Ska vi gratulera de rödgröna?

Det beror naturligtvis på vad man har för perspektiv. De rödgröna fördubblar sin ledning. Det krävs en historisk spurt av alliansen för att vinna valet. Det spelar ingen roll att (s) missar mål om unga, det ser ändå ut att bli regeringsskifte i höst.

Och det kan man väl gratulera till. Alltså gratulera svenska folket till att det blir av med den vedervärdiga alliansregeringen. En regering som medvetet försämrat för sjuka och arbetslösa, som rustat ned välfärden och gett de rika ytterligare förmåner.

Men samtidigt vet vi att under tjugofem års tid har klyftorna i det svenska samhället konstant ökat, oavsett om det varit borgerliga eller socialdemokratiska regeringar. Alla har de följt samma nyliberala inriktning på politiken, det som skiljt har varit takten i högervridningen. Och Mona Sahlin och senaste s-kongressen slog fast att man inte har något emot privat vinst i skola och sjukvård.

Men det är klart att det ändå är en avgörande skillnad mellan de två "blocken". Problemet är att det inte blir någon radikal kursändring. Som ta skatterna: Alliansen har sänkt med 100 miljarder och oppositionen vill höja med 25 miljarder. De har således bara som perspektiv att ta tillbaka en fjärdedel av de tillgångar som Alliansen dragit bort från den offentliga sektorn under sin regeringstid.

Det långsiktiga perspektivet borde också vara att höja skatterna med minst 300 miljarder. 1989, när skatteuttaget i Sverige var som högst, lågt det på 56 procent av BNP, nu är det på väg ner mot 46 procent, och det är i reda pengar en skillnad på ungefär 300 miljarder.

Eller ta kollektivtrafiken: Här vill opposition satsa ungefär 12 miljarder/året det närmaste decenniet. Det är ungefär dubbelt så mycket som regeringen, men långt ifrån 30 miljarder/året - en procent av BNP - så mycket som Sverige satsade på att bygga ut järnvägen i början av förra seklet, och den typen av satsning som Järnvägsfrämjandet förespråkar.

Om man verkligen skulle bygga ut järnvägsnätet över hela landet, överföring av godset till räls och att man återigen skulle börja köra på alla sträckor som lades ner på 1960-talet - är det nog satsningar av det slaget som behövs.

Oppositionen plottrar dock bara lite här och där istället för att ta ett allomfattande planekonomiskt grepp. Istället för att koncentrera resurserna på järnvägen sätter man sig på två stolar och fortsätter att investera i vägnätet, när mottot borde vara inte en krona nyinvesteringar i vägnätet!

Jag blir glad om alliansregeringen faller, men samtidigt vet jag att det kommer att krävas mycket mer om vi ska kunna rulla tillbaka flera decennier av nyliberal offensiv och förstörelse av vårt samhälle. För att inte tala om vad som krävs för en verklig klimatomställning. En maktförskjutning till arbetarklassens och vanligt folks fördel kräver betydligt mer av gräsrotsprotester och sociala rörelser.

Skånskan Dagen HD Exp GP Intressant Bloggar om politik, samhälle, val 2010, socialdemokraterna, rödgröna