Det iranska samhället går havande med revolutionen. Den senaste veckans jättelika demonstrationer - de kraftfullaste på trettio år - är ett bevis för den saken. Men kommer fördämningarna att brista nu?
Man ska ha klart för sig att vad vi ser är en spricka inom den styrande eliten, det kapitalistiska prästerskapet. Bakom presidentkandidaterna Ahmadinejad och Mousavi döljer sig intressena hos olika falanger av diktaturens bärare, miljonärsmullorna, den islamiska republikens härskande klass.
Mousavi, de så kallade "reformisternas" ledare, kommer aldrig att ställa sig i spetsen för en demokratisk revolution. Han ville inställa protesterna, men i måndags gick massorna ändå ut på gatorna och då var han tvungen att följa efter. Sen har han tvingats försöka ställa sig i spetsen för att få kontroll.
Valrörelsen, valet, dess utgång och tvisterna mellan de olika falangerna inom eliten öppnade en spricka där folkets missnöje kunde komma ut. Den rörelsen riskerar hota diktaturens ställningar. Diktaturens kreatur är därför desperata, stryper informationen, arresterar människor och passar på att göra sig av med oppositionella inom bland annat studentrörelsen.
Revolutionen för trettio år sen, då den USA-stödda Shahens diktatur föll, var en verkligt folklig revolution. Över hela landet gick folket man ur huse och tog gatorna i besittning. Fabrikerna ockuperades av arbetarråd. Men så småningom blottades också de revolutionära krafternas svaghet; arbetarrörelsens brist på samordning och organisation och de förödande illusionerna om Ayatollah Khomeini bland delar av vänstern.
Tiotusentals vänsteranhängare avrättades av det reaktionära prästerskapet. Revolutionen hade störtat en överklass, men en ny kom in genom bakdörren. Jag hoppas att den iranska vänstern tagit till sig de historiska lärdomarna. Nästa revolution måste se annorlunda ut och baseras på arbetarklassens ledarskap. Folkliga resningar som tas över av överklassens olika falanger leder i ett land som Iran till antingen USA-stödd diktatur eller islamisk diktatur.
De olika falanger inom den nuvarande islamiska diktaturen i Iran kommer att söka hitta kompromisser för att hantera de nu uppkomna motsättningarna. Kompromisser som utesluter folkmassornas deltagande och som utesluter varje form av verklig demokrati. Den riktiga oppositionen, till skillnad från Mousavis, måste gå ut över dessa gränser, förbereda och organisera den kommande resning som ska sopa bort prästerskapet och överklassen från makten.
En revolution i Iran är inte bara möjlig, den är absolut nödvändig - för att arbetare och vanligt folk ska få frihet och landet kunna utvecklas. En sådan revolution, en demokratisk och folklig revolution, skulle också betyda oerhört mycket för att stärka vänsterkrafterna och de anti-imperialistiska krafterna i hela Mellanöstern och i hela världen.
Media tidigare i dag:
Exp: Dagbok från Iran
3 kommentarer:
شتر در خواب بیند پمبه دانه
گوش به فرمان توایم خامنه ای
Iran är inte Ukraina!
Er Dröm kommer vara långvarig!
Det är inte bara folket i Iran som påverkas av detta val där ett flertal västländer garanterat har ett kort med i detta spel.Har ju visat sig om och om igen i historien att bla USA varit delaktiga i mer än lovligt rumsrena affärer i detta mellanöstern där de både hjälpt till att tillsätta ledare och avfört dom med militära styrkor när det inte passat längre.Irak är ju bara ett av dessa fall för de som kan sin politiska historia där folket redan haft fullt upp med att kämpa mot diverse förtryck.Samma fadäser som utspelades i Asien för något årtiodne sedan mellan öst och väst där dessa Asiatiska länder fylldes med Rysk/Sovjetisk och Amerikansk militär där folket som det hette skulle bli befriat av detta öst och väst.Resten ylar som vanligt utan att begripa att det spelas ett högt spel bakom kulisserna bakom ryggen på de flesta av värdlens medborgare.
NetRunner
Alternativen för det iranska folket kan inte vara antingen USA-stödd shah-diktatur eller islamistisk prästdiktatur. Iranierna förtjänar bättre än så. De kan ta sitt öde i egna händer och bli herrar i eget hus.
Skicka en kommentar