tisdag 31 mars 2009

Tillvaron outhärdlig för många

På flera håll i Europa går människor ut på gatorna i hundratusental

Jag skrev i morse ett inlägg med rubriken Krisen fördjupas. En kort stund senare kom nya bekräftelser på den kapitalistiska nedgången. Konjunkturinstitutet spår nu att:

- en kvarts miljon jobb försvinner fram till slutet av nästa år
- BNP faller med 3,9 procent
- arbetslösheten stiger till nästan elva procent nästa år
- industrins export rasar med femton procent

Den svenska nedgången i BNP blir den största under efterkrigstiden. OECD säger nu i en ny prognos att världens ledande ekonomier krymper med 4,3 procent i år. Man spår också att antalet arbetslösa i G7-länderna kommer att uppgå till 36 miljoner människor under nästa år. ”Världsekonomin befinner sig mitt i sin djupaste och mest synkroniserade recession i vår livstid, orsakad av en global finanskris och en fördjupad kollaps för världshandeln”, skriver OECD:s chefekonom Klaus Schmidt-Hebbel i en kommentar. Som för att understryka orden varslar Sandvik i dag 490 anställda om uppsägning.

Det är allvarliga saker som kommer fram i ovannämnda prognoser, skrämmande i sig själva, men jag garderar mig som jag gjort ända sedan krisen började. Jag tror nämligen att det blir värre än vad som framkommer i dessa bedömningar. Hela tiden har nämligen diverse experters sianden kommit på skam, verkligheten har oavbrutet visat sig jävligare än spådomarna. Krisens utbredning, djup, utbredning och hastighet har hela tiden överträffat prognoserna. Jag tror också att krisens tidsomfattning kommer att bli längre än vad som sägs. I flera av prognoserna räknar man med en uppgång efter 2010, men ingen har på något övertygande sätt kunnat visa att det finns substans i detta.

För många människor håller tillvaron på att bli allt värre. I mitt inlägg i morse framkom att tiotusentals arbetslösa nu saknar a-kassa och att många andra får ut bara hälften av sin tidigare lön. Fattigbloggen visar hur mycket förtvivlan och frustration den finns. Har du mat i kylen? Då får du inget från socialen. Går det att leva på socialbidrag? Tillvaron håller på att bli outhärdlig för många. Det är dags att vi börjar reagera och kräver ett stopp. Vanligt folk ska inte behöva betala den kris som de rika och förmögna har ställt till med.

SvD: 1 DN: 1 2 AB: 1 2 Intressant





Wanja måste gå


En gammal kompis, då vd i SAF, Göran Tunhammar, fixade jobbet åt tidigare vd:n i AMF, Christer Elmehagen. Samme kompis satt också som ordförande i ersättningskommitten som ordnade det frikostiga pensionsavtalet åt Elmehagen. I ersättningskommitten satt även dåvarande vice ordföranden i LO, Erland Olauson, och nikade och godkände.

Göran Tunhammar, som då också var styrelseordförande för AMF, redogjorde dåligt om avtalet inför styrelsen, men denna kontrollerade heller inte saken. Någon granskning gjordes inte från styrelseledamöternas sida utan man förlitade sig på att allt var i sin ordning. Denna skrämmande skildring ges i SvD i dag, "Pensionsavtalet doldes för styrelsen".

Åtminstone en person i styrelsen har nu drabbats av insikten om sitt eget ansvar. Det är styrelseledamoten Lennart Nilsson som nu ställer sin plats till förfogande. Knappast en dag för tidigt. Hans säger också att samtliga i styrelsen borde göra detsamma. Även Aftonbladets analytiker Lena Mellin tycker nu att det är dags för Wanja och de andra i styrelsen att ta adjö.

Ja, allt annat vore omöjligt och ohederligt. Wanja måste lämna, både Amf och LO-styrelsen. Det är ett viktigt krav därför att dess genomdrivande innebär att det, åtminstone en tid framöver, blir betydligt svårare att godkänna den här typen av miljonrullning till den ekonomiska eliten. På andra håll rullar bonusar dock fortfarande för fullt fortfarande, femtio miljoner till cheferna i Swedbank i Ukraina och Baltikum trots jätteförluster. I statliga Vattenfall fick vd:n lönen höjd med 39 procent eller 3,4 miljoner kronor.

Däremot är det helt otillräckligt med Wanjas avgång. Det krävs också en total kursändring i fackföreningsrörelsen. Bort från samarbetet med de spekulerande kapitalisterna och bort från fantasilönerna och förmånerna till den egna fackliga byråkratin. Fackets företrädare ska jobba under samma avtal som de förhandlar fram åt sina medlemmar. Ersättningar som utgår för representation i bolagsstyrelser ska gå till fackets medlemmar, inte ner i representaternas privata fickor.



Krisen fördjupas

Det är kamp och organisering underifrån som gäller nu

Här hemma ökar arbetslösheten stadigt när varslen nu omsätts i avskedanden. Alliansregeringens åtgärder visar sig vara utan någon jobbskapande effekt. I USA ökar arbetslösheten språngartat med över sexhundratusen nya arbetslösa varje månad. Obama pressar de anställda inom bilindustrin till försämrade villkor.

Varje dag ges nya bevis för allvaret i den kapitalistiska krisen. Nyligen fick vi från SCB veta att den svenska arbetslösheten nu är uppe i åtta procent och en fortsatt ökning spås från olika håll. Särskilt allvarligt är situationen för ungdomar för vilka arbetslösheten nu når tjugofem procent. Visserligen talar vissa om att varselvågen nu planar ut, men det rör sig om en mycket måttlig minskning jämfört med höstmånaderna. Samtidigt är det många icke fast anställda som förlorar sina jobb, något som inte syns i varselstatistiken. Det hjälper inte att Olofsson syns mycket i media.

Den svenska alliansregeringens passiva hållning har förvärrat krisens effekter i Sverige. De så kallade "jobbskapande" åtgärderna; "jobbcoachning", praktikplatser och subventionering av "nystartsjobb", visar sig nu enligt forskare sakna effekt. Samtidigt visar det sig, enligt en ny TCO-rapport att över sextiotusen arbetslösa saknar rätt till ersättning och att många får ut bara hälften av sin tidigare lön. Regeringens försämringar av a-kassan slår hårt. Även regeringens tidigare utlovade extrapengar till kommunerna kan frysa inne.

