torsdag 31 december 2009

MP - ett borgerligt nedskärningsparti

Det är Miljöpartiets fel att femtontusen människor i södra Malmö blir av med sina vårdcentraler. Strax före jul, uppenbart för att försvåra protestaktioner, fattade regionstyrelsen i Region Skåne beslut om att lägga ner vårdcentralerna i Lindängen och Hindby.
Regionen styrs av den så kallade femklövern, det vill säga de fyra borgerliga allianspartierna PLUS Miljöpartiet. Miljöpartiets representanter i landstinget har obrottsligt ställt upp på den borgerliga nedskärnings- och privatiseringspolitiken. Det gäller i hög grad det som kallas Vårdval Skåne.
Personalen vid vårdcentralen på Lindängen protesterar mot beslutet:
”Vi har under lång tid jobbat hårt för att bygga upp förtroende hos våra patienter och de som är boende i området och med en sammanslagning kommer mycket av detta att raseras”, skriver personalen bland annat.

De pekar också på att många av deras patienter är utlandsfödda och att vårdcentralen har läkare och övrig personal som talar många språk vilket ger patienterna en stor trygghet.

”Lindängen är ett område med stor kulturell mångfald och många socialt svaga grupper. All forskning visar att dessa grupper är högkonsumenter av vård och att utarma vårdcentralen till att i princip enbart omfatta distriktssköterskeverksamhet får därför mycket negativa konsekvenser för de boende”, säger Anders Nilsson, ordförande i stadsdelen Fosie i ett pressmeddelande.

Beslutet om nedläggningen har tillkommit i hast och klubbats nu lagom till jul för att försvåra protester från de berörda. Personalen protesterar även mot att information till de boende i området inte har gått fram och de har inte haft en chans att uttrycka vad de tycker eller vill.
För två år sen var vårdcentralen på Lindängen hotad. Jag var en av dem som då samlade namn i området. Uppslutningen kring vårdcentralen var total. Den gången backade beslutsfattarna. Nu är det dags för protester igen. För en vecka sen öppnade jag en ny namninsamling på nätet. Du som vill göra en insats skriv på den så länge. Fler protestaktioner måste följa efter helgerna.
Miljöpartiet i Skåne måste ställas mot väggen. Hur kan ni stödja en sådan nedskärningspolitik?
Senaste inlägg om vårdcentralerna i Malmö: Rädda Malmös vårdcentraler
Tidigare inlägg i dag på Röda Malmö:

måndag 28 december 2009

Årskavalkad 2009 SP Malmö

Det politiska året 2009 inleddes med staten Israels fega och bestialiska övergrepp mot Gaza. Intensiva flygbombningar mot den oskyddade civilbefolkningen väckte berättigad vrede och sorg. I Malmö, som har en stor befolkning som härstammar från Palestina och Mellanöstern, spelade representanter för dessa grupper en framträdande roll i organiseringen av flera stora och värdiga manifestationer.
Lördagen den 10 januari gick en demonstration med 3-4 000 deltagare (polisens uppgifter) från Gustav Adolfs torg till Möllevångstorget. Bilden ovan är från starten på Gustav. Se hela reportaget från demonstrationen här.

Bild från avslutningen på Möllevångstorget lördag 10 januari. Naturligtvis deltog vi socialister i alla dessa manifestationer.
Nästa stora demonstration gick lördagen därpå den 17 januari. Bilden ovan är från avslutningen på Möllevångstorget. Se alla bilderna här.

Under lördagen den 24 januari genomfördes en mycket värdig och gripande manifestation till minne av de 1 300 människor, varav de flesta civila och flera hundra barn, som föll offer för det bestialiska israeliska överfallet på Gaza-borna. Kistor, en för varje dödad palestinier, placerades ut på Gustav Adolfs torg. Många kom för att hedra de dödas minne.
Fler bilder se här.


Kampanjen kring Gaza kulminerade med den stora Stoppa matchen-manifestationen i Malmö lördagen den 7 mars. Här några deltagare från Socialistiska Partiet i Malmö vid samlingen på Stortorget.

Demonstrationen när den nått Pildammsvägen. Enligt massmedia samlade manifestationen ca 6 000 deltagare. För fler bilder från demonstrationen se här.
Alla inlägg om Palestina på Röda Malmö.

Det här är ingen heltäckande beskrivning av vad SP Malmö haft för sig under året. Det saknas också bilder från en hel del aktiviteter. Till exempel höll vi ett offentligt möte med Anders Svensson 12 mars med rubriken "Kris och radikalisering i Europa".

På bilden ovan är vi framme i april, närmare bestämt lördag 25 april när Lärarförbundet demonstrerade under den samlande parollen "Låt inte barnen betala krisen". Mer om det finns att läsa här. Vi var några medlemmar och sympatisörer till SP som deltog i demonstrationen.


Onsdag 29 april och vårsolen lyser när vi tillsammans med Arbetarinitiativet delar ut flygblad vid Malmö central. Det handlade om en aktion mot regeringens planer på en total avreglering av persontrafiken på järnväg.

Två inlägg finns om saken, dels Arbetarinitiativ inför eu-val och dels Urspårning.


På första maj deltog vi med en egen liten avdelning i Vänsterpartiets tåg i Malmö. Länk till inlägg.

Virginia Marconi från franska NPA, Nya Anti-kapitalistiska Partiet, på offentligt möte på Café Barbro, Ungdomens hus, måndagen den 11 maj.


Över 40 åhörare kom till mötet.

Två inlägg om mötet:

Ett flertal appellmöten ute på stan hölls under våren.


Klasskampen tog ingen semester under sommaren. Arbetarna vid det danska vindkraftföretaget Vestas fabrik i Newport på Isle of Wight ockuperade sin arbetsplats i protest mot uppsägningar. Fredag 24 juli genomfördes en solidaritetsaktion utanför Vestas anläggning i Svågertorp i Malmö, några SP-are tillsammans med andra aktivister.
Under sommaren förekom också andra aktiviteter, bland annat ett seminarium med Göte Kildén i Hässleholm och en studiecirkel i Lund.


