Hur ska vi möta krisen?

Är det en ny kapitalistisk depressionsperiod vi är på väg in i?

Just när vi nu en tid genom massmedia fått bilden av att det lugnat ner sig på den ekonomiska fronten nås vi i dag av beskedet att läget kommer att förvärras. Det värsta är fortfarande på väg, anser president Barack Obamas ekonomiska rådgivare Lawrence Summers om den ekonomiska krisen.

Lawrence Summers, som leder Obamas nationella ekonomiska råd NEC, tror att fler arbeten försvinner och att BNP fortsätter att sjunka. Det värsta är fortfarande på väg, menar han. Den amerikanske vicepresidenten Joseph Biden säger att "vi har undervärderat krisen". Bara under juni månad försvann nästan en halv miljon jobb från den amerikanska arbetsmarknaden.

Härom dagen rapporterade Svt om hur arbetslösheten stiger kraftigt i Sverige. I flera kommunerna är arbetslösheten redan uppe i åtta procent, nio procent och än mer. Gnosjöregionen söder om Jönköping är den del av Sverige där arbetslösheten stigit mest.

I detta klimat vill ingen tala om orättvisorna. "Nu när konjunkturen vänder neråt och arbetslösheten ökar är risken stor att personer med funktionshinder drabbas först av arbetslöshet. De som står utanför arbetsmarknaden drabbas dubbelt. De har lägre inkomster och deras möjligheter att få ett jobb är i princip lika med noll. Även de som skulle kunna arbeta deltid är i många fall utestängda från arbetsmarknaden", skriver Per Olof Larsson och Jörgen Lundälv, som båda forskar om funktionshinder och tillgänglighet vid Göteborgs Universitet.

I Sverige för alliansregeringen en politik som förvärrar effekterna av den internationella ekonomiska krisen. De senaste årens politik med försämringar av a-kassan och sjukförsäkringen, hårdare villkor och mer kontroll har haft ett enda syfte. Att få arbets­lösa att ­snarast ta ett nytt jobb, vilket som helst. Riksrevisionen visar nu i en rapport att den förda politiken inte fungerar.

I en bilaga till rapporten har arbetsförmedlare och ett representativt urval ur allmänheten fått svara på hur de ser på a-kassan och kraven på de arbetslösa, vilket redovisas i Aftonbladet; Folket underkänner så kallad jobbpolitik. I samma tidning kan vi också läsa hur en handläggare på Försäkringskassan gratulerades när han gjort extra många avslag – och antalet beslut påverkar lönen.

Kriserna och de spruckna bubblorna har följt kapitalismen under dess historia. De ligger så att säga inbyggda i systemet. Det är systemets grymma sätt att korrigera sin oförmåga att tillfredsställa sanna mänskliga behov hos det stora flertalet. Den förfärliga stora depressionen på trettiotalet lyckades inga regeringar hantera och eller lösa. Det krävdes ett världskrigs ödeläggelse innan kapitalismens hjul åter kunde börja snurra.

Den historiskt exempellöst långa högkonjukturen under efterkrigstiden började brytas under sjuttiotalet. En nyliberalt inriktad politik med höga vinster för aktieägare och dämpad löneutveckling för löntagarna, avregleringar och privatiseringar samt minskande andel för offentlig välfärd har inte bara förstärkt de stora klyftorna i samhället, denna politik har också förstärkt kristendenserna och gett oss den ena bubblan efter den andra i ekonomin från åttiotalet och framåt.

Nu är vi inne i en recession som kan övergå i en depression av trettiotalstyp. Det finns egentligen ingen substans i talet om en uppgång inom loppet av några år, det här kan bli betydligt långvarigare och värre än vad de flesta förställer sig. Vanligt folk har anledning att se om sina intressen och fråga sig hur ett fackligt och politiskt svar på krisen ska se ut.

Socialistiska Partiets krisplan kan vara värd att läsa och begrunda:

Arbetarklassen ska inte betala kapitalismens kris

Mera lästips:

Intervju med den franske röde brevbäraren: Ena allt motstånd i kampen

Benny Åsman: Har kapitalismen fått fnatt? Del 1 och del 2

Sydsv Exp Intressant Bloggar om politik, samhälle, arbetslöshet, ekonomi, ekonomisk kris

Tidigare inlägg i dag på Röda Malmö:

Vem hackar på vem?

Jag väntar på toalettpappret