Effekterna av den amerikanske presidenten Barack Obamas krispaket är mycket osäkra. Att hålla bankerna och finansinstituten under armarna är ingen tillräcklig medicin när ingen vågar satsa och folk är oroliga för sin ekonomi. Hans omtalade "stimulans" av ekonomin är förmodligen alldeles för liten för att få tillräcklig effekt. De amerikanska biljättarna visar ingen förmåga att anpassa sig till vad tiden kräver, de anställda i Detroit lever i stor osäkerhet och de nya nödlånen till ägarna är förknippade med "krav på mer eftergifter från fack och personal" från Obamas sida.

På sin europeiska resa kommer Obama att mötas av massiva demonstrationer och protester. Vid G20-mötet och andra tillfällen kommer den fackliga och politiska rörelsen underifrån i samhället att manifesteras. Liksom den gjort tidigare i Frankrike. Trettio år av nyliberalism får vara nog. Amf-affären och Wanja Lundby-Wedins krumbukter ska också ses i skenet av många års socialdemokratisk anpassning till den nyliberala vågen. Det får vara slut på det nu.






måndag 30 mars 2009

Socialdemokratin har spårat ur

Nu reses uppgiften om arbetarrörelsens reorganisering

Naturligtvis är misstron mot Wanja Lundby-Wedin utbredd bland LO:s medlemmar. Hennes argumentation i Amf-affären håller inte, falskspelet genomskådas alltför lätt. Att LO-styrelsen nu åter igen ger henne sitt stöd förbättrar inte situationen, varken för henne själv eller för fackföreningsrörelsen eller socialdemokratin.

Naturligtvis är det också så att socialdemokratin har tappat fotfästet. Bonushärvan är ytterligare ett tecken på den växande klyftan mellan en socialdemokrati och välbetald fackföreningsbyråkrati å ena sidan och fotfolket å andra sidan. Socialdemokraterna har blivit ett med de roffande direktörerna och med kapitalismen.

Naturligtvis ställs nu frågan om arbetarrörelsens reorganisering. För även om arbetarrrörelsens nuvarande ledning svikit så ställs obönhörligen frågan: Hur organiserar vi oss för att förändra samhället? Den historiska uppgiften måste greppas på nytt, underifrån i samhället.

Ute i Europa ställs frågorna allt mera på sin spets, i Grekland, på Island och flera andra länder. I minst gäller det Frankrike där miljoner den senaste tiden varit ute i strejker och demonstrationer. Nya anti-kapitalistiska vänsterpartier är också på framväxt. Ett initiativ om ett gemensam vänsterkandidatur inför eu-valet i juni har tagits från Nya anti-kapitalistiska partiet (NPA) i Frankrike. Partiet som leds av den nu välkände röde brevbäraren Olivier Besancenot.

I ett flertal länder kommer vänsterpartier att ansluta sig till NPA:s initiativ. I Sverige bildades i helgen Arbetarinitiativet som stöds av bland annat Socialistiska partiet och Rättvisepartiet Socialisterna. Även oberoende kandidater har anslutit sig. Arbetarinitiativet har fått stöd från en lång rad arbetsplatser, bland annat har Gruv 4:an och Gruv 12:an hälsat initiativet välkommet.



Några av de senaste inläggen i samma fråga på Röda Malmö:

Det håller inte, Wanja!

LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin sitter fast i ett träsk, en sumpmark, en kvicksand och ju mer hon sprattlar desto djupare sjunker hon. Presskonferensen, som skulle bli ett storstilat anfall för att mörklägga det egna ansvaret, verkar bara lämna allt fler frågor efter sig.
Wanja känner sig fortfarande lurad, men vet inte av vem. Han något brottsligt begåtts? På en direkt fråga svarar hon nej. Avtalet för Elmehagen var öppet för tolkningar och oerhört svårt att förstå, får vi veta.
Hur man än vrider och vänder på den här stinkande affären så återstår frågan om styrelsens och Wanja Lundby-Wedins ansvar och kontroll. Det hjälper inte att Wanja nu under galgen förklarar att det aldrig ska hända igen.
Det har redan hänt för många gånger. Under flera årtionden gled både LO- och sossetoppen allt mera in i den nyliberala sköna värld där miljarderna rullade till den ekonomiska eliten som, allt medan den hyllades, spekulerade bort våra pengar och förberedde den stora kraschen. Nu när bubblan spruckit skyndar sig alla inblandade att försöka rädda det egna skinnet och skylla på andra.
Vi bör dra de fulla slutsatserna av det som hänt. Slutsatsen är knappast att Wanja nu fått sin revansch. Wanja bör ställa sin plats till förfogande. Men det räcker inte, hela fackföreningsrörelsen måste ändra kurs. Vad vi behöver nu är en anti-kapitalistisk vänster som förmår ta ställning för fackets medlemmar och bekämpa högerpolitiken.

söndag 29 mars 2009

Ett rasistiskt och högerextremt parti


Att Sverigedemokraternas förtroendevalda på interna möten luftar rasistiska åsikter förvånar inte på något sätt. Partiet har sitt ursprung bland rasister och rider fram på rasistiska fördomar. Det räcker att titta på deras program, som är genomsyrat av rasism, för att man ska förstå vad Sverigedemokraterna går för.

Fast i programmet har man bytt ut ordet "ras" mot "kultur", men det fungerar på precis samma sätt. Kulturrasismen egentliga innebörd är att människor har olika värde. Sen ska vi inte tala om vad Sd:s medlemmar och sympatisörer vräker ur sig på det lokala planet. Här kommer också fram sådant som mest yttras mellan skål och vägg på högre nivå i partiet.

Sverigedemokraterna är inte bara ett rasistiskt parti, det är också ett konservativt och högerextremt parti. Folkhemsnostalgin används för att slå blå dunster i ögonen på missnöjda arbetare, men i grunden är Sd ett djupt arbetarfientligt parti. Sd värnar om klassamhället och om kapitalismen.

Kalibers program om Sd sänds i dag i P1 kl 13





Earth Hour en framgång

Earth Hour blev tydligen en framgång och vittnar om att medvetenheten om klimatproblematiken växer. Allt flera människor kräver att de styrande i världen tar sitt ansvar för att racet mot avgrunden avbryts.
Anledningen till att så lite händer på detta område är dels att de stora kapitalistiska bolagen sitter fastkletade i oljeekonomin och dels att kapitalismens inneboende logik kräver en ständig ökning av klimatskadlig produktion och konsumtion.
Det kapitalistiska produktionssättet har råkat på kollisionskurs med mänsklighetens grundläggande långsiktiga intressen.