Vi träffades naturligtvis också utanför de strikt politiska sammanhangen. Här en bild från utflykten till Ven söndagen den 6 september som ett litet gäng medlemmar och sympatisörer gjorde. Reportaget från Ven i ord och bild kan du se här.

Bild från SP Malmö:s grundningsmöte och fest lördagen den 19 sept. Gästtalare var bland andra Andreas Malm och Lars Henriksson. Inlägget från händelsen heter Socialistiska Partiet bildat i Malmö.
Under sommaren hade vi fattat beslut om att det lösliga nätverket i Skåne var redo att bilda lokalorganisationer i Malmö, Lund och Hässleholm. Den 6 oktober fyllde bloggen Röda Malmö ett år. Nya socialistiska bloggar tillkom under hösten; Röda Göinge och Röda Lund.


Den 5-11 oktober var det en nationell Afghanistan-vecka med det övergripande temat "Stöd Afghanistan - ta hem trupperna". På lördagen var vi ute på Gustav Adolfs torg, höll appellmöte, delade ut flygblad och samlade namn.
Appellmöte i Malmö: Ta hem trupperna

Måndagen den 12 okt höll vi även ett möte om Afghanistan och visade filmen "Rethinking Afghanistan". Inlägg om mötet här.
Alla inlägg om Afghanistan på Röda Malmö.
Efter det gick en hel del av vår energi åt till interna förberedelser och diskussioner inför SP:s kongress 5-6 dec i Stockholm. Men vi var snart i farten igen i det utåtriktade arbetet...

Här laddas det upp vid samlingen till den stora klimatdemonstrationen i Köpenhamn lördag 12 december. Se reportage: En mäktig och dejlig demonstration i Köpenhamn

Bland de hundratusen deltagarna gick vi i ett block tillsammans med våra kamrater i danska Enhedslisten och franska NPA.

NPA:s fanor var riktligt företrädda.

Vi fick också en glimt av den välkände franske socialistiske presidentkandidaten, den "röde brevbäraren", Olivier Besancenot (till höger).
Alla inlägg om COP15 på Röda Malmö.
Än har vi en bit kvar innan vi kan spela samma roll i Sverige som NPA i Frankrike. Men vi vill gärna att den utveckling som nu sker ute i Europa, med framväxten av nya, breda anti-kapitalistiska partiet, också ska nå hit. Att ansluta sig till Socialistiska Partiet är ett bra steg på vägen. I Malmö når du oss genom att kontakta mig på ronnyakerberg@gmail.com

Tillägg: De tre sista bilderna har jag lånat från bloggen Röda Lidköping (min egen kamera la av redan vid samlingen).

Gott Nytt År från Röda Malmö


Röda Malmö har under ett par veckor åter varit uppe på högvarv. Vilket brukar ge utdelning i placeringar på de olika blogg-topplistorna. Igår låg Röda Malmö på 7:e plats på Blogtoplist, på 12:e plats på TopBlogArea och på 18:e plats på Bloggtoppen. Bloggportalen hade utsett Röda Malmö till mest länkade blogg i Malmö.

Det är naturligtvis roligt. Det är oftast lärorikt att blogga och diskutera, men ibland behöver man ta en paus från tvånget att följa med i nyhetsflödet och det intensiva reflekterandet kring händelserna. Detta är inlägg nummer 1 224 sen bloggen startades 6 okt 2008. Röda Malmö tar nu två veckors vintersemester.

Det innebär förmodligen inte att det kommer att saknas inlägg på bloggen. Gästinlägg är välkomna. Skicka till ronnyakerberg@gmail.com. Antagligen gör jag själv ett eller annat inlägg när det blir för svårt att hålla fingrarna från tangentbordet. Inplanerat finns en årskrönika om SP Malmö i text men framför allt bild.

Tack kära läsare för det gångna året och Gott Nytt År!

söndag 27 december 2009

Störta prästväldet i Iran


Den islamofascistiska prästregimen i Iran förnekar sig inte. Återigen är det stenhård repression och dödsskjutningar mot människomassor som vill föra fram sina åsikter. Sen hundratusentals iranier i somras gick ut på gatorna i protest mot de rika mullornas diktatur har regimen haft svårt att kontrollera situationen och vet inget annat svar än det öppna våldet. Måtte det också förebåda diktaturens snara fall.

Här ett inlägg som jag skrev i somras men fortfarande är i högsta grad aktuellt:

Vi står på de kämpande iraniernas sida

Det iranska samhället går havande med revolutionen, den revolution som för trettio år sen aldrig förlöstes. Alla de förhoppningar om frihet och rättvisa som sveks av den islamiska republiken, de drömmar som undertrycktes men aldrig kunde utplånas, har fått nytt liv när människor i massomfattning strömmat ut på gatorna de senaste veckorna. Kvinnor, unga, arbetare och förtryckta folkslag i Teheran och många andra platser har höjt sin röst mot förtrycket.

Det gör ett något patetiskt intryck när regimen försöker skylla ”oroligheterna” på utländska konspirationer. Förvisso agerar amerikanska, brittiska och andra säkerhetstjänster, men deras inflytande på massrörelsen måste vara närmast noll. Bland iranierna finns historien närvarande, den historia av utländsk imperialistisk aggression som gjort stora delar av befolkningen medveten om vilken roll länderna i väst spelar.

USA:s strategi går ut på att kontrollera alla oljerika områden i världen. Det gäller framför allt Mellanöstern där en stor del av den någorlunda lätt utvinningsbara oljan finns kvar. Sen länge har man behärskat Saudiarabien och de mindre emiraten medan Irak och Iran har varit irritationsmomenten. Inte på grund av de diktaturer som funnits där utan därför att de inte varit på ”rätt” sida.

Iran har i åratal levt under bombhot. Misslyckandena för Bushs politik har tvingat fram en något försiktigare hållning, men naturligtvis kvarstår strävandena från amerikansk sida.Mahmoud Ahmadinejad, den sittande presidenten i Iran, är den inom regimen som profilerar sig mest markant med en anti-imperialistisk och anti-sionistisk retorik, en framtoning som tydligen också slagit blå dunster i ögonen på en del inom den internationella vänstern.

Men Ahmadinejad är allt annat än vänster även om han på populistiskt manér framställer sig som arbetarnas vän genom att dela ut gratis soppa i fattigkvarteren. Snarare måste han karaktäriseras som en islamofascistisk skurk, företrädande en klass av nyrika som tjänat på korruptionen och baserar sin makt på ett megaföretag kallat ”revolutionsgarde” och på en stenhård diktatur som förbjuder arbetarna att organisera sig fackligt och politiskt.

Presidentvalet ägde rum mot bakgrund av det spända förhållandet till väst, tilltagande ekonomiska problem och ökande spänningar mellan olika fraktioner inom den styrande eliten i landet. Den främste utmanaren, ”reformisten”, Mir Hossein Mousavi, utlovade ökad frihet för kvinnorna, mindre konfrontation med väst och större ekonomisk liberalisering. Bakom honom står den främste av miljonärsmullorna, de stormrike Rafsanjani som vill ha ett bättre klimat för affärerna.

Mousavi vill ha förändringar inom diktaturens ramar, men hans kritik mot Ahmadinejad, bland annat framförd i en uppmärksammad debatt i statstelevisionen, tände en gnista för proteströrelsen. Enligt den iranska grundlagen ska valresultat inte presenteras tidigare än tre dagar efter valdagen, men denna gång var Mahmoud Ahmadinejad och inrikesministeriet – som han själv har utsett – snabba med att utropa honom som segrare och landets president i ytterligare fyra år.

Detta blev för mycket för miljoner människor som inte kunde uppfatta det som skedde som annat än en regelrätt statskupp. Under de följande dagarna kokade landets gator av upprörda människor. Demonstrationer förbjöds, men kunde inte hindras. Mousavi som först ville böja sig pressades av massorna att gå ut. Polisen tvangs förhålla sig passiv. Regimen medgav visst begränsat fusk.

På fredagen höll högsta ledaren ayatollah Ali Khamenei sin fredagsbön, godkände valresultatet, gav sitt fulla stöd till Ahmadinejad och hotade demonstranterna med hårda tag. Våld blev det, men ändå inte slut för protesterna. Med sitt liv som insats har modiga människor fortsatt att slåss för friheten.

Det som hänt är ett uppvaknande som kan bli början till slutet för en regim som nu förlorat ytterligare mycket av sin auktoritet. Hos många människor har protesterna ingjutit mod och skapat föreställningar om att en förändring är möjlig. Frågan om en generalstrejk har väckts. Träder arbetarklassen in på scenen i full skala kan mycket hända.

Arbetarklassens ankomst i denna rörelse kan ge den nödvändiga sammanhållningen och styrkan att besegra den islamiska regimen och etablera en ny demokrati och social republik som står emot imperialistiska och sionistiska attacker. Kampen för sanna demokratiska rättigheter, rätten att strejka, rätten att hålla fria val, att bilda fria fackföreningar och politiska partier såväl som kamp för sociala rättigheter och jämlikhet mellan män och kvinnor måste baseras på internationell solidaritet. Deras kamp är vår.



Bloggar om politik, samhälle, iran

Tidigare inlägg idag på Röda Malmö: Är alla terrorister muslimer?

Är alla terrorister muslimer?

Nej, naturligtvis inte. Terrorism är inte knuten till någon viss kultur, civilisation eller religion. Det finns terrorister med all möjlig bakgrund. I Europa är terrordåd begångna av muslimer inte så vanliga.
År 2007 genomfördes 583 terrorattacker i Europa. Inget av dessa attentat hade islamistiskt motiv. Mer än 400 av attackerna utfördes av separatister i Baskien och Korsika. Andra dåd utfördes av anarkister (i bl a Grekland) och av högerextremister.
I Sverige utreder Säpo just nu en grupp högerextremister som uppges haft planer att slå till mot riksdagen, UD och statsminister Fredrik Reinfeldt inför valet nästa år.
Flest terrordåd av islamister begås i muslimska länder och de flesta offren är själva muslimer. Ofta handlar det om länder med våldsamma konflikter, fattigdom och förtryck. Ofta är USA och andra västländer inblandade och bedriver krig, som i Irak och Afghanistan eller understöder en invasion som Etiopiens i Somalia.
I dessa länder bedriver västerländsk militär en verksamhet som inte står terroristernas efter. Till exempel värderas afghaners liv inte särskilt högt. Om det finns några al-Qaida-ledare eller talibaner i ett hus, så anser man sig ha rätt att bomba det. Och då kan det inte hjälpas att det går åt civila.
Men om man skulle misstänka att det fanns al-Qaida-medlemmar på ett lyxhotell med européer eller amerikaner skulle man inte bomba det. Det lär inte vara så lätt att förklara det här för anhöriga till dödade afghaner. Det är också så som fler terrorister skapas.
Tidigare inlägg om flygplanshistorien i Detroit på Röda Malmö:

lördag 26 december 2009

Invandringen är bra för Sverige


En stor majoritet, 56 procent, anser att invandringen under de senaste tjugo åren varit i huvudsak positiv för Sverige. Bara 30 procent anser att den varit negativ. Sverigedemokraterna är ensamma bland partierna att ha en väldigt hög andel negativa.

Sanningen är den att invandringen till EU har räddat den ekonomiska utvecklingen och hindrat ett mycket snabbt åldrande av befolkningen. De flesta invandrare har jobb, betalar skatt och konsumerar. Invandrarnas funktion på arbetsmarknaden har varit att utföra arbeten som inte gärna görs av "äkta" svenskar.

Det är inte invandringen som kostar. En del på extremhögerkanten sprider sådana myter. Det som kostar är arbetslösheten och invandrarna har det sämsta skyddet på arbetsmarknaden och återfinns i branscher som drabbas hårt i kristider, som byggnads, restaurang, kontorsstädning och privata hemtjänster.

Många av invandrarna kommer från andra EU-länder, men beroende på världshändelserna kommer också periodvis flyktingar. När agrobusiness i USA och Europa dumpar sin överskottsproduktion i det svarta Afrika krossas de lokala producenterna och drivs in till städernas slumkvarter. De som lyckas skaffa pengar för en plats på ett båtruckel försöker ta sig till Europa om än med livet som insatts.

När USA bedriver krig i till exempel Irak och Afghanistan ökar naturligtvis flyktingströmmarna. Det är i första hand fattiga grannländer som tvingas ta emot flyktingar, men en liten ström hittar också hit till Sverige. Till stor förtret för en del i bland annat välmående Vellinge.

Men dagens opinionssiffror är glädjande. En stor majoritet kan se värdet med invandringen. Själv är jag glad över att få bo i en sådan blandad stad som Malmö. De trettio procent som är negativa i den här undersökningen är naturligtvis inte rasister och definitivt inte någon potentiell väljarbas för Sd. Jag tror de kommer att förstå att till exempel kriminalitet har sociala orsaker och beror inte på etnisk härkomst. Många kommer också att inse att vårt verkliga problem inte är invandrarna utan de rika som ökar klyftorna i samhället.



Tidigare inlägg idag på Röda Malmö:

Ytligt och fördummande

Jag har ofta undrat vad vi ska ha dessa "förtroendeomröstningar" för partiledarna till som Aftonbladet låter Sifo utföra? Inte ger det någon vägledning till vad väljarna tycker om det som partiledarna står för i politiken.
Fredrik Reinfeldt har länge legat högt och når nu rekordhöjd med 63 procent. Detta samtidigt som hans parti går bakåt i alla mätningar, liksom den allians han leder. Vad är det då folk har förtroende för hos honom? Är det rådjursögonen? Inte är det hans politik gentemot de sjukskrivna, i varje fall.
Och Maria Wetterstrand som nu kommer som en komet och hamnar på andra plats med 52 procent. Är det för att hon är käck och trevlig i tv-rutan? Här i södra delen av Malmö drabbas just nu 15 000 människor när hennes partikamrater ihop med den borgerliga alliansen i Region Skåne lägger ner vårdcentraler. Inte är det för sådant hon har fått sitt "förtroende".
Lägg ner den här sortens korkade "undersökningar". Ingen vet ju egentligen vad siffrorna säger. Jag tror det här bara bidrar till att göra politiken mera ytlig och fördummande.
Tidigare inlägg idag på Röda Malmö: Hur ska terrorismen bekämpas?

Hur ska terrorismen bekämpas?


En man, redan känd för sina terroristförbindelser, lyckas utan svårigheter, på uppdrag av al-Qaida, ta med sig avancerade sprängmedel ombord på ett plan till USA (allt detta enligt massmedia-uppgifter som jag inte kan kontrollera).

Är det för att man är så upptagen med att bomba oskyldiga civila i Afghanistan, hålla fångar i Guantanamo eller övervaka vanliga människors epost som man missar de verkliga terroristerna? Kanske en något elak fråga, men uppenbarligen har inget av det där satt stopp för terrorismen.

Tur att en hjältemodig ung man stoppade och brottade ner terroristen på planet. Han gjorde det som myndigheterna inte klarade av. Och räddade därmed förmodligen livet på 278 människor.

Nu kommer förmodligen ändå de hatiska ropen från höger och extremhögerhåll att skalla på nytt. Man kommer att veva de tröttsamma lögnerna om att terrorismen är muslimernas och deras religions fel, att det är riktigt att spärra in människor utan rättegång och att krig är en välsignelse.

Nej, det är inte islams fel. Muslimer kan inte beskyllas för det som utförs av små, extrema och fundamentalistiska grupperingar. Lika lite som alla kristna kan göras ansvariga för extrema kristna sekters handlingar eller för till exempel den religiöse George W Bushs olagliga krig mot Irak.

Nej, det är fel att inskränka de demokratiska rättigheterna och kränka de mänskliga rättigheterna i "kampen mot terrorismen". Det är kontraproduktivt, ger bara terroristerna fler argument och riktar åtgärderna mot oskyldiga.

Nej, terrorism kan inte bekämpas med krig. Krigen i Irak och Afghanistan har bara skapat fler terrorister. Och framför allt drabbat hundratusentals oskyldiga med död, lemlästning och misär.

Terrorism bekämpas med säkerhetsarbete, polisiärt arbete och framför allt förebyggande arbete. Till det senare hör att minska terroristernas rekryteringsbas genom att bekämpa fattigdom och orättvisor.


fredag 25 december 2009

Tvångsäktenskap med monarken


Kungen styr hovet med järnhand. Medarbetarna vågar inte göra fel och slåss om kungens uppskattning.
– Han är som en gammaldags brukspatron, säger en källa, till AB.

I sitt jultal berörde kungen prinsessornas kommande bröllop. Han sa att det inte alltid var självklart att få gifta sig med sitt hjärtas val när han växte upp och att han är glad för att både han själv och döttrarna kan göra ett sådant val.

Men när det gäller valet av statschef nekas vi fortfarande den självklara rätten att i demokratisk ordning få utse denne i enlighet med vårt "hjärtas val". Istället tvingas vi till ett livslångt tvångsäktenskap med en monark som ärvt kronan oavsett kvalifikationer.

Detta må döljas med aldrig så glittriga fasader - men demokrati är det inte. Vi behöver inget kungahus som startar forum för barn för att motivera sin egen existens. Världens barn behöver rättvisa och slut på fattigdom, krig och förtryck. Inte ett kungahus som hycklar medlidande och döljer de verkliga orsakerna till orätten.



Tidigare inlägg idag på Röda Malmö:

USA, Nato och Sverige ut ur Afghanistan

Kvinnorna är krigets stora förlorare

Jag sitter och bläddrar i senaste numret av Afghanistan.nu (pappersupplagan - kommer nog snart på nätet också). Ett flertal kvinnor, som var på besök i Sverige under Afghanistan-veckan i höstas, uttalar sig.

En av dessa är Ann Jones, fotograf och författare som har arbetar över fyra år med hjälparbete i Afghanistan och skrivit boken "Kabul in Winter". På sitt Sverigebesök berättade hon bland annat historien om hur 7 000 flyktingfamiljer från Helmand byggt upp sitt eget samhälle utan så mycket som en filt från Unicef.

