måndag 30 november 2009

Läkemedelsbolagen styr bak kulisserna


Världshälsoorganisationen WHO:s experter ska fungera som rådgivare för svininfluensa- och vaccinfrågor. Nu visar det sig att flera av rådgivarna inte är opartiska utan har kopplingar till läkemedelsindustrin.

Detta har framkommit i en granskning gjord av SvD. Granskningen visar också att kommittén som ger råd om själva pandemin är hemlig. I kommittéer som ger råd om olika aspekter kring svininfluensan och hur man kan bekämpa den finns personer som har kontakt med läkemedelsföretag och har fått pengar och stöd av de ledande vaccinföretagen.

I en av kommittéerna sitter också som oberoende expert en professor och världsledande virusforskare som fått kritik i tidskriften Science för att han äger två bioteknikföretag som jobbar med influensavaccin.

Jag kan inte säga att jag blir förvånad. I åtskilliga inlägg har jag kritiserat den väldiga hysterin kring svininfluensan och satsningen på den onödiga massvaccineringen. I Danmark, där man valt att inte massvaccinera, är nu svininfluensan på tillbakagång. Och detta har skett samtidigt som åskilliga andra, betydligt större hälsoproblem i världen, lämnas åt sidan därför att de inte är lika profitabla att ägna sig åt.

Läs till exempel artikeln i Internationalen:



söndag 29 november 2009

Riktigt illa i Schweiz


Femtiosju procent röstade för förbud mot minareter i Schweiz. Det är illa. Det är illa nog att det överhuvud hållits en folkomröstning i en sådan fråga. Man kan spekulera i politisk efterblivenhet och konservatism. Det dröjde ända till 1990 innan den sista kantonen införde kvinnlig rösträtt.

Men nej, det räcker nog inte som förklaring. Jag tror att kapitalismens kris och osäkerhet känns ända upp i alpdalarna. Vi lever i en tid då det är lätt att skrämma upp folk. Muslimerna passar perfekt för extremhögerns syften. Särskilt mot bakgrund av det amerikanska "kriget mot terrorismen" som utmålat muslimer som potentiella terrorister.

För att skapa syndabockar krävs flera villkor. Ett är att gruppen kan framställas som ett hot. Är man själv hotad så har man väl rätt att slå tillbaka, eller hur? Då är det svårare att få syn på sina egna fördomar.

Ett annat villkor är att gruppen som utses som syndabockar saknar makt. Och det gör ju de muslimer som kommer hit. Invandrare och flyktingar från muslimska länder befinner sig längst ner på samhällsskalan och är fullständigt utan inflytande. Utestängda från stora delar av samhällslivet.

Man kan alltså både frukta dem och förakta dem. Så där lite på avstånd och lagom ofarligt. Minareterna har naturligtvis valts ut med omsorg. Nu måste vi säga stopp! Här ska de farliga stoppas och det kan förefalla relativt oskyldigt. Känns inte som om man gör sig skyldig till ett övergrepp på religionsfriheten och demokratin.

Men det är just det det handlar om. Minareter, som i själva verket är inspirerade av de kristna kyrktornen, framställs som farliga missiler. Men detta är bara ett första steg, bakom minaretförbudet döljer sig en agenda av stigmatisering av en hel folkgrupp.

Det är mer än ett övergrepp på religionsfriheten, det är ett steg i riktning mot det fascistiska samhället. Nu gör man sig skyldig till precis samma sorts intolerans som man beskyller muslimer i allmänhet för.

Islamofobin är den fundamentalistiska islamismens symbiotiska följeslagare. Fundamentalisterna anser sin tolkning av islam vara den enda rätta. Islamofoberna tar just de värsta fundamentalistiska uttrycken och gör dessa typiska för islam.

Extremhögern och andra muslimhatare försöker kleta all världens ondska vid alla muslimer, vid deras kroppar, till och med vid de ofödda barnens kroppar eftersom "muslimsk" folkökning framställs som något farligt (vilket heller inte stämmer med de faktiska födelsetalen).

I Schweiz kletade man all världens ondska vid fyra minareter. Många människor kunde inte genomskåda tricket utan föll offer för sina egna inre demoner. Demoner som skapats av det moderna borgerliga samhället. Jag anklagar kapitalismen för att det gick som det gick i Schweiz.

Med dagens folkomröstning är dock inte sista ordet sagt i den här frågan i Europa och i världen. Även schweizarna kan få anledning att tänka om när det så småningom går upp för många av de som röstade ja att de faktiskt har medverkat till att släppa lös krafter som kommer att slå tillbaka på dem själva.



Bloggat: Andrea Doria

Tidigare inlägg idag på Röda Malmö:

Sjukt orättvist av alliansregeringen

Det är den välbeställda borgarklassen som alliansregeringen gynnar...

Kraftiga försämringar av sjukpenningen för nyanställda är vad regeringen har i sikte nu. Som nyanställd kommer du inte längre att få ersättning för din faktiska inkomst om du blir sjuk utan för en inkomst som du hade eller inte hade tidigare.

Sjukt? Ja, orättvist i kvadrat och det kommer naturligtvis att försämra livskvalitén och öka sjuknärvaro och smittspridning. Det dröjer längre innan den som tar ett jobb får möjlighet att komma in i systemet. För en del kan det till och med innebära att de får vända sig till socialen för att klara sig.

En "besparing" för staten (som går till välbeställda i skattesänkning) och en försämring för vanligt folk. Det är ett dåligt svepskäl att förändringen skulle göra det svårare att fuska. Istället är det ideologiska motiv som ligger bakom.

Alliansregeringens politik styrs av kapitalistiska intressen och alla deras åtgärder syftar till att göra det lättare för stora och medelstora företagare, dvs den borgarklass som dessa partier representerar. Genom försämringar för sjuka och arbetslösa skapas ett tryck nedåt på lönerna. Fler människor blir medgörliga och tar jobb till sämre lön och sämre villkor.

Den allmänna välfärden rustas ner så att skattepengar istället kan delas ut till medborgarna. Mest till de som redan har det gott ställt. Så ska också löneökningar hållas tillbaka. Med mer pengar på fickan för den som har bra och säker inkomst och genom sämre samhällsservice öppnas portarna för ökad privatisering.

Så ska vi tvingas att lita allt mindre till sammanhållning och samhällssolidaritet och var och en ska bli sin egen lyckas smed. Ett system som passar de rika och välbeställda bra. De håller ihop för att få sitt drömsamhälle. Det är hög tid att vi andra gör samma sak, gaddar oss samman mot de rika.



lördag 28 november 2009

För snöd vinnings skull


Efter de nakna avslöjandena om svinaktig djurhållning och bildbevisen som är omöjliga att slingra sig från är det naturligt att Lars Hultström avgår med omedelbar verkan från sina styrelseuppdrag i Swedish Meats, HK Scan, LRF och Svenska Djurhälsovården.

”Att han tog beslutet själv visar på att han är ansvarsfull”, säger Swedish Meats vice ordförande Ulf Sahlin till SvD.se. Det kan man väl ifrågasätta. Snarare är det så att de svinaktiga aktörerna är tvungna att göra något offer för att försöka återupprätta förtroendet. Lite trängt läge också, så här inför julen.

– Det är bra att han avgår, men helst önskar vi att han inte tillåts fortsätta med djurhållningen, säger talespersonen Anna Jansson från Djurrättsalliansen. – Lars Hultströms gård är en av de värsta, men köttbranschen försöker att få det till att han är ett undantag och så är det inte. Samtliga gårdar vi besökte bryter mot djurskyddslagen.

Djurrättsalliansen har gjort ett gott jobb med dessa avslöjanden. Däremot håller jag inte med dem om att detta är ett resultat av att människor äter kött. Orsakerna ligger i att produktionen sker för profit och inte för människors behov. Samt inte minst att det brister oerhört i kontrollen från myndigheternas sida på grund av de nedskärningar som skett.

Liksom på så många andra områden visar det sig hur den nyliberalt inspirerade borgerliga politiken (som drivits av såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar) med kraftiga nedskärningar i offentlig verksamhet och överföring av pengar till överklassen får konsekvenser för både djur och vanligt folk. Självklart påverkas både matens kvalité och miljön av den ohållbara djurhållning och det ohållbara jordbruk vi fortfarande har.




Tidigare inlägg i dag på Röda Malmö:

Miljöpartiet - lev upp till ert miljöansvar!

De miljöpartistiska maskrosorna tycks idag ha avlägsnat sig långt från sina forna rötter...

I december kommer världens ledare att träffas i Köpenhamn för att bli överens om åtgärder för att rädda klimatet. Om överenskommelsen blir tillräcklig är dessvärre osäkert. Stora ekonomiska intressen riskerar att tippa över vågskålen till miljöns nackdel; om inte, och det är det hoppfulla, vi lyckas skapa en het blåslampa som ansätter de ekonomiska och de politiska makthavarna med nödvändiga insatser. En blåslampa i form av en internationell miljörörelse, avsevärt kraftfullare än kärnkraftsmotståndet var på 70 och 80 talet.
Men för att det skall bli möjligt måste vi komma över motgången som bildandet av de Gröna partierna innebar för miljörörelsen. Istället för att bygga vidare på massrörelsen kröp tusentals miljöaktivister in i gröna partier i det ärliga uppsåtet att gagna miljön. Ledande miljöaktivister blev politiker på olika nivåer i samhället. De tidigare så aktiva gräsrötterna inskränkte sitt engagemang till sophantering, byte av glödlampor och att rösta. Miljöpartiet tackade för sig och lät den självständiga miljörörelsen, dvs sitt eget ursprung, läggas i träda.

Trots forskarnas larm om att mänskligheten står inför sin svåraste kris hitintills, tror MP att de gynnar framtiden bäst genom att förmå väljarna ta ställning för en ”svårsmält” grön politik. En politik som bland annat innehåller förändringar i arbetsrätten och trängselskatt; åtgärder som framförallt drabbar löntagarna hårt.

I Almedalen visade Peter Ericsson vägen. Istället för att mobilisera opinionen inför Köpenhamnsmötet med långtgående miljökrav, agerade han mysig Eco bonde. I och för sig hedervärt, men det gav felaktiga signaler om krisens allvar. Till Mona Sahlin har Peter Ericsson och Maria Wetterstrand däremot gett klart besked; att MP är en regeringspartner att lita på. På MP:s hemsida står inget som tyder på att de är intresserad av att bygga en bred miljörörelse utanför partiernas kontroll. Förmodligen för att de inte vill gynna en rörelse som genom långtgående miljökrav kan bli besvärlig för MP:s medverkan i en eventuell rödgrön regering.
Och förlorarna på MP:s partiprojekt?
Vår miljö och våra barnbarnsbarn.
Segrarna då?
På kort sikt de Miljöpartister som lyckas ta sig in i de lokala, nationella och de internationella politiska organen.

Hur långt MP är berett att kompromissa i en rödgrön regering kan vi bara spekulera om; varför inte kravet på ett kärnkraftsstopp? Att de inte kommer att bidra till bygget av en självständig miljörörelse är däremot troligt om inte MP:s medlemmar och väljare ställer sin partiledning mot väggen. Övertygar dem om att en bred partipolitiskt oberoende klimatrörelse kan vara direkt avgörande för vår planets framtid.

Som ett av flera miljöombud i Lunds kommun har jag till min glädje konstaterat att väljarnas miljöengagemang är stort. Ett engagemang som skulle räcka långt om det fick en trovärdig samordning och ledning. Något MP missar om man inte ändrar kurs.

Min förhoppning är att medlemmarna i MP och deras väljare kräver av sin ledning att den gör allt för att bygga den planerade manifestationen i Köpenhamn den 12:e december. Om manifestationen får en stor Europeisk uppslutning kan den bli embryot till en ny bred internationell miljörörelse för nödvändiga klimatåtgärder. En rörelse som förmår pressa våra politiker och de icke demokratiskt valda ekonomiska makthavarna till nödvändiga miljöinsatser. För som Andreas Malm skriver i sin utmärkta bok, ”Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara försent”: ”Det räcker inte att byta glödlampor. Organisera dig i klimatkampen.”
Gay Glans
Miljöombud i Lunds kommun

Inlägget tidigare publicerat i Efter Arbetet (dock endast i papperstidningen ännu vad jag kunnat se/Röda Malmö)

Nej till odemokratiska val i Honduras

I morgon söndag hålls val i Honduras. Ett val som syftar till att ge legitimitet åt de kuppmakare som avsatt landets president. Därför bojkottas också valet av landets folkliga opposition, organiserad i Den nationella motståndsfronten. USA är ensamma om att erkänna valen.
Läget i Honduras analyserades i Internationalens ledare v 47: Obamas kupp i Honduras
Latinamerikareportern Dick Emanuelsson ger också ett reportage i Proletären: Folket i Honduras säger nej till fascisternas val

Julklappstips


Asylgruppen Lund säljer nu årets upplaga av Asylkalendern. Det är en fickkalender i formatet stående A5. Där finns gott om utrymme att anteckna och kalendern rymmer även många fina bilder och texter som på något sätt berör årets tema, "Frihet för vem?".
Årets kalender har tillverkats i en strävan att inge hopp. Hopp om en mer human flyktingpolitik och större förståelse för de människor som inte längre kan eller vill bo kvar i sitt hemland. Genom att köpa kalendern bidrar du till Asylgruppen Lunds arbete för flyktingars rättigheter.

Kalendern kostar 100 kr (plus porto) och alla pengar går till vårt arbete med flyktingar. Vill man köpa en kalender går det bra att mejla in en beställning på asylgruppenlund@gmail.com

fredag 27 november 2009

Mona Sahlin är en katastrof

Maud och Jan - två av Mona Sahlins tilltänkta regeringskompisar - varför inte ta med Fredrik också?

Mona Sahlins utspel och flirt med högerpartierna Centern och Folkpartiet är förödande. Rasisterna i Sd måste ha korkat upp champagnen idag. Ju längre högerut sossarna går (och deras senaste kongress var ett bra steg åt det hållet) och ju tydligare det blir att skillnaderna mellan de två blocken är små och minskar - desto lättare blir det för Sd att spela rollen av uppstickare mot etablissemanget.

Sahlins utspel idag är också en slags kamikaze-politik. Det ökar den redan långt gångna politiska och ideologiska upplösningen inom arbetarrörelsen. Katrine Kielos skriver idag om sossarna som dinosaurier och hänvisar till en ny mätning som ger (s) ett minus på fyra procent.

Att Sd sen inte alls är något alternativ till högerpolitiken utan sju resor värre för vanligt folk spelar ingen roll. Det politiska etablissemanget i såväl borgaralliansen som i den rödgröna alliansen har under många år fört en politik som krattat managen för rasisterna. Försämringar för vanligt folk och växande klyftor och orättvisor har underminerat förtroendet.

Det gäller inte minst socialdemokratin som i tjugofem års tid allt mer anpassat sig till kraven från borgarklassen. Här några av signalerna från senaste sossekongressen:

1. Fortsatt deltagande i den amerikanska ockupationen av Afghanistan.
2. Ja till vinst i friskolor
3. Ja till vinst i omvårdnadsföretag
4. Nej till förkortad arbetstid.
5. Ja till höjd pensionsålder
6. Nej till 90 procents A-kassa
7. Ja till fortsatt Ipred

Rent tragiskt är att Lars Ohly är beredd att spola all verklig arbetarklasspolitik för att bli med i Mona Sahlins regeringsunderlag. Det verkar som om underkastelsen inte vet några gränser med den nuvarande (v)-ledningen. Utspelet från Mona Sahlin idag är ju indirekt en deklaration att hon är beredd att dumpa Lars Ohly för en allians med borgarpartier.

Mona Sahlin är en katastrof för arbetarrörelsen. Den rödgröna alliansens politik är en katastrof för arbetare och vanligt folk. Om Mona Sahlin och oppositionen verkligen bekymrade sig för hur hotet från Sd ska mötas så borde de föra en politik som riktar sig mot klassorättvisorna och de rika och som ger jobb och välfärd åt arbetarklassen. Det är det enda som på sikt kan tränga tillbaka rasisterna.



Bloggat:

Vattenfall och energiomställningen


Det helstatliga svenska energibolaget Vattenfall fyller i år hundra år. Ett jubileum som i hög grad solkas av företagets nuvarande moraliska kris med pantsättning av tillgångarna i Sverige och den tyska kolstämpeln i pannan. Många svenskar har säkert levt med föreställningen att den statliga energijättens uppgift har varit att förse oss inom landets gränser med tillräcklig tillgång av säker energi till rimliga priser.

Men utvecklingen från mitten av nittiotalet, med avreglering av elmarknaden och bolagisering av Vattenfall, har öppnat upp för svindlande affärer. För tio år sen startade Vattenfall sin expansion utomlands. En utvidgning som ökat årsomsättningen från 28 till 185 miljarder. Helt dominerande energislag har de fossila bränslena blivit. Utsläppen från Vattenfalls kolkraftverk överstiger nu koldioxidutsläppen från hela nationen Sverige.

Inom den tyska miljöopinionen har Vattenfall idag rykte om sig som landets värsta miljöbov. Till följd av företagets utbyggnad av kolkraften och fördrivande av lokalbefolkning för att komma åt brunkolen, men också på grund av flera uppmärksammade olyckor och incidenter i Vattenfalls kärnkraftverk.

Vattenfall har ofta försvarat sig med hänvisning till att man går in för ”ren” kolkraft med avskiljning och lagring av koldioxiden. I ett debattinlägg i Aftonbladet 19 november skrev tre företrädare för tyska miljörörelsen: ”Problemet är att tekniken inte finns i dag. Tidigast år 2030 kan den tas i bruk i någon större skala, om den över huvud taget visar sig fungera. Då är det redan för sent. Enligt FN:s klimatpanel måste de globala utsläppen av växthusgaser nå sin höjd senast år 2015 och sedan minska hastigt. Dessutom vet man inte om slutförvaringen av koldioxiden kommer att fungera. Skulle den lagrade koldioxiden läcka ut, kan alla våra ansträngningar för att rädda klimatet vara förgäves.”

Så har vi nu kommit till vägs ände där det stora statliga energibolaget lett oss in i en nästan total satsning på kolkraft och kärnkraft och blockering av de förnyelsebara energislagen. Det är naturligtvis inte pantsättningen av de svenska anläggningarna i sig som är felaktig. Ger man sig in i affärer med kärnkraft får man naturligtvis vara beredd att ta konsekvenserna. Problemet är att man inte haft några spärrar.

Detta faller tillbaka både på Maud Olofsson, som hamnat där hon nu befinner sig till följd av att hon offrat centerns kärnkraftsmotstånd till förmån för alliansregeringens politik, och på tidigare sosseregeringar som öppnat för denna utveckling och som inte gett vare sig vettiga ägardirektiv för Vattenfall eller förmått utforma en framtidsinriktad energipolitik.Hur ska då en sådan energipolitik se ut?

De falska klimatlösningarna måste avvisas. Kärnkraftsspåret är en sådan ”lösning” som grundar sig på illusionen om fortsatt kapitalistisk konsumism och slöseri samt på den elintensiva industrins ständiga krav på el i överflöd för att pressa priserna. Vi tvingas till gigantiska kostnader, jättelika skattesubventioner och stora risker. Kärnkraftskalkylerna visar sig spricka, de brittiska planerna på tio nya kärnkraftverk totalsågas. Ekonomin går inte ihop menar till exempel den amerikanska banken Citigroup, i en aktuell bedömning, och avråder placerare att satsa kapital de brittiska kärnkraftverken.

Vad som krävs är naturligtvis någonting annat. Inte minst minskad energiförbrukning. Elförbrukningen skulle lätt kunna halveras i Sverige, hävdar forskare. Även förnyelsebara energikällor skapar problem, åtminstone om de ska användas för en ständigt växande total energiförbrukning. Biobränsle konkurrerar med markbehovet för mat och är i storskalig form ett hot mot biologisk mångfald. Det som behövs är storsatsning på de många möjligheter som finns att spara energi genom omställning av jordbruket, stadsplanering som minskar transporter, solenergi, med mera.

En sådan omställning till ett hållbart samhälle och en hållbar energipolitik kan inte hanteras av den kapitalistiska marknaden.

– Vattenfalls tillgångar utomlands bör utan vidare avyttras. Det finns ingen anledning att ett svenskt statligt energibolag ska agera som vilket annat monopolkapitalistiskt företag som helst. Vad som behövs är istället ett samarbete över gränserna för att ställa om energi- och transportsystemen. Ett sådant samarbete gynnas av att Sverige skapar goda exempel inom landets gränser istället för att delta i miljöskadlig verksamhet utomlands.

– Den svenska elmarknaden ska återregleras, Vattenfalls bolagsform upphävas och kravet på lönsamhet skrotas. Det går inte att ha kortsiktiga vinstkrav när vi står inför en gigantisk och långsiktig omställning.

– Energisektorn är för viktig för samhället i dess helhet för att vara föremål för privatkapitalistisk verksamhet, monopoluppgörelser och påverkan. Därför bör de övriga större privata aktörerna på energimarknaden förstatligas och sammanföras med Vattenfall.

– Vi kan inte nöja oss med förstatligande. Vattenfall är ju redan statligt idag. Det är dags att tala om socialisering i den meningen att energiproduktionen ska bestämmas av den sociala nyttan och inte av kortsiktiga ekonomiska vinstmöjligheter samt att hitta former för såväl de anställdas som den stora befolkningsmajoritetens möjligheter att utöva kontroll.