Läs mer i gårdagens inlägg om Earth Hour här på Röda Malmö:
Släcka eller inte släcka?

Sydsv SvD DN DN2 DN3 Intressant

Bloggar om politik, earth hour, klimat, miljö

lördag 28 mars 2009

Engagemang för Rosengård

I dag hölls en manifestation för ett tryggare Rosengård med flera hundra deltagare. Med demonstrationen ville man visa sitt avståndstagande från anlagda bränder och stenkastning mot räddningspersonal. Det är bra. Det är heller inte första gången som rosengårdsbor går ut i demonstrationer för sin stadsdel, det har demonstrerats förr mot våld och skadegörelse. Många har också engagerat sig i nattvandringar för att lugna ner situationer.
Det finns alltså uppenbarligen ett stort engagemang i stadsdelen. Ett engagemang som motsäger svartmålningen av Rosengård som behärskat av kriminella och terrorister. Folket i Rosengård har visat att det är en totalt lögnaktig uppfattning. Människor här är beredda att ta ansvar för sin situation.
Nu är det upp till politikerna att också ta sitt ansvar. Att se till att människor får möjlighet till utbildning och till jobb. Att diskrimineringen av invandrarna stoppas. Att trångboddheten försvinner och att det byggs bostäder till alla. Att mögel- och kackerlackshusen åtgärdas omedelbart. Att fritidsverksamhet för barn och ungdomar byggs ut för att svara mot behoven. Välfärd måste få en reell innebörd och de djupa klyftorna i samhället motverkas.

Intressant Bloggar om politik, rosengård, malmö

Senaste inlägg om Rosengård på Röda Malmö:
Jag trivs i Ramallmö
Gå till botten med problemen i Rosengård
Barnen i Rosengård är värda bättre

Svenska regeringen måste agera

Jag håller med Åsa Linderborg om vad hon skriver i Aftonbladet om Dawit Isaak och Eritrea. Det behövs en stark folklig opinion för att få Dawit fri. En stark opinion som tvingar den svenska regeringen att agera på ett mera kraftfullt sätt. Jag misstänker att den så kallade tysta diplomatin lätt blir en ridå att gömma sin passivitet bakom.
En svensk medborgare har i snart åtta år suttit fängslad utan rättegång och utan att ha gjort sig skyldig till något brottsligt. Det krävs att den svenska regeringen sätter kraft bakom orden och använder de påtryckningsmedel som står till buds.
För Eritreas egen interna utveckling är det också bra om det slås upp sprickor i diktaturen. Diktatur leder alltid i längden till en utveckling som inte är bra för folkflertalet. Den tidigare vänsterorienteringen i landet kommer att undermineras om diktaturen får bestå. En socialistisk inriktning kan bara bäras fram av folkligt engagemang och folkligt kontroll underifrån.
SvD: 1 2 3 4 5 6 7 DN: 1 2 3 Intressant

Östros nya insikter

Som en av de absolut sista i landet har Thomas Östros (s) drabbats av insikten att det som hänt i AMF:s styrelse är "mycket allvarligt" och att Wanja Lundby-Wedin förtjänar "hård kritik". Jag säger "gratulerar", men förstår att denna upptäckt av Östros är något av en omvändelse under galgen. Det är väl för mycket begärt att Östros ska kräva av Wanja Lundby-Wedin att hon tar konsekvenserna av sitt handlande och avgår från sin post som LO-ordförande.
Nu säger han också att det krävs tydliga riktlinjer för de representanter från arbetarrörelsen som sitter i olika styrelser. Jo, tack. "Vi kan inte tillåta sådana excesser som vi sett", säger han. Jag tror vi kan tillfoga ett förslag som berör arbetarrörelsens representanter själva, nämligen att de arvoden som utgår för att de sitter med i diverse styrelser går till fackets medlemmar istället för ner i de privata fickorna på fackbyråkraterna.
Hur kan man försvara att Wanja Lundby-Wedin kan plocka hem närmare en halv miljon om året på styrelseuppdrag vid sidan av en fet LO-lön på nästan åttahundratusen?
Tidigare inlägg i dag i samma fråga på Röda Malmö:

Släcka eller inte släcka?


Det är lätt att rycka på axlarna åt sånt här eller att tycka att det bara är hyckleri eller ett sätt att döva det dåliga samvetet. För så kan det naturligtvis vara för en del av dem som deltar. Vissa är med mest som en tom gest, eller för att försöka glänsa i mörkret med sitt fiina engagemang, medan de resten av året skiter fullständigt i miljön.

Nu gäller ju samma sak för många av de som förnumstigt förklarar att nåt så här dumt och meningslöst vill de inte vara med i. Problemet för deras del är att de inte gör något annat heller. De är bara allmänt negativa. Själv tillhör jag de som å ena sidan inte tror att klimatproblemen kan lösas genom enbart individuella insatser (det krävs kollektiva samhälleliga lösningar), men å andra sidan hävdar att det är viktigt att var och en drar sitt strå till stacken på de sätt som är möjliga.

Att delta i kvällens Earth Hour står inte på något sätt i motsättning till att göra insatser under resten av året. Tvärtom, för många kan det bli en inspiration att fördjupa sitt miljöengagemang. Arrangörerna bakom kvällens manifestation inbillar sig naturligtvis inte att den ska ha någon omedelbar effekt på klimatet. Den är tänkt som en opinionsyttring och tryck mot politikerna som ska samlas till det avgörande klimatmötet i Köpenhamn i december. Det är det som saken handlar om. Alltså en kollektiv politisk handling för att sätta press på beslutsfattarna. Läs mer om detta på Svenska naturskyddsföreningens hemsida.

Jag är positiv till alla sådana här opinionsyttringar i klimatfrågan även om jag inser att de är otillräckliga och att det krävs mycket mer för att hejda kapitalismens våldsamma förstärkning av klimathotet. Den som är intresserad kan finna mera litteratur på Socialistiska partiets hemsida om klimat- och miljöfrågor eller ta sig en titt på vad som finns på den här bloggen, till exempel artikelserien Ekosocialismens möjligheter.


