Folkpartiet målar in sig i det obehagliga hörnet
Jan Björklund (fp) fick en lätt uppgift i tv-utfrågningen. Han grillades inte särskilt hårt och han fick möjlighet att bre ut sig i sina älskade profilfrågor. Man försökte aldrig gå till botten med den folkpartistiska politiken. Han fick precis som han ville. Eller som Björklund själv sa efteråt: Särskilt tufft var det inte.
Varför är Jan Björklund (fp) som han är? Varför tycker många i skolans värld att han är ett stort skämt utan kontakt med verkligheten? Varför är det numera bara straff, krav och förbud från det forna liberala partiet? Varför fiskar fp i grumliga främlingsfientliga vatten? Varför måste de ha de mest extrema ståndpunkterna ifråga om kärnkraften?
Ja, det är många varför angående Folkpartiet. De bakomliggande skälen är förmodligen att de ledande folkpartisterna känner sig oerhört pressade och tvingade att profilera sig. Deras parti är helt enkelt på väg att gå under. Inte direkt i morgon, men på sikt, långsiktigt har folkpartiet en utveckling på tillbakagång.
Folkpartiet är ett borgerligt parti, ett parti för storkapitalet. En gång i tiden uppstod det som konkurrent till det konservativa partiet. I de flesta länder har överklassen varit splittrad i en mera bakåtsträvande del och en mera framåtriktad, kompromissvillig del. Liberalerna var på den tiden ibland en bundsförvant i arbetarrörelsens kamp för demokrati.
Liberalerna var den del av borgerligheten som insåg att det var omöjligt att kontrollera den framväxande arbetarrörelsen enbart med repressiva medel, med kompromisser och sockermantlade kulor skulle man istället inlemma socialisterna i samhället.
Men när det nu har lyckats till den milda grad att socialdemokratin avsagt sig socialismen både i praktik och retorik och blivit ett mera socialliberalt parti så minskar också utrymmet för Folkpartiet. Inte nog med det, deras medtävlare på högerflanken, Moderaterna, har lagt om stil, tonat ned konservatismen, blivit liberaler, sökt sig mot mitten i retoriken och försöker till och med vara bättre socialdemokrater än socialdemokraterna.
Så vad återstår för folkpartisterna annat än att försöka ta över de små nischer som man lyckas hitta, att profilera sig som mera långtgående nyliberaler och som gapiga moralister. Först öka klyftorna i samhället, driva fler familjer ut i svårigheter och samtidigt föra en politik som gör att kommunerna skär i skolan och utökar barngrupperna på fritids från 18 till 37. Sen lägga över skulden på kommunpolitikerna och tro att skolans problem ska lösas med mera prov, kontroll och straff.
Folkpartiet har målat in sig i ett mycket obehagligt hörn. De framstår som otidsenliga.
Bloggat: Jinge
0 kommentarer:
Skicka en kommentar