Ledare i Internationalen v 48

tisdag 24 november 2009

Den stora Saab-bluffen

"Komplexitet"..."tidsfaktorn"... kvalificerat mumbojumbo från Koenigseggs ägare. Klåpare och bluffmakare. Ett cyniskt bedrägeri. Som regeringen spelat med i och varit beredd att offra skattebetalarnas pengar på.
Fackrepresentanter som återigen ser ut som fågelholkar och är "sååå förvåånade". Trots detta falskspel, som naturligtvis borde genomskådats från första början och trots att det sen väldigt länge varit helt klart att det är totalt kört för Saabs nuvarande bilproduktion så fortsätter bedrägeriet.
Regeringens företrädare vill "inte räkna ut Saab" och sossarnas företrädare vill "inte ge upp hoppet om en ny ägare". Men ingen av dem är beredda att vidta de enda åtgärder som kan rädda jobben, kunnandet och resurserna inom Saab: SOCIALISERING!
Med det menas att Saab, liksom hela den svenska bilindustrin måste förstatligas (utan ersättning) och produktionen ställas om till social nytta istället för destruktiv klimatförstörelse och att såväl anställda som folkmajoriteten ska ha kontroll underifrån.
Idag är det omställning till kollektivtrafik och förnyelsebar energi som behövs och det är den sociala nytta som bilindustrin skulle kunna användas till. Det skulle också ge meningsfulla jobb till väldigt många människor.
Att fortsätta och låta den kapitalistiska marknaden hantera frågan kan bara leda till nedläggning och förlorade jobb.

Har Röda Malmö gått i vinteride?



Nej, även om det känns som om det är just det som skulle behövas. Det hade inte varit helt fel att kunna dra sig in i en ombonad, mjuk och varm håla och sen helt enkelt sova djupt och skönt tills vårsolens strålar tittar in i mars eller april.

Men tyvärr, det handlar om rakt motsatta, hårda realiteter som tvingar mig till en hög grad av aktivitet. På jobbet, i privatlivet och i politiken. Det är bara att inse fakta. För att behålla någon slags balans i tillvaron får bloggskrivandet stå tillbaka de närmaste tre veckorna.

Men, som vanligt, kommer det snart att klia i bloggfingarna och det blir svårt att hålla dem från tangentbordet. Så en del sporadiska inlägg kommer det säkert att serveras även under dessa veckor. Fortsätt bevaka Röda Malmö och har du något eget inlägg du tror passar så skicka det till: ronnyakerberg@gmail.com

söndag 22 november 2009

Det gick dåligt för Sd i Vellinge

Det gick lugnt till i Vellinge idag. Trots några flyktinghatares försök till brandattentat vid vandrarhemmet under natten och trots Vellinge-moderaternas tidigare försök att hetsa upp stämningen.
Nu gick ju ingenting så som kommunalrådet Lars-Ingvar Ljungman (m) hade räknat med. Han har fått backa och nu även ta på sig uppdraget att försöka övertala andra trilskande kommuner att ta emot ensamkommande flyktingbarn.
Bakgrunden är naturligtvis att moderaterna på riksnivå av taktiska skäl vill undvika en upprepning av den katastrofala debatten inför valet 2002 då Uppdrag Granskning avslöjade hur snacket går i moderata valstugor.
Därför blev det nu snabbt locket på. Moderaterna får hålla sig till smygrasismen ett tag framöver. Men de hade krattat manegen för Sverigedemokraterna som naturligtvis drogs som flugan till svinlorten när de besökte Vellinge idag.
Det gick dock inte särskilt bra för Sd med det så kallade torgmötet. Väldigt få anhängare dök upp, men desto fler motståndare. Fiasko för Sd idag alltså. Dock är risken överhängande att Sd ändå går som vinnare ur den här historien och kniper röster på Vellingemoderaternas agerande.
Moderaterna och övriga allianspartier jobbar i övrigt hårt för att öka klassklyftorna och orättvisorna i samhället och därigenom ökar också jordmånen för rasistiska partier som vill hitta syndabockar bland de oskyldiga på samhällets botten. Liksom alla regeringar, oavsett färg, har gjort nu i tjugofem års tid.

Rasismen är inte besegrad


Polisen utgår från att branden utanför flyktingboendet i Hököpinge i Vellinge är anlagd. En anmälan är upprättad angående hets mot folkgrupp och skadegörelse genom brand. Man undrar ju hur den eller de som tänt på är funtade när man vill utsätta barn som redan har svåra upplevelser bakom sig för detta?

Jag undrar också hur de Sverigedemokrater är beskaffade som idag ska till Vellinge för att demonstrera för Vellinges rätt att säga nej till flyktingbarn. Händelserna i Hököpinge och Vellinge har annars blivit något av en vändpunkt för hela landet.

Aldrig förr har väl så många reagerat mot hjärtlöshet och fördomar. Vellingebor har varit på flyktingförläggningen och hälsat barnen välkomna. En undersökning har visat att en stor majoritet av Vellinges invånare vill ta emot flyktingarna och det från början protesterande moderata kommunalrådet Lars-Ingvar Ljungman har nu som uppgift att till och med övertala andra kommuner att ta emot flyktingar. Nu talas det om "Hököpingeeffekten". I Sydsvenskan kan man idag läsa om sju utslag av Hököpingeeffekten.

Men bilden är naturligtvis inte så entydig. Rasismen finns kvar även om moderaterna centralt pressat moderaterna i Vellinge till omvändelse, förmodligen rätt mycket av taktiska skäl eftersom man vill undvika att få en debatt liknande den inför valet 2002 då Uppdrag Granskning avslöjade hur det gick till i de moderata valstugorna.

Vinnarna av det moderata dubbelspelet kommer naturligtvis att bli Sverigedemokraterna. Med sitt agerande har moderaterna krattat manegen för Sd. Det är därför Sd idag arrangerar möte i Vellinge. Måtte de mötas av motstånd. Rasismen är långt ifrån besegrad.
Uppdatering: Det gick tydligen bra i Vellinge idag. Sd:s möte blev ett fiasko med få anhängare men desto fler motståndare.



lördag 21 november 2009

Obamas kupp i Honduras






Tidigt på morgonen den 28 juni fördes Honduras president Manuel Zelaya – endast iförd pyjamas – med våld bort från sitt hem av militär och sattes på ett plan till Costa Rica.Roberto Micheletti, talmannen i Honduras parlament, utsågs av kongressen till ny president. Zelaya förbjöds att återvända till sitt land, med hot om omedelbar arrestering, men lyckades ändå den 21 september ta sig tillbaka över gränsen och söka skydd på Brasiliens ambassad.

De flesta länder fördömde i kraftfulla ordalag kuppen, medan exempelvis den svenska regeringen hållit en låg profil i frågan. I kommentarerna i den svenska dagspressen beskrevs händelsen som en reaktion på maktfullkomliga drag hos Zelaya och förståelse uttrycktes för kuppmakarna. Reaktionsmönstret känns igen från statskuppförsöket mot Venezuelas president Hugo Chavez 2002.

Enligt Micheletti var det huvudsakliga skälet till kuppen att Zelaya – i strid med grundlagen – försökte att ändra valsystemet genom att utlysa en folkomröstning.I verkligheten handlade det om att Zelaya sedan sitt makttillträde genomfört reformer till fromma för landets fattiga befolkning. Sju av tio honduraner lever under fattigdomsgränsen och den ekonomiska krisen har slagit hårt mot folkmajoriteten. President Zelaya lade bland annat fram förslag om höjda minimilöner från 170 till 280 dollar, vilket utlöste våldsamma protester från den rika eliten.Efter Zelayas återkomst till Honduras kungjorde den sittande kuppregimen efter amerikanska påtryckningar ett förslag om ” en samlings och försoningsregering ”. Zelaya uppmanades att acceptera förslaget , men har hittills vägrat detta så länge han inte återfår presidentposten.De val till parlamentet som Micheletti utlovat den 29 november, har bojkottats av den folkliga oppositionen i Den nationella motståndsfronten.

Från regeringen Obamas sida har man visserligen uttryckt ”oro över utvecklingen i landet”, men förnekat att det skulle handla om en militärkupp. Mot bakgrund av USA:s relativa isolering och dåliga renommé i Latinamerika vill Barak Obama gärna framstå i bättre dager än tidigare amerikanska presidenter.Klart är emellertid att USA kände till kuppen i förväg via sin ambassadör, Hugo Llorens i Tegucigalpa. Denne hade möte med de sammansvurna dagarna innan operationen ägde rum. Bara det faktum är att planet som förde bort Zelaya mellanlandade på Soto Cano, USA:s militärbas i Honduras, verifierar att kuppen ägde rum med Obamaadministrationens goda minne. Det är näppeligen några sorglösa fritidsflygare som ges landningstillstånd på Soto Cano.

Manuel Zelaya hade, sedan sitt makttillträde 2005, alltmer blivit en nagel i ögat på den mäktiga grannen i norr. Han ville bland annat stänga USA:s bas Soto Cano och istället inrätta en kommersiell flygplats. Basen utgör en språngbräda för USA:s militära interventioner och möjliggör stora trupptransporter till olika delar av kontinenten.Att Honduras politiskt närmade sig Venezuelas president Hugo Chavez, började att importera venezolansk olja och gick med i den alternativa ekonomiska samarbetsorganisationen Alba sänkte Zelayas aktier ytterligare i Washington. USA svarade med att kraftigt reducera sitt ekonomiska bistånd till landet.

Redan från första kuppdagen har det honduranska folket visat att man inte ämnar ge efter för de nya makthavarna och flera demonstrationer har genomförts. Demonstrationerna har emellertid slagits ned med järnhand. Enligt Kommittén till försvar för de mänskliga rättigheterna har hundratals människor dödats och tusentals fängslats. Kritiska radio- och TV-stationer har tystats.

Den nuvarande kraftmätningen mellan det honduranska folket å ena sidan och kuppregeringen, militären och överklassen å den andra är inte bara en fråga om Zelayas återinsättande på presidentposten. Om högerkrafterna lyckas vinna legitimitet genom valet den 29 november och trycka tillbaka det folkliga motståndet sporrar det de härskande klasserna i övriga Latinamerika att återigen hemfalla till odemokratiska metoder så fort dess privilegier hotas. Spåren från 1970- och 80-talets militärdiktaturer förskräcker. Det skulle även innebära ett svårt moraliskt bakslag för den politiska utvecklingen i Latinamerika där man de senaste tio åren i flera länder upplevt en vänstervåg.

Skulle däremot det honduranska folket tvinga bort kuppmakarna från makten kan det bli en viktig inspiration för folken i övriga Centralamerika att, i likhet med det mönster vi sett i flera sydamerikanska länder, ta strid mot nyliberalismen. Därigenom skulle Honduras även i fortsättningen fungera som en språngbräda, men nu för folklig kamp i Centralamerika.

Ledare i Internationalen vecka 47


En ohållbar kapitalism

Den kapitalistiska livsstilen underminerar världsekonomin

De stora ledande kapitalistiska länderna för mänskligheten mot en katastrof. Det kortsiktiga profittänkandet kan leda fram till att man sågar av grenen som vi alla sitter på. Det stundande klimatmötet i Köpenhamn verkar ännu en gång illustrera hur man skjuter frågorna framför sig.

Det kan till sist bli en gång för mycket. Man riskerar att gå över den gräns där klimatförändringarna inte längre går att påverka utan skenar iväg på ett sätt som blir ödesdigert. Inte för jordklotet, för vår planet klarar sig alltid, men för vår egen art.

Att skjuta upp hanterandet av klimatproblematiken innebär att den tid som står till vårt förfogande också förkortas samtidigt som kostnaderna ökar. Idag kan vi läsa om hur länderna i Centralamerika kräver 105 miljarder dollar, motsvarande 725 miljarder kronor, från industriländerna i ersättning för skador orsakade av den globala uppvärmningen.

Fredrik Reinfeldt vill gärna hävda att han och eu visar ledarskap i frågan, men samtidigt gör hans egen regering inte mycket för att ställa om till ett hållbart samhälle. Den politik som Reinfeldts egen regering för på det nationella planet för i fel riktning och ökar istället utsläppen. Det har vi sett i satsningarna på stora motorvägsprojekt typ Förbifarten (minst 80 miljarder ska läggas på nya vägar och ringleder de kommande tio åren) och genom avsaknaden av riktlinjer för Vattenfall som satsat på kolkraftverk i Tyskland, kraftverk som släpper ut lika mycket koldioxid som hela Sverige.

I brist på verkliga handlingsalternativ och i tron på fortsatt kapitalistisk konsumism och slöseri lanseras kärnkraftsspåret, ett spår som leder rakt in i intet. Gigantiska kostnader, jättelika skattesubventioner och stora risker är vad vi riskerar att tvingas till. Kärnkraftskalkylen spricker totalt, de brittiska planerna på tio nya kärnkraftverk totalsågas. Ekonomin går inte ihop, menar den amerikanska banken Citigroup.

Vad som krävs är naturligtvis någonting annat. Inte minst minskad energiförbrukning. Elförbrukningen skulle lätt kunna halveras i Sverige. Även förnyelsebara energikällor skapar problem, åtminstone om de ska användas för en ständigt växande total energiförbrukning. Biobränsle konkurrerar med markbehovet för mat och är i storskalig form ett hot mot biologisk mångfald. Det som behövs är storsatsning på de många möjligheter som finns att spara energi genom omställning av jordbruket, stadsplanering som minskar transporter, solvärme mm.

Vägtrafiken är ett gigantiskt slöseri med fossila bränslen. Det löses inte genom övergång till elbilar, den mesta elen i Europa kommer från icke-förnyelsebara energikällor som kolkraft. Satsning på övergång till kollektivtrafik och cykel måste vara det som ska gälla.

Vi måste säga nej till de falska klimatlösningarna. Mer och billig energi i händerna på dagens storbolag och kapitalistiska regeringar leder bara till snabbare ödeläggelse av jordens miljö och ekosystem, en underminering av de naturliga system som utgör själva grunden för världsekonomin.


fredag 20 november 2009

Ingen anledning till ny panik


Nya, muterade, varianter av svininfluensan har upptäckts. Det verkar dock inte vara något att oroa sig över. De nya mutanterna orsakar mild sjukdom för de flesta, men kan vara allvarlig för några få, sägs det från Norge. Den här varianten kan nå längre ner i lungorna än den ursprungliga varianten, men varken svenska Smittskyddsinstitutet (SMI) eller WHO har hittills funnit några tecken på förändringar hos de cirkulerande stammarna som gör den nya influensan mer aggressiv.

Det finns ingen anledning att skruva upp paniken igen i massmedia eller annorstädes. Snart kommer svininfluensaepidemin att vara över. I Norge räknar man nu med att smittan är på väg ner i södra och mellersta delarna av landet.

Jag har hela tiden kört linjen att svininfluensan är en relativt ofarlig sjukdom. Det är färre som dör i svininfluensa än i de vanliga säsongsinfluensorna som varje år tar livet av 1000-2000 personer. Jag har inte velat avråda någon från att vaccinera sig, men har intagit en skeptisk hållning till den svenska massvaccineringen.

Av två skäl. För det första därför att det av solidaritetsskäl är vettigt att reservera den begränsade tillgången av vaccin till de riskgrupper som vi på förhand vet ligger illa till. Och då menar jag inte bara i Sverige utan räknar även in alla de länder som inte anser sig ha råd att köpa in något vaccin överhuvudtaget.

För det andra kan det straffa sig på sikt att vaccinera hela befolkningen (de flesta behöver ju inget vaccin) eftersom vi kan hamna i en situation då vi står sämre rustade om viruset muterar till en verkligt farlig variant med hög dödlighet och snabb spridning. I ett sådant läge, då det också kan dröja länge innan ett nytt vaccin kan komma fram, kan det vara en fördel att många människor haft sjukdomen och därigenom fått ett bättre immunförsvar.

Jag är alltså inte någon vaccinationsmotståndare och definitivt ingen anhängare av de konspirationsteorier som florerar. Det utesluter inte att ekonomiska intressen spelar roll eller att en del människor kan drabbas av verkliga allvarliga biverkningar eller att vaccin kan framställas på bättre eller sämre sätt.



Tidigare inlägg idag på Röda Malmö:

Folkpartiet - överklass och bombhöger

Nej, det var nog inte så bombhögerns företrädare uppträdde idag...

Vår obildade utbildningsminister gjorde fadäsen att förlägga Zlatans Malmö till Balkan. Om man ska använda exempel på lyckad integration då får man kolla upp fakta på förhand. Med en enkel google-sökning hade Björklund kunnat se att Zlatan Ibrahimović är född 3 oktober 1981 i Malmö och att han växte upp i Rosengård.

Vad Björklund inte talade om var att hans parti utgjort en av de mest ivriga förespråkarna för den samhällsutveckling som gjort det svårt för flyktingar och invandrare att få tillgång till jobb, bostad, välfärd och likvärdiga villkor (därigenom går det heller inte att ta Folkpartiet på allvar när det deklarerar strid mot Sd).


Hans tal på kongressen var en uppvisning av Folkpartiet som överklasshögern som vill vidga klassklyftorna, ge ytterligare privilegier och förmåner till de rika och sämre förhållanden för vanligt folk.

Hans framställning speglade också Folkpartiet som bombhögern som prisar USA som frihetens och demokratins hemort på jorden, som vill ha in oss i Nato och dra med oss i alla krig som imperiet bedriver mot fattiga folk.

För mig står Folkpartiet på andra sidan barrikaderna. De är våra klassfiender, representerar de välbeställda borgarna och kapitalmakten. Sen kan dom bäst de vill försöka drapera detta i liberalismens sötsliskiga omslagspapper. Fakta kvarstår, det är klassamhället de värnar om.



Tidigare inlägg idag på Röda Malmö:

Öka trycket på Vellinge

Idag fyller FN:s barnkonvention 20 år. Sverige har fortfarande inte upphöjt den till lag, och möter återkommande kritik från FN:s barnrättskommitté. Enligt Unicef Sveriges senaste utlåtande bryter regeringen mot åtminstone sju artiklar i konventionen, skriver SvD idag.
Åtta år efter att den USA-ledda invasionen störtade talibanerna i Afghanistan är det krigshärjade landet den farligaste platsen för ett barn att födas på. I synnerhet för flickor, enligt en Unicef-rapport. En sak som vi inte lär komma tillrätta med vare sig med eller utan helikoptrar.
Några som länge trampat barnkonventionen under fötter är Vellinge kommun där de styrande moderaterna nekat flyktingfamiljer tillträde och nu också uppmärksammats för sin ovilja att släppa in ensamkommande flyktingbarn.
Vellinge kommun ska nu snabbutreda hur man på bästa sätt kan hjälpa till med att lösa den akuta situationen med ensamkommande flyktingbarn. Det innebär att kommunen kan komma att teckna ett avtal med Migrationsverket.
Kanske är en omvändelse under galgen på gång? Det återstår naturligtvis att se vad som verkligen sker och hur detta kommer att se ut i praktiken. Och hur mycket Vellinge kommun verkligen kommer att bidra och vad som mest är ett spel för galleriet.
Klart är i varje fall att de många reaktionerna mot rasismen i Vellinge, det växande opinionstrycket och det förestående valet spelar en avgörande roll för det som händer. Det gäller alltså att fortsätta ligga på nu för den anti-rasistiska opinionen.
Noterar för övrigt att två av de som utsatte en grupp flyktingar i Vännäs för trakasserier nu har blivit dömda. Det är bra. Några dagar efter händelserna ordnades en manifestation mot trakasserierna som samlade cirka 300 deltagare i Vännäs. Det var också mycket bra. Det vi behöver är just sådana öppna mobiliseringar där medborgarna i bred skala går ut och reagerar mot rasismen.
Något är på gång i Vellinge till helgen. Se Röda Lund: Alla till Vellinge på söndag.
Tidigare inlägg i dag på Röda Malmö: Löser inga problem i eu

Löser inga problem i eu

EU:s president Herman van vemdå? Den berättigade frågan ställer AB:s ledare. "I tio år har Unionen brott­ats med att få en ny konstitution på plats – bara för att slutligen tillsätta en okänd belgare... I värsta fall innebär detta att vi får en union med huvudsakligt fokus på sin egen navel: att subventionera franska bönder, diskutera institutioner, låtsas att Turkiet inte finns, bygga högre murar mot omvärlden och jaga illegala immigranter. EU borde ha bestämt sig för att bli något annat. Och då skulle man ha siktat högre än Herman Van Rompuy."
Å andra sidan - var det så mycket annat att vänta? Och hur hade det blivit om istället till exempel krigshetsaren Tony Blair utsetts som president?
AB fortsätter: "EU:s stora problem är att helheten är mindre värd än summan av delarna. Vi har 30 000 soldater i Afghanistan men inget inflytande över strategin. Vi är en större ekonomi än USA men har mindre inflytande i internationella förhandlingar om ekonomi och finansmarknader än amerikanerna. Och i hög grad är det vårt eget fel. Omvärlden förstår inte vad Europa vill och inom EU saknas det gemensam riktning. Herman Van Rompoy är ett symptom på detta problem. Inte ett steg mot en lösning. Det är bara att beklaga."
Ja, men allt detta blir mera förståeligt om man betänker att EU leds av en rad kapitalistiska länder vars borgarklass har imperialistiska ambitioner och gärna vill behärska världen under USA:s ledarskap, även om det ibland sker i viss rivalitet.
Ledaren avslutas dock lite roligare: "Valet av Catherine Ashton, Storbritanniens social­demokratiska EU-kommissionär, till utrikesminister är delvis problematiskt av samma skäl. Ashton har bara varit kommissionär i ett år och har begränsad utrikespolitisk er­farenhet. Däremot kan vikten av en kvinna på en hög position i EU inte underskattas. Mansdominansen är ett stort demokratiproblem. Av de 27 regeringschefer som i går samlades i Bryssel är 26 stycken män. Som den franske EU-korrespondenten Jean Quatremer konstaterade: ”det ser ut som en kristdemokratisk version av den saudiarabiska regeringen”."
Hur det här kan leda till att Fredrik Reinfeldt får trovärdighet är mig en gåta. Att man lyckats tillsätta ett par poster kan väl knappast anses vara en bedrift. Inte löser det något enda av EU:s grundläggande problem och tilltagande kriser. Åtminstone inte för den växande miljonskaran av arbetslösa och fattiga.