I artikeln i Afghanistan.nu skriver hon bland annat "Det är en av de stora ironierna med Afghanistankriget att det rättfärdigades av George W Bush med att de afghanska kvinnorna skulle befrias, medan det i själva verket ökade deras lidande".

Den amerikanska fredsaktivisten Cindy Sheehan, som själv förlorat en son i Afghanistan, besökte också Sverige i höstas. I sin artikel i tidskriften Afghanistan.nu om tre personer, Jimmy Carter, Barack Obama och Michail Gorbatjov - tre presidenter som alla fått Nobels fredspris, men som också fört krig i Afghanistan.

En tredje kvinna som kommer till tals i tidskriften är Mariam Rawi från RAWA, Afghanistans revolutionär kvinnoorganisation, som menar att kvinnorna är krigets stora förlorare. Hon menar att de krafter som USA och Nato stöder i Afghanistan, "dessa mujahedin och den s k Norra alliansen är bakåtsträvare och trångsynta reaktionära grupper av samma sorts kvinnohatare och religiösa ledare som under kriget mot Sovjetunionen fick starkt ekonomiskt och militärt stöd av USA och flera europeiska länder. Under fyra år, från 1992 till 1996, hade de makten och förmodligen är det väldigt få av er som vet att dessa fyra år var den mörkaste perioden i Afghanistans historia.

Under de fyra åren var det över 70 000 människor som omkom i huvudstaden Kabul ... Ett okänt antal kvinnor kidnappades, blev våldtagna och otaliga hus plundrades. Tyvärr valde västerländska medier att tiga om Afghanistan under dessa år... så länge som fundamentalisterna sitter vid makten i Afghanistan kommer ockupationen att bestå och det kommer inte att finnas någon möjlighet att ge kvinnorna deras rättigheter, skapa fred eller ens eliminera terroristgrupper som talibanerna och al-Qaida, och detta bevisas av de åtta år ockupationen har varat... "

Rawi berättar att var fjärde kvinna utsätts för våld i Afghanistan samtidigt som tvångsäktenskapen fortsätter och hon håller regeringen ansvarig. Afghanistan saknar ett fungerande rättsväsende, menar hon, och har ingen lag som kan ge rättvisa åt offren för kvinnovåld. I själv verket åtnjuter krigsherrarna och fundamentalisterna immunitet och skydd av regeringen själv.

Hon ger inte heller mycket för talet om den demokrati som USA och Nato säger sig ha upprättat i Afghanistan: "Det bästa exemplet på vad demokratin i Afghanistan är värd var valet i augusti i år. Fyrtio kandidater tilläts delta varav de flesta var krigsherrar, men även talibanledare fanns med liksom tidigare tjänstemän i Sovjetunionens marionettregim. Vi anser att i ett ockuperat land där USA är militärt närvarande är det inte möjligt att tala om fria och rättvisa val."







Tidigare inlägg idag på Röda Malmö: Vad blir det av Obamas reform?

Vad blir det av Obamas reform?

Obamas sjukvårdsreform är det största som hänt på området sen Medicaid och Medicare på 60-talet. Vilket säger mer om landet än om Obamas reform som blir allt mer urvattnad ju mer den tröskas genom det parlamentariska systemet. Det säger också något om stämningen i landet när en sjukvårdsreform kan utmålas som kommunism. Miljoner amerikaner kommer även fortsättningsvis att stå utan sjukförsäkring, även om Obamas reform går igenom.
Dessutom ska den delvis betalas genom nedskärningar i det övriga sjukvårdssystemet. Bättre hade varit att avsluta krigen i Irak och Afghanistan, vilka kostar betydligt mer än en sjukvårdsreform. Det är naturligtvis oerhört bra, och på tiden, att trettio miljoner fler amerikaner får en sjukvårdsförsäkring, men det är synd att Obama inte går till botten med sjukan i det amerikanska sjukvårdssystemet.
Ett sjukvårdssystem som totalt exploateras av försäkringsbolag, vårdbolag och läkemedelsindustri. Ett för de rika ägarna mycket profitabelt system som gör den amerikanska sjukvården till världens dyraste. Ingenstans i världen slukar sjukvården en så stor del av BNP som i USA - ändå syns det inte på folkhälsan som för många miljoner mindre välbeställda amerikaner är sämre än den är i flera fattigare länder.
Bloggat: Det progressiva USA Kildén & Åsman: 1, 2 och 3

torsdag 24 december 2009

Rödare än tomten

- Jag tog paketet och gav det till en fattig
- Vad sa du att du gjorde, sa du?
- Jag gav fasters porslinstallrik till en fattig
- Är du inte klok, pojke!
- Jag har tagit en massa andra paket också från rika människor och gett dem åt fattiga människor
- Va! Jag har närt en kommunist vid min barm!

Jag kommer förmodligen inte att titta på någon av Ankorna, men föredrar Kalle framför Anna. Inte kommer mina tankar att gå till de svenska soldaterna i Afghanistan. De står mig inte särskilt nära, vilket var och en vet som läst alla mina inlägg om Afghanistan. Kan möjligtvis känna sympati med den unge pojke eller flicka som lockats dit med falska förespeglingar.

Däremot en tanke på arbetarna i Trollhättan som får fira jul i oro. Och åt arbetarna på Volvo vars arbetsplats nu säljs till kinesiska Geely. Nej, jag tror inte det blir bättre att hamna i händerna på en kinesisk miljardär.

Mina tankar går också till de anhöriga till den person som hittades död efter brand i Caroli i Malmö i natt. Och till de hemlösa och ensamma som tvingas tillbringa julen i misär.

Kapitalismens klimatkris tvingar sälarna norrut och skinkan på bordet kan man inte längre lita på. Men fet mat blir man inte längre fet av, vilket är bra för en sillabid ska jag ha.

"Röd. Snart död." Ja, julen är snart över. Men den röda färgen lever vidare. Den är inte bara julens färg utan också kärlekens, livets och socialismens färg. I denna ständiga återuppståndelses och återfödelses tecken önskar jag alla bloggens läsare God Jul och hoppas själv kunna återkomma inom kort.

Tidigare inlägg om julen: De kluvna känslorna inför julen

AB SvD Intressant

Bloggar om jul, politik, samhälle, julafton, god jul

Bloggat: Svensson


onsdag 23 december 2009

De kluvna känslorna inför julen


Julen är trevlig för att vi verkligen behöver ett avbrott i vardagsslitet under den mörkaste tiden. Våra förfäder visste vad de gjorde när de grundlade traditionen för tusentals år sen. Det är härligt att få vara ledig och välgörande för vanligt folk att få lämna grottekvarnen för några dagar. Liksom vi behöver tiden för våra nära och kära.

Men julen är också vår mest kommersialiserade och exploaterade högtid. Profitörerna spelar skamlöst på våra skuldkänslor och vår ångest för att inte räcka till. Inte minst gäller det i förhållande till barnen. De vill att vi ska ersätta kärlek och närhet med prylar eller åtminstone att vi ska mäta vår kärlek i pengar och konsumtion.

Julen är också vår mest privatiserade högtid. Det är kärnfamiljen som sätts i högsätet istället för det sociala umgänget. Ensamheten och alkoholen är den kommersialiserade julens ständige följeslagare. Även för många vanliga familjer är julen en stor påfrestning, det är svårt att leva upp till reklamens och medias glittriga idealbilder. Det som skulle bli en välbehövlig vila blir lätt sten på stressens börda.

Inte underligt att allt fler vill fly julen. Ubudet och erbjudandena om flygresor till Kapstaden, Bangkok eller Kanarieöarna duggar tätt och media hjälper villigt till att tipsa om detta klimatvidriga sätt att fira semester. De som stannar hemma hetsas istället att delta i jakten på alla onödiga prylar som bjuds ut på klappmarknaden.

En mycket stor del av den svenska produktionen och konsumtionen koncentreras till julen. Naturligtvis handlar det till en del om nödvändig konsumtion och visst är det så att en del av det som inhandlas är uppskjutna inköp. Men vi kommer inte ifrån att det också till stor del handlar om en konsumtion som genererar oerhört stora koldioxidutsläpp.

Inte oväntat följer konsumtionsmönstren och miljöbelastningen klass- och genuslinjer. Över- och medelklass genererar större utsläpp per capita än arbetarklass och män orsakar större koldioxidutsläpp än kvinnor. Säkert har detta förstärkts den här julen när många sjuka och arbetslösa fått sämre villkor och många arbetare tvingats till lönesänkningar medan många välbeställda har ökat sina inkomster mer än folk i allmänhet.



Tidigare inlägg idag på Röda Malmö:

Svininfluensa-floppen

Inger Atterstam ställer frågor om svininfluensan i SvD: Stopp i vaccinleveranserna, drastisk nedgång i rapporterade svininfluensafall, stiltje i sjukvården och tystnad i medierna. Är svininfluensan över nu? Är det dags att göra bokslut? Hur farligt var det egentligen?
Svaret är naturligtvis att svininfluensan var fruktansvärt överdriven från myndigheterna och att hela den enorma svenska vaccineringskampanjen var en flopp. Den nya influensan visade sig betydligt svagare än vilken vanlig influensa som helst och anledningen till att den försvann så snabbt var inte den svenska massvaccineringen.
Svininfluensan har försvunnit lika snabbt i andra länder, till exempel Danmark, som inte genomförde någon massvaccinering. Någon skillnad i antal dödsfall har heller inte kunnat ses.
Jag sa från början att jag inte tänkte vaccinera mig och att man faktiskt får ett bättre skydd för framtiden om man genomgår sjukdomen. Jag höll mitt löfte. Förmodligen har jag också haft influensan utan att märka av det mer än vilken vanlig förkylning som helst. Bland mina elever har funnits några med konstaterad svininfluensa - så det är troligt att jag blev smittad.
Vaccinleveranser till Sverige stoppas. Sverige var ett av få länder som från början gjorde ett heltäckande avtal med Glaxo Smith Kline och beställde 18 miljoner vaccindoser.Men inget totalstopp, förklarar SKL:s ansvarige Göran Stiernstedt, bara temporärt. I mitten av februari ska definitiva beslut fattas om de ytterligare åtta miljonerna doser som Sverige beställlt, värda sådär 500 miljoner kronor.

En het bock i Gävle

En varm tradition...

Än en gång överlistade bockbrännarna affärsmännen och kommunen i Gävle. Den här gången visade sig bockbrännarna tekniskt överlägsna också därigenom att man lyckades överbelasta webbkamrorna som skulle bevaka bocken.

Därmed har bocken förstörts 29 gånger sen den byggdes första gången 1966. Kan det vara en konspiration som ligger bakom? I själva verket är det affärsmän och politiker i Gävle som i hemlighet betalar mordbrännare för att bränna ner bocken. Det är ju just detta brännande, och inte bocken i sig, som gjort den till och med internationellt känd. Och därigenom har Gävle fått uppmärksamhet.

Nej, skämt åsido. Men visst ligger det nåt i nyhetsvärdet och spänningen som uppstår varje år. När ska bocken brinna? Hur länge står den kvar?

Så vitt jag vet har hittills endast en person dömts för att ha eldat upp bocken: Lawrence Jones, fotograf och författare från Cleveland, Ohio i USA. Här berättar han varför han gjorde det.

Nu är ju både byggandet och brännandet av bocken en tradition i Gävle. En VARM tradition, kan man säga. Om kommunen verkligen ville ha slut på brännandet så tror jag det hade varit fullt möjligt. Det finns naturligtvis flera olika alternativ att välja på, alltifrån bättre säkerhet och personell bevakning till att uppföra bocken i ett icke brännbart material. Eller så kan man sluta med bocken.

Ytterligare ett alternativ är att göra bockbrännandet till en fullt legal ritual. Bygg bocken på dagen och på kvällen samlas hela byn för att gemensamt bränna ner den. Men det är kanske roligare att fortsätta som tidigare.