Hyckleriets ansikten


Wanja Lundby-Wedin slingrar sig och spelar teater på det mest genomskinliga sätt. I stället för att ärligt tillstå att hon spelat med i miljonrullningen till direktörer och chefer (precis som hela LO och socialdemokratin gjort) och att av detta dra den enda möjliga slutsatsen, nämligen att hon ska avgå, så försöker hon komma ifrån sitt ansvar.

Det är bara helt följdriktigt att Wanja Lundby-Wedin nu får stöd av Mona Sahlin som förklarar att hon har förtroende för sin partikamrat. Något annat var heller inte att vänta. Lika insyltade i bonushanteringen som hela det politiska etablissemanget varit, lika mycket tar de nu alla avstånd från den.

Alla är de nu i dag, även de moderater och borgare som hycklande angriper Wanja Lundby-Wedin, så rörande överens om att ta avstånd från de orimliga ersättningarna till direktörerna. De tävlar alla om att beskylla varandra om vem som varit mest inblandad tidigare och om vem som nu är mest emot. Ett ömkligt skådespel.

När spekulationen med våra pengar pågick som värst då drev de alla på dansen kring guldkalven. Då spelade de alla med i kapitalismens dårskap och vi fick höra hur nödvändigt det var att den lilla eliten fritt fick berika sig. Nu när kraschen är ett faktum och krisens bördor ska vräkas över på vanligt folk i form av arbetslöshet och lönesänkningar då putsar man upp fasaden med moralisk upprustning för att försöka lura vanligt folk att "vi alla tar vår del av bördorna".

Johan Ehrenberg skriver mycket riktigt att skandalen handlar om hyckleri. Ett par citat är värda att återge i sin helhet:

"Miljoner till köpta direktörer som motiveras av att de som ska ta hand om löntagarnas pensionspengar måste vara ”de bästa”. Vad LO-ledningen gått med på är då Svenskt Näringslivs människosyn, att det är en särskild elit, speciellt smarta och duktiga män som krävs. Dessa står över vanliga löntagares villkor, de slåss i en annan division och för att skydda löntagarnas pensionspengar måste facken acceptera, bocka och buga och betala vad som krävs.

Med samma logik kan arbetarrörelsen betala Folksams chef en månadslön på över 300 000 kronor, trots att grabben som minister i regeringen hade en fjärdedel. Problemet är att varken Folksams vd eller AMF:s förre vd är särskilt intelligenta eller översmarta typer. De är tjänstemän, byråkrater, duktiga på organisera och delegera. Men jobbet kan skötas av en duktig klubbordförande eller kassören i IOGT-logen. DET FINNS INGA ÖVERMÄNNISKOR! Och ingen är oersättlig.

Skulle Wanja Lundby-Wedin avgå skulle hon vara ersatt av en lika kompentent person efter någon vecka. En person som kanske skulle vara noggrannare med att läsa årsredovisningarna i bolagen hon/han satt i, men i övrigt lika duktig, intelligent och engagerad. Logiken bakom de höga lönerna beror på att arbetarrörelsen låtit borgarnas ideal bestämma.Det gäller i AP-fonderna. Det gäller AFA, det gäller rörelsens byggbolag och kooperationen och bankerna och… ja, alla bolag som facken och valda S-ledare är med i och styr över. Det går inte att kritisera bonusar och höga löner och sedan själv sitta som delansvarig för dem. Slutresultatet blir bara hyckel..."

"... Problemet är att hyckleriet döljer det stora problemet. För 25 år sedan gav arbetarrörelsen upp motståndet mot aktieklipp och kortsiktig spekulation, man valde istället att acceptera ”marknadens spelregler” och började arbeta för att även löntagarna skulle ha sin del av spekulationsuppgångarna. Alla fackförbund, alla avtalsbolag fick samma mål, maximal vinst på placeringar. Den grundläggande feltanken var att man faktiskt trodde att löntagare ihop skulle kunna bli rikare genom börsen, idén att den typen av placeringar ”lönar sig bäst i långa loppet” var en nyliberal tanke arbetarrörelsens ekonomer tog över.Nu vet vi att det inte stämmer."

Är det konstigt att oppositionen tappar mark och har svårt att utmana borgerligheten när man själv är så upp över öronen insyltad?




Tidigare inlägg i samma fråga på Röda Malmö:


fredag 27 mars 2009

Jag trivs i Ramallmö

Sydsvenskan har i dag en artikeln med den anspråksfulla titeln Så ser bilden av Malmö ut i världen. Jag misstänker dock att det är en något skev bild av hur bilden utomlands ser ut. Jag tror inte alls att den bilden domineras av "kravaller".
Att tv-kanalen CBN (Christian Broadcasting Network), som tillhör den kristna pro-sionistiska högern i USA, målar upp bilden av Malmö som en stad där muslimer styr och våld och etniska konflikter tillhör vardagen, är inte att förvåna sig över. Inte heller att två amerikanska konservativa och pro-israeliska tidningar skriver skit om Malmö. Speciellt inte som dessa tidningar ägs av den ökände Rupert Murdoch.
Men att en medarbetare på Sydsvenskans politiska redaktion, på eget initiativ, planterar dynga om Malmö i Murdochs tidningar är mera anmärkningsvärt. Det är en skribent vid namn Paulina Neuding som påstår bland annat att Rosengård ”har blivit en symbol för det faktum att allt för många av landets arabiska immigranter har tagit med sig antidemokratiska värderingar från sina hemländer”.
Jag trivs bra i Malmö och har inga problem med att några kallar det Ramallmö. Jag har nämligen varma sympatier för folket i Ramallah och jag är stolt över att bo i en stad där solidariteten med palestinierna växer. Däremot trivs jag mindre bra med skribenter som sprider lögner och förtal om vår härliga stad.

Dåligt skatteutspel

En eländig opposition som bara fortsätter högerpolitiken

Några ynka marginella höjningar av skatterna för de rikaste. Till exempel en fastighetsskatt på en procent på femmiljonersvillor och en procent på en förmögenhet på fyra miljoner. Nej, vad liknar detta "utspel" från sossarna. Det är som bloggaren Jinge skriver "sossarna vill fortsätta högerpolitiken".

Sen åttiotalet har klyftorna oavbrutet växt i Sverige och de mest välbärgade har, oavsett om det varit goda eller sämre år, oavbrutet fått se sina inkomster växa och sina skatter minska. Ska detta ynkliga skatteutspel från sossarna vara svaret på den långa perioden av orättvisa? Det räcker emellertid inte att skåda bakåt, uppenbarligen har socialdemokraterna inte förstått vad den nuvarande djupa ekonomiska krisen kommer att föra med sig och vilka krav det ställer på en offensiv omfördelning av samhällets resurser.

