Både Obama och Reinfeldt tonar ner förhoppningarna på klimatmötet i Köpenhamn. Det stod klart efter det halvtimmeslånga mötet mellan Obama och Reinfeldt i ovala rummet i Vita huset i går. Det kanske är bäst så eftersom all uppblåst retorik från båda håll inte på långa vägar motsvaras av beredskap till konkreta och effektiva åtgärder.
Jag läser en recension om en nyutkommen bok i ämnet från tidskriften Röda Rummet. Malin Beeck har läst Rikard Warlenius’ ny bok. "Visserligen kan det finnas ytterligare några års buffert innan ekosystemen fallerar och oåterkalleligen gör växthuseffekten självgående, men marginalerna är mycket små, konstaterar Rikard Warlenius i sin nya bok Vägen till Köpenhamn – klimatpolitisk kartbok, utgiven av den gröna tankesmedjan Cogito med stöd från Miljöförbundet Jordens Vänner, Klimataktion, Attac och tidskriften Effekt."
Utdrag ur recensionen: "Boken handlar om de klimattoppmöten som ägt rum i FN:s regi alltsedan klimatfrågan blev en alarmerande faktor i miljöpolitiken. Den handlar också om de aktörer som deltar i dem: representanter från olika länder och regioner, lobbyister, aktivister och fossilbränsleindustrin med dess särskilda roll.
Tyvärr är det inte någon hoppingivande läsning Warlenius bjuder på när han återger historien om de möten som bildar fond för Köpenhamnsmötet – från Rio de Janeiro 1992 över Kyoto 1997 och fram till Bali 2007. Istället dominerar bilden av nationella, näringslivsmässiga och politiska särintressen som river sönder debatten innan den ens hinner börja."
Tyvärr är det inte någon hoppingivande läsning Warlenius bjuder på när han återger historien om de möten som bildar fond för Köpenhamnsmötet – från Rio de Janeiro 1992 över Kyoto 1997 och fram till Bali 2007. Istället dominerar bilden av nationella, näringslivsmässiga och politiska särintressen som river sönder debatten innan den ens hinner börja."
Miljöpartisten Per Bolund, ersättare i EU-nämnden (mp) med ansvar för klimat-, energi- och miljöfrågor ger på sin blogg en intressant inblick i diskussionen när statsminister Reinfeldt gjorde ett besök i EU-nämnden. Ett exempel:
"Svaret från statsministern blev att vi redan passerat den tidpunkt när det är möjligt att nå ett fullt klimatavtal i Köpenhamn. Han fortsätter alltså att tona ner förhoppningarna inför Köpenhamnsmötet istället för att driva på EU och världen. Istället hoppades han på en ”politiskt bindande överenskommelse” vad det nu betyder. När det gäller frågan om att klimatfinansieringen måste vara nya pengar, utöver biståndet, sa Reinfeldt att ”det kan man ju tycka”. Alternativa finansieringsmetoder som skatt på sjöfarts- och flygbränsle ansåg Reinfeldt vara politiskt omöjligt. Istället hoppades han på en internationell utsläppshandel som ett sätt att finansiera klimatinsatser."
Och den internationella handeln med utsläppsrätter är en tämligen tvivelaktig verksamhet. Läs förresten den brittiske poeten och forskaren Danny Chivers när han analyserar möjligheterna med olika förslag inför Köpenhamn.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar