Förr ansågs detta, och anses fortfarande av en del, vara en privat angelägenhet. I Sverige har vi haft en lång historia av husbondevälde. Mannen bestämde över hustru, barn och tjänstefolk och hade rätt att utöva husaga, dvs bruka våld mot dem.
Ibland hör man människor slå sig för (det nationalistiska) bröstet över Birger Jarls kvinnofridslagar från 1200-talet. Men de lagarna tillkom inte av omsorg om kvinnorna utan handlade om att skydda släkten från skammen det innebar om någon av deras kvinnor blev bortrövad eller våldtagen.
Inom familjen fanns inget skydd för kvinnan. Våldtäkt kunde inte begås av någon inom familjen och mannen hade till och med rätt att döda en otrogen hustru, enligt Svealagarna.
Trots en lång kamp för att förbättra kvinnors ställning finns även i det moderna Sverige problemet kvar med mäns våld mot kvinnor. De patriarkala strukturerna lever. Varje år polisanmäls tiotusentals fall av misshandel mot kvinnor. De flesta av dem handlar om nära relationer. Man tror också att mörkertalet är stort, att det verkliga antalet misshandelsfall är flera gånger större.
Antalet polisanmälda fall ökar. Män som utövar våld mot kvinnor finns i alla sociala skikt. Det finns också i Sverige ett dödligt manligt våld mot kvinnor. Varje år avlider 16-30 kvinnor till följd av mäns våld i nära relationer.
Det kan handla om en stor del av kvinnorna i vårt land som utsätts för våld från män. Brottsoffermyndigheten gjorde en utredning, "Slagen dam", som visade att 35% av kvinnorna någon gång upplevt fysiskt eller sexuellt våld eller hot från en tidigare partner. Drygt var tionde kvinna, 11%, har någon gång varit utsatt för fysiskt eller sexuellt våld från den nuvarande partnern, varav hälften, drygt 5%, under det senaste året.
6 kommentarer:
Det här fallet visar tyfligt varför Turkiet inte är moget för att bli medlem i EU. Vad gäller kvinnors rättigheter är Turkiet fortfarande ett U-land.
Ja, och det gäller mänskliga rättigheter överhuvud i Turkiet. Nationella minoriteters rättigheter, politiska aktivisters rättigheter osv.
Och kvinnors rättigheter.
Ja, givetvis är våld mot kvinnor alltid ett problem men varför inte erkänna de ytterligare faktorer som gör hedersvåldet så skrämmande.
En kvinnomisshandlare i Sverige fördöms ibland släkt och vänner. I det här fallet är det just släkten som i samråd kommit fram till att de skulle ta livet av flickan.
En slagen kvinna i sverige kan söka skydd hos släkt, polis, grannar och hos vänner och SAMTLIGA kommer att vända sig mot den misshandlande mannen...
...Den här flickan var hjälplös, de inte bara ignorerade hennes nödrop, de samarbetade för att döda henne för att återupprätta hedern.
Så det finns en betydande skillnad som allt för många vänsterbloggare ständigt bortser från av rädsla att "fiska i grumliga vatten". Sluta stryka över och försöka svamla bort det avskyvärda i "hederskulturen" genom att dra paralleller till hedersvåld. Kvinnovåld är alltid illa. Hedersvåld är dessutom ännu värre eftersom en utsatt flicka plötsligt saknar alla som hade kunnat hjälpa henne om det gällt "vanligt" kvinnovåld.
Hedersvåld är en avart och dess form gör den, i mina ögon, värre än "vanligt kvinnovåld" på samma sätt som jag anser att det är rätt att våld som klassas som hatbrott anses som värre än "vanligt" våld.
En "vanlig" misshandlad kvinna kan ringa på dörren hos sina föräldrar eller syskon och få skydd.
En flicka som utsätts för hedersvåld inte bara saknar möjligheten att gömma sig hos de som borde skydda henne, de kommer dessutom i många fall hjälpa hennes banemän!
...till anonym:
Det jag vänder mig mot är din svart-vita skildring. Både när det gäller den fina bilden av hur alla ställer upp för slagna och hotade kvinnor i Sverige. Och av situationen i områden där så kallad hederskultur förekommer.
Det förekommer mycket av svek och brist på hjälp till hotade kvinnor i vårt land. I till exempel Kurdistan finns å andra sidan många som bekämpar våldet mot kvinnor och hjälper de som är hotade.
Det gäller att se hela den komplexa bilden och inte hamna i en framställning som ger rasisterna i vårt eget land möjlighet att förstärka sin egen identitet med "vi" de goda och "dom" de onda.
Nejdå, jag har ingen som helst lust eller ambition att ge rasister och andra främlingsfientliga vatten på sin kvarn. Däremot ger många vänsterdebattörer dem fritt spelrum när man ständigt försöker få hederskulturen att vara jämställt med kvinnovåld. Våld är våld, så långt är alla överens. Skillnaden ligger i den utsatthet och den hjälplöshet hederskulturen innebär för offret. Självklart är alla fall unika och situationen skiljer sig åt men du kan inte förneka den stora skillnaden det innebär för ett offer, som ringer på hos en familjemedlem, för att söka skydd, om familjemedlemmen istället för att hjälpa till istället hjälper gärningsmannen tillsammans med ytterligare familjemedlemmar.
Jag har faktiskt aldrig hört talas om våld mot kvinnor i sverige när både vänner och släkt hjälpt gärningsmannen istället för att hjälpa henne som är offer om det inte handlat om just hederskultur.
Och en fråga om rasism gör man det enbart om man försöker sätta likhetstecken mellan länder/folkgrupper/religion och denna kulturella avart som hederskultur innebär...
Så istället för att ge rasisterna fritt spelrum genom att hela tiden förringa det avskyvärda som hederskultur innebär genom att gång på gång gång rapa ur sig:
- "Men titta på här då, vi slår minsann våra kvinnor vi med" ....så bör man enas med dem som verkligen fördömmer hederskulturen och tar upp den som en försvårande omständighet....
Hederskulturella betingelser som enar en familj/släkt mot ett ensamt offer borde vara lika försvårande som "hatbrott" är för den som misshandlat en person för dennes läggning/etnicitet o.s.v.
"Och en fråga om rasism gör man det enbart om man försöker sätta likhetstecken mellan länder/folkgrupper/religion och denna kulturella avart som hederskultur innebär..."
Bra - där håller jag med dig. En del i rasisternas strategi är dessutom att dra vattentäta skott mellan kvinnoförtrycket i muslimska länder och hur vi behandlar kvinnorna i västerlandet. Det är därför jag pekar på den gemensamma grundvalen för detta kvinnoförtryck. Även om det, som du mycket riktigt påtalar, tar sig extrema uttryck i den så kallade hederskulturen.
I regioner där denna förekommer, till exempel Kurdistan, pågår nu en intern kamp för att övervinna det gamla synsättet. Kampen bedrivs på basplanet av kvinnoorganisationer och andra och parlamentet i kurdiska Irak har stiftat lagar mot hedermord.
Mycket i vårt eget land visar hur hårt de patriarkala traditionerna sitter. Hotade, slagna och våldtagna kvinnor blir ofta inte trodda, mäns våld bagatelliseras och kvinnor får inte det skydd de behöver.
En anledning till att kvinnor ofta inte ens anmäler är att de skuldbelägger sig själva. Det visar hur tabubelagt ämnet är. För många män är det oerhört skambelagt, de bär själva på en historia av misshandel under sin uppväxt. Så förs det patriakala våldet vidare genom släktleden.
Skicka en kommentar