tisdagen den 9:e mars 2010

Ingen kvinnokamp utan klasskamp

(Bild: Niklas Elmrin, GP)

Nu skrivs det mycket om Sveriges mäktigaste kvinna och Veckans Affärers rankinglista över de mäktigaste kvinnorna inom näringslivet. Hur intressant är detta för kvinnokampen? Ja, det är i och för sig avslöjande för borgarsamhället.

Vit medelålders man dominerar fortfarande. Av 254 börs-vd:ar är fyra kvinnor. Bara 16 procent av toppcheferna och 19 procent av styrelseledamöterna är kvinnor.

Det visar hur dålig finans- och affärsvärlden fortfarande är på att släppa fram kvinnorna. De patriarkala mönstren sitter djupt i de här kretsarna. Det visar sig att mer än hälften av kvinnorna i Veckans Affärers undersökning vill att politikerna kliver in och lagstiftar för att skynda på utvecklingen. Mer än varannan, 52 procent av kvinnorna på listan jämfört med fjolårets 32 procent säger sig nu förespråka kvotering. Och inte bara till styrelserna, några vill gå ännu längre och även ha kvotering till ledningsgrupperna.

Det är väl bra om borgarkvinnorna hävdar sin rätt. Men för den stora majoriteten av kvinnor är det viktigt att också anlägga ett klassperspektiv. Den offensiv, som alliansregeringen fört nu i fyra års tid, slår nedåt och drabbar i hög utsträckning arbetarkvinnor och kvinnor bland det vanliga folket.

Nya sjukskrivningsregler, sänkning av a-kassan och högre avgift och nya villkor för deltidsarbetande, ökad arbetsbelastning inom vården och ökat inkomstgap mellan könen är några exempel på regeringens kvinnofientliga politik. Pigavdrag och vårdnadsbidrag har bidragit till att konservera könsroller och orättvisor.

Ingen kvinnokamp utan klasskamp - och ingen klasskamp utan kvinnokamp. Moderaterna lär få svårt att nå kvinnorna.

Senaste inlägg om kvinnokampen på Röda Malmö:

Bloggat: Röda Lund: Köp dig snygg, kvinna!

1 kommentarer:

David sa...

Det är inte bara i bolagsstyrelser som kvinnorna har svårt att komma in. Kvinnor verkar även ha svårt att komma in på arbetsplatser som gruvor, tung industri, renhållning och andra yrken med hög risk för arbetsskador eller att skita ner kläderna. Detta drabbar ju dessutom många fler kvinnor än de som vill jobba i styrelser. Så här tycker jag definitivt vi borde börja kvotera! Varför ska bara vi män få vara ute i den friska luften och skotta tak och inspektera kraftledningar, eller vara inne i de svala sköna gruvorna när det är varmt ute?

Dessutom är det över 90% procent av alla mammor som får ensam vårdnad om sina barn i vårdnadstvister, vilket ju tar tid från deras karriärer. Här räcker det inte med att bara beskylla männen för att vara svikarpappor, utan här måste domstolarna se till att tilldela minst 50% av papporna enskild vårdnad.

Kvinnor blir också sjukskrivna mer och längre än män, vid t.ex. depression. En stor anledning till det är att vi män istället smiter undan genom att begå självmord.