor, sen var de tvungna att dra vidare...
När dessa rasistiska lagar avskaffades och romer fick möjlighet att skaffa bostad och vanliga jobb och deras barn möjlighet att gå i skola som andra kunde de svenska romernas situation förbättras, även om fördomar och diskriminering levde vidare.
Idag har vi en situation där hatet mot och förföljelserna av romerna ökar i många länder. De romer som kommit till Sverige på senare år har ofta en lång historia av rasistiskt utanförskap bakom sig. I århundraden har de varit utsatta för utestängning från samhället, för pogromer och mördande. De har inga traditioner av att gå i skola, deras misstänksamhet mot myndigheter och omgivning är stor.
De sekellånga förföljelserna har skapat en slutenhet inom gruppen, en slutenhet som det kan vara svårt för dess medlemmar att bryta upp från. Gruppen är ofta den enda trygghet man har och det ska mycket till för att våga utmana dess regler och traditioner. Motivationen för att gå i skolan är låg om man vet att man ändå är utestängd från arbetsmarknaden.
Många romer upplever en stor diskriminering och rasism från den svenska omgivningen. Den tycker jag man ska ta på allvar. Det är en skam att vi fortfarande har sådana här grupper av invandrare och flyktingar som lever i så stort utanförskap. Det är ett mått på det svenska samhällets mognad, civilisation och demokrati hur vi förmår hantera den här frågan. Romerna måste få både utbildning och arbete. Det är en skam att rektorn på Rosengårdsskolan ska behöva uppleva att han inte har de resurser som behövs för att ge de romska barnen skolgång.

söndag 26 oktober 2008

Vi har bara sett början på eländet…

I dagens Sydsvenskan, pappersupplagan, finns en artikel om hur den ekonomiska krisen slår mot Skåne. Östra Skåne, där det finns många underleverantörer till den tyngre industrin, pekas ut som värst drabbat, medan man tror att Malmöområdet med sin nya näringslivsstruktur ska klara sig bättre. Professor Lars-Olof Olander pekar på att företag som han menar har framtiden för sig; IT-service, design och reklam, säkerhetsservice och teknisk support. Hushållsnära tjänstesektor nämns också som betydelsefull.

Det tror jag är en förhastad slutsats. Även företag av nämnda typ är beroende av den ekonomiska utvecklingen i stort. Blir det bara en mindre nedgång kommer de att klara sig, men blir raset stort så kan de inte undgå att påverkas. Allt talar för att raset blir stort. Byggbranschen är stor i Malmö, på listan bland de största företagen är flera byggföretag; Skanska, Peab m fl. Just idag meddelar Sydsvenskan ”totalt byggstopp hotar i finanskrisens spår”. Redan har byggstarten för 600 planerade bostäder stoppats, nästa år kan det vara totalt stopp.

Hittills under september-oktober har nära tvåtusen varslats i Skåne. Som det stod i Skånskan igår så ska vi inte glömma bort de visstidsanställda som nu blir av med sina jobb, dessa är fler än de varslade. Sen har vi de som nu överhuvudtaget inte kommer in på arbetsmarknaden, deras antal kommer snabbt att växa. När folk blir utan jobb och inkomsterna rasar kommer handeln, som är stor i Malmöområdet, att påverkas. Självklart kommer också branscher som hushållnära tjänster, design och reklam att dras med då. När sen stat och kommun börjar dra åt svångremmen ökas takten i den nedåtgående spiralen..

Vi har en passiv regering och vi har en passiv opposition i det här landet. Det är dags för gräsrötterna att sätta sig i rörelse, förändring till det bättre kan bara ske genom tryck underifrån.
Sydsvenskan: här

Sd, islamofobin och klassamhället

Ulla Johansson skriver idag i Aftonbladet: ”Hatet mot hela arabvärlden har odlats fram av en heltäckande propagandavåg, där muslimer genomgående utmålas som skurkar, i filmer, tv-serier, dagstidningarnas artiklar, skönlitteratur (deckare), dataspel etc. Efter detta ställer sig medelklassens intellektuella så frågande inför ett rasistiskt partis framgångar”.

Hon har så rätt. USA:s folkmordspolitik för att kontrollera oljetillgångarna i världen har gått hand i hand med en islamofobi som avspeglat sig överallt i de västerländska samhällenas kulturella överbyggnad. Det s k kriget mot terrorismen, som baseras på en förljugen och uppförstorad bild av terrorhotet, har använts av regeringar för att öka kontrollen av de egna befolkningarna och av de högerextrema för att motivera sin rasism.

Allt detta hänger samman och det är ytterst riktat mot arbetare och vanligt folk i hela världen. I vårt land försöker Sd utnyttja situationen och spela den populistiska fascismens roll. Det innebär att man skär pipor i vassen där missnöjet gror efter verkningarna av de etablerade partiernas nyliberalt inspirerade politik som ökat misären och klyftorna i det svenska samhället.

Sd är ett typiskt högerextremt parti. De ser inga klasser i samhället, eller tillmäter dem i varje fall ingen betydelse. Därmed kan de heller inte analysera skeendena och föra en politik för vanligt folk. Det de ser är en ”folkgemenskap” och i den typen av ”gemenskaper” är det alltid löntagarna som måste underordna sig.

För att avleda missnöjet med det klassamhälle som de inte vill ifrågasätta hittar de istället syndabockar. I vår ”upplysta” tid går det inte att köra med den gamla klassiska rasbiologin. Därför har man bytt ut ordet ras mot ”kultur”, ett ord som i Sd:s terminologi spelar samma mystiska och diffusa roll som ordet ras gjorde hos tidigare rasister. Till dagens judar har man utsett särskilt människor från Mellanöstern, Afrika och Chile, enligt Erik Almqvist, Sd-Lund, i Sydsvenskan idag, därför att dessa ”vill ha kulturella särkrav och odla vidare en egen kultur som vi ser som ett problem”.

Till syndabockssyndromet hör också Sd:s stora intresse för kriminaliteten. Inte så att man är intresserad av att ta reda på de verkliga orsakerna till brottslighet utan för att man söker utnyttja människors rädsla till att stigmatisera invandrare och piska upp lynchstämning. Man sprider gärna myten om att kriminalitet har etniska istället för sociala orsaker.

Ett viktigt inslag är även de ständiga påståendena om ”gigantiska kostnader” för invandringen. Dessa har varierat mellan trehundra och trettio miljarder årligen. Ingetdera är sant. Flyktingmottagandet är en liten post. Det som i övrigt kallas för invandringens ”kostnader” är i själva verket kostnader för arbetslöshet och diskriminering.

Som alla högerextrema och fascistiska partier håller sig också Sd med en mix av olika idéer varav en del kan bytas ut efter behov. Nationalismen, som i det förflutna orsakat så mycket ont för det svenska folket, är givetvis en basingrediens. Likaså värdekonservatismen, med vurmandet för kung, fosterland, förlegade religiösa värderingar, ökat inflytande för kyrkan i skolan osv. Detta kryddar man med ett stänk folkhemsnostalgi helt fritt varje analys av de omständigheter som skapade den tidens samhälle.

I själva verket har man en hatisk hållning till allt vad arbetarrörelse heter. Därmed framstår också talet om ”folkhemmet” som en falsk propaganda, utan den europeiska arbetarrörelsens kamp i det förflutna, och hotet från kommunismen, skulle överklassen aldrig ha kompromissat om samhälleliga framsteg efter andra världskriget. Sd:s hållning till fackföreningar är negativ, man vill ändra lagar om MBL och LAS i företagarvänlig riktning. Inför den nuvarande allvarliga ekonomiska krisen står Sd totalt handlingsförlamat, man blir svaret skyldig när det gäller hur arbetare och vanliga människor ska kunna skydda sig mot kapitalismens härjningar. Det Sd står för leder in i återvändsgränden och den nedåtgående spiralen, sd kan bara bidra till ökad splittring, ökat hat och mer problem.
Svd: här
DN: här

lördag 25 oktober 2008

Ekosocialismens möjligheter, del 4

Samling till klimatdemonstration i Malmö under ESF

Läs också Ekosocialismens möjligheter, del 1, del 2 och del 3

I det här avsnittet ska vi undersöka villkoren för ett hållbart samhälle utifrån de riktlinjer som brukar kallas ”de fyra systemvillkoren”. Det första systemvillkoret handlar om att i ett hållbart samhälle kan naturen inte utsättas för en systematisk koncentrationsökning av ämnen från jordskorpan. Det här har att göra med att under de eoner av tid då förutsättningarna för vår nuvarande biosfär skapades fixerades också en rad giftiga och skadliga ämnen i berggrunden. När vi nu gräver upp och sprider ut dessa ämnen riskerar vi också att förändra villkoren för ekosystemen och livet på jorden.


Detta är lätt att förstå när det gäller t ex tungmetaller som kvicksilver eller kadmium som vi idag försöker minimera användningen av för att undvika så höga koncentrationer att de får toxisk inverkan på människor och andra organismer. Fosfor är ett annat exempel på ett ämne som utvinns ur berggrunden och vars användning skapar problem. Fosfor används bland annat i konstgödsel. Från åkrarna läcker en del av fosforn ut till vattendrag där det bidrar till övergödningen, med effekter som algblomning, grumligare vatten, syrefattiga bottnar och förändrade artbestånd.


För varje ämne finns en gräns på hur höga halter naturen klarar av men den gränsen är ofta svår att förutsäga och när den nås är skadan redan skedd. Detta är uppenbart när det gäller det mest akuta problemet med ökande koncentrationer, nämligen koldioxiden som sprids ut som molekylsopor i atmosfären vid användningen av den fossilgas, kol och olja som vi hämtar upp ur berggrunden. Samtidigt har de fossila bränslena varit själva grunden för den globala industrialiseringen, utvecklandet av produktivkrafterna och den vetenskapliga-tekniska revolutionen under det kapitalistiska skedet.


I dag har denna typ av utveckling nått sin absoluta historiska gräns. Dels av det skälet att hälften av de kända oljereserverna är uttömda och att därför hädanefter alltid efterfrågan kommer att överstiga tillgången om man fortsätter på den inslagna vägen. Dels därför att ett fortsatt användande av fossila bränslen snart riskerar att driva koncentrationerna av klimatgaser i atmosfären över de gränser där skeendena är påverkbara av människan.


I ett långsiktigt perspektiv gäller att vi inte kan plocka upp och göra av med mer av jordskorpans resurser än vad som hinner återbildas under samma tid. Åtminstone inte om vi vill ge kommande generationer samma resurstillgångar som vi själva. Järn som rostat och spridits ut kan vi inte sätta samman igen. Det innebär att gruvdrift måste begränsas, att användning av metaller minimeras och att hundra procent går in i återvinningsprocesser. För de fossila bränslena, som återbildas oerhört långsamt (åtminstone i ett mänskligt perspektiv) innebär det i stort sett att all användning måste upphöra.


