Fredrik Reinfeldt borde leda en rödgrön regering. Då skulle svenska folket få den statsminister och den politik som just nu vinner alla opinionsmätningar. Det här motsägelsefulla opinionsläget präglade valårets första partiledardebatt. Detta skriver Göran Eriksson i SvD.
Vilken strålande idé! Fredrik i ledningen för en rödgrön regering - först då hade kanske klarhet skapats för de politiska analfabeter i det här landet som ständigt håller på att byta regering i tron att andra laget hela tiden är bättre.
Fakta är ju att oavsett om det har varit den borgerliga alliansen eller (s) med stödpartier som fått bilda regering så har klassklyftor, försämringar och orättvisor ökat de senaste tjugofem åren. Så snart en ny regering bänkat sig vid taburetterna så har den blivit föremål för folkets missnöje. Borde man då inte hellre dra slutsatsen att det krävs ett nytt alternativ istället för att rösta in det gamla gänget igen?
Några drar ju faktiskt den slutsatsen och tyr sig till det högerextrema och rasistiska Sd. Rasisterna är de som har gynnats av politikeretablissemangets nyliberala koncept. Men Sd är i grunden anhängare av samma koncept, deras ekonomiska politik skiljer sig inte från etablissemangets. De är lika stora anhängare av kapitalismen och klassamhället.
SvD skriver om tre tydliga stridsfrågor mellan de politiska blocken. Men är de verkligen så tydliga? Ta det så kallade utanförskapet. Båda blocken har i regeringsställning förvaltat en hög arbetslöshet och stora grupper av människor som marginaliserats av hårdare krav i arbetslivet. Visst finns det skillnader i hur problematiken ska angripas - men inget av blocken har någon lösning på arbetslösheten.
Samma sak med skatterna. Ända sen uppgörelsen med folkpartiet på åttiotalet har sossarna medverkat till ökade orättvisor i skattesystemet och fördelaktigare villkor för de rika och välavlönade.
Det finns skillnader mellan blocken när det gäller takten i försämringarna. Men inriktningen är det ingen tvekan om. Båda blocken kramar samhällets övre skikt och gynnar deras intressen. Om det ska bli någon grundläggande förändring i svensk politik så måste vi göra som människor gjort i allt fler länder nere på kontinenten - bilda nya breda anti-kapitalistiska partier.
Jag säger som alltid: Alliansregeringen måste bort, de rödgröna får gärna visa vad de går för - men ska det bli någon avgörande förbättring för arbetare och vanligt folk så måste vi reorganisera arbetarrörelsen, skapa kämpande fackföreningar och ett nytt arbetarparti.
Internationalen: Verklighetens folk i alliansens Sverige
Tidigare inlägg idag på Röda Malmö: USA måste hålla händerna borta
3 kommentarer:
Vad ska arbetarna göra när kapitalet är slaktat?? Leva på bär och bark? Fattar inte vänstern att det inte fungerar utan att kapitalisterna sätter sprätt på pengarna så att ekonomin rör sig över hela sammhället. Detta inkluderar avlöning för utfört arbete.
Hur skulle jag få det bättre med socialistiskt styre?
Skulle jag få mer pengar eller mindre pengar? Det verkar ju bero lite på hur man utjämnar det, men ganska klart verkar det vara att jag fortfarande kommer tillhöra arbetarklassen med kass ekonomi.
Kapitalet är ett socialt förhållande av över- och underordning. När detta är slaktat behöver vi inte leva på bark. De mänskliga produktivkrafterna finns kvar och de är frigjorda. Människans kunnande och uppfinningsrikedom, tekniken och produktionsanläggningarna. Under demokratiska förhållanden beslutar vi, för första gången i historien, sjävla över vårt eget arbete och om vad som ska produceras.
Socialismen syftar till att upphäva klassamhället och arbetarklassen upphäver sig själv som en lönearbetande klass.
Utsugningsförhållanden upphör och alla människor kan tillsammans forma världen och framtiden som man vill inom de ramar som bestäms av naturen.
Skicka en kommentar