torsdag 19 november 2009

Det kolsvarta Vattenfall


I dag går tre företrädare för den tyska miljörörelsen till angrepp mot svenska Vattenfall i ett debattinlägg i Aftonbladet. De pekar ut Vattenfall som den värsta miljöboven i Tyskland och kräver att den svenska regeringen sätter stopp för företagets tyska kolsatsning.

De pekar också på det faktum att i Tyskland är Vattenfall den elleverantör som är skadligast för klimatet. Vattenfalls tyska kolkraftverk släpper ut lika mycket koldioxid som hela landet Sverige. En bra sak är att debattörerna också tar upp den så kallade CCS-tekniken.

Företrädare för Vattenfall brukar ju slå sig för bröstet och hävda att deras kolsatsningar handlar om "ren" kolkraft eftersom de har inriktning på att avskilja och lagra koldioxiden. Debattörerna skriver så här:

"Problemet är att tekniken inte finns i dag. Tidigast år 2030 kan den tas i bruk i någon större skala, om den över huvud taget visar sig fungera. Då är det redan för sent. Enligt FN:s klimatpanel måste de globala utsläppen av växthusgaser nå sin höjd senast år 2015 och sedan minska hastigt. Dess­utom vet man inte om slutförvaringen av koldioxiden kommer att fungera. Skulle den lagrade kol­dioxiden läcka ut, kan alla våra ansträngningar för att rädda klimatet vara förgäves."

Skribenterna tar också upp hur Vattenfall underminerar tyska miljölagar och har planer på att fördriva tusentals människor från deras hem. Ett läsvärt inlägg som rekommenderas.


Tidigare inlägg i dag på Röda Malmö:

Framtiden och våra hjärtan

Klass avgör risk för hjärtinfarkt, skriver Sydsvenskan idag. Och det är nog precis vad det handlar om. Lågutbildade lever ohälsosammare än högutbildade och löper större risk att drabbas av hjärtinfarkt enligt Hjärt-Lungfonden, skriver Sydsvenskan.
Men som det också står i artikeln: "”Det handlar inte enbart om individens ansvar utan om att alla ska ha rätt till en god hälsa. Nu behövs det en nationell samordnare på hjärtområdet och på sikt en svensk hjärtplan så att förebyggande insatser kommer alla till del”, säger Roger Höglund, informationschef på Hjärt-Lungfonden, i ett pressmeddelande."
Låg utbildning fördubblar risken att dö i hjärt-kärlsjukdom, har SvD som rubrik. Men som Staffan Josephson, generalsekreterare Hjärt-Lungfonden, skriver i inlägget: "Naturligtvis är det inte utbildningsnivån i sig som är en riskfaktor. Däremot har de socioekonomiska förutsättningarna betydelse i samband med levnadsvanor. Alla har vi ett ansvar för vår egen hälsa, men det är inte rimligt att risken att insjukna i en hjärt-kärlsjukdom är mer än dubbelt så stor för den som har kort utbildning än den som har lång utbildning."
Det går alltså inte att hålla sig enbart med ett individcentrerat perspektiv på den här frågan och att lägga över ansvaret på den enskilde. Uppenbart har de förhållanden under vilka människor tvingas leva, bo och arbeta betydelse för deras förmåga och intresse att upprätthålla en god hälsa.
Människors möjligheter att påverka och råda över sin nutid och framtid spelar roll i de här sammanhangen. Det blir vi nu påminda om varje dag. I dag kan vi läsa i AB om hur städerna kan dö ut. Flera svenska städer riskerar att tyna bort i takt med industrin. Hundratusentals jobb kan komma att försvinna permanent. Var finns våra möjligheter att demokratiskt råda över de spekulanter och riskkapitalister som spelar med våra liv?

Fiffel och båg bakom fasaden


IKEA betalar ut hemliga bonusar till sina toppchefer. Detta sker genom skatteparadiset Brittiska Jungfruöarna. Vem blir förvånad? Den småländska snålheten har naturligtvis alltid varit en fasad avsedd att slå blå dunster i ögonen på godtrogna människor.

Enligt Veckans Affärer, som idag granskar IKEA, betalas det varje år in drygt 20–22 miljarder kronor till stiftelserna och trusterna i skatteparadisen. De högsta fem, sex cheferna som är de personer som känner till att miljarderna flödar till skatteparadisen, ser Kamprad till att ersätta med ett generöst vinstdelningsprogram.


För några månader sedan kom boken ”Sanningen om Ikea” ut där författaren Johan Stenebo avslöjar hur Ingvar Kamprad noggrant odlar myten om sig själv som en snål alkoholist med dyslexi. En självförminskning som enligt författaren är mycket medveten. Trots att Johan Stenebo hyllade Kamprads entreprenörsförmåga gick han ut hårt och anklagade Kamprad för att vara en "lögnaktig envåldshärskare". Läs mer om boken "Sanningen om Ikea" här.

Som ett stående inslag i den nyliberala offensiven har vi under många år matats med myterna om de närmast övermänskliga "entreprenörerna" som vi andra vanliga dödliga inte klarar oss utan. I propagandan har de gemensamma kollektiva, sociala och demokratiska mänskliga strävandena osynliggjorts och kapitalisterna har utnämnts till hjältarna.
Men ibland rämnar fasaden och vi får glimtar av hur det verkligen ser ut där bakom. Det stärker mig i min övertygelse att vi inte längre behöver kapitalismen utan kan ta över och sköta storföretagen betydligt bättre själva.


Bloggat: Svensson

onsdag 18 november 2009

Sd som falska uppstickare

Sd gynnas av att exponeras som muslimhatare

Ännu en undersökning som ger höga siffror för Sverigedemokraterna. Om dessa siffror vore valsiffror skulle Sd komma in i riksdagen och dessutom kunna spela en vågmästarroll. Något som bara kan komma att vrida politiken ytterligare åt höger och medföra fler orättvisor och försämringar.

Det finns uppenbarligen en del av befolkningen som ökar sina sympatier för Sd när det partiet blir uppmärksammat för rasism. Andra delar av befolkningen, majoriteten, reagerar tvärtom. Som nu i Vellinge-fallet. Många inom den annars tysta majoriteten stod upp för flyktingungdomarna.

