Beredskapen är ett skämt
Väderfenomenet gör att kall luft rasar ner över Sverige. Ännu en "vargavinter" skrivs det om. För mig var dock förra vinterns snö bara vad som var fullständigt normalt under min barndom och ungdom. För landets ansvariga politiker och myndigheter verkade dock snön komma som en fullständig överraskning med tanke på det kaos som blev följden då.
Inte verkar det som man har lärt något. Sekotidningen skriver att snöberedskapen är ett skämt. Seko varnar för nytt tågkaos i vinter. Bland annat saknar många växlar snöskydd. Trafikverket klarar inte underhållet för 2011. Järnvägssystemen blir sämre efter Alliansregeringens nedskärningar med 700 miljoner per år.
Bolagisering, privatisering, konkurrensutsättning, nedskärningar ligger bakom försämringarna. Läser också idag att man ska bo på rätt plats för att få vägen plogad. Snöröjningen har blivit något av ett lotteri, sägs det.
Bloggat: Kildén & Åsman
3 kommentarer:
Det största felet är att de curlade medborgarna i konungariket inte kan klara sig om vägen inte är sopad.
Problemet är inte konkurrens, utan att Trafikverket inte tar/får ta tillräckligt betalt av de som trafikerar spåren. För det är väl så att de bolag som trafikerar en sträcka betalar för det?
Göran
På vintern ska det snöa, här uppe där vi borde ha rikligt med snö har den näst intill uteblivit. Förr var det flera meter snö här men kylan är ungefär den samma. Runt jul och nyår blir det ca 25-35 minusgrader och det är helt normalt. Jag förstår inte varför de styrande inte kan få in det i skallen att vinter betyder snö, is och kyla. Tyvärr så kan ingen läsa sig till sunt bondförnuft och det är något som jag saknar i detta land. I stället har det blivit ett nytt fenomen, okunskapens lampa lyser med ett fastare sken för varje dag som går. Folk kör i diket och det är sååå halt, ja vad fasen väntar de sig. De börjar med att skrapa is från sina bilrutor innan de åker iväg. Då bör de oxå tänka på att det är isigt före och anpassa farten därefter.
I februari 1972 fanns 20 snöplogningslok utplacerade på strategiskt belägna stationer i det svenska järnvägsnätet, i beredskap för att rycka ut för snöröjning på järnvägslinjerna. I februari 2010 finns bara 2 av dessa snöplogningslok kvar i sådant skick att de kan användas för snöröjning. Av de ursprungliga 20 har 11 skrotats och de övriga står avställda i väntan på skrotning eller reparation. Inga ersättningslok har anskaffats, endast mindre snöröjningsmaskiner som inte räcker långt när det blir en riktig snövinter.
Nu ser vi vad som händer när järnvägen inte har tillräcklig kapacitet för snöröjning. Nästan all järnvägstrafik i Mellan- och Västsverige är inställd idag på förmiddagen, ”för att man skall kunna återhämta och snöröja på ett säkert sätt”, enligt Banverket. Ett antal tåg med passagerare blev stående i flera timmar under natten i väntan på att banorna skulle kunna öppnas.
Varför har man då inte längre beredskap för att hålla järnvägarna öppna och rensade från snö även när det snöar mycket och länge? Varför har man skrotat fullt fungerande snöplogningslok och struntat i att underhålla dem som finns kvar?
Det första som hände var att SJ, som en gång var till för att tillhandahålla pålitliga transporter för människor och gods, delades upp. Banverket skulle sköta infrastrukturen, inklusive underhåll av spåren och snöröjning. SJ skulle köra tågen. Och eftersom både Banverket och SJ ålades att spara pengar, så blev snöröjning en kostnad som ingen ville ta på sig. Den uppgiften hamnade mellan stolarna.
I nästa steg bildades Banverket Produktion, som en egen resultatenhet inom Banverket med uppgift att utföra själva det fysiska arbetet med spåren. Denna enhet skulle naturligtvis ”konkurrensutsättas”. Då gällde det att sänka kostnaderna på alla sätt, så att man kunde vara med och slåss om kontrakt på nybyggnad och underhåll med bolag från hela Europa. Den första åtgärden var att avskeda personal. Kostnaden för snöröjningslok, som bara stod i beredskap en stor del av året, måste man naturligtvis också bli kvitt. Att helt enkelt skrota loken var en enkel och radikal metod.
Där står vi nu. Från den 1 januari 2010 är Banverket Produktion ett eget bolag och heter Infranord AB. Och man kan väl inte begära att ett bolag, som ska konkurrera på lika villkor med andra bolag, samtidigt ska hålla en massa snöplogningslok i beredskap? Man kan väl inte heller begära att SJ, som ska konkurrera med andra tågoperatörer, samtidigt ska hålla lok och vagnar i reserv för snövintrar som bara inträffar vart tionde år? Alltså kommer ingenting att fungera bättre nästa gång vi utsätts för en ovanligt kall eller snörik vinter.
Men detta är inte något man talar om, i artiklar i den ”fria pressen” eller i intervjuer med ansvariga politiker och tjänstemän. De borgerliga partierna, den socialdemokratiska ledningen och mediaetablissemanget har ju varit överens om att avreglering och privatisering kommer att leda till lägre kostnader och bättre service.
Min bestämda åsikt är att denna nyliberala politik på många områden har lett till högre kostnader och sämre service. Snövintern 2009 – 2010 är bara ett exempel. Hur stora är egentligen de totala kostnaderna för försenade och inställda tåg? För samhället, för företagen och för de enskilda människorna?
(Hämtat från Motvallsbloggen 21 febr 2010)
Skicka en kommentar