För andra året i rad gick Socialistiska Partiet i Malmö i Vänsterpartiets tåg på Första maj. Tillsammans med ett par tusen vänstersinnade demonstrerade vi under huvudparollen "Välfärd utan vinstintresse".
Första maj är en speciell dag. När man ska bryta upp för att gå hem känns det alltid lite vemodigt, som om man inte vill fjärma sig från den goda stämningen och känslan av solidaritet.
SvD SvD2 DN DN2 DN3 AB AB2 AB3 SkD HD HD2 Exp Exp2 Exp3 GP GP2
SvD SvD2 DN DN2 DN3 AB AB2 AB3 SkD HD HD2 Exp Exp2 Exp3 GP GP2
Tidigare inlägg idag på Röda Malmö:
2 kommentarer:
Varken (s) eller (v) är socialistiska partier. De vill reformera kapitalismen, inte avskaffa den. De är reformister. De är borgerliga arbetarpartier, borgerliga till sin politik och praktik men med sin sociala bas inom arbetarklassen. De går inte att omdana i revolutionär riktning. De är helt integrerade i den borgerliga staten. I val kan vi förespråka en kritisk röst på dem, både för att stoppa borgarna men också som ett sätt att avslöja (s)- och (v)-ledarna inför den egna basen när de till följd av sin reformism inte infriar sina löften. Vi kräver av alla arbetarrepresentanter i parlamentariska församlingar att de bara tar ut en arbetarlön, att de röstar mot försämringar som drabbar arbetarklassen och vägrar ingå i koalition med borgare.
Arbetarmakt verkar för skapandet av ett revolutionärt, kommunistiskt parti som en del av en ny, femte international. Bara ett sådant parti kan leda arbetarklassen i en framgångsrik socialistisk revolution. Det måste vara ett kaderparti, dvs. grundas på aktiva och politiskt skolade medlemmar.
Kaderorganisationen skiljer sig radikalt från de reformistiska partierna, vars passiva medlemsform gör att den verkliga makten läggs hos ombudsmännen och parlamentsgruppen. Vi är för bygget av revolutionära tendenser inom (s) och (v) med syftet att vinna över arbetarna från reformismen till ett revolutionärt parti.
Vi betecknar Socialistiska Partiet och Rättvisepartiet Socialisterna som centristiska, vacklande mellan revolutionära och reformistiska ståndpunkter. Detta kommer bl.a. till uttryck i dessa partiers tal om en fredlig revolution och i dess ofta pacifistiska inställning till det antifascistiska arbetet. De besitter inte förmågan att utvecklas till revolutionära organisationer. Båda dessa partier utgör rester av Fjärde Internationalen, som bildades 1938 av Trotskij och andra revolutionärer. Denna bildades ursprungligen för att utveckla det revolutionära programmet och för att vinna över arbetarna från stalinism och reformism. Fjärde internationalen sönderföll dock efter andra världskriget i en rad mindre centristiska internationella sammanslutningar.
...till Hogrelius:
Ska jag tolka det här som att du är tillbaka på yttervänsterkanten efter diverse utflykter i det borgerliga lägret och hos Piratpartiet?
I så fall vill jag gratulera och hälsar dig välkommen. Tänker dock inte gnabbas om vem som är mest revolutionär. Dock lever Fjärde Internationalen och går framåt i en rad länder.
Arbetarmakt ser jag som våra politiska vänner och hoppas att vi en dag tillsammans ska bygga ett anti-kapitalistiskt parti, på liknande sätt som nu sker i flera europeiska länder, till exempel NPA i Frankrike.
Skicka en kommentar