Många vackra ord blir det - men vart bär det hän?Blir det nån rättvisa för pensionärerna? Vad innebär socialdemokratisk skattepolitik? Jag tror det handlar om små justeringar, ingen verklig rättvis omfördelning av bördorna. Förmodligen mest kosmetik. Formuleringen om pensionärerna var också försiktig, efter en ev valseger ska ett "rejält första steg tas" - det låter rätt luddigt (sen ska vi inte glömma att sossarna tillsammans med borgarna genomförde det galna pensionssystem vi nu dras med, det kommer att finnas kvar även om justeringar i skatten görs).
Jobbpolitiken har inte heller backats upp med några riktiga beslut trots det storstilade namnet på kongressen. Utbildning i all ära, men var finns de nödvändiga besluten om sådana grundläggande förändringar som klimatomställning till förnyelsebar energi och kollektivtrafik, utbyggnad av järnvägen och ett nytt miljonprogram för bostadsbyggandet och för energisanering av det befintliga bostadsbeståndet?
Det är som om de stora utmaningarna i vår tid inte existerar. Socialdemokraterna saknar visioner. Inget förstatligande för att rädda fordonsindustrin. Ingen minskning av arbetstiden för att dela på jobben. Medan rekordarbetslöshet råder för de unga ska istället de äldre och utslitna jobba tre år längre. A-kassan ska absolut inte återställas till 90 procent. Kan man kalla detta för en "jobbkongress"?
Vinst ska tillåtas i friskolor. Det säger sig självt att detta leder till försämringar. Liknande beslut är att vänta för sjukvården. Socialdemokratin har under en lång tid, ända sen åttiotalet, anpassat sig till kraven från borgerligheten. Det är avregleringar, nedskärningar, privatiseringar som gäller - måhända i en lägre takt än borgerliga regeringar, men om riktningen råder ingen tvekan, det är högerut man är på väg. Under såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar har klyftorna i samhället växt oavbrutet under mer än två årtionden.
Samma sak gäller för Afghanistan-frågan där kongressens majoritet uttalade sig för svensk trupps fortsatta närvaro och deltagande i USA/Nato-ockupationen. Men ute i samhället är en omsvängning i opinionen på väg. Stödet för den svenska insatsen har sjunkit med 8 procentenheter på två månader. I augusti var 42 procent för och 39 procent emot - nu i oktober har siffrorna svängt så att 37 procent är emot och 34 procent för Sveriges militära insats. Samtidigt som andelen osäkra ökat.
Den svenska socialdemokratins vandring åt höger fortsätter. I sin obeskrivliga dumhet har Lars Ohly och (v):s ledning bestämt sig för att haka på denna ökenvandring. Men rättning högerut innebär också att man i ökad utsträckning kommer att konfronteras med arbetarklassens intressen i fråga efter fråga.
Bloggat: Svensson
0 kommentarer:
Skicka en kommentar