Innan jag bänkar mig vid bordet med sillen och potäterna och tillbehören...Vi måste göra något åt tillståndet i landet och i världen. Personal svimmar på jobbet, läser jag i Sydsvenskan. "Personalen hinner inte ta raster, de kallas ofta in på övertid. Stressen på Centraloperation i Lund har blivit så svår att skyddsombuden nu vänder sig till Arbetsmiljöverket."
Så går det alltså till i nedskärningarnas spår. De som har jobb pressas till det yttersta samtidigt som arbetslösheten stiger. DN: "I maj i år var 446.000 personer, 9,0 procent av arbetskraften, öppet arbetslösa, enligt Statistiska centralbyrån (SCB)." Visst hade det väl varit vettigare att rekrytera en del av dessa till sjukvård, skola och omsorg där behoven är jättelika.
Samtidigt vill politikeretablissemanget att vi ska jobba längre när vi blir gamla. Detta i ett läge när det råder tjugofem procents arbetslöshet bland unga människor. Få arbetare kvar på jobbet efter 65, läser jag i SvD. Tacka fan för det. Det är som det står i nämnda artikel: "Många försöker istället att gå ner i tid under slutet av arbetslivet. Det är stressande, tungt och man är sliten och man orkar inte".
Galenskapen fick ytterligare en dimension när vi under den gångna veckan fick se hur lätt det är för arbetsköpare att kringgå lagen om anställningsskydd genom att säga upp fast anställd personal och i stället ta in personal från bemanningsföretag. Heder åt lagerarbetarna vid Lagena i Jordbro som fäste blickarna på detta med sin vilda strejk.
Strejken är nu över. "Vi är alla stolta över att vi vågade kämpa för våra jobb", säger Luis Gutierrez, en av de strejkande lagerarbetarna till ABC. Arbetsdomstolen bedömde att strejken är olovlig. De strejkande riskerar nu att få betala skadestånd på 3000-5000 kronor per person. "Blir det böter så betalas de av insamlade medel. Bara på en timme fick vi ihop 800 kr när vi delade ut flygblad vid Kungens Kurva tidigare idag", säger lagerarbetaren Patrik Olofsson.
På djupet och under ytan växer motståndet i folkdjupet. Det kommer att behövas framöver för att försvara jobben. Det behövs ett svar på högerpolitiken som leder till varsel, avskedanden, nedskärningar i kommunerna, växande köer till socialhjälpskontoren och ökad misär.
Svar att ge har däremot inte de som varit med om att ställa till med krisen genom sitt omåttliga habegär. Frågor – men inga svar, läser jag i Aftonbladet. Aftonbladets Peter Kadhammar ville fråga styrelseordföranden Carl Eric Stålberg hur han resonerade när banken öste lån över Lettland, ett land som nu är nära bankrutt.
AB: "Det vi ser på andra sidan Östersjön är en tragikomisk upprepning av den svenska bankkrisen som grundlades på 1980-talet och som bröt ut i oktober 1990. En fest på krita i en ekonomisk uppgång som var ett pyramidspel." Jag skulle vilja lägga till - samma sorts kris som nu upprepats i hela världen och vars konsekvenser vi ännu bara sett början av.
Jag hörde nyligen någon likna den svenska ekonomin vid ett tåg som spårat ur men där resenärerna låtsas som allt fortfarande är normalt trots att tåget kör omkring ute på åkern. Snart kommer arbetslösheten att nå höjder som vi inte sett sen trettiotalet. Allt snack om återhämtning inom några år är utan varje substans. Hur kan vi inbilla oss att det ska hålla med fortsatt högerpolitik - i alliansens eller oppositionens skepnad? Det är ett nytt anti-kapitalistiskt arbetarparti vi behöver.
Tidigare inlägg i dag på Röda Malmö: Revolutionens möjlighet i Iran
0 kommentarer:
Skicka en kommentar