Men också denna lilla marginella skattehöjning för de mest välbeställda stöter på patrull från högerpartiet miljöpartiet. Klimat- och miljöskatter i all ära, jag har inga problem med sådana för min del, men det krävs också en ökad rättvisa. I annat fall kommer de höjda klimat- och miljöskatterna att slå ensidigt mot folk med låga inkomster.

Sossarnas utspel är illavarslande. Oppositionen skiljer sig inte mycket från alliansregeringen och kan definitivt inte utmana denna när det gäller att slå tillbaka den förda krispolitiken som lägger allt större bördor över på vanligt folk. Vad vi behöver i Sverige är en anti-kapitalistisk vänster som tar strid mot högerpolitiken.



Bloggat: Svensson

Tidigare inlägg i dag på Röda Malmö:

Ärligt att avgå


Nej, Wanja Lundy-Wedin, det är inte fegt om du avgår. Tvärtom. Det hade varit ärligt och rakryggat att göra det. Det hade visat att du hade insikt och förmådde ta konsekvenserna av ditt handlande.

Wanja Lundby-Wedin hänvisar till att hon fått medlemmarnas förtroende. Allt tyder på att en mycket stor majoritet av LO:s medlemmar tappat detta förtroende och vill att hon ska packa ihop. Wanja försvarar sig med att "vi har aldrig drivit på några löner". Det är inte sant. LO:s representanter i bolagsstyrelserna har spelat med i häxdansen kring guldkalven och godkänt miljonrullningen till direktörerna.

Det har hon själv också gjort även om hon nu slingrar sig med att hon blivit lurad, inte förstått eller inte kontrollerat. Den ena förklaringen är dummaren än den andra. Faktum kvarstår att Wanja Lundby-Wedin är medansvarig, inte tagit strid, inte ens reserverat sig utan grovt svikit sitt uppdrag att representera sina medlemmars intressen.

Hon har, liksom en stor del av den fackliga byråkratin, glidit in i överklassen och fått nya lojaliteter. Det blir lätt så när man själv får en miljonlön, lever som överklass och umgås med överklass. Wanja bör avgå. Men det räcker inte, hela fackföreningsrörelsen måste ändra kurs. Ledarna inom facket bör jobba under samma avtalsvillkor som de förhandlar fram för sina medlemmar. De arvoden som de får för att sitta som representanter i bolagsstyrelser ska gå till verksamhet som gynnar fackets medlemmar. Inte ner i deras egna fickor.


Släpp ut Dawit Isaak!


Kravet på Dawit Isaaks frisläppande är fullständigt självklart. Utan rättegång och möjlighet att försvara sig har han suttit fängslad i snart åtta år. Det enda han är "skyldig" till är att ha publicerat artiklar om behovet av demokrati och frihet i Eritrea.

Påtryckningar mot den diktatoriska regimen i landet är nödvändiga för att få en frigivning till stånd. Den så kallade tysta diplomatin har uppenbarligen inte varit framgångsrik. Det är ett gott initiativ från en rad svenska tidningar att starta en namninsamling och ge uppmärksamhet åt frågan.

Skriv på namnlistorna!

SvD: 1 2 3 4 DN: 1 2 3 4 5 AB Intressant


Det är arbetarkamp som gäller nu

Kapitalismen håller på att föra oss långt tillbaka i tiden...

DN: "Natten till torsdagen släpptes Luc Rousselet, fabrikschef för läkemedelsföretaget 3M:s fabrik i Pithivers. Han hade då suttit inlåst i ett kontor i två dygn, vaktad av upprörda anställda. Halva fabrikens personalstyrka ska sägas upp och Luc Rousselet fick komma ut ur sin fångenskap först efter att han lovat att omförhandla villkoren för dem som ska sägas upp."

Ett exempel bland flera på att arbetare på många håll i Europa, inte bara i Frankrike som i exemplet ovan, håller på att radikaliseras och tar saker och ting i egna händer för att möta den kapitalistiska krispolitiken. I Frankrike har nyligen genomförts två stora strejk- och demonstrationsdagar med miljontals deltagare.

För att dämpa och förebygga missnöjet håller nu det politiska etablissemanget i både Frankrike, Sverige och andra länder på att hålla tillbaka den alltför utmanande miljardrullningen av bonusar till direktörerna. På så sätt tror man att det ska gå lättare att vräka krisens bördor över på vanligt folk. Varsel, avskedanden, massarbetslöshet, lönesänkningsavtal och försämrad välfärd är vad de vill att vi ska betala med för deras kris. Uppenbarligen finns det en växande skara av människor som inte tänker foga sig i detta.

Det är kamp som gäller om vi inte ska tvingas till förskräckliga försämringar. Det kan gå som i USA där arbetslösa och ruinerade människor nu bor i allt fler tältläger. Situationen påminner om trettiotalsdepressionen då miljontals drog fram längs vägarna i jakt på arbete och bröd. Sångaren Woody Guthrie var en av dessa arbetare som liftade olagligt med järnvägen och diktade sånger om arbetarnas liv. Han har skildrat sitt kringflackande liv i boken Bound for Glory, på svenska Hela härligheten. Orden från en av hans sånger kommer upp från mitt minne därför att de börjar likna verkligenheten även för människor i vår egen tid:

I ain´t got no home, I´m just a-ramblin´ around
A hard workin´ ramlin´ man, I go from town to town
The police make it hard wherever I may go
And I ain´t got no home in this world anymore

Now as I look around it´s mighty plain to see,
This wide wicked world is a funny place to be,
The gamblin´ man i rich and the workin´ man is poor,
And I ain´t got no home in this world anymore




torsdag 26 mars 2009

Sämre för tågresenärerna

LO-förbundet SEKO med 140 000 medlemmar inom nio branscher har kommenterat den borgerliga regeringens proposition om avreglering av sj-monopolet. Här nedan följer texten:

Torstensson försämrar för tågresenärerna

Redan 2010 kan det råda full konkurrens inom persontrafiken på järnvägen. Detta enligt den proposition som infrastrukturminister Åsa Torstensson idag lämnar till riksdagen. SEKO – Facket för Service och Kommunikation – är starkt kritiskt till denna totala avreglering av persontrafiken på järnvägen.