Detta gäller också ämnet uran som överhuvud inte hör hemma i biosfären. Det ska för evigt ligga kvar i jordskorpan, inte plussa på bakgrundsstrålningen och inte ge upphov till giftigt avfall som vi inte vet hur det ska kunna förvaras säkert under tiotusentals år. Debatten om olja/kol eller kärnkraft är ett val mellan pest och kolera.


I stora drag kan man säga att det första systemvillkoret handlar om att det hållbara samhället måste hushålla med metaller och basera uppvärmning/produktion/transporter helt och hållet på förnyelsebara bränslen. Varför har kapitalismen som ekonomiskt system så oerhört svårt att hantera frågorna om hushållning med material och energi?


Marx kunde redan på sin tid konstatera den oerhörda motsägelsen mellan ordningen i det enskilda företaget och anarkin på marknaden och i samhällsekonomin. Detta förhållande kan vi också iaktta under den nuvarande ekonomiska krisen. I princip samma sak gäller när vi anlägger ett ekologiskt perspektiv. I varje enskilt företag har man ett intresse av att spara på åtgången av material och energi för framställningen av de enskilda varorna. Här slösas inte i onödan, det finna naturligtvis en drivkraft i att förbilliga framställningen och tillägna sig extraprofiter. Det finns till och med gott om företag som anslutit sig till miljöledningssystem som syftar just till att bringa ned åtgången av material och energi och minska miljöpåverkan.


På marknaden råder det motsatta förhållandet. Här tvingar konkurrensen fram största möjliga åtgång av naturresurser. Här skys inga medel och kostnader för att driva upp konsumtionen och därmed produktionen. Oerhörda summor läggs ned på varors design, förpackningar och marknadsföring som kan uppgå till betydande del av det slutliga priset för varorna. Här finns heller inga begränsningar för hur mycket och för hur långt varorna kan transporteras för att nå ut. Här råder den totala anarkin.

Sydsvenskan: här, här DN: här, här AB: här Dagen: här

Intressant Bloggar om politik, ekonomi och klimat



60 000 jobb borta?

Över 20 000 har varslats hittills under hösten i Sverige, har vi läst senaste dagarna. Nu framkommer att det rör sig om minst dubbelt så många visstidsanställda som får gå. Ja, det står faktiskt så i en artikel i Skånska Dagbladet idag.

- De är fler än antalet varslade, säger Arbetsförmedlingens prognoschef Tord Strannefors.
Uppsägningarna kommer nu i hela ekonomin över hela landet. Även om bilindustrins anställda hittills är hårdast drabbade.
- Vi ser framför oss den skarpaste nedgången vi någonsin har sett, säger Volvochefen Leif Johansson.

Börserna rasar i Asien, Europa och USA. Det talas nu om att finanskrisen i USA är på väg att spridas till de s k hedgefonderna, vars affärsidé bygger på att de alltid ska ge positiv avkastning men som dragits in i spekulationskarusellen. De tre biljättarna i USA, Ford, GM och Chrysler, aviserar drastiska nedskärningar. Allting talar för att det bara är början på en djup nedgång det vi ser. Vi ser också att den svenska alliansregeringen står handfallen och passiv, liksom den politiska oppositionen inte har mycket att komma med.

När det gäller att rädda bolåneinstitut, banker och spekulanter då finns det ingen gräns för hur långt regeringarna kan gå. Alliansregeringen har, med stöd från socialdemokraterna, ställt upp med garantier på 1 500 miljarder, halva Sveriges bruttonationalprodukt. När det gäller satsningar på jobb, miljö och välfärd då saknas det alltid pengar. Varför är det mindre viktigt att rädda jobben för människor? När inte det privata kapitalet förmår att garantera ens ett minimum av trygghet då måste vi kräva att samhället, staten, tar detta ansvar.

Förstatliga bankerna och förstatliga Volvo och Saab, se till att produktionen byter inriktning och att vi börjar producera för hållbar utveckling (kollektivtrafik, spårbilar, förnyelsebar energi osv) istället för att fortsätta på det dödfödda bilspåret. Ja, jag vet att det inte är liktydigt med socialism att staten går in, men vi kan inte sitta passiva och vänta på att socialismen dyker upp ur ingenstans med en räddningsplan för vanligt folk. Vi måste börja här och nu med att ställa krav och organisera människor till aktivt motstånd.
Sydsvenskan: här, här, här
SvD: här, här
DN: här
AB: här

fredag 24 oktober 2008

Kriminell vapenhandel

I Malmö är det lätt och billigt att få tag i vapen och skånepolisen har dålig koll på situationen, står att läsa i Sydsvenskan idag. – Jag förstår inte hur det kan vara så. De måste börja bekämpa tillgången på illegala vapen i Skåne omedelbart, säger kriminolog Jerzy Sarnecki.
Jag kan bara instämma med det. Särskilt efter höstens upprepade skottlossningar mellan gangstergäng på allmänna platser. Det har varit rena turen att ingen oskyldig bland allmänheten drabbats. Efter EU-inträdet har det blivit lättare att transportera vapen över gränserna och den stora mängd vapen som finns i omlopp efter konflikterna på Balkan gör att tillgången är stor. Det lär också ske en direkt illegal tillverkning av vapen i f d Jugoslavien.
Rikspolisstyrelsen uppskattar antalet illegala vapen i Sverige till 30-40 000, förmodligen finns det betydligt fler. Antalet fall av dödligt våld med skjutvapen har ökat, 2006 uppgick de till 47 fall för de tre storstadslänen. Brotten mot vapenlagen har också ökat. Bland ungdomar har det blivit status att bära skjutvapen, de som förr bar kniv har gått över till pistol. Man kan undra hur mycket resurser tullen har till sitt förfogande när man läser att 2006 tog man 20-30 vapen vid gränserna.
Det är den organiserade brottsligheten som står för smugglingen. I den bör väl även oseriösa vapenhandlare räknas in. Det bör finnas utrymme för en bättre kontroll på det här området. I början av september avslöjades att en av Stockholms största vapenaffärer drivs av en tidigare medlem i den kriminella organisationen Brödraskapet.
På sikt är det naturligtvis bara ett stopp för de kriminella gängens rekryteringsmöjligheter som kan lösa den här frågan. Att stoppa den rekryteringen bland smågrabbarna i förorternas misär handlar om kamp för välfärd för alla människor i vårt samhälle.

