"I februari 1972 fanns 20 snöplogningslok utplacerade på strategiskt belägna stationer i det svenska järnvägsnätet, i beredskap för att rycka ut för snöröjning på järnvägslinjerna. I februari 2010 finns bara 2 av dessa snöplogningslok kvar i sådant skick att de kan användas för snöröjning. Av de ursprungliga 20 har 11 skrotats och de övriga står avställda i väntan på skrotning eller reparation. Inga ersättningslok har anskaffats, endast mindre snöröjningsmaskiner som inte räcker långt när det blir en riktig snövinter.
Nu ser vi vad som händer när järnvägen inte har tillräcklig kapacitet för snöröjning. Nästan all järnvägstrafik i Mellan- och Västsverige är inställd idag på förmiddagen, ”för att man skall kunna återhämta och snöröja på ett säkert sätt”, enligt Banverket. Ett antal tåg med passagerare blev stående i flera timmar under natten i väntan på att banorna skulle kunna öppnas.
Varför har man då inte längre beredskap för att hålla järnvägarna öppna och rensade från snö även när det snöar mycket och länge? Varför har man skrotat fullt fungerande snöplogningslok och struntat i att underhålla dem som finns kvar?
Det första som hände var att SJ, som en gång var till för att tillhandahålla pålitliga transporter för människor och gods, delades upp. Banverket skulle sköta infrastrukturen, inklusive underhåll av spåren och snöröjning. SJ skulle köra tågen. Och eftersom både Banverket och SJ ålades att spara pengar, så blev snöröjning en kostnad som ingen ville ta på sig. Den uppgiften hamnade mellan stolarna.
I nästa steg bildades Banverket Produktion, som en egen resultatenhet inom Banverket med uppgift att utföra själva det fysiska arbetet med spåren. Denna enhet skulle naturligtvis ”konkurrensutsättas”. Då gällde det att sänka kostnaderna på alla sätt, så att man kunde vara med och slåss om kontrakt på nybyggnad och underhåll med bolag från hela Europa. Den första åtgärden var att avskeda personal. Kostnaden för snöröjningslok, som bara stod i beredskap en stor del av året, måste man naturligtvis också bli kvitt. Att helt enkelt skrota loken var en enkel och radikal metod.
Där står vi nu. Från den 1 januari 2010 är Banverket Produktion ett eget bolag och heter Infranord AB. Och man kan väl inte begära att ett bolag, som ska konkurrera på lika villkor med andra bolag, samtidigt ska hålla en massa snöplogningslok i beredskap? Man kan väl inte heller begära att SJ, som ska konkurrera med andra tågoperatörer, samtidigt ska hålla lok och vagnar i reserv för snövintrar som bara inträffar vart tionde år? Alltså kommer ingenting att fungera bättre nästa gång vi utsätts för en ovanligt kall eller snörik vinter.
Men detta är inte något man talar om, i artiklar i den ”fria pressen” eller i intervjuer med ansvariga politiker och tjänstemän. De borgerliga partierna, den socialdemokratiska ledningen och mediaetablissemanget har ju varit överens om att avreglering och privatisering kommer att leda till lägre kostnader och bättre service.
Min bestämda åsikt är att denna nyliberala politik på många områden har lett till högre kostnader och sämre service. Snövintern 2009 – 2010 är bara ett exempel. Hur stora är egentligen de totala kostnaderna för försenade och inställda tåg? För samhället, för företagen och för de enskilda människorna" (21 febr 2010).
SvD SvD2 DN DN2 AB AB2 Exp GP Intressant
AB: Tågkaoset fortsätter imorgon
Bloggar om politik, samhälle, snö, vinter, snöröjning,
4 kommentarer:
Helt riktigt. När bolagiseringar genomförs tappar man helhetsansvar och långsiktighet. Att resenären kommer fram ramlar såklart mellan stolarna.
Dessutom går det väldigt mycket fler tåg nu än vad det gjorde för 10 år sedan vilket gör att tidtabeller är enormt pressade, redan utan snökaos den bästa sommardagen.
Jag anser att dessa bolagiseringar har varit av ondo.
Allt slit i det tysta som gjort att transporter fungerat förut, sker inte längre nu när allt ska hanteras i diverse powerpoint-processer och ingen har mandat eller helhetsansvar.
Det här satte igång redan i början av 80-talet. Jag minns en DN-artikel där en SJ-anställd klockrent förutspådde dagens u-landsnivå i tågtrafiken. Underhållet är obefintligt, och notan kommer om cirka 20 - 25 år, sa han så framsynt. Varje verkschef vill visa upp feta, svarta siffror i resultaträkningen, inte minst för bonusens skull,och det klarar man genom att "glömma" underhåll och repararationer.
Kamelsilaren
En bra fråga är hur man gör istället:
En centraliserad, och/eller stor organisation är ofta (alltför ofta) ineffektiv och ofokuserad.
Mindre högeffektiva, och konkurrensutsatta, företag blir alldeles för snäva och framförallt kortsiktiga (väldigt få småföretag som ser bortom 1-2 år...)...
Nu tillhör jag iof dom som faktiskt anser att infrastruktur till största delen bör ägas av medborgarna, men att tjänsterna bör vara privata (dvs järnväg + underhåll statligt, men tåg+trafik privat - och pss med telekom osv osv). Jag tror att det är en mkt bra kompromiss - det finns etx inte ngn samhällsvinst i att bygga 8 parallella järnvägsspår för att konkurrera !
Samtidigt ser jag mkt väl att det statliga bolaget som ansvarar för järnvägen kan upphandla tex snöröjningen, MEN det måste finnas mkt mkt tydliga kvalitetskrav - och det är viktigt att inte snäva in budgeten år efter år bara för att pressa kostnaden - då blir det fel...det blir det fö även om det statliga bolaget skulle köra helt i egen regi...
/K
Uteblivna investeringar och dåligt underhåll men ökande resandeström. Det går inte ihop. Ett återkommande problem är vinstintressena som inte bör förekomma i det här sammanhanget. Trafikverket lägger ut på entreprenad och köper alltid till lägsta pris vilket naturligtvis påverkar kvalitén.
Gamla och omoderna tåg körs av privata bolag som sätter vinsten i första hand och underhållet kommer långt ner på listan.
SJ är dessutom en del i problematiken eftersom politikerna bestämt att bolaget ska skötas efter vinstmaximeringsprinciper.
Bolagisering, uppstyckning, privatisering, fragmentering - där har vi grunden för det usla tillståndet med våra järnvägar.
Avskaffa alla vinstintressen och gör SJ till ett statligt verk med helhetssyn som ska verka utifrån demokratiska politiska beslut om att uppfylla de samhälleliga behoven.
Skicka en kommentar