torsdagen den 18:e februari 2010

Hoppet för klimatkampen

Chefen för FN:s klimatförhandlingar, Yvo de Boer, avgår. Enligt AB säger han att det inte har med det misslyckade klimattoppmötet i Köpenhamn att göra. Flera mediakällor uppger dock att han i en telefonintervju med nyhetsbyrån AP antyder att han tog misslyckandet i Köpenhamn i december hårdare än vad han hittills medgett.
Det katastrofala utfallet av Köpenhamnsmötet borde naturligtvis beröra envar som hoppats något på det. Själv hade jag inte mycket förhoppningar på förhand och tyvärr visade detta sig stämma alltför väl. Det som gav hopp i mörkret var den fantastiska gräsrotsdemonstrationen i Köpenhamn med hundratusen deltagare.
Sveriges och Danmarks delegater såg från början till att klyftan mellan de rika och fattiga länderna blev oöverstiglig. USA:s och andra västländers försök att överge Kyotoprotokollet blev sista spiken i kistan för förhandlingarna.
Hoppet för klimatkampen ligger i den globala gräsrotsrörelse som nu befinner sig i växande. Kapitalismens ekonomiska och politiska elit verkar hålla för både ögon och öron.
Bloggar om politik, samhälle, fn, klimat
Bloggat:

2 kommentarer:

Thomas sa...

"Sveriges och Danmarks delegater såg från början till att klyftan mellan de rika och fattiga länderna blev oöverstiglig. USA:s och andra västländers försök att överge Kyotoprotokollet blev sista spiken i kistan för förhandlingarna."

Och Kinas destruktiva spel vid förhandlingarna? Ditt resonemang låter nästan lika enögt som Sommestads utspel om att det var enbart Reinfeldts fel att klimatförhandlingarna bröt samman. Hennes utspel kan jag dock förstå - hon försöker positionera sig inför en ev ny regering i höst och tala om att hon finns ledig, men i ditt fel..... några ministerposter lär knappast vara inom synhåll! :-)

Ronny Åkerberg sa...

...till Thomas:
Visst kan man säga att Kina förde ett destruktivt spel. Men det var inte den grundläggande orsaken till fiaskot i Köpenhamn.
Det blir också lite svårt för de rika och utvecklade länderna (som står för de verkligt stora koldioxidutsläppen räknat per capita) att attackera Kina när man själv inte visar sig som någon föregångare.
Ansvaret vilar tungt på de länder i Nordamerika och Europa som under mer än hundra år skapat utsläpp som drivit fram klimatkrisen.