Debatter mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin är knappast några mera upphetsande eller upplyftande föreställningar. Den enda av alla kommentarer, som jag är beredd att instämma i, är den som kommer från arbetslösa Alexandra, 31, i AB: ”De var lika menlösa båda två”.
Fredrik och hans skattesänkningar för välbeställda, pengar som skulle skapat betydligt mera jobb om de satsats på den offentliga välfärden. Jakten på arbetslösa och sjuka - nej, den här regeringen har gjort bort sig ordentligt. Det så kallade utanförskap, som man lovade minska, har istället ökat.
Mona Sahlin då? Ska hon kunna förändra socialdemokratin? För utan en sådan förändring blir det bara samma gamla hjulspår som under Perssons tid. Klassklyftorna och orättvisorna har ökat i Sverige under tjugofem års tid - oavsett vem som suttit vid makten.
Jag tycker det räcker att slå ett öga på besluten från den nyligen avhållna sossekongressen:
1. Fortsatt deltagande i den amerikanska ockupationen av Afghanistan.
2. Ja till vinst i friskolor
3. Ja till vinst i omvårdnadsföretag
4. Nej till förkortad arbetstid.
5. Ja till höjd pensionsålder
6. Nej till 90 procents A-kassa
7. Ja till fortsatt Ipred
Hur kan man känna någon entusiasm över detta?
0 kommentarer:
Skicka en kommentar