måndag 13 september 2010

Katastrofal järnvägspolitik

Alliansens politik sätter säkerheten ur spel

Precis som man kunde befara så var det den katastrofala järnvägspolitiken som låg bakom den obehagliga tågolyckan då 18 personer skadades, varav några allvarligt, då ett x2000-tåg körde in i en hjullastare.

Facket säger att nu får det vara nog. Säkerheten har blivit lidande av privatiseringarna inom järnvägen. Privatisering av underhållstjänster och upphandling i fler led med rader av företag som blir allt mindre och mindre ju längre bort i kedjan man kommer. Samma företag inblandat som i dödsolyckan i Linghem i vintras.

– Det är fruktansvärt att köra in i en hjullastare, säger Erik Johannesson, lokförare sedan 30 år tillbaka och ordförande bland Seko:s SJ-medlemmar.

För honom är den logisk konskvens av att allt fler jobb läggs ut på entreprenad.
– Säkerheten hamnar på en för låg nivå, säger han och menar att bland annat SJ pressar kostnader orimligt mycket.

Först var det snökaoset under vintern. I år har tre järnvägsarbetare dött efter att ha blivit påkörda av framrusande tåg. Nu denna olycka. Det får räcka. SEKO fördömer regeringens järnvägspolitik. Hur många liv ska gå till spillo för denna usla politiks skull? Ytterligare en bra anledning att rösta bort alliansen.

SvD SvD2 DN DN2 Sydsv GP AB Intressant

Bloggar om politik, samhälle, val 2010, alliansen

Bloggat: Svensson Ett hjärta rött

Tidigare inlägg idag på Röda Malmö:

Världssvälten förvärras

Kan man lita på mätningarna?

Kaos med alliansen

12 kommentarer:

Mats sa...

Vilken tur att det aldrig hände olyckor innan privatiseringarna.

Anonym sa...

Nu var det väl ändå inte klarlagt någonstans att avregleringen är orsaken till denna olyckan, måhända anser SEKO det, SEKO är dock inte på något sätt allenarådande i sin uppfattning. Tvärtom har SEKO en otäck förmåga att springa vänsterns ärenden trots att fackföreningar skall vara politiskt obundna.

På vilket sätt har SJ något att göra med att en entreprenörs anställda hamnar fel i spåret? Det är mycket logik som faller i resonemanget hos er.

Dessutom är det ju rätt intressant att man från vänsterns sida börjar gaffla om avregleringar, vilka var det som splittrade SJ 2001 till vad det är idag? Vilka var det som såg till att nuvarande SJAB såg dagens ljus? ja inte var det allianspartierna... Skrämmande att man använder politik som medel i detta.

Ronny Åkerberg sa...

...till Mats:
Olyckor kan alltid hända, men riskerna ökar sjufaldt när underhåll och säkerhet eftersätts.

Ronny Åkerberg sa...

...till anonym om SEKO:
Det finns anledning att lyssna till de anställda som står mitt i verksamheten och dagligen kan iaktta vad som händer.
Att den dåliga utvecklingen började under sosseregering gör den inte bättre.

Mats sa...

"Olyckor kan alltid hända, men riskerna ökar sjufaldt när underhåll och säkerhet eftersätts."

Jo för i statlig regi eftersätts inget?

Wunder sa...

Vad fasen gör en stor otymplig hjullastare med skopa bak och fram aldeles bredvid spåret där man kör snabbtåg?

Vem har gett tillstånd till dylikt vansinne?

Om detta beror på avreglering vet jag inte. Möjligt - men jag skulle gärna veta vad f*n karln gjorde där med sina skopor innan jag har någon åsikt i den frågan.

Att köra omkring med två skopor där är ungefär lika fiffigt som att gå in med en lång stege i en glasbutik.

Anonym sa...

Samma huvudentreprenör som förlorade en gubbe i vintras några kilometer därifrån men en annan underentrepreör:
http://corren.se/ostergotland/?articleId=5350112

Någonting är fel.

Tomas Andersson sa...

Det är väl en SoS-ledare och en tågvarnare som hamnar i kläm i slutänden...

Anonym sa...

Så varför skjuta på alliansen i denna frågan när vänstern själva bär stort ansvar i vad som sker.

Jag är mitt i den verksamheten som berörs och jag kan på inga sätt se att säkerheten hamnar i skymundan. Tvärtom jobbar man stenhårt på just säkerheten och att den efterlevs.
Jobbet utförs i den takt det kräver, det är en självklarhet, som gamla SÄO upplyste om: Högsta säkerhet gäller, är det någon tveksamhet om vilken bestämmelse som gäller ska den följas som ger högst säkerhet.

Samma regel återfinns även i nya JTF.

Detta är en självklarhet om man jobbar i en sådan bransch, klarar man inte att följa det bör man byta jobb omgående. Detta har dock inget med partifärg utan en individs förmåga att följa regelverk att göra.

Utöver detta kommer olyckor alltid att ske, oavsett hur mycket säkerhetsmaterial och säkerhetstänk man lägger in i arbetet, det kallas mänsklig faktor och saknar partifärg.

Ronny Åkerberg sa...

Ända sedan avregleringen av både tågtrafiken och infrastrukturen har de negativa konsekvenserna vida överstigit den effekt i form av lägre priser och punktlighet Torstensson drömmer om. Det enda vi har fått är fler operatörer på samma slitna spår, som ska lagas av fler olika aktörer. Alla med reaprislappen som vapen vid upphandlingar och med kortsiktig vinst för ögonen på anställdas och resenärers bekostnad. Sammanhållningen av järnvägsnätet och det vi kallar stordriftsfördelar finns inte längre och kommer snart att vara ett minne blott när konkurrensen på spåren nu släpps helt fri. Detta kommer att innebära fler operatörer som kör gamla och slitna tåg med långt mer instabila konstruktioner än de X2000-tåg vi har idag. Hade det inte varit ett X2000-tåg som kört in i grävmaskinen i söndags, hade konsekvenserna tveklöst blivit ännu mer förödande.

