I dag är det premiär på Michael Moores film "Capitalism. A love story". Självklart kommer jag att gå och se den. Man blir sällan eller aldrig besviken efter en Moore-film. Han är ju dessutom en av de få avvikande radikala rösterna på den populärkulturella marknaden och, som Johan Croneman skriver i dag i DN, " de så kallade marknadskrafterna skyr Michael Moore som pesten".
Croneman tycker filmen är både skruvad och rolig: "”Capitalism. A love story” är en av Michael Moores allra roligaste filmer, nej han ger inte mycket för ett system som gör de rikare allt rikare och de fattigare allt fattigare, han redogör rätt pedagogiskt för hur marknaden spelat roulett med de amerikanska arbetarnas pengar, vilka som får gå från hus och hem, blir av med jobben – och vilka som obekymrat fortsätter sina affärer. Bara några månader efter det att den amerikanska kongressen och senaten på ett närmast kuppartat vis accepterat ett statligt stöd på 700 miljarder dollar till banker och låneinstitut kunde Michael Moore och andra avslöja att pengarna bland annat gick till – nya bonusar."
En helt annan syn på filmen har Jan Söderqvist som i SvD menar att Moore gör ingen klokare. Söderqvist ser Moore som en dålig propagandist och hans recension utvecklas till ett försvarstal för kapitalismen, som han, liksom många andra försvarare av kapitalismen, menar är mycket bättre än vad den verkligen är i verkligheten eftersom allt dåligt med kapitalismen egentligen inte är kapitalism utan... ja, nånting annat.
Dock går han till slut med på att kapitalismen, oavsett hur vi definierar den, "är behäftad med otaliga och allvarliga problem". Men av Moores film blir vi inte klokare, menar han. Nåja, man får väl avgöra själv när man sett den.
Etc: Trailer
Tidigare inlägg i dag på Röda Malmö: Seger i Honduras
5 kommentarer:
Moore är bara ett stort skämt, som tyvärr har tillräckligt med följeslagare som ser till att fylla hands plånbok.
Moore gisslar kapitalismen och dess hantlangare på ett oerhört träffande och roligt sätt. Det är därför så många går och ser hans filmer. Vanliga människor som får bekräftelse på hur de behandlas av tjyvsamhället, som skrattar och gott för en stund får känna upprättelse.
För att åstadkomma sådant kan man inte själv vara "ett stort skämt". För det krävs insikter, kunnighet och kreativitet.
Jag har ingenting emot att få vara med och fylla hans plånbok. Då vet jag att han får desto bättre möjligheter att komma med nya avslöjande filmer.
Moore är USA när det är som bäst. Och han är en stormsvala. Manegen är krattad för amerikansk socialism. Lägg bara ytterligare 2000 amerikanska soldaters lik i vågskålen + en stabil arbetslöshet på 10 - 12 % så blir det 1975 i kvadrat!
/Old Baby Babbel
Vilket fjantigt inlägg Mats
Tack Rally för ditt oehört nyanserade inlägg.
Ja Ronny jag förstår att du gärna göder superkapitalistern Moore. För om du tror att han verkligen är socialist, är du grundlurad. Han är en opportunist som lever på vad han kan. Och han lever gott på det. Sen kanske du skall kolla hur hans anställda har det.
Tror du i slutändan att han påverkar? Knappast han talar till de redan troende. Och skrattar hela vägen till banken.
Visst finns det stora problem med kapitalismen. Men knappast som i Moores oerhört förenklade världsbild.
Skicka en kommentar