Sydsvenskan
Intressant
Bloggar om politik, samhälle, malmö

På väg mot börskrasch?

En snabb blick på de fyra största svenska nättidningarna; ”Rekordras på börsen” (Sydsvenskan), ”Årslägst på börsen” (SvD), ”Börsen kraftigt ned” (DN) och ”Nära rekordfall” (AB). Sydsvenskan uppgav att vid lunchtid hade Stockholmsbörsen fallit med 9,5 procent. Det verkar inte finnas någon botten. USA- och EU-regeringarna har alla ställt upp med biljonbelopp, svenska regeringen med en ”stabiliseringplan” med garantier på 1 500 miljarder svenska kronor, riksbanken har sänkt räntan i två omgångar (ändå påverkas boräntorna minimalt) – inget verkar hjälpa.

Vi har en finanskris, vi har en bankkris, vi har börsras, vi har en överproduktionskris i tillverkningsindustrin (snart följer tjänstesektorn efter), det ena påverkar det andra och allt drivs i en nedåtgående spiral, vi står inför en öppen massarbetslöshet (20 000 har varslats hittills under hösten - bara en början), nedläggningar i stor skala och nolltillväxt i ekonomin. För kapitalismen finns ingen annan lösning på sådana här kriser än att i stor skala förstöra stora värden; varor, produktionsmedel och kunnande. Systemet måste ner till botten innan en omstrukturering kan ske och karusellen kan starta på nytt igen – tills det är dags för nästa kris.

De som får betala för kriserna är löntagarna, arbetare och lägre tjänstemän samt småfolk som hantverkare och affärsinnehavare. När desperationen griper kring sig brukar också de bruna dyka upp, extremhögern som alltid hittar enkla lösningar och syndabockar. I Sverige har vi Sverigedemokraterna som ligger i startgroparna beredda att spela denna splittrarroll. Nu måste det inte gå den vägen, det finns en annan möjlighet också. Den möjligheten är att arbetare och vanligt folk börjar organisera sig självständigt till kamp för sina egna intressen.

Mail från husockupanter


Lördagen den 11/10 2008 ockuperades en underbart vacker villa i utkanten av Lund. Huset kallas nu för Smultronstället.

Med anledning av detta, en fullständigt havererad bostadspolitik och en kulturell likriktning anordnar Smultronstället Support en demonstration. På Lördagen den 1/11 kl 19.00 är det demonstration. Med start från stortorget mot Kävlingevägen 51 marcherar vi - lunds alla arga innevånare - för bostäder åt alla!

Parollerna är:

- Bostad åt alla!
- Billigare hyresrätter!
- Mot hyreshöjningarna!
- Ockupera mera!
- Fria rum är allas rum!
- Inga fler kompromisser!

Officiell världspremiär av den nya Smultronstället-låten av Matilda Berggren kommer ur den fetaste ljudbilen! Uppe på huset kommer det sedan hållas välkomsttal från Smultronstället.
Kom till Stortorget!
Det är dags att sätta ner foten!


Intressant
Bloggar om politik

Vad ska vi göra åt krisen?

Det går snabbt nu. Volvo varslar återigen, den här gången 850 personer. Varslen står som spön i backen, tiotusentals personer riskerar att på kort tid förlora jobben. Bara i Skåne har närmare tusen personer varslats hittills under oktober. Riksbankens sänkning visar hur allvarligt läget är, hela ekonomin är på väg mot nolltillväxt. Regeringen står passiv och oppositionen är inte mycket bättre, förslag på utbildning i all ära, men nu krävs det nåt helt annat…

För femtioelfte gången i historien så visar sig det ekonomiska system, som går under beteckningen kapitalism, vara en tämligen skör konstruktion och oförmöget att garantera en trygg tillvaro åt människorna. På den här jorden finns alla förutsättningar för att alla ska kunna leva i välstånd, ändå slits allt i stycken och många människors tillvaro blir plötsligt till kaos och elände.

En av anledningarna är att rika människor har haft alldeles för mycket pengar. Pengar som inte använts till produktiva investeringar, varken i privat eller offentlig sektor, utan till att spekulera med. Och det vet vi ju att spekulationsbubblor spricker förr eller senare. Så en viktig lärdom borde vara att öka jämlikheten i samhället, helt enkelt se till att de rika inte får möjlighet att samla på sig så mycket rikedom utan att resurserna istället används för att utveckla samhället.

Det har i åratal nu, från överheten, från det politiska etablissemanget, från de rika och mäktiga, talats mycket om ”bidragsberoende”. Detta har varit ett mantra som man malt om och om igen för att få det arbetande folket att känna sig som parasiter. Nu visar det sig att överklassen är den mest bidragsberoende gruppen i samhället. Astronomiska summor används för att bistå finansvärldens spekulanter. Gör inte det, låt i stället samhället ta över bankerna, de privata aktörerna har gång på gång diskvalificerat sig.