Åsa Torstensson tolkar också statistiken på ett sätt som får oss att tro att om hon vill svära sig och den regering hon företräder fri från ansvar. Mellan åren 2005-2009 var det inga dödsfall alls bland personal och passagerare. Under enbart 2010 har tre järnvägsarbetare och en passagerare fått sätta livet till. Enbart under 2010 alltså. Dessutom ökar tillbuden ute i spåren, precis som problemen med både vinter- och sommartrafiken, vilka de flesta kan vittna om. Det är en allvarsam och negativ trend som Åsa Torstensson helt bortser ifrån på grund av sin och alliansens ideologiska hållning att allt blir bättre bara det konkurrensutsätts. Vi kan konstatera att hade någon av våra medlemmar inom järnvägen misskött sig så illa som Torstensson hade de troligtvis fått sparken på en gång.

Svensk järnväg präglas idag av fler och fler aktörer, mer avreglering och fler privata bolag både inom tågtrafiken och på infrastruktursidan, vilka måste drivas med vinst som första prioritet. I en sådan situation är det inte konstigt eller ens oväntat att säkerhet och arbetsmiljö kommer efter vinstkraven i prioritetsordningen. Det är också den slutsatsen regeringarna i Storbritannien och Nya Zeeland dragit. Efter tre allvarliga brittiska järnvägsolyckor på fyra år med sammanlagt 41 döda beslutade regeringen att åternationalisera järnvägen år 2001. Och två år senare, år 2003, köpte regeringen i Nya Zeeland tillbaka järnvägarna. Kan det inte finnas några lärdomar att dra av detta?

Ur ett inlägg av Janne Rudén, förbundsordförande, SEKO i AB:
http://www.aftonbladet.se/debatt/article7782012.ab

Ronny Åkerberg sa...

Ända sedan avregleringen av både tågtrafiken och infrastrukturen har de negativa konsekvenserna vida överstigit den effekt i form av lägre priser och punktlighet Torstensson drömmer om. Det enda vi har fått är fler operatörer på samma slitna spår, som ska lagas av fler olika aktörer. Alla med reaprislappen som vapen vid upphandlingar och med kortsiktig vinst för ögonen på anställdas och resenärers bekostnad. Sammanhållningen av järnvägsnätet och det vi kallar stordriftsfördelar finns inte längre och kommer snart att vara ett minne blott när konkurrensen på spåren nu släpps helt fri. Detta kommer att innebära fler operatörer som kör gamla och slitna tåg med långt mer instabila konstruktioner än de X2000-tåg vi har idag. Hade det inte varit ett X2000-tåg som kört in i grävmaskinen i söndags, hade konsekvenserna tveklöst blivit ännu mer förödande.

Åsa Torstensson tolkar också statistiken på ett sätt som får oss att tro att om hon vill svära sig och den regering hon företräder fri från ansvar. Mellan åren 2005-2009 var det inga dödsfall alls bland personal och passagerare. Under enbart 2010 har tre järnvägsarbetare och en passagerare fått sätta livet till. Enbart under 2010 alltså. Dessutom ökar tillbuden ute i spåren, precis som problemen med både vinter- och sommartrafiken, vilka de flesta kan vittna om. Det är en allvarsam och negativ trend som Åsa Torstensson helt bortser ifrån på grund av sin och alliansens ideologiska hållning att allt blir bättre bara det konkurrensutsätts. Vi kan konstatera att hade någon av våra medlemmar inom järnvägen misskött sig så illa som Torstensson hade de troligtvis fått sparken på en gång.

Svensk järnväg präglas idag av fler och fler aktörer, mer avreglering och fler privata bolag både inom tågtrafiken och på infrastruktursidan, vilka måste drivas med vinst som första prioritet. I en sådan situation är det inte konstigt eller ens oväntat att säkerhet och arbetsmiljö kommer efter vinstkraven i prioritetsordningen. Det är också den slutsatsen regeringarna i Storbritannien och Nya Zeeland dragit. Efter tre allvarliga brittiska järnvägsolyckor på fyra år med sammanlagt 41 döda beslutade regeringen att åternationalisera järnvägen år 2001. Och två år senare, år 2003, köpte regeringen i Nya Zeeland tillbaka järnvägarna. Kan det inte finnas några lärdomar att dra av detta?

Ur ett inlägg av Janne Rudén, förbundsordförande, SEKO i AB:
http://www.aftonbladet.se/debatt/article7782012.ab

Anonym sa...

Varför skulle olyckan blivit mer förödande om det inte varit en X2 inblandad? Räcker med att vända på tågsättet och utgången hade blivit en helt annan. Fortfarande med en X2inblandad.

Redan på 80 talet skedde f.ö. en socialdemokratisk traktorincident på liknande manér som denna.

Att sen traktorer rör sig i spårområde är helt normalt, det finns spärrar som skall nyttjas för att inte armarna skall komma ivägen för annalkande tåg, vad som hänt i detta fallet är för tidigt att spekuelera om. Har även hört att dessa fordon, alltså grävarna har en tendens att spåra ur lätt. Fast det måste ju vara en felkonstruktion som kommit efter valet 2006 i så fall.

Sen har vi urspårningen i Ledsgård och kollision i Hok, båda under röd regering, varför drog ingen öronen åt sig då? Avregleringen var ju redan igång då.