Södertörns tingsrätt verkar ha tagit intryck av försvarsadvokaterna och dömer till milda straff för det så kallade Sturebymordet. Pojken fälls för mord och flickan för anstiftan till mord. För detta får de ett år och åtta månaders sluten ungdomsvård. Åklagaren hade yrkat på fyra års sluten vård vilket är maxstraffet för mord för unga människor.
Rätten har utgått från att straffvärdet för mord är tio år för en vuxen och eftersom det handlar om unga gärningsmän nedsätts straffet till en fjärdedel av strafftiden, det vill säga till 2,5 års fängelse. Då den som döms till sluten ungdomsvård inte får vare sig tillgodoräkna sig den tid som personen ifråga varit frihetsberövad innan dom fallit och eftersom han eller hon heller inte kan bli villkorligt frigiven nedsätts straffet ytterligare. Dessutom menade rätten att det fanns förmildrande omständigheter i pojkens fall.
Man kan naturligtvis ifrågasätta resonemanget. Som den mördade Therese morbror sa så kommer de anhöriga aldrig att bli nöjda oavsett påföljd. Men han sa också en annan sak som jag lade på minnet och det var att det verkligt betydelsefulla var om de fick se en uppriktig ånger från ungdomarnas sida.
Jag är glad att brottsoffrens anhöriga inte har inflytande över domar och strafflängder i vårt land. Det skulle nämligen lätt bli så att ett oförsonligt hämndtänkande skulle ta över. Ett tänkande som är destruktivt och kontraproduktivt, som skapar ett hårt samhälle som inte alls får lättare att hantera kriminaliteten. Ändå upplevs nog domarna i det här fallet av många som stridande mot den allmänna rättskänslan.
Ett år och åtta månader är lång tid när man är tonåring. Ändå skulle jag nog dömt till ett längre straff om jag varit domare. Inte för att tillgodose den högermobb som bara är ute efter "öga för öga, tand för tand". De blir aldrig nöjda, kanske först när ungdomar låses in på livstid (i medeltida fängelsehålor) eller avrättas med halshuggning. Vi har provat det där i Sverige förr, det gav aldrig några goda resultat.
Inte heller tror jag att ett långt straff behövs i det här fallet för att inte "ge fel signaler" till andra ungdomar. Detta här är en typ av brott, mord som begås av barn, som är ytterst ovanligt och det förebyggs inte av hårda straff. Om det händer så är det resultatet av unika tragedier. Det är knappast hot om långa frihetsberövanden som avhåller barn från att mörda.
Ungdomar som begår allvarliga brott när de är i åldern 15-17 år döms oftast till sluten ungdomsvård i stället för fängelse. Det är ett tidsbestämt straff som avtjänas på speciella avdelningar på statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem. Vistelsen på ungdomshemmet ska användas till vård och behandling. Det är brottet och inte behandlingsbehovet som avgör straffets – och därmed vårdtidens – längd, som kan variera mellan 14 dagar och fyra år.
I det här fallet ska då alltså de två ungdomarna vårdas i ett år och åtta månader. Den som blivit dömt till sluten ungdomsvård blir inte frigiven villkorligt när två tredjedelar av straffet har avtjänats. Denna regel finns bara inom kriminalvården. Vården inleds på en låst avdelning. Där kartlägger psykolog, pedagog och behandlare behoven av vård och behandling och tar fram en individuell behandlingsplan. Denna omfattar både tiden på ungdomshemmet och utslussningen från institutionen. Under utredningen planeras fortsatta insatser för att motverka den dömdes kriminalitet. Man gör också en risk- och behovsbedömning. Det är resultatet av utredningen som görs i inledningsskedet som avgör vilken behandling den unge ska få. Vården och behandlingen är individuellt anpassad. Allt enligt information från Statens institutionsstyrelse.
Enligt mitt synsätt är det bättre att utgå från en längre strafftid, men med möjlighet till nedsättning om man gör verkliga framsteg i det individuella programmet. Det förutsätter att vården har ett kvalificerat innehåll och att professionella psykoterapeuter och andra sakkunniga knyts till ungdomsvården. Det gäller att ta reda på vad som gått snett i ett barns liv och ge reell möjlighet att reparera detta. Det förutsätter en annan typ av samhällsansvar.
Tidigare inlägg i dag på Röda Malmö:
11 kommentarer:
Den här domen ger ju fel signaler. Hatar du tillräckligt tycker du kanske det är värt att mörda.
Som sagt, jag tycker påföljden känns kort i det här fallet. Men rent allmänt tror jag inte hårda straff har så stor effekt.
Vi kan se det vid en jämförelse mellan Sverige och USA när det gäller dödligt våld.
Antalet mord, dråp och annat dödligt våld i Sverige ligger på cirka 100 fall om året, vilket motsvarar ungefär 1 fall per 100 000 invånare. Det har legat på samma nivå sen 1975 vilket egentligen innebär en minskning eftersom befolkningen ökat sedan dess.
Cirka 1 400 personer blir offer för dödligt våld i Texas varje år vilket motsvarar cirka 6 fall per 100 000 invånare. Då ska man ha i minnet att Texas har västvärldens strängaste straff för våldsbrott. Strafftiden för mord är oftast livstid, i vissa fall dödsstraff.