Kan den svenska regeringen, och därmed skattebetalarna, gå i god för garantier på 1 500 miljarder till spekulanterna, då kan också staten använda medel för att satsa på offensiva investeringar som kommer vanligt folk tillgodo och som bidrar till både en sundare ekonomi och till sådant som ändå är nödvändigt för att skapa ett långsiktigt hållbart samhälle.

Varför inte dra igång ett omfattande byggprogram med statliga garantier? Förtäta städerna så att de blir trevligare och tryggare att bo i, dessutom miljövänligare då avstånden minskar. Behovet av nya lägenheter är stort, trångboddheten stor i många områden och för ungdomar är situationen rent bedrövlig.

Varför inte utnyttja tillfället nu att påbörja en verklig klimatomställning av det svenska samhället? En omvälvande satsning på kollektivtrafik, spårbilar och förnyelsebar energi. Låt staten och de anställda ta över konkursfärdiga Volvo och Saab, istället för att materiella resurser och yrkeskunskaper går förlorade kan de användas för en alternativ samhällsnyttig produktion. Sänk arbetstiden, dela på jobben. Stifta lagar mot avskedanden i företag som går med vinst.

Satsa på ökad välfärd i samhället, anställ människor inom skola, sjukvård, fritidsverksamhet. Stoppa privatiseringarna. Detta är en framtidssatsning som både stärker utbildningsnivån och förebygger problem med integration och kriminalitet. Dessutom ger det jobb åt vanligt folk och skapar efterfrågan i samhället. Det finns möjligheter att vända krisen till något bättre, kanske kan vi inte bara ta oss ur krisen utan också ur den djupa tröstlöshet, det tragiska tröskande i ständiga problem som kapitalismen ägnat sig åt i årtionden. Vi har bara våra bojor att förlora, men en hel värld att vinna, som någon skrev en gång för länge sen. Då måste vi börja ifrågasätta det som överklassens representanter predikar för oss. Allt börjar med att vi ifrågasätter och ställer krav på en annan ordning. Om vi förhåller oss passiva kommer någon annan att bestämma åt oss.
Sydsvenskan: här, här, här, här
SvD: här, här, här
DN: här, här
AB: här
Kildén & Åsman: här
Svensson: här

torsdag 23 oktober 2008

Gå till botten med ungdomskriminaliteten

Väpnat rån mot Swedbank i Höganäs i går. Samma dag beslag av illegala vapen hos fyra män i åldern 21-24 år i Malmö. Dessa har anknytning till det pågående gängkriget i Malmö. Under första halvåret i år fanns 21 brottsmisstankar mot personer i åldern 15-17 år för rån mot banker eller växlingskontor runt om i landet. Drygt två tredjedelar finns i Skåne. Det är en stor ökning jämfört med i fjol.

I Malmö har det varit en rekordökning av butiksrånen, under årets första åtta månader inträffade det 62 procent fler rån mot affärer jämfört med hela 2007. Under den perioden noterades det 60 butiksrån och i 26 av fallen använde gärningsmännen någon form av skjutvapen. Polisen har lyckats klara upp en rad av både bank- och butiksrånen.

Däremot har det skett en nedgång i antalet personrån. Dessa låg på topp 2005 då drygt niohundra ungdomsrån ägde rum, ungdomsgäng som rånade andra ungdomar på pengar, mobiler, mp3 och märkeskläder. Första halvåret i år har denna typ av rån sjunkit till 270, förhoppningsvis ett trendbrott.

Utvecklingen av ungdomsrånen, varav en majoritet begås av ungdomar med invandrarbakgrund, är en stor tragedi, inte minst för alla som drabbas och för att det spär på etniska fördomar, utan också för att här har skapats en rekryteringsbas för grövre kriminalitet. Om inte dessa ungdomar snabbt fångas upp, blir föremål för åtgärder och kan se en alternativ framtid, ökar risken att de går vidare på den kriminella banan.

Det är också vad som skett i åtskilliga fall. Flera av de ungdomar som nu ägnar sig åt att råna butiker och banker, brott med högre ”status”, har börjat som unga personrånare. Det är också bland dessa som de ökända maffiagängen typ Hells Angels, Bandidos och Original Gansters, kan värva nya medlemmar. Bland dessa har vi också de som nu skjuter på varandra på öppen gata och som fått namnen K-falangen och M-falangen. När ungdomar väl hamnat i de sammanhangen är det mycket svårt att bryta sig ur kriminaliteten.

Om samtliga dessa typer av kriminalitet ska kunna bekämpas effektivt på sikt måste man gå till botten med ungdomarna situation. Det gäller att se till att det aldrig mer uppstår grogrund för brott som personrån mot andra ungdomar. Då måste man också kunna förstå orsakerna och sambanden. Att unga människor blir kriminella (man ska komma ihåg att det är en liten minoritet som blir det) har oftast både personliga och strukturella orsaker.

Det är ingen tillfällighet att många av ungdomsrånarna kommer just från områden som är hårt drabbade av fattigdom, social nedrustning, utanförskap, drogmissbruk, trångboddhet och arbetslöshet. Ungdomsrånen kom i spåren på de ökade klyftorna i samhället, i spåren på ökande arbetslöshet och brist på framtidshopp, i spåren på nedläggningen av fritidsgårdarna, i spåren på nedskärningarna i skolan och på andra samhällsområden.

