Låt missnöjet omvandlas till anti-kapitalistisk politikEu-valet visar hur oerhört mycket missnöje det finns i samhället. Både i Sverige och i övriga Europa. Mycket av detta missnöje har sin grund i kapitalismens orättvisor och den nyliberala högerpolitik som bedrivits under lång tid och som nu förstärks av krisen med ökad arbetslöshet och ytterligare nedskärningar i välfärden.
Missnöjet visar sig på många olika vis. Vi har tidigare i år sett sociala proteströrelser, stora demonstrationer och strejker i flera europeiska länder. Det är dock inte givet att sådana manifestationer av folklig vrede omedelbart avsätter politiska spår. Och när det gör det är det inte givet att det tar sig vänsteruttryck. Det låga valdeltagandet är en också en form av missnöjesyttring, om än väldigt passiv. Det vittnar om att väldigt många människor inte ser EU som sitt Europa och inte känner att deras röst kan påverka på något sätt. (Se längst nedan NPA:s första deklaration efter valet).
Missnöjet visar sig också i mera politiska former som proteströstande på olika "enfrågepartier" av olika slag - en brokig skara som spänner över ett stort fält och drar ideologiskt mot olika håll. Det är partier som väljer att profilera sig på frågor som nätintegritet, eu-motstånd, miljö, jämställdhet eller främlingsfientlighet.
Man kan naturligtvis diskutera i de enskilda fallen hur mycket det handlar enbart om en fråga eller ej. Det är naturligtvis också fullt legitimt att vara ett "missnöjesparti". Alla partier är ju i någon mån missnöjda eftersom deras medlemmar slutit sig samman för att förändra saker och ting. Det är också förklarligt och förståeligt att strömningar kring olika frågor väljer enklaste vägen och försöker lobba inom systemets ramar.
Det är just här som dessa missnöjespartier på det mest avgörande sättet skiljer sig från kandidaturer som ArbetarInitiativet och andra (betydligt större) anti-kapitalistiska partier i Europa - de försöker lappa och laga på ett system som vi anser måste ersättas av ett helt nytt samhälle. En annan värld är möjlig och nödvändig säger vi.
Hur gick det då för den yttervänster som nu framträtt i flera europeiska länder? Franska NPA nådde ca fem procent i eu-valet. I Portugal ökade "Vänsterblocket" till över 11 procent och tog tre mandat. I Grekland vann vänsterkoalitionen SYRIZA ett mandat. På Irland fick Socialist Party nästan tre procent och dess ledare Joe Higgins tog ett mandat. Fler uppgifter kommer nog efterhand.
Högervågen kan tyckas stor och mäktig. Men i folkdjupet växer ett missnöje som, om vänsterkrafterna förstår att agera rätt, kan omvandlas till en verklig motkraft. Än har vi bara sett början på den anti-kapitalistiska vänsterns uppbyggnad.
Tidigare inlägg på Röda Malmö i dag:
Bloggat: Kildén & Åsman Svensson
NPAs första deklaration efter valet
Valet den 7 juni med mycket högt valskolk uttrycker ett förkastande av eller åtminstone ett ointresse i den europeiska unionens institutioner. Genom att stanna hemma sänder många väljare , speciellt bland de unga och de arbetande, ett klart budskap : detta Europa är inte vårt Europa.
Det ska sägas att allt gjorts för att ilskan och avståndstagandet ska växa. De traditionella partierna, som Socialistpartiet, struntade i nejet (till EU-konstitutionen, m.anm) i folkomröstningen 2005 och drev igenom ett tvillingfördrag via parlamentet. Ett tydligt sätt att säga till befolkningen att dess röst inte räknas, att styra över det kapitalistiska Europa är en alltför viktig affär för att överlämnas åt folket. Det är den politiken som Socialistpartiet nu betalar följderna av.
Det parlament som valet resulterar i saknar legitimitet. Det ger inte en realistisk bild av de olika politiska formationernas betydelse i landet. NPA som bildades för fyra månader sedan bekräftar dock med sina 5 procent sig som en nationell politisk kraft. Regeringen går inte stärkt ur valet. Den ville sopa den ekonomiska krisen under mattan genom att än en gång spela på rädslan och förutfattade meningar , gatuvåldet och Turkiets inträde i EU.
För Sarkozy och Medef(arbetsgivarna) ligger det väsentliga av krisen och den sociala mobiliseringen framför dem. Maktens och arbetsgivarnas stegrade attacker kräver en beslutsam opposition beredd att försvara en antikapitalistisk politik. Det är en kämpande vänster, inte en vänster som förvaltar det kapitalistiska systemet, de europeiska institutionerna och de lokala församlingarna. Vi föreslår alla antiliberala och antikapitalistiska organisationer en långsiktig överenskommelse för de kommande sociala och politiska händelserna. Mer än någonsin behöver kampen samordnas.
Montreuil 7 juni 2009 kl 20.15
2 kommentarer:
Många jag känner har inte röstat och gjort det i protest mot EU. Hade detta val tagit plats någon annanstans hade det inte blivit godkänt eftersom man i många länder kräver ett valdeltagande på minst 50%. Man tycker ju att det är detta som borde kommenteras mest. Folk röstar inte för de känner inte att de kan påverka kapitalistmaskinen EU.
konstigt då att dom konservativliberala ökar ute i europa.
Skicka en kommentar