Bloggar om samhälle, jul

Tidigare inlägg idag på Röda Malmö: Ett skitår - men inte för alla

Ett skitår - men inte för alla

Julen kommer att firas på väldigt olika villkor...

Bättre ekonomi men ändå sämre, skriver SvD idag. Mer än varannan svensk tror att landets ekonomi blir bättre 2010 än i år. Å andra sidan tvivlar många på att välfärden samtidigt kommer att förbättras. Så många som 44 procent tror att välfärden för barn och äldre blir sämre än vad den var 2009.

Under det gångna året nådde arbetslösheten rekordhöjder, köerna till kommunernas socialhjälpskontor växte, nedskärningarna i välfärden fortsatte, många tvingades till lönesänkningsavtal och det blev sämre för arbetslösa och sjuka. I Trollhättan blir det bidrag istället för arbete.

I början av december kom också LO-rapporten som visade att skillnaderna mellan fattiga och rika ökat dramatiskt under en längre tid. Detta gäller under såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar. Även tidigare utredningar har visat att klassklyftorna har växt i Sverige under tjugofem års tid.

Idag skriver DN att börsdirektörer har fått högre lön men färre bonusar. Nedgången i bonusarna ser dock ut att bli tillfällig, åtminstone om man ska döma av Swedbanks planer på att under våren betala ut 200 miljoner kronor i bonus till direktörer, analytiker och mäklare i krisbanken. Det är som Svensson skriver, statligt stöd garanterar miljonbonusar.

Över hela den kapitalistiska världen växer rikedomen vid den ena polen och fattigdomen och hemlösheten vid den andra. Nästa år drar politikerna in fler boenden för hemlösa. I London har en prins testat livet som hemlös. Välgörenhet i all ära, men jag skulle nog vilja slå ett slag för organisering och kamp mot klassamhället.

En liten början kan vara att skriva på den namninsamling jag startat:

tisdag 22 december 2009

Utmärkta nyheter från Köpenhamn


Klimatrörelsen - nu starkare än någonsin, skriver Klimataktion i ett medlemsbrev som jag fick just idag. Ett utdrag:

"Förutom de 100 000 som demonstrerade i Köpenhamn, så var det ytterligare upp mot 12 miljoner som demonstrerade på tusentals andra håll i världen samma dag, enligt tcktcktck.org.
350.org bildades förra året och 24 oktober i år arrangerade de den mest spridda politiska aktionsdagen i världshistorien. Över 5000 manifestationer för 350 ppm hölls den här dagen i nästan alla världens länder.

När drygt 18 000 människor i 19 vitt skilda länder (bl.a. Kina, Irak och USA) tillfrågades av World Public Opinion, så var det fem gånger vanligare med stöd för attprioritera klimatåtgärder högre (60 procent), än stödet för att prioritera klimatåtgärder lägre (12 procent). Se http://is.gd/5xpfM"

Läs hela nyhetsbrevet här.

Volvoarbetaren och SP-medlemmen Lars Henriksson tipsar om en artikel i International Viewpoint av Daniel Tanuro om de utmärkta nyheterna från Köpenhamn. Ett smakprov:

”Är toppmötets misslyckande en katastrof? Tvärtom, det är utmärkta nyheter! Utmärkta nyheter eftersom det är dags att stoppa denna utpressning som hävdar att i utbyte mot mindre utsläpp, skulle det krävas mer nyliberalism, fler marknader. Utmärkta nyheter eftersom det fördrag som regeringarna skulle kunna ingå i dag skulle vara ekologiskt otillräckligt, socialt kriminellt och tekniskt farligt. ... ... Hundratals miljoner fattiga människor skulle bli de rämsta offren. Utmärkta nyheter eftersom detta misslyckande rensar upp illusioner om att "världens civila samhälle", via "god förvaltning", i samarbete med "intressenter", kan komma fram till ett klimatsamförstånd mellan motstridiga sociala intressen.”

Hela artikeln finns på engelska i International Viewpoint.





Tidigare inlägg idag på Röda Malmö:

Ett fult spel om Saab

Totalt 587 miljoner kronor är nu regeringens "räddningsåtgärder" för Trollhättan uppe i. Det lär inte stanna därvid. Som jag kunde visa i ett inlägg i lördags så handlar det om miljarder varje år för att röja upp efter en nedläggning av Saab.
GM var uselt - men Spykers är inte bättre. Spyker Cars vd Victor Muller har varit i Trollhättan idag och pratat en massa strunt. Han berättar sagor om hur Saab återigen ska producera hundratusen bilar om året, bara han får ta över.
IF Metalls ordförande Stefan Löfven gick på allt och efter en halvtimmes samtal utnämnde han honom till "en högst seriös köpare".
Rekommenderad läsning:
Även om Spyker skulle få igenom sitt bud så är det är säker väg till nedgång för Saab. Ett havererat bilföretag med utsikter att få ett lån på sådär fyra miljarder kronor lockar fram allsköns oseriösa investerare. Till dem hör Spyker. Det finns bättre vägar om man vill se en hållbar framtidslösning. Det är bara en socialisering som kan garantera det.
Det som händer nu är ett fult spel från GM och olika spekulanter kring en huggsexa om konkursboet och en regering som vägrar ta ansvar - helt utan känslor för de anställda i Trollhättan. Ytterst handlar det här om det fullständigt orimliga kapitalistiska system som ger tretton personer i Detroit rätten att bestämma över tiotusentals arbetare och deras familjer i Västsverige.
Uppdatering: ”Dags att spänna bågen”, skriver Robert Collin i AB och menar att om Spyker är sista chansen så varför ska Saab inte få den. Ett helt vridet resonemang. Spyker är döden i grytan för Saab. Det finns inga kapitalister som Saab kan hoppas på.
Tidigare inlägg idag på Röda Malmö: Reinfeldt på fallrepet

Reinfeldt på fallrepet

Reinfeldt seglar inte lika lätt fram på räkmackan längre...

Moderaterna minskar igen, kan vi läsa på AB:s nätsida idag. Återigen bekräftas moderaternas och alliansens kräftgång. Det är inte så märkligt att väljarna vänder sig bort. Växande klyftor och orättvisor är vad borgarregeringen lämnar efter sig.

Idag läser jag i Sydsvenskan om 62-årig svårt sjuk man i Smedby utanför Kalmar som nekades sjukersättning. Nu har Försäkringskassan backat och ger honom rätt till retroaktiv ersättning - en dryg vecka efter att han avlidit i sitt hem.

Igår höll Reinfeldt sitt jultal. Men han sa aldrig god jul, påpekar Katrine Kielos. Det var mycket annat som saknades i det talet. Arbetslösheten når rekordnivåer, köerna till socialhjälpskontoren växer, kommunerna skär i välfärden. Regeringens politik förvärrar krisen.

Om han förlorar riksdagsvalet nästa år kan Fredrik Reinfeldt trösta sig med en lysande framtid i Bryssel. När chefsrekryterare och utländska EU-journalister betygsätter Reinfeldts ledarskapsförmåga som EU-ordförande blir betyget högt, enligt SvD.

Men vi lever som bekant i olika världar. Vissa lever i limousinernas värld. Reinfeldts viktigaste uppgift som EU-ordförande var att genomföra klimatmötet i Köpenhamn. Som alla vet blev det ett fiasko, vilket Reinfeldts strategi i hög grad bidrog till.

P J Anders Linder skriver i SvD:s ledare idag att Reinfeldts allvar "slår an en sträng hos många i väljarkåren". Dock en krympande väljarkår för moderaternas del. Många skulle uppenbarligen föredrag ett roligare budskap än det statsministern har att komma med.

"Arbetslinjen behöver få tillbaka den värderingsmässiga tydligheten från 2006 då den ännu inte hade fragmentiserats i ett otal åtgärder", skriver Linder. En intressant formulering som visar hur alliansens politik pulvriseras när den ska omsättas i handling.


måndag 21 december 2009

Regeringen städar upp efter kapitalet

Den borgerliga högeralliansen få nu ta konsekvenserna av sin låt gå-politik

Alliansregeringen tror uppenbarligen inte på samtalen mellan GM och Spyker eftersom man nu presenterar ett krispaket på 542 miljoner. Det här är naturligtvis bara småsummor jämfört med slutnotan för att lägga ner Saab.

För staten och skattebetalarna blir det en dyr historia när tiotusentals jobb försvinner. En katastrof för många enskilda och familjer. Hela kommuner kommer att drabbas. Skatteintäkter försvinner för samhället. Arbetslöshetsersättningar kommer att kosta miljarder.

Otto Rehbinder på IUC, ett svenskt nätverk av industriella utvecklingscentra, har räknat fram att det kostar samhället minst 4,4 miljarder kronor att lägga ner Saab. Varje år. Så länge de anställda inte fått nya jobb. Han menar dock att den riktigt stora förlusten är den industrikompetens som går förlorad.

"Staten ska inte äga bilindustrier", har Maud Olofsson upprepat som ett mantra under hela tiden. Men GM har blivit statligt, ägs nu till 60 procent av amerikanska staten. Delar av Saab har köpts upp av ett statligt kinesiskt bolag.

Visst kan staten vara framgångsrik ägare. Jag citerar Robert Collin:

"Franska Renault är ett exempel. Företaget har brottats med stora problem i flera omgångar under åren. Utan statens stora ägarintresse hade en privat ägare sannolikt lagt ner. Men franska staten värnade om jobben. Andra, privatägda, franska bilmärken som försvunnit i modern tid är Simca, Talbot och Panhard.
Nu är Renault världsledande när det gäller elbilutveckling och har det överlägset mest ambitiösa programmet för elbilar de närmaste åren. Renault är numera också majoritetsägare i Nissan och storägare i Volvo lastvagnar.
En annan tillverkare med stor statlig ägarandel är tyska Volkswagen som var nere för räkning för 30 år sedan. Nu hör Volkswagen till världens absolut största tillverkare, kanske större än Toyota om ett par år. Företaget äger Scania och har just köpt Porsche. Även VW jobbar ambitiöst med snåla motorer. Både Renault och VW hade kunnat vara utraderade sedan länge utan statligt ägande."

Tillåt mig även ett citat från mina bloggkamrater på Röda Göinge:

"Regeringen hade kunnat socialisera SAAB, mobiliserat forskningsstiftelser som Vinnova, högskolor och universitet och fordonsindustrins olika utvecklingsenheter för en omställning av produktionen. Elbilar, vindkraftverk och allt annat som duktiga forskare, ingenjörer och arbetare hade kunnat utveckla. Vindkraftverk med SAAB-loggan på, el-bilar med SAAB- loggan på osv. Något som hade bidragit till klimatomställningen, räddat jobben och troligtvis kostat mindre än vad slutnotan kommer att bli i Trollhättan."



Tidigare inlägg idag på Röda Malmö:

Titta, det har snöat!

Kylan lamslår Europa. Fortsatt tågkaos inför julhelgen, befarar SvD. 30 000 fast – i fel land, AB berättar om stängningen av tunneln under Engelska kanalen. Minst 19 människor rapporterades ha frusit ihjäl under natten, de flesta i Polen. Tusentals människor dör av kylan varje vinter i europeiska länder, det gäller inte minst England. Även i USA har det varit ovanligt mycket snö.
Skånetrafiken återinför resegarantin. De senaste dagarna har det inte gått att få någon ersättning från Skånetrafiken om bussar och tåg varit sena. Men nu har man infört resegarantin igen. Snökaos på Söderslätt, skriver Skånskan om och utlovar mera snö i Skåne.
Så ser det ut som om snön för en gångs skull kan komma att ligga kvar till jul. För visst har snön sin tjusning, de skånska barnen blir helt yra av glädje och själv kan man återuppleva sin barndoms vintrar. Det gjorde jag en aning när jag besökte Kroksbäcksparken i förra veckan.
Nedan några bilder från dagens förmiddagspromenad på Kulladal.







Ovan en bild på den forne landsfadern Per-Albin Hanssons barndomshem. Här föddes han 1885.

Och här har han fått snö på flinten
Tidigare inlägg idag på Röda Malmö: Friställ iskalliansen