Det gäller att lägga detta på minnet nu. Så att vi inte låter oss luras av moderaternas linje att enbart skuldbelägga individen och familjerna eller att vi går på sverigedemokraternas hatiska propaganda att kriminaliteten bottnar i människors hudfärg eller kultur.
Sydsvenskan: här, här
Kristianstadsbladet: här
Bloggar om samhälle, brott, rasism och Malmö

Den parasitära överklassen

Nu är det vetenskapligt bevisat (det som vi vetat hela tiden) – rika fuskar mer än andra. Det visar en studie från den amerikanska skattemyndigheten. Enligt IRS-ekonomen Andrew Johns och skatteprofessorn Joel Slemrod vid University of Michigan, som författat rapporten, försöker de med feta lönekuvert att undanhålla delar av sina inkomster oftare än de mindre bemedlade i samhället.

Det finns inget som talar för att det skulle vara annorlunda i vårt land. Sen 1980 har inkomstklyftorna växt dramatiskt i Sverige. De redan rika hushållen har kraftigt ökat sitt innehav av kontanter, aktier och obligationer. Genom spekulation har de rika blivit rikare. Det var inget mönster som ändrades efter krisen i början av 90-talet. Detta har fortsatt. Och det fortsätter nu. Alliansregeringen har just gått i god för att med 1 500 miljarder av skattebetalarnas pengar se till att karusellen kan fortsätta. Signalen till spekulanterna är: Går det bra får du behålla pengarna, går det dåligt räddar vi dig.

Sjuka och arbetslösa jagas. Innebörden i den borgerliga ”arbetslinjen” är att folk är lata och bara fuskar. Men i det verkliga livet är det överklassen som är den parasitära gruppen i samhället. De fuskar och gömmer undan tillgångar. De spekulerar med vinster som andra sliter fram. Deras hänsynslösa spelande får hela världens ekonomi i gungning och driver människor från både hus och jobb.

Först nu sänker riksbanken räntan, under trycket från den allvarliga ekonomiska krisen och omvärlden. Det visar hur allvarlig situationen är, världskonjunkturen är på väg ner mot noll i tillväxt. Riksbankens räntesänkning är bara en motvillig anpassning till fakta, inget som ändrar krisens utvecklingsriktning.
Sydsvenskan: här, här och här
SvD: här, här
DN: här
AB: här
Bloggar om ekonomi, finanskrisen och politik

Lars Ohly i kniptången

Jag läser en talande intervju med Lars Ohly i tidningen ETC. På frågan ”Varför vill v samarbeta med två partier som först stänger dörren men sedan öppnar den igen?” svarar Ohly: ”Därför att våra väljare kräver det av oss. Flera undersökningar har visat att inte bara vänsterpartiets utan hela den samlade oppositionens väljare anser att alla tre partier bör samverka för att bilda en gemensam regering efter ett framgångsrikt val. Det ansvaret är vi beredda att ta och vi tycker att det är rimligt att de två andra partierna också bjuder till för att vi ska kunna skapa det alternativet”.

Så kan det vara, men å andra sidan så har väljarna inte heller fått något alternativ. Det som väljarna ställts inför har varit antingen en splittrad opposition med s/mp som drar åt höger och eventuellt bildar egen regering eller en samlad opposition s/mp/v vars gemensamma program ännu inte existerar (inte minst därför att Ohly varit motsträvig). Förmodligen föreställer sig de flesta väljarna att det senare alternativet är det minst onda.

En annan fråga i intervjun var följande: Vill v:s medlemmar egentligen ha med mp i ett regeringssamarbete? ”Jag kan inte svara för alla våra medlemmar, men vår kongress var väldigt tydlig. Där togs ett beslut om att vår strategi är att samla hela oppositionen till ett regeringsalternativ bestående av tre partier. Och jag har själv stärkts i min uppfattning att vi ska vara tre. Dels eftersom jag tycker att det är bra att få den stabilitet som de tre oppositionspartierna kan ge i en ny majoritet, men också för att erfarenheterna från Norge, där vårt systerparti Socialistisk Venstre sitter i regeringen, visar att det är bättre att vara två mindre partier som samarbetar med ett stort än att vara ett ensamt litet parti som gör det”.

Det är märkligt att Ohly för fram det norska exemplet som något positivt. I förra årets kommunval fick Socialistisk Venstre sin dom från väljarna för att man satte sig i en regering tillsammans med de norska sossarna och det norska centerpartiet. Deras röstetal halverades jämfört med folketingsvalet dessförinnan.

Den svenska oppositionen har ett problem. Sahlin och mp drar åt höger. Hade de kunnat skulle de gärna bildat en mittenregering tillsammans med något av allianspartierna, men inget av dessa vill ställa upp. Dessutom finns det en inre opposition hos socialdemokraterna som stegrar sig, särskilt fackliga företrädare känner ett ökat hot mot facket av en sådan inriktning och de skulle också ha svårt att försvara en sådan politik inför sina medlemmar.

Lars Ohly är fångad i en kniptång. Han, och vänsterpartiets ledning, vill vara med i en sosseregering, men samtidigt vill han vara en frifräsare som kan knipa egna poäng med radikala fraser. Det går naturligtvis inte ihop, men han vet att så snart han binder sig i gemensamma arbetsgrupper, gemensamt manifest osv så är det kört. Det har ett pris att sätta sig i en regering med sossar och mp. Ohly ville så länge som möjligt försöka köra ett eget race. Nu kör Sahlin och de båda mp-språkrören istället sitt race och Ohly vet att han inte har något val, förr eller senare måste han in i fållan.