Men efter Sd-ledaren Jimmi Åkessons islamofobiska debattartikel i AB har andra helt klart istället gått motsatt väg, de uppskattar när rasismen uttrycks rakt på sak och motsvarar de egna fördomarna. Eller, i vissa fall, kan det också vara så att de väljer Sd just för att det blir påhoppat av hela det politiska etablissemanget.

För en del människor har Sd fått rollen av uppstickare, utmanare mot det etablerade politikerfältet som man tappat allt förtroende för. Jag tror det handlar om en blandad skara med rätt olika bakgrund. Dels har vi den så kallade business-medelklassen; hantverkare, småföretagare, self-made men etc, lågutbildade (till skillnad från akademiker-medelklassen som vet hur man ska föra sig för att vara politiskt korrekt). Business-medelklassen är trängd i den kapitalistiska konkurrensen och känner sig på många sätt förfördelad och behöver en syndabock att skylla på. De utmanar inte gärna det bestående samhällets grundvalar, många av dem drömmer själva om att komma upp sig.

Dels har vi ett skikt inom arbetarklassen som blivit allt mera marginaliserat och drabbats hårt av arbetslöshet, kapitalets strukturrationaliseringar, välfärdens nedmontering osv. Detta har skett samtidigt med ett ideologiskt och politiskt förfall inom arbetarrörelsen och socialdemokratins vandring högerut (som också dragit med sig vänsterpartiet åt samma håll). Den utvecklingen har öppnat upp för ett politiskt vaccum och förvirring. De löntagare som visar sympatier för Sd gör det på grund av politisk analfabetism orsakad av arbetarrörelsens sammanbrott.

Självklart ska Sd bekämpas på alla områden. Men när det gäller dessa skikt av befolkningen kommer en renodlad anti-rasistisk argumentation till korta. Jag tror att det är enbart återskapandet av en arbetarklassbaserad opposition med klara klasskrav mot det etablerade borgarsamhället som kan bjuda en motvikt mot Sd och avslöja rasisterna som de representanter för borgerliga klasskrafter som de är.

De rasistiska Sverigedemokraterna har fått ett utrymme genom att de kapitalistiska krafterna firat triumfer i vårt land (och i hela världen) under de senaste två decennierna. En nyliberal offensiv har ökat klassklyftorna enormt, öppnat för marknadens företräde och underminerat det samhällssolidariska tänkandet. Samtidigt har arbetarrörelsen kapitulerat och vanligt folk lämnats åt sitt öde.

Inte underligt att många uppfattar sig som levande i en förvirringens tid och att en del går på argumentationen från ett extremhögerparti som Sd. Etablissemanget har ju öppnat alla portar för en sådan utveckling genom att berika sig själva och trampa ner andra. Klart att det kommer att bli en stor utmaning att reorganisera arbetarrörelsen, att slåss för kämpande fackföreningar och ett nytt arbetarparti. Något annat val gives dock inte.


Lugnet i stormen


Jag har fördelen att bo nära mitt jobb. Ofta tar jag en extra sväng på cykelturen hem för att uträtta ett och annat ärende. Så icke idag. Det blev kortast möjliga väg genom mörkret, regnet och stormvindarna för att låsa in mig innanför hemmets fyra väggar under resten av kvällen. Det blir att kura i värmen när höststormen tjuter runt husknuten.

Jag mötte inga flygande träd eller hustak på min färd hem, även om det varnats för bådadera. Trafiken på Öresundsbron är dock avstängd efter att en lastbil ställt sig på tvären på vägbanan. Det var väl lika bra det. Att bron stängdes alltså. Håll er hemma i kväll.

För mig blev det närmsta närbutiks sortiment som fick gälla. En djupfryst 250 grams "Viltmästarskav" som ska fräsas i olja och sen blandas med grönsaker och rotfrukter som blev över från gårdagens gryta. Inte fy skam. Avnjutes med ett glas rött vin och mörk choklad till efterrätt.

Så rider jag ut stormen. Grått, grått, grått - men till helgen kommer solen, lovas det. Skönt det, för nu sägs det att höstmörkret är lika farligt som rökning. Att åka i väg på solsemester är dock ingen lösning. Tur det finns andra lösningar. I kväll nöjer jag mig med att tända ett stearingljus till middagen. Och söker lugnet i stormen.
Uppdatering: Jag ser att stormvindarna fick Lindängsbadet att kollapsa. Jag var där just i dag med en grupp elever för en simtest. Men det var på förmiddagen innan vinden börjat friska i. Tur att ingen kom till skada. Det kunde gått illa. En påminnelse om att Malmö har en del att ta itu med när det gäller barn och ungdomars fritidsverksamhet.

I morse, före jobbet, hann jag med två blogginlägg på Röda Malmö:



Försvara välfärden

Närmare var tionde 40–49-åring har någon form av sjukersättning, eller förtidspension som det hette tidigare. Ett liv i fattigdom och med avsevärt försämrade villkor möter många av dem.
– Det är mycket oroande att hushållen med barn ökar i gruppen med sjukersättning. Man ska akta sig för generaliseringar, men den ekonomiska situationen för många personer med sjukersättning ökar risken för att allt fler barn inte får en bra start i livet, säger man från Försäkringskassan.
Man kan ju undra hur det står till med villkoren i arbetslivet efter den här rapporten.
Villkoren för de som kan och vill ta ett jobb har heller inte förbättrats. På ett år uppmanas över 40 000 personer att flytta av Arbetsförmedlingen. I motsats till Mona Sahlin anser många att sänkt pensionsålder är ett bra förslag för att få fler unga i arbete.
Hur som helst har regeringen gjort fiasko med "jobbcoacherna". Arbetsförmedlingen slår ifrån sig. Och arbetslösheten är riktigt utanförskap. 251 000 människor, en kvarts miljon ­eller 5,4 procent av arbetskraften, var inskriven hos Arbetsförmedlingen i ­slutet av oktober. För många av dessa människor handlar livet om indrivningar som blir allt fler, om vräkningar och skuldsanering. Och om socialbidrag, naturligtvis.
Inte heller när man blir gammal får man ro. Äldre oroas när servicehus avvecklas i Stockholm. Planerna på att omvandla Stockholms servicehus till trygghetsboende väcker starka reaktioner bland äldre och deras anhöriga. Den borgerliga alliansen i Stockholms stad sviker ett vallöfte när kommunens servicehus ska avvecklas.
– Trygghetsboende är falsk bokföring! Det som försvinner är just tryggheten, säger en av de äldre som drabbas.
Trots allt elände som den härskande klassen påtvingar vanligt folk är det ändå långt ifrån alla som sparkar nedåt på flyktingar och invandrare. De flesta förstår att försämringarna inte kan skyllas på syndabockar som har det lika dåligt eller sämre. Sydsvenskan visar idag att till och med de flesta i Vellinge vill ta emot flyktingar. Till och med Göran Holm börjar tala om att ompröva gamla ståndpunkter.
Vad vi behöver är en gemensam front mellan arbetare och vanligt folk, oavsett om vi är svenskar eller invandrare, gentemot överklassen för att rädda det som finns kvar av välfärd och rättigheter. En liten början kan vara att skriva under budkavlen för gemensam välfärd.
Tidigare inlägg i dag på Röda Malmö: Sverige väljer sida