Tre synsätt på straffet har läst mig till inom kriminologin. Indvidavprevention, allmänprevention och gammaldags "öga för öga". I Sverige är vi så insnöade på individprevention att vi spottar i ansiktet på anhöriga till grova brott. Vad är det för fel på att använda alla tre synsätten för skapa säkrare gator och torg? Lås in vaneförbrytarna i långa straff (allmänprevention) och ge kriminella ungdomar så mycket stöd och utbildning som det bara går (individprevention). Men glöm inte för allt i världen av att vissa gärningar kan man inte bara skaka av sig genom att prata med en psykolog under några månader. De tog en ung flickas liv från henne själv och hennes föräldrar. Är det värt 10 år av behandling och utbildning? Jag tycker det. Dessutom tvivlar jag skarpt på att man kan "behandla" någon på ett tillfredsställande sätt på bara 18 månader.
Eller så är jag bara en i pöbeln som inte kan sluta vifta med högaffeln... Men jag kan inte sluta tänka att ibland så kan man inte rättfärdiga vad som helst genom att hävda att det inte är samhällsproduktivt. Det är det antagligen inte att låsa in dem i mer än 18 månader. Men det är RÄTTVIST.
/ventilerad och klar.
Det är bra att strafftiden är kort. Då har ungdomarna större chans att återanpassa sig när de kommer ut. Straffet är inte en hämnd, det ska ju handla om vård.
Exakt David, du slog huvudet på spiken! I ett land så indränkt i socialt snömos från 70-talets flummiga ideologier så ser man fortfarande det som enbart vård.... Grova brott ska ge ett kännbart STRAFF i kombination med vård. Det ska ge en viss känsla av "hämnd" för de anhöriga till offer så att de kan få ett avslut. Dagens domar är ett hån mot de anhöriga. Återanpassning är önskvärt, men i många fall gäller för grova återfallsförbrytare endast allmänprevention, dvs lås in och kasta bort nyckeln, lite tillspetsat sagt.
@ Ronny Åkerberg: Jag tycker inte att man kan jämföra texas med sverige, det är ju knappast en jämförelse av effekterna av straffpåföljder allt annat lika. Människor i många delar av usa och i synnerhet i texas har många gånger helt andra förutsättningar än människor i sverige. Man har valt att bygga sitt samhälle på ett annat sätt och det är väl knappast någon nyhet att det finns områden där där ett människoliv inte är mycket värt. Där är lyckligtvis inte sverige. Tack för ordet //Markus, Massachusetts
Tror du på allvar att de får prata med psykolog och att det tas fram individuella program? Då är du på gränsen till löjligt naiv.
Det som din blogg verkligen visar är hur lite en enskild människas liv egentligen betyder för "dom till vänster".
"jag tycker påföljden känns kort i det här fallet."
"Ändå skulle jag nog dömt till ett längre straff om jag varit domare."
Borgare?
// Tomas Andersson
Hämnden är primitiv, bottenlös och kortsiktig. Det finns inga straff som ger Therese livet åter, inte ens som botar sorgen efter henne.
Rättvisa är något annat. Det måste skipas i ett samhällsperspektiv. Det är när samhället gör vad som är möjligt för att förbättra, förändra, försona och förebygga. Och nej, jag är tyvärr inte alls övertygad om att de två ungdomarna får den vård och möjlighet till anpassning som de själva, brottsoffren och samhället skulle behöva. Den orättvisa högerpolitiken har urholkat även kriminalvården.
Rätten verkar mest ha uppehållit sig vid straffskalor när man fastställde straffet (det är en anledning till att jag tror påföljden upplevs så stötande av många). Utgångspunkten borde istället ha varit hur dessa båda ungdomar ska räddas och bringas till insikt.
Deras öde har öppnat en avgrund i deras inre. Stora svarta hål i självkänslan måste finnas hos personer som är beredda att gå så långt i svartsjuka (flickan) och underkastelse (pojken) att man driver fram och genomför ett mord.
Jag tror inte det är något som man kommer till rätta med på ett år och åtta månader.
Men det kanske aldrig var avsikten heller?
Jag har en känsla av att medan vi diskuterar brott och straff så sjunker samhället. Högerkrafternas rop på hårdare tag rör sig bara på ytan och är ett försök att sopa symptom under mattan istället för att skapa rättvisa och bättre villkor.
Det är därför socialismen gör bankrutt var den än uppträder: den tar ifrån människan det personliga ansvaret. Socialister menar att det inte finns onda människor, bara onda system, därför ska den enskilde brottslingen få vård, inte straff! Vilken förolämpning mot offret, ja faktiskt även mot förrövaren!De flesta mördare och våldsmän är inte sjuka, de är onda, helt enkelt, och ska ha kännbara straff!
Omständigheter kan göra människor onda. Men vi kan också ändra på omständigheterna och rädda människor. I de allra flesta fall går detta.
Att enbart förklara människor onda och straffa dem är inte att avkräva dem ett personligt ansvar. Hur mycket ansvar kan man egentligen kräva en av en ond?
Ansvar kan man däremot kräva av en person som man tillerkänner ett människovärde och tror på. Om man inte tror på att en människa kan förändras till det bättre så är det knappast lönt att avkräva personen i fråga ett ansvar.
Men vi socialister tror på människors vilja att ta ansvar. Det gäller människor i fängelse, men också i övriga samhället. Kapitalister, borgare och etablerade politiker talar gärna om sitt stora ansvar. Vi vill gärna lyfta bort en hel del av detta betungande ansvar från deras axlar och ge vanligt folk en möjlighet att underifrån kontrollera, forma och ta ansvar för samhällets utveckling.
Skicka en kommentar