Allt annat vore en sensation. Vänsterpartiet, och dess föregångare VPK, och dess föregångare SKP, har i över sextio år praktiserat underkastelse under socialdemokratin. Under hela den tiden har man inte förmått att formera ett självständigt vänsteralternativ. Positivt är att man i mycket frigjort sig från det stalinistiska arvet, men samtidigt har man följt med det politiska fältets förflyttning högerut. Erfarenheterna från (v):s samarbete med (s) under Göran Persson blev att (v) fick ställa upp på nedskärningar av välfärden och detta ledde också till intern kritik inom (v). Lars Ohly har till stor del byggt sin nuvarande ställning på att han inte skulle bli en dörrmatta för sossarna utan istället ge (v) ökat politiskt inflytande. Lars Ohlys dilemma ligger i att han försöker göra detta inom samma ramar som hans parti alltid har gjort. Det lär inte bli lätt, för att uttrycka sig med en underdrift.
Sydsvenskan: här
SvD: här
DN: här, här och här
Etc: här
Kildén & Åsman: här
Svensson: här


onsdag 22 oktober 2008

Ledande sverigedemokrat hoppar av

Sverigedemokraternas kommunalråd i Malmö, Sten Andersson, hoppar av Malmö stads styrgrupp för demokrati i protest mot kommunalrådet Anneli Philipsons (v) stöd åt hundratals malmöbors protester mot sd-mötet i lördags. Philipson lär ha sagt i tidningen City att "sd får acceptera att hundratals malmöbor buar högt åt partiets rasistiska politik". Detta får Sten Andersson att gå i taket.
– Hon försvarar med andra ord att de stör våra möten och bryter mot lagen, säger han.
Att fritt uttrycka sina åsikter på gator och torg måste väl även gälla de som vill visa sitt ogillande av sd:s hatiska propaganda. I den mån som detta bedöms som en mötesstörning så anser jag för min del att det måste betraktas som en berättigad civil olydnad, man bryter lagen för att öka demokratin i samhället.
Det har varit ett oerhört kvidande från högerhåll om det faktum att allt fler malmöbor går ut på gatorna i protest varje gång sd försöker hålla torgmöte i Malmö. Det har talats spaltkilometer om den "odemokratiska" vänstern. För att visa på motsatsen ska jag här nedan publicera hela Sten Anderssons pressmeddelande:
" - Anneli Philipssons agerande i samband med European social forum, etthundraårsdagen av terrorattentatet mot Amalthea m.m. har varit illa nog. När det nu visar sig att förtroendevalda vänsterpartister aktivt deltagit i de våldsamma attackerna på våra torgmöten och vår yttrandefrihet i Malmö och att demokratikommunalrådet, i tidningen City 2008-10-16, uttalat sitt stöd för dessa attacker, är det mer än vad man kan och bör tolerera. Det blir mer och mer uppenbart att den styrande majoriteten, genom att utse en vänsterpartist till demokratikommunalråd, har satt bocken som trädgårdsmästare. Jag kan inte med gott samvete och hedern i behåll sitta kvar i en demokratigrupp, där ordföranden vill förneka sina meningsmotståndare deras demokratiska fri- och rättigheter och därför väljer jag, efter noga övervägande, att med omedelbar verkan avgå ifrån den kommunala styrgruppen för demokrati, där Anneli Phlipsson är ordförande".
Min kommentar till detta är att det var klokt av Sten Andersson att avgå, han skulle ju ändå inte ha något att tillföra i en diskussion om demokrati.
Läs även Röda Malmös reportage från lördagens händelser i Malmö här.

Hur går det för barnen?

De flesta barn i Sverige har det materiellt bra i en global jämförelse, men det finns, enligt Rädda barnens fattigdomsrapport tre grupper av barn som halkat efter i välfärdsutvecklingen: Barn med utländsk bakgrund, barn i storstädernas förorter och barn till ensamstående.

Fattigdom i Sverige är enligt Rädda Barnen andelen barn i familjer som får socialbidrag och/eller har lång inkomsttandard. Det innebär att inkomsterna är lägre än vad som behövs för att täcka de nödvändiga kostnaderna. För barnen i dessa familjer kan det till exempel innebära att inte kunna följa med på skolutflykter, gå till simhallen, vara med i musikskolan eller gå på bio med kompisar. Skillnaderna är idag stora mellan:

Barn med utländsk och svensk bakgrund
Barn med ensamstående och sammanboende föräldrar
Barn i de fattigaste och rikaste familjerna
Rikare och fattigare stadsdelar i storstäderna
Rika och fattiga kommuner
Denna fattigdom är i sin tur en av riskfaktorerna när det gäller t ex kriminalitet.
Jämfört med flera andra länder i den rika delen av världen har Sverige (och även Danmark) haft mindre klyftor, men flera regeringar har jobbat för att öka dessa skillnader. I Sverige har LO jämfört inkomster mellan makteliten och löntagarna regelbundet sedan 1950. De 50 verkställande direktörerna, som ingår i LO:s undersökning, tjänade 2005 nästan 41 gånger hšgre än för den genomsnittlige industriarbetaren. Gapet har växt sedan 1980, då det var som lägst, när den genomsnittlige VD:n tjänade drygt 9 gånger mer än industriarbetaren.
Den sittande alliansregeringen har bidragit till klyftorna genom att större delen av skattesänkningarna gått till de som redan har mest, medan sjuka och arbetslösa fått det sämre. Nu ökar varslen dramatiskt medan regeringen står tämligen passiv till storföretagens avskedanden och en halv miljon människor står utan a-kassa. Hur kommer det nu att gå för de barn som är i farozonen?

Sydsvenskan: här, här, här
SvD: här, här
DN: här, här
Intressant
Bloggar om: alliansen, politik, regeringen

tisdag 21 oktober 2008

Avtändande med rakat

Enligt en undersökning på Aftonbladet.se vill sex av tio kvinnor och nio av tio män (vem fan har de frågat?) ha en "intimrakad partner". RFSU hakar på hårfobin och ger ut rakningsserien "Private area" på Apoteket. Experterna varnar dock för ökad smittspridning av kondylom.
Är det reklamens renlighetsmani som slår igenom? Profitintressena som säger att du hela tiden måste raka, tvätta och deodoranta dig för att känna dig fräsch och säker på dig själv. Vilken roll spelar den nutida porrens ideal? Själv är jag uppvuxen i en tid då kvinnor hade rejäla buskar mellan benen och rakade musar ansågs som en aning perverst.
Det senare kan jag bortse från, men tycker ändå att rakat är avtändande. Det är en kvinna jag vill ha, inte något som påminner om en barnaröv. För att nu inte tala om vad jag tycker om killar som är så oerhört fjantiga så de rakar pungen. Nå, nån måtta får det vara.

Förbjud reklamen

Enligt en färsk sifo-undersökning ogillar tre av fyra reklamen i tv, radio och på internet. Och varannan slänger direktreklamen. Självklart är det så. De flesta av oss vill inte ha skiten, den är faktiskt ett intrång i vårt privatliv, en sanitär olägenhet i det offentliga rummet och samhällsekonomiskt totalt förkastlig.
Organisationen Konsumenter i samverkan redovisade för några år sen följande:

"Företagens kostnad för reklamen är cirka 45 miljarder
Efter pålägg hos producenter och handel blir det 90 miljarder
När momsen är pålagd är vi uppe i på 115 miljarder – skattade pengar
Som ursprungligen var 175 miljarder – före skatt
Och inkluderat sociala avgifterna utgör arbetsinsatsen för intjäning av dessa hela 235 miljarder
Med ett genomsnitt på 150 kr/tim krävs då 1.600.000.000 arbetstimmar = 400 timmar per arbetare i Sverige
Vilket motsvarar 3 månaders arbete – i stället för semester eller arbete hemma
Reklamen för alla varor inklusive alla kostnader och moms, alltså det som ligger i varupriset är 112 miljarder (av skattade löner)
Om vi jämför det med vad vi lägger ut på enbart livsmedel så utgör det 145 miljarder (också av skattade löner)
Det innebär att vi konsumenter, av våra skattade pengar, får lägga ut nästan lika mycket på reklam som vi lägger på mat".
Två miljoner träd offras årligen på reklamlappar i våra brevlådor. Det är fullständigt oansvarigt, inte minst med tanke på klimatet, att lura människor att öka konsumtionen istället för att hushålla och minska hoten mot miljön. Utan reklam skulle också det också kunna ske en sanering av de oseriösa tv-kanalerna som folk egentligen inte vill betala för, men som vi nu tvingas betala för genom högre varupriser.
Förbjud skiten och ersätt med vettig konsumentupplysning.

Sydsvenskan: här
Intressant
Bloggar om klimat

Palme-biografin nominerad till Augustpriset

Grattis Kjell Östberg!
Jag tycker att det idag finns stor anledning att gratulera Kjell Östberg, professor i historia vid Södertörns högskola, till att ha blivit nominerad till Augustpriset inom kategorin fackböcker.
"I takt med tiden - Olof Palme 1927-69" , som första delen av biografin heter (andra delen kommer i vår) är också mycket väl värd att läsa.
Olof Palme befann sig i politikens mitt och hetluft ända från att han värvades som Tage Erlanders vänstra hand i kanslihuset i mitten av 1950-talet och fram till sin död 1986. Få böcker ger en så god belysning av samhällsutvecklingen i Sverige under redordårens dagar som I takt med tiden. Dessutom ger den en hel del spännande nedslag i konflikten politik-privatliv för en statsman av Palmes snitt.
Två avsnitt var för min egen del extra givande. Dels bokens inledande del där man får följa släkten Palmes öden och äventyr från mitten av 1800-talet fram till våra dagar. Familjen Palme var ingen obetydlig släkt inom den svenska överklassen och förändringar av åsikter och stämningslägen avspeglar väl hundra år av svensk historia under viktiga brytningstider.
Det andra avsnittet var Palmes roll under sextiotalets ungdomsradikalisering. Som ung vietnamaktivist betraktade jag alltid Palme som en politisk motståndare, allt han gjorde, alla utspel från hans sida var aldrig nog. I biografin tillfogas nya aspekter och man får följa Palme även från maktens perspektiv.
Socialistiska Partiet i Malmö har äran att nu på söndag 26 oktober inbjuda till ett offentligt möte med Kjell Östberg där han presenterar sin Palmebiografi "I takt med tiden". Mötet blir kl 18 på Ungdomens hus, sal 4, N Skolgatan 10B.

Sydsvenskan: här
DN: här
SvD: här
AB: här
Intressant

Stöd ockupationen

Jag hörde från en medlem i Socialistiska Partiet i Lund att det blir en demonstration till stöd för husockupationen för kravet "bostad åt alla". Demonstrationen kommer att hållas på Stortorget och sen gå till det ockuperade huset.
Jag har sagt det förr och säger det igen: Bra initiativ av ungdomarna. Fler borde protestera mot de vidriga förhållanden som råder i landet.
Läs ett av mina tidigare inlägg i frågan om ungdomarnas situation: här

Sydsvenskan: här, här, här
Intressant