Tredje europeiska anti-kapitalistiska konferensen – ett uppmuntrande steg framåt
Delegater från hela Europa, från Irland till Polen, från Grekland till Norge, möttes på den tredje europeiska anti-kapitalistiska konferensen i Paris 16-17 oktober under höjdpunkten av demonstrationerna mot den franska pensionsreformen.
Medan de två första hade initierats av Nouveau parti anti-capitalist (NPA, Frankrike) tillkom den tredje konferensen på ett gemensamt initiativ av NPA och Socialist Workers Party (SWP Storbritannien).
Den förde samman 22 organisationer från 16 länder. Delegater från följande organisationer deltog i konferensen:
Bloco de Esquerda (Portugal)
Gauche anti-kapitaliste (Schweiz)
Izquierda anticapitalista (Spanien)
LCR-SAP (Belgien)
POR (Spanien)
SEK (Grekland)
ISL (Tyskland)
En Lucha (Spanien)
DSIP (Turkiet)
SWP (Storbritannien)
Enhedslisten (Danmark)
Internationale Socialisten (Holland)
People before profit (Irland)
SWP (Irland)
OKDE Spartakos (Grekland)
Polska Partia Pracy (Polen)
Sinistra Critica ((Italien)
Mouvement pour le socialisme (Schweiz)
Solidarité (Schweiz)
Rött (Norge)
Socialistiska Partiet (Sverige)
NPA (Frankrike)
Uttalandet som antogs av konferensen kan läsas nedan (se länk) och framhävde huvudsakligen den nuvarande krisens snarare strukturella än temporära natur. Långt ifrån att generera keynesianska lösningar har krisen givit upphov till strama planer som tenderar att institutionalisera nyliberalismen och skriva in den i samhällets genetiska kod.
I Tyskland, till exempel, används stränga mått för att omdefiniera begreppet för ”existensminimum” med ett tak för hushållen på 180 euros per månad. I Frankrike, Spanien, Grekland, Irland är det pensionssystemen och arbetsrätten som är måltavlorna. Och i Italien är det det nationella arbetskontraktet – som fixerar den nationella nivån för arbetskraftens försäljning till ett lägstapris – som är ifrågasatt.
Denna politik, som genomförs i en social och klimatkris, åtföljs av auktoritära åtgärder, utveckling av rasism och återgång till ”värden” som tenderar att legitimera hundratusentals kvinnor återgång till hemmet. Därutöver, bland annat i Tyskland, Schweiz och Polen, finns en ny offensiv för att favorisera uppbyggnaden av kärnkraftverk som bara har börjat.
Det faktum att detta möte ägde rum mitt i rörelsen mot pensionsreformen i Frankrike underströk nödvändigheten av att samordna kampen på europeisk nivå, och mera blygsamt, koordineringen av anti-kapitalisternas egna ingripanden. Det är detta som deltagarna önskade bära vittnesmål om genom att avbryta sitt arbete för att delta i demonstrationen i Paris. En polsk kamrat, en från Spanien och en från Grekland riktade sig till demonstranterna genom NPA:s försorg. Konferensen föregick också mobiliseringen som förberedes i olika europeiska länder, som under de två följande månaderna skulle ge uttryck för folkligt motstånd mot inskränkningarna i Storbritannien, Irland och Portugal, och mot kärnkraften i Tyskland.
Det fanns tre punkter på konferensens dagordning: krisen, dess politiska konsekvenser och motståndet från arbetarna; svaren på krisen framlagt av anti-kapitalisterna; vårt gemensamma ingripande och perspektiv och dess samordning.
Den första punkten, som inleddes av Alex Callinicos från SWP, gav tillfälle till ett stort utbyte. En bred enighet uppstod vad gäller att betona krisens djupa och varaktiga karaktär, det handlar inte om en enkel cyklisk episod utan om en total vändpunkt förkroppsligad i den nedskärningspolitik som förs i alla europeiska stater. Det är liktydigt med en utmaning till social omfördelning som inte vet någon annan gräns än arbetarnas och de lägre klassernas motstånd. Det skapar en kris för nyliberal ideologi; långt ifrån att ge demokrati och framsteg identifieras marknadsekonomin med social tillbakagång och åtföljs av uppgången för reaktionära idéer från den nya ytterhögern.
Ingripandena illustrerar den stora åtskillnaden i arbetarnas motstånd. Och även de paradoxala politiska konsekvenserna av krisen, som i Spanien där vänsterns kollaps har lämnat fältet öppet för högern trots succén för generalstrejken. I vilket fall, för anti-kapitalister innebär frågan om att agera gemensamt genom en enhetsfrontspolitik medan man försvarar anti-kapitalistiska perspektiv, att agera så att arbetarna leder sina strider på gemene mans nivå utan att lämna över dem till byråkratin, genom att hålla demokratin levande inom rörelsen. Flera kamrater underströk vikten av den franska rörelsen som representerar ett hopp bortom aktivisternas skara.
Den andra punkten, som introducerades av Yvan Lemaitre från NPA på basis av dokumentet ”Våra svar på krisen”, framlagt för diskussion på NPA:s kongress, visade en bred enighet kring kravet att arbetarna ska vägra bära kostnaderna för krisen och kring nödvändigheten av att greppa frågan kollektivt på en europeisk nivå för att bättre integrera denna dimension i vår politik. Även om den nationella arenan förblir klasskampens grundstomme så består också den europeiska dimensionen vilket visades i Bryssel 29 september.
Diskussionen om frågan om slogan rörande utträde ur euron illustrerar detta. Frågan är högst närvarande i den grekiska arbetarrörelsen där känslan av att Grekland blivit föremål för diktat från EU och IMF kommer till uttryck i denna slogan i en sådan utsträckning att rörelsen inte kunnat göra motstånd mot attackerna från PASOK-regeringen. Utträde ur euron framstår som ett ”möjligt” svar. Det är en illusion, den enda vägen ut ur krisen är ett ingripande från arbetarnas sida för att bryta med borgarnas institutioner, nationalisera bankerna genom att skapa en enkel kreditorganisation och sen bryta med det kapitalistiska Europa, men agera i betydelsen av ett annat Europa, arbetarnas och folkens Europa. Diskussionen är inte avslutad, den har bara börjat.
Behovet av att fördjupa denna diskussion i ett anti-kapitalistiskt perspektiv var en av konferensens huvudsakliga slutsatser, introducerad och utvecklad av Vanina Giudicelli från NPA. Det handlar om att fånga varje tillfälle