Lars Leijonborg, som under hela sitt liv varit verksam som politisk byråkrat i olika former i Folkpartiets tjänst, lämnar nu regeringen. Det är definitivt inget som jag sörjer. Under sin tid som partiledare gjorde han folkpartiet, politiken och Sverige sämre.
År 1997 blev han partiledare efter Maria Leissner. Leijonborg var drivande i Folkpartiets flörtande med främlingsfientlighet och strävan att framställa invandrare som problem. Inför valet 2002 gick fp ut med kraven att invandrare ska tvingas lära sig svenska. Gänget kring Leijonborg lär ha hämtat inspirationen från danska Venstre och beskrivs som en utveckling bort från "snällismen" under Bengt Westerberg.
Efter framgången i det valet talades det om "Leijonborgeffekten". Den effekten är sen länge reducerad. Efter ökande intern kritik avgick Leijonborg som partiledare 2007. I valrörelsen 2006 avslöjdes ett folkpartistiskt intrång i det socialdemokratiska intranätet. Det visade sig att partisekreteraren Johan Jakobsson i ett halvår känt till intrånget. Leijonborg klarade sig undan.
Med Jan Björklund som efterträdare har fp fått ännu en partiledare som tänker köra riktigt ordentligt fast i kravställarspåret. Detta nyliberala tänk går ut på att sparka neråt och framställa skolbarn och invandrare som samhällets stora problem.
Tidigare inlägg i dag på Röda Malmö: Bekämpa övervakningssamhället
9 kommentarer:
Ganska självklart att invandrare ska lära sig svenska. Något annat skulle vara galet. Vi erbjuder dem en plats i vårt land och de lär sig vårat språk. Jag tycker utbytet är relativt lättsamt.
Nu är du riktigt tråkig, Gustav. Invandrare lär sig svenska. Det gör de i sitt eget intresse. Bäst klarar de detta utan folkpartiets hjälp.
Jag bor i Sveriges främsta invandrarstad, nästan hälften har invandrarbakgrund. Jag har inga som helst problem med kommunikationen.
I mina skolklasser är det numera oftast en majoritet invandrarelever. De flesta födda i Sverige och pratar god svensk. När det gäller deras föräldrar är språksvårigheter ett mycket marginellt problem. Endast i undantagsfall behövs tolk.
Tror du verkligen att jag tror att invandrare inte lär sig svenska?
Jag undrar däremot ifall du menar att det inte ska finnas ett krav på att lära sig att kommunicera på huvudspråket i det landet man bor. Inte ens om man vill ha ett svenskt medborgarskap eller svensk nationalitet?
EU medborgare däremot, där hade jag kunnat gå med på att man fått medborgarskap utan språkunskaper överhuvudtaget. För där klarar man sig med engelska/spanska/franska.
Ronny även om många lär sig svenska på egen hand, så finns det alldeles för många exempel på folk som inte kan svenska tillräckligt bra.
Och om du inte behärskar svenska språket tillräckligt bra, försvårar det dina möjligheter att få jobb.
Men om det nu är så att alla lär sig svenska, så bra på egen hand. Då borde ju inte folkpartiets förslag vara något problem.
...till Gustav och Mats:
Ni missar hela poängen. Det är inte invandrarna som är problemet utan folkpartiet som sparkar neråt och ett samhälle som diskriminerar invandrare och skär ner och försämrar i skola och undervisning.
Inte rätt. Leijonborg och Folkpartiet har inte "krävt att invandrare ska lära sig svenska". Förslaget gick ut på att ansökan om medborgarskap ska innehålla ett språktest.
Det är en stor skillnad. Ser du den?
...till August: Nä!
Ok. Jag försöker förklara.
Det handlar alltså om *medborgarskap*. Det är ett begrepp.
Se http://en.wikipedia.org/wiki/Citizenship
Medborgarskap ger bl a rätt att rösta i och vara valbar i riksdagsval.
Alla möten i riksdagen hålls på svenska, likaså skrivs alla protokoll på svenska. Själv tycker jag att det är rätt rimligt att den som har rösträtt (och är valbar!) till riksdagen ska kunna svenska. Jag tror att
Folkpartiet tänkte samma tanke (åtminstone borde de ha gjort det).
En invandrad person kan vara medborgare, eller inte. En person kan leva i Sverige under lång tid, kanske ett helt liv, utan att vilja bli medborgare.
Medborgarskapet är inte nödvändigt helt enkelt för att komma in i matchen här i Sverige, eller *borde* inte vara det. Men de som väljer att ansöka om medborgarskap, vilket alltså
är frivilligt (du kan göra det efter en viss tid här) borde rimligen prestera en liten
insats att kunna hjälplig svenska, och kanske även några enkla fundamentala kunskaper om
Sveriges konstitution etc. Det förslag som Folkpartiet plockade fram var en liten pyttefjärt
jämfört med t ex det som krävs av en som vill ha medborgarskap i USA, och där hör man aldrig
några klagovisor över att ett sådan process skulle vara "diskriminerande" eller ett uttryck för att samhället "sparkar neråt". Hur kan det vara så?
Andra exmpel: Finland har språktest för medborgarskap (svenska eller finska). Tyskland likaså. Australien, Canada och USA har mer "konstitutionella" tester.
En viktig skillnad mellan det amerikanska systemet är att i USA tillämpas "Ius Soli" (http://en.wikipedia.org/wiki/Ius_soli ). En person född på amerikanskt territorium är alltid amerikansk medborgare, utan undantag. I Sverige tillämpar vi däremot principen "Ius Sanguinis" (http://en.wikipedia.org/wiki/Jus_sanguinis ) som innebär att medborgarskapet "ärvs", i princip på mödernet. Båda dessa principer kräver att man "specialbehandlar" sådana som invandrar (då ju en invandrare per definition inte är född i det land han invandrar till).
Och då kommer frågan:
Skall vi ha någon ceremoni/krav/procedur för invandrare som vill bli medborgare, och isåfall vadå?
Om vi avstår från alla former av krav så kan vi ju fråga oss om det är en välgärning mot invandrare,
eller en björntjänst, eller om det bara är politiskt korrekt slapphet.
Och sist men inte minst, hur många av oss har funderat på vad begreppet medborgarskap (och indirekt begreppet stat) betyder?
Folkpartiet verkar bry sig mer om invandrarnas välbefinnande än vad Vänstern och Socialdemokraterna gjort tillsammans.
Hade sossarna gjort sitt jobb under åren, hade nog de flesta invandrare haft ett bättre liv idag.
Skicka en kommentar