Miljöpartiet - lev upp till ert miljöansvar!

De miljöpartistiska maskrosorna tycks idag ha avlägsnat sig långt från sina forna rötter...

I december kommer världens ledare att träffas i Köpenhamn för att bli överens om åtgärder för att rädda klimatet. Om överenskommelsen blir tillräcklig är dessvärre osäkert. Stora ekonomiska intressen riskerar att tippa över vågskålen till miljöns nackdel; om inte, och det är det hoppfulla, vi lyckas skapa en het blåslampa som ansätter de ekonomiska och de politiska makthavarna med nödvändiga insatser. En blåslampa i form av en internationell miljörörelse, avsevärt kraftfullare än kärnkraftsmotståndet var på 70 och 80 talet.

Men för att det skall bli möjligt måste vi komma över motgången som bildandet av de Gröna partierna innebar för miljörörelsen. Istället för att bygga vidare på massrörelsen kröp tusentals miljöaktivister in i gröna partier i det ärliga uppsåtet att gagna miljön. Ledande miljöaktivister blev politiker på olika nivåer i samhället. De tidigare så aktiva gräsrötterna inskränkte sitt engagemang till sophantering, byte av glödlampor och att rösta. Miljöpartiet tackade för sig och lät den självständiga miljörörelsen, dvs sitt eget ursprung, läggas i träda.

Trots forskarnas larm om att mänskligheten står inför sin svåraste kris hitintills, tror MP att de gynnar framtiden bäst genom att förmå väljarna ta ställning för en ”svårsmält” grön politik. En politik som bland annat innehåller förändringar i arbetsrätten och trängselskatt; åtgärder som framförallt drabbar löntagarna hårt.

I Almedalen visade Peter Ericsson vägen. Istället för att mobilisera opinionen inför Köpenhamnsmötet med långtgående miljökrav, agerade han mysig Eco bonde. I och för sig hedervärt, men det gav felaktiga signaler om krisens allvar. Till Mona Sahlin har Peter Ericsson och Maria Wetterstrand däremot gett klart besked; att MP är en regeringspartner att lita på. På MP:s hemsida står inget som tyder på att de är intresserad av att bygga en bred miljörörelse utanför partiernas kontroll. Förmodligen för att de inte vill gynna en rörelse som genom långtgående miljökrav kan bli besvärlig för MP:s medverkan i en eventuell rödgrön regering.
Och förlorarna på MP:s partiprojekt?
Vår miljö och våra barnbarnsbarn.
Segrarna då?
På kort sikt de Miljöpartister som lyckas ta sig in i de lokala, nationella och de internationella politiska organen.

Hur långt MP är berett att kompromissa i en rödgrön regering kan vi bara spekulera om; varför inte kravet på ett kärnkraftsstopp? Att de inte kommer att bidra till bygget av en självständig miljörörelse är däremot troligt om inte MP:s medlemmar och väljare ställer sin partiledning mot väggen. Övertygar dem om att en bred partipolitiskt oberoende klimatrörelse kan vara direkt avgörande för vår planets framtid.

Som ett av flera miljöombud i Lunds kommun har jag till min glädje konstaterat att väljarnas miljöengagemang är stort. Ett engagemang som skulle räcka långt om det fick en trovärdig samordning och ledning. Något MP missar om man inte ändrar kurs.

Min förhoppning är att medlemmarna i MP och deras väljare kräver av sin ledning att den gör allt för att bygga den planerade manifestationen i Köpenhamn den 12:e december. Om manifestationen får en stor Europeisk uppslutning kan den bli embryot till en ny bred internationell miljörörelse för nödvändiga klimatåtgärder. En rörelse som förmår pressa våra politiker och de icke demokratiskt valda ekonomiska makthavarna till nödvändiga miljöinsatser. För som Andreas Malm skriver i sin utmärkta bok, ”Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara försent”: ”Det räcker inte att byta glödlampor. Organisera dig i klimatkampen.”
Gay Glans
Miljöombud i Lunds kommun

Inlägget tidigare publicerat i Efter Arbetet (dock endast i papperstidningen ännu vad jag kunnat se/Röda Malmö)

Intressant Bloggar om politik, samhälle, klimat, miljöpartiet, cop15