Jag och många med mig vill ha bort den sittande borgerliga alliansregeringen och hoppas intensivt på dess nederlag i nästa års val. Vi som har något slags socialistiskt medvetande eller klassmedvetande inser att vi har att göra med en regering som är det direkta uttrycket för den ytterst lilla svenska borgarklassens intressen även om det utåt kläs i en annan dräkt och man försöker framställa sin borgerliga intressepolitik som det allmännas bästa.
Vi är trötta på ökande orättvisor, privatiseringar, urholkningen av välfärden och den stigande arbetslösheten och utanförskapet. Med sin skattepolitik försöker borgarregeringen splittra löntagarkollektivet med mutor samtidigt som försämringarna för sjuka och arbetslösa syftar till att pressa ned lönerna.
Det enda regeringsalternativ som existerar i detta nu är den rödgröna alliansen. Det är så det ser ut. Jag kan sträcka mig så långt som att jag hellre ser de rödgröna vid makten än borgaralliansen. Men där är det stopp. Det innebär inte att de så kallade rödgröna är så mycket bättre. Vänstersvängar är inte välkomna, var Mona Sahlins budskap till kongressen i dag. Och så ska de som har jobb arbeta tre år längre, enligt Mona. När vi har rekordarbetslöshet bland de unga.
Under tjugofem års tid har vi fått se hur politiken vridits åt höger. Sossarna har gett efter för kraven på avregleringar, privatiseringar, nedskärningar osv. Vare sig det har varit borgerliga eller socialdemokratiska regeringar har under denna långa tid klyftorna ökat i det svenska samhället.
Det är inte "väljarna" som krävt en nyliberal högerutveckling utan den internationella borgarklassen. Från sin mäktiga ekonomiska ställning och med sina enorma resurser för opinionsbildning har de varit på offensiven sen åttiotalet. Socialdemokratin, som sen länge övergett socialismen och socialistiska lösningar, har inte sett sig ha något annat val än att anpassa sig till kraven från höger.
En motståndskamp skulle kräva en mobilisering av gräsrötterna, något som den socialdemokratiska och fackliga byråkratin skyr som pesten eftersom det i förlängningen hotar deras egen ställning och egna intressen. Har man en gång försvurit sig åt kapitalismen så blir handlingsutrymmet inte så stort. Anpassningen högerut skapar både politisk/ideologisk förvirring i arbetarrörelsen/arbetarklassen och stort missnöje.
Folk är missnöjda med försämringar och ökade klyftor, men sossarnas högervridning ger samtidigt känslan av att det inte finns några andra lösningar än de borgerliga. Är det konstigt att sossarna har hamnat i ett dilemma? Deras eget uppträdande ger ju borgarna rätt. Varför kan man då inte lika bra välja originalet som kopian, tänker nog många.
När nu Vänsterpartiet infogat sig i det så kallade rödgröna regeringsunderlaget genom att ge avkall på de radikala arbetarkraven då är högervridningen fullbordad. Borgarklassens triumf är stor, man har lyckats vrida hela det politiska spektrat åt höger.
Det finns ett mönster över stora delar av Europa. När borgerliga regeringar sitter vid makten ersätter väljarna dem snabbt med socialdemokratiska och tvärtom. Vem som än sätter sig vid makten för att genomföra borgarklassens krav blir snabbt impopulär. Samma sak kommer att drabba en Mona Sahlin-regering.
Det finns också en ny trend ute i Europa, en del av arbetarklassen börjar bryta sig ut ur ekorrhjulet och satsar på en tredje kraft, nya anti-kapitalistiska vänsterpartier håller på att växa fram i land efter land. Ett sådant parti behövs också i Sverige.
Några tidigare inlägg om de rödgröna:
5 kommentarer:
Det finns redan ett nytt arbetarparti - moderaterna. För dem som jobbar, och är emot socialistisk utsugning och ständiga skatte- och avgiftshöjningar. 56% skatt på arbete räcker och blir över, 50% skatt på el är sjukt.
Moderaterna är inget parti för de som jobbar utan för de kapitalistiska utsugarna som vill leva av andras arbete.
En vanlig löntagare förlorar stort på deras politik. De tjänar på moderaternas politik är de rika med stora företag, flotta villor och höga inkomster.
Sicket trams. Jag tjänar strax under genomsnittet i Sverige och har fått ca en månadslön mer i fickan sen Alliansen tog över. Jag är definitivt inte rik.
Om Oppositionen kommer till makten kommer 60-70% av befolkningen få det betydligt sämre än idag. DET är fakta.
...till Radiozo:
Trams är det du skriver. Du tänker inte efter innan du uttalar dig. Du har fått en skattesänkning, ja. Men du kan väl för farao inte bara titta på intäktssidan. Du måste också se vad du förlorat.
Den här regeringens politik har satt press nedåt på lönerna och press uppåt på levnadsomkostnaderna. Bostadspriser och hyror har pressats uppåt genom avsaknaden av aktiv bostadspolitik. A-kassan har höjts. Kommunerna pressas till att ta ut högre avgifter.
Blir du arbetslös eller sjuk har du sämre villkor. Många anställda har pressats till lönesänkningsavtal. Den offentliga välfärden har försämrats, vilket påverkar många människor och deras familjer.
Sammantaget har du säkert förlorat betydligt mer än du vunnit genom skattesänkningarna. Alliansregeringens åtgärder är också tänkta som ett led i en långsiktig strävan att öka klyftorna i samhället. De fulla effekterna har vi ännu inte sett.
...dessutom
Med ett medlemskap i EU blir det inte logiskt med annat aen borgerlig politik.
1. Ut ur EU
2. Socialistisk balans.
Skicka en kommentar