Idag presenterade Åsa Torstensson propositionen "Konkurrens på spåret". Bland annat menar hon att det ska bli enklare att åka tåg. Vidare tror hon att det även ska leda till att det blir billigare biljetter. Janne Rudén, förbundsordförande i SEKO, är mycket kritisk till Torstenssons utspel.

– Jag undrar vilken värld hon lever i. Hon säger att det ska bli enklare att åka tåg, men är det så svårt idag? Billigare lär det knappast heller bli eftersom järnvägstrafik bygger på stordriftsfördelar. Den redan hårt konkurrensutsatta persontrafiken i Sverige har inneburit fler förseningar, fler byten, krångligare biljettsystem och en stark press nedåt gällande villkoren för de som arbetar inom järnvägen. Servicenivån samt möjligheterna att tillhandahålla säkra tåg och vagnar kommer att minska betydligt om detta blir verklighet, säger han.

SEKO menar att den tokkonkurrens som Torstensson förespråkar för persontrafiken kan få allvarliga konsekvenser för samhällsutvecklingen.
– Vi har inte fått några indikationer på att privata aktörer står i kö för att köra tåg på de mindre lönsamma tågsträckningarna, tvärtom är det på de lönsamma linjerna den största konkurrensen kommer att ske. När fler internationella aktörer tar sig in på den svenska järnvägen tappar vi både kontroll och inflytande över våra gemensamma investeringar.

Bonus-bedrägeriet

Det är dags att skära i maktelitens inkomster, även den fackliga byråkratins...

I dag debatterades bonusarna i riksdagen och det blev en tävling i vem som är mest emot bonusar - åtminstone i ord och åtminstone för tillfället. För visst handlar det om opportunism. Hela det politiska etablissemanget, som tills helt nyligen, varit upp över öronen insyltade i miljardrullningen till direktörer och chefer, har nu sadlat om och vill ha till stånd en moralisk upprustning.

Den moraliska upprustningen ser de som nödvändig för att få vanligt folk att underkasta sig krispolitiken. Hur ska man få löntagare att acceptera varsel, avskedanden, växande massarbetslöshet, lönesänkningsavtal och nedrustning i kommunerna - om man inte samtidigt ger sken av att de rika och välbeställda också får "ta sin del av bördorna".

Det är ju detta det handlar om. I grunden ett rent bedrägeri. LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin fortsätter också sin teaterföreställning. Nu tycker jag det kvittar om hon spelar lurad, dum eller ångerfull. Likväl kvarstår faktum att hon har ett ansvar som hon svikit. Eller som Volvo-arbetaren Lars Henriksson skriver i ett inlägg i Göteborgsposten i dag:

"Men hur svårt kan det vara för den svenska arbetarrörelsens främsta representanter att på förhand tänka att det är åtminstone lite konstigt att vräka mångmiljonbonusar över redan skyhögt avlönade direktörer? Om det inte är för att vakta mot just sådant slöseri som fackliga representanter sitter i olika styrelser, vad gör de då där?"

Nu ska Wanja sovra bland alla styrelseuppdragen som hon tjänar nästan en halv miljon på per år. Hon kommer dock att behålla de uppdrag som ger pengar. Tillsammans med de inkomster hon har från LO hamnar hon en bra bit över miljonen i årsinkomst. Jag vill gärna åter citera Lars Henriksson när det gäller de fackliga potentaternas extrainkomster:

"Ett fackligt uppdrag som innebär en rejäl hacka i den egna plånboken riskerar att skapa märkliga lojaliteter för den enskilda förtroendevalda. Man kan självrättfärdigt säga att dessa våra representanter står ovanför sådana simpla tankar, ty för den rena är allting rent. Själv håller jag nog mer med Brecht om att först kommer käket och sedan moralen."

Så är det naturligtvis. Därför är det också ett bra förslag som Henriksson har hämtat från Tyskland och som han nu lanserar: Inför en regel som säger att alla som ställer upp till val som fackliga representanter i bolagsstyrelsen måste förpliktiga sig att donera största delen av sina arvoden till en facklig studiestiftelse.

Sydsv SvD: 1 2 3 DN: 1 2 3 AB: 1 Intressant


Gå till botten med problemen i Rosengård

Rosengård brinner åter igen

Jag kan mycket väl förstå brandmän som kräver lagändring och hårdare straff för att få stopp på stenkastning och attacker vid släckningsinsatser. Vem skulle vilja jobba under sådana omständigheter? Samtidigt blir man lite fundersam när man läser att det nästan aldrig hänt att någon straffats för att ha attackerat räddningspersonal.

Då kan man ju undra vad en skärpning av straffet ska ha för effekt? Det är naturligtvis redan i dag brottsligt att kasta sten på räddningspersonal eller på vem som helst. Men om ingen åker fast för det, vad nyttar då hårdare straff? Sen kan man ju fundera på vad som skulle behövas för att polisen lättare ska kunna gripa de skyldiga.

För min egen del tror jag inte på att trappa upp ”krigföringen”. Jag befarar att en upptrappning av repressionen blir kontraproduktiv, ”hårdare tag” skapar ökade motsättningar och mera våld. Bättre att satsa på motsatsen, öppna upp en dialog, ge människor ökade möjligheter att påverka sin situation och gå till botten med de sociala problemen.

Den största resursen tror jag är de boende i området. Låt de få pröva egna lösningar. För det andra tror jag på att engagera ungdomarna i Rosengård och förbättra deras situation i skolan och på fritiden. I tidningen ”Vårt Malmö”, som ramlade ner i brevlådan i dag, skrivs det åter igen om hur mycket trångboddheten ökat i stan under 2000-talet och vilka negativa konsekvenser detta får för barnen.

Skolläkaren i Rosengård, Lars H Gustafsson, pekar på sömnproblem för många barn, fler konflikter i familjerna och hur många barn hänger ute på kvällarna. (Jag hittade förresten en artikel av skolläkaren Gustavsson i Läkartidningen som kan vara intressant). Det behövs rejäla kommunala insatser för att bygga ut fritidsverksamheten, ge ungdomarna möjlighet att påverka denna och för att dra med de som bara ”hänger”.

Sen måste råttbona till lägenheter åtgärdas med omedelbar verkan. Självklart har det en mycket negativ inverkan på unga människor att växa upp bland kackerlackor, mögel och allmänt förfall. Det är en skandal utan like att dessa giriga bostadsbolag får behålla husen, de borde överföras i allmän ägo. Vågar man hoppas att Miljöförvaltningens dom mot det eftersatta underhållet blir ett steg i rätt riktning?

För att förbättra situationen i stort och på sikt för många av människorna i Rosengård krävs ett aktivt bekämpande av den nuvarande ekonomiska krisen. Det behövs jobb till människor. Diskriminering måste bekämpas. Bostadsbyggandet måste komma igång och då handlar det om sådana hyreslägenheter som efterfrågas och som det råder brist på, nämligen ettor för unga och ensamstående och fyror-femmor för barnfamiljer med många barn. Det handlar om bevarandet och utvecklandet av välfärden, fungerande socialtjänst, skola, dagis, vård och omsorg.

Jag hävdar åter igen att det som händer i Rosengård hänger samman med den allmänna samhällsutvecklingen. Det är ingen etnisk fråga utan en klassfråga. Det handlar om rättvisa och makt och om hur resurser ska fördelas.


onsdag 25 mars 2009

Låt henne inte slippa undan!

Wanja Lundby-Wedin bör inse att det är kört nu, förtroendet är förbrukat

Vreden mot LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin växer på arbetsplatserna runt om i Sverige. Det är en berättigad ilska. Kraven på hennes avgång är väl underbyggda och motiverade. LO-ordföranden gör nu allt för att slingra sig, men med varje ytterligare uttalande binder hon bara ris åt egen rygg.

Först uppger hon att hon blivit lurad och nu säger sig ångra att hon inte krävt en granskning. Allt faller tillbaka på henne själv. Hon har misskött sin viktiga uppgift som representant för arbetarrörelsen. Enda någorlunda hedersamma utvägen är att dra slutsatsen att hon måste avsäga sig sitt uppdrag. Allt annat kommer att lämna en bitter eftersmak.

Men, som arbetarna vid IF Metall på Volvo i Umeå säger i ett uttalande, så räcker det inte med Wanjas avgång. Hela fackföreningsrörelsen måste upp ur träsket av inblandning i bonusar, fantasilöner och hiskeliga pensioner åt direktörer och chefer. För att inte tala om de fullständigt förkastliga jättelönerna och andra privilegier som LO:s och LO-förbundens ledare och byråkrater själva uppbär.

Fackföreningsrepresentanter, oavsett vilken nivå de rör sig på, bör arbeta under samma avtal som de förhandlar fram åt sina egna medlemmar. På så vis får de dela sina medlemmars villkor och får också bättre drivkraft att förbättra medlemmarnas ställning. Det krävs en kursändring inom svensk fackföreningsrörelse. Annars är risken stor att vi bara får en ny ordförande med samma dåliga inriktning om Wanja Lundby-Wedin avgår.






Bloggat: Jinge Svensson

Barnen i Rosengård är värda bättre

Situationen för barnen här måste förbättras

Rosengård brinner igen och brandmän möts med stenkastning. I Sydsvenskan finns uppgifter om att polisen uppträder dumt mot vuxna människor som försöker ingripa mot ungdomarna. Det vore i så fall inte första gången som polisen uppträder korkat, rasistiskt och kontraproduktivt.

Varje gång sådant här händer, när barn och ungdomar eldar upp det egna områdets sophus eller annat, så utbryter den vanliga hetskören från rasister, högerextremister och vanliga fördomsfulla människor som tror att allt bottnar i att Rosengård befolkas av en sorts sämre människor.

För oss andra bör det här bli ytterligare en påminnelse om samhällets misslyckanden. Barn borde inte få växa upp i trångboddhet bland mögel och kackerlackor. Barns föräldrar borde få ett jobb och slippa diskriminering. Barn borde ha rätt att gå i skolor som kan se dem och ge dem framtidshopp. Barn borde ha rätt till en meningsfull fritid. Barn borde slippa må så dåligt att kriminella gäng blir attraktiva för dem.

För barnen i ockuperat land


I år går Astrid Lindgren-priset till Tamerinstitutet som i tjugo år sysslat med att lära barn läsa och att göra barnlitteratur tillgänglig för palestinska barn på Västbanken och i Gaza. Den läsfrämjande organisationen fick priset i konkurrens med 153 kandidater från 60 länder och sex kontinenter.

Ett synnerligen bra val av pristagare! Varje år når Tamerinstitutet ut till tiotusentals barn i flyktingläger och avlägsna byar. Man arbetar med skrivarverkstäder, berättande, drama och bokprat för barn och ungdomar. Institutet utbildar bibliotekarier och föräldrar. Det ser också till att biblioteken har barnböcker.

Bland ett folk som fördrivits från sitt land i hundratusental och som nu ständigt utsätts för ockupationsmaktens trakasserier är denna verksamhet naturligtvis extra värdefull. Jag tänker också på den lindrande effekt det kan ha för många av de barn som, även om de klarat sig undan rent fysiskt från det israeliska massmördandet i Gaza, bär på hemska inre upplevelser.

Måtte nu detta prisutdelande inte bli föremål för beskyllningar om stöd åt terrorism. Stöd åt barn i Palestina har ju tidigare råkat ut för sådana horribla anklagelser.


tisdag 24 mars 2009

Facket måste ändra kurs

Nu kommer protesterna underifrån

Det är inte konstigt att LO-förbundens ledare går i försvarsställning kring Wanja Lundby-Wedin. De har alla, på ett eller annat sätt, varit inblandade i den långvariga praktik där arbetarrörelsens egna representanter dels lever på löner och villkor som ligger skyhögt över medlemmarnas och dels i olika styrelser och sammanhang godkänt jättebonusar, fantasilöner och barocka pensioner.

De håller helt enkelt varandra om ryggen i detta skrå av arbetarbyråkrater som lever av och har som sysselsättning att klia direktörer och kapitalister på ryggen. De säljer glatt ut arbetarrörelsens intressen bara de själva får en plats i solen bland överklassen.

Regeringen har nu beslutat slopa bonusar i statliga företag. Maud Olofsson varnar i dag för att det kan få till följd att de fasta ersättningarna istället ökar. Men vad är detta för resonemang? Se då till att stoppa löneökningarna. Inte en krona ytterligare till cheferna måste kravet vara, varken i rörlig eller fast lön. För min del tycker jag att vi bör återinföra progressiv beskattning i Sverige, en skärpt sådan. Sen kan företag höja chefslöner bäst de vill, höjningen kommer bara att gå i skatt, helst öronmärkt för vård och omsorg.

Nu kommer reaktionerna underifrån, från arbetarsverige. Aftonbladet kan i dag visa att över nittio procent av läsarna vill ha Wanja Lundby-Wedins avgång. Verkstadsklubben vid IF Metall på Volvo Lastvagnar i Umeå säger i ett uttalande att det inte räcker med Wanjas avgång, det krävs också en tydlig kursändring i hela den fackliga rörelsen. Läs hela uttalandet här.

AB Sydsv: 1 2 DN: 1 2 3 4 5 SvD: 1 Intressant

Bloggar om politik, amf, lo, socialdemokraterna, wanja lundby-wedin, bonusar, regeringen

Bloggat: Ett hjärta rött Annarkia Kildén & Åsman Svensson Mullvaden Berget

Tidigare inlägg i samma fråga på Röda Malmö:

En djup och långvarig kris

Den växande krisen kommer snart att bli, inte bara Wanja Lundby-Wedins fall, utan också alliansregeringens nedgång

Regeringen tvingas nu stoppa de skenande bonusarna i statliga bolag och vill göra sken av att föregå med gott exempel. Det handlar egentligen bara om moralisk upprustning för att få vanligt folk att lättare svälja krispolitiken. Wanja Lundby-Wedin, som i går försökte slingra sig ifrån sitt ansvar i AFM:s styrelse sitter nu ordentligt i rävsaxen. Hon bör avgå med omedelbar verkan. Läs mitt inlägg från gårdagen: Arbetarrörelsens företrädare lever som överklass.

Alla är de i det politiska etablissemanget, från såväl alliansen som socialdemokratin, djupt insyltade i överklassens ruttna affärer och delaktiga i ett vaktslående om den krisande kapitalismen. Det som händer nu är att betrakta i skenet av en kris som är mer djupgående och förmodligen också betydligt långvarigare än vad man vill kännas vid uppifrån.

”Situationen är rätt och slätt förfärlig”, säger chefen för internationella valutafonden (IMF) Dominique Strauss-Khan. Han menar att det rör sig om det värsta bakslaget på femtio år, att det kommer att få dramatiska effekter på arbetslösheten, leda till fattigdom för miljoner människor och föra till krig.

Nyligen spådde FN-organet ILO att femtio miljoner arbetstillfällen försvinner innan årets slut. Enligt Danske Banks senaste Global Outlook kommer Sverige att vara bland de länder som drabbas hårdast, under nästa år skenar arbetslösheten upp mot 12 procent. WTO spår att raset inom handeln i år blir det största i modern tid.

Var det nån som trodde att krisen bara har sitt urspung i USA? Läs då om svensk imperialism, om hur svenska banker utnyttjat situationen i Baltikum och särskilt Lettland. När krisen blir ett faktum drar man sig inte för att direkt blanda sig i Lettlands politik och låta letterna stå för kostnaderna.

Länge fick vi höra att krisen kommer att vara över på två år, efter de två ”skitåren” ljusnar det igen. Hur kan någon veta detta? Nu talar allt fler inte bara om att recessionen är ett faktum utan att vi också är på väg in i en ekonomisk depression. Det kan bli en minst tio år lång utsvältning av arbetarklassen med massarbetslöshet, förstörd välfärd, ökad misär, kaos och växande motsättningar. Runt hörnet väntar den fascistiska lösningen när borgarklassen vill skapa ”ordning och reda”.

Hur var det förresten med trettiotalskrisen? Fick den över huvud taget någon ”lösning”? Först efter krigsrustningar och andra världskrigets slakt på sextio miljoner människor kom de kapitalistiska hjulen igång igen. Ska vi verkligen låta kapitalismen upprepa något liknande igen?

Sydsv: 1 2 3 SvD: 1 2 3 4 DN: 1 2 3 4 5 AB: 1 2 3 4 Intressant

Bloggar om politik, socialdemokraterna, ekonomi, samhälle, lo, regeringen, amf, wanja lundby-wedin, bonusar, kris, finanskris

Bloggat: Jinge Kildén & Åsman


måndag 23 mars 2009

Arbetarrörelsens företrädare lever som överklass

Wanja Lundby-Wedin har mycket att förklara

I dag får vi veta att EU-kommissionär Margot Wallström får ut en pension på 21 miljoner kronor när hon slutar och att hennes inkomst på uppdraget hittills uppgått till 3,5 miljoner årligen. LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin blir inte heller lottlös. På sina extraknäck som styrelseledamot får hon in över 420 000 kr per år. Utöver grundlönen från LO på drygt 717 000 kr.

Ledarna för det som en gång i tiden räknades som arbetarrörelsen har helt och hållet inlemmats i det borgerliga samhällets toppskikt. Om man själv lever som överklass och ständigt frotterar sig med överklass så kommer man naturligtvis att påverkas. Det vet också överklassens representanter och därför har borgarsamhället också öppnat stora famnen för de ledare underifrån som vill komma in i värmen. Så avväpnas rörelser som annars skulle kunna få för sig att förändra maktförhållandena i samhället.

Just nu är det de bonusgalna direktörerna som sticker i ögonen. Fartblinda av sitt spekulerande har de inte förmått hejda sig i tid när det nu är dags att vältra krisens bördor över på vanligt folk och låta andra ta smällarna av de egna misslyckandena. Höjda bonusar och löner till cheferna – avskedanden och lönesänkningar åt arbetarna.

Nu gäller det att lägga locket på detta med en lagom dos moraliserande åt direktörerna så att folket lättare ska svälja den beska medicinen. Svensk Näringslivs vd Urban Bäckström hytter med pekfingret och vill inte bevilja ansvarsfrihet åt AMF:s förre vd ”förrän hans pension är rättsligt utredd”. Att det var på detta viset hade han ingen aaaning om, han säger nämligen att det är ”en stor gåta hur de kunde göra så här”.

Wanja Lundby-Wedin är upprörd och säger att hon är grundlurad av att förre vd:n Elmehagen kan få ut trettio miljoner för tre år. För mig känns det som om vi alla är grundlurade av både Wanja, Elmehagen, Bäckström och de andra i etablissemanget. Inte är det väl konstigt om frågorna hopar sig?

SvD: 1 DN: 1 2 3 4 5 Sydsv: 1 2 Intressant

Bloggar om politik, samhälle, socialdemokraterna, ekonomi, bonusar, lo, wanja lundby-wedin, amf

Bloggat: Ett hjärta rött Kildén & Åsman Svensson Berget