söndagen den 27:e juni 2010

Världen behöver en social revolution

Det är uppenbart att den globala finanskrisen 2008 ännu inte är över och att de kapitalistiska länderna också har svårt att enas kring en strategi för hur krisen ska lösas och hur liknande kriser ska undvikas framöver.

Hittills har lösningarna i mycket gått ut på att låta vanligt folk betala för krisen. Stora stödpaket till banker och finansinstitut har spätt på underskotten i statsbudgetarna. Högerpolitiken med stora skattesänkningar för välbeställda har skapat ytterligare svårigheter med finansieringen av normal välfärd och rimliga sociala försäkringar.

Stora nedskärningar, sänkta löner, höjd pensionsålder osv är den lösning som de styrande i åtskilliga länder ordinerar. Vilket naturligtvis skapar grogrund för nya kriser.

Mot detta reste över tiotusen människor protester i Toronto. Det är bra, det är glädjande, måtte proteströrelsen sprida sig över världen från land till land. Världen behöver en social revolution underifrån. Det kapitalistiska styret leder till svält, misär, kaos och ökade klyftor.



Bloggat: Svensson

11 kommentarer:

Anonym sa...

Som vanligt så hejar vänstern på när våld och odemokratiska metoder används för att föra fram deras åsikter

Christer sa...

Finns det några ickekapitalistiska länder bortsett från Nordkorea, Kuba och Venezuela samt ytterligare några smådiktaturer?

Vet inte riktigt vad du har för syn på saken men jag bor hellre i den kapitalistiska världen än i de länder som du vurmar för ovan?

Jag tror folk har det ganska bra i Sverige trots allt, fattig som rik.

Anonym sa...

Hur kan du vara socialist 2010? Har allting i omvärlden gått dig förbi? Du måste börja läsa lite vettiga böcker och tidningar och sluta upp med att tro på en samhällsförklaring som inte längre duger och som inget folk vill ha, för att den inte är en garant för ökat välstånd, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter.

Anonym sa...

Jag håller med dig hundra procent. Demonstrationerna i min hemstad Toronto, Harpers katastrofiska val som G20s mötesplats, har resulterat i ett ofattbart slöseri med pengar och missbruk av polismakt.

Berg sa...

Ökade klyftor är väll inte per definition dåligt?

Ponera följande scenario; Skillnaden i inkomst mellan toppen och botten är 990 000. Botten har en inkomst på 10 000, toppen en på 1 000 000.

1. Följande år har bottens inkomst ökat med 5000 medan toppens inkomst ökat med 500 000.
2. Om följande år istället skulle ha gett en inkomstsänkning med 5000 till botten och en inkomstsänkning med 500 000 till toppen.

Vid scenario 1 ökar inkomstklyftorna. Vid scenario 2 minskar de.

Om poängen är att de sämsta ställda ska få det bättre är det ju ingen poäng att i så fall mäta inkomstskillnader.

Ronny Åkerberg sa...

...till anonym om "våld och odemokratiska metoder":
Var får du detta ifrån? Visa mig de ord i mitt inlägg som "hejade på" sådana metoder?

Ronny Åkerberg sa...

...till Christer:
Kan inte se att jag nämnde dessa tre länder överhuvud taget. Än mindre att jag skulle ha "vurmat" för dem.

Ronny Åkerberg sa...

...till anonym om att vara socialist 2010:
Förstår att du syftar på det stalinistiska östblockets försvinnande. Men eftersom systemet i öststaterna aldrig var något föredöme för mig, fanns det heller ingen anledning att ändra uppfattning när det upphävde sig självt.

Ronny Åkerberg sa...

...till Berg om ökade klyftor:
Ökade klassklyftor är alltid av ondo, oavsett förhållandena i övrigt.
Det är lättare att skapa ett bra samhälle där många mår bra och välfärden är till för alla om klyftorna är mindre.

Anonym sa...

Socialismen kan bara hävda sig i tider av svår nöd. Proportionellt till havsnivåns höjning kommer den piggna till igen.
Kamelsilaren

Ronny Åkerberg sa...

...till Kamelsilaren:
Jag håller bara delvis med dig. Det ÄR tider av svår nöd just nu - över stora delar av världen. Under finanskrisen har de hungrandes skara utökats med flera hundra miljoner människor.
Svår nöd leder inte alltid till revolution. Det kan bli alltför svårt för människor att resa sig.
Vi har också sett vänsteruppsving, som på 60-talet, när högkonjunktur gett folk självförtroende och kraft att ställa krav.