...bekräftar alla rykten med sitt agerande
Genom att välja att inte kommentera påståendena i boken om den motvillige monarken och genom att istället "vända blad" och "se framåt" bekräftar kungen ryktena. När hovet nu bestämt sig för att inte stämma förlaget så understryks detta ytterligare, man inser att en rättsaffär bara skulle skapa mera focus på kungens förehavanden.
Kungahuset biter i det sura äpplet (yes!), försöker åstadkomma så lite rabalder som möjligt - men ändå, hur man än vänder sig har man rumpan bak och tvingas lägga eld på brasan. Så kan det gå.
Per-Arne Jigenius, f d pressombudsman, oroar sig för att "kungen blir försvarslös mot mediala övergrepp". Det är väl ändå att gå för långt. Var fanns protesterna när hela media-Sverige krälade i underdånighet inför monarkin under kronprinsessbröllopet? Varför ska det vara så märkvärdigt att media nu uppmärksammar en bok om kungen?
Kungen kommer inte från Ockelbo. Kungen är kung, tjugofyra timmar om dygnet och född in i sitt ämbete. Hans privatliv är en del av hans uppdrag och hur han uppför sig ska naturligtvis granskas utan något svassande. Kungar påstår sig ha särskilda rättigheter som inte tillkommer andra. Därmed får de också tåla att granskas hårt. Dessutom försörjer vi fanskapet med bidrag.
AB: Kung byxlös
Bloggat: Svensson
8 kommentarer:
Att det har funnits ett antal groupies som hängt kring kungen och hans vänner är ju inte konstigare än att det finns groupies kring rockstjärnor.
Nu vill tydligen författarna till boken få det att framstå som något märkligt. Låter snarare som de är lite avundsjuka att de själva inte är lika eftertraktade hos det motsatta könet...
Groupies? Handlade nog mer om strippor och inhyrda horor.
Vem ville inte ligga med Mick Jagger, Rod Stewart eller kungen i sin ungdom? Hur många tusen förslag har inte kungen fått? Klart han har nappat en och annan gång. Allt annat vore ju förvånande. Han är ju varken bög eller frigid antar jag.
Drevet mot kungen är som så många andra drev löjligt och troligen bara till för att försörja några murvlar. Jag hoppas att detta skall bli början på slutet till den normbyteskritik som blivit så vanlig de senaste åren. Om någon skall kritiseras för sitt leverne då skall man utgå från de normer som gällde då det hela utspelade sig och inte de regler som råkar vara korrekta flera decennier senare.
Låt oss börja med att tänka efter hur Sverige såg ut på 1970-talet. I Klarakvarteren låg porrklubbarna tätt och det fanns fler tjänster än stripp och dricka på menyn. Från ett av husen distribuerade en elevorganisation hash till regionens ungdomar. Kvällspressen hyllade de prostituerade som ansågs göra en social insats. Aftonbladet, DN och flera andra tidningar hade långa spalter med addresser och telefonnummer till prostituerade som bjöd ut sina tjänster. I söndagsupplagorna och i herrtidningarna kunde man regelbundet läsa om hur trevligt det var på porrklubbarna, tjejerna intervjuades och poserade villigt. Den socialdemokratiske justitieministern roade sig med flickor i de nedre tonåren hos en välkänd bordellmamma och den viktigaste invändningen som riktades mot detta, vid den tidpunkten, var att han delade detta nöje med personal från en öststatsambassad och därmed kunde vara en möjlig säkerhetsrisk.
När vi nu läser indignerade reportage där personer fördöms utifrån dagens elits korrekta normer, och det inte skrivs något om de normer som rådde då det hela utspelade sig, hur samhället såg ut då och hur folk levde. Då känns det fel.
Likaså vet vi idag vilka som var eller blev kriminella, men var detta känt då det utspelade sig eller blev de kriminella senare, och även om de var kriminella då det utspelade sig vilka kände då till detta? Jag tror att de flesta av oss känt någon kriminell. Vi har gått i skolan med någon sådan individ eller lärt känna honom eller henne då vi gick ut i ungdomsåren. I vänkretsarna var säkerligen de flesta kriminella vanliga trevliga kompisar och få kände till och än mindre kritiserade deras värv. Hur många av oss har egentligen blivit uthängda för att vi känt någon kriminell?
Med facit i hand är det lätt att kritisera, men jag vill ändå ställa frågan. Hur såg det ut när det hela utspelade sig?
Ingen tid har perfekt normbildning och det enda man kan vara säker på är att normer förändras och då kritiseras de som levt efter dem, likaså kommer normer tillbaka och vad skall vi då ha dagens normer till?
Själv hoppas jag att kungen haft kul och jag läser gärna boken för den kan ju ge en inblick i andra delar av Stockholm än de jag själv upplevt.
Alltså, du Margaretha: Det är lite skillnad på tonårsflickors fantasier som aldrig realiseras och när en monark gör över alla gränser och utnyttjar sin ställning på ett svinaktigt sätt.
Försök inte likställa kungens uppträdande med tonåringars idoldrömmar. Dåligt.
Linda
Till anonym som skriver så långt om 70-talet:
Det där går jag inte på. Jag var själv med på den tiden och var i den åldern då jag var mycket ute i svängen.
Inte fan levde gemene man på det viset. Du försöker bara ursäkta kungen på ett rätt uselt sätt, "alla" gjorde så, tycks du mena och då kan man inte klandra kungen.
Men "alla" levde inte ett sådant liv. Vissa kretsar gjorde det och tydligen trivdes kungen bra i de kretsarna.
Det får han stå för. Resten av folket höll inte på som han och hans polare.
Kurt
Groupiesar har alltid funnits. De finns idag. De fanns för 20 år sedan. De fanns för 40 år sedan. Kändisar (speciellt manliga sådana) har nästan alltid klasar av unga kvinnor som inget annat vill än att komma innanför deras byxor. Klart att även kungen haft sitt lilla hov av villiga damer runt sig som vikt ut sig för honom.
Jag tänker inte gå in på genusproblematisering rörande auktoritet och statusdyrkan från det ena "könets" sida gentemot det andra, även om jag skulle vilja. Detta då detta inte är det viktigaste här.
Det är väl ingen nyhet att kungen i sin ungdom var en festprisse och på samma sätt som div slödder hänger efter stureplanseliten och allt vad det innebär så är det självklart att det finns folk som slasar efter kungen, dock handlar det om att hans blotta existens är mot all logik, varför ska skattemedel gå till kungligheter när vi nu, enl oss själva, är så moderna och världsvana. Lägg ner allt som har med rojalism att göra och skänk stålarna till projekt för arbetslösa invandrare så att vi tillsammans, utan överklassdrägg, kan solidariseras och skapa någon känsla av meningsfullhet.
Dennis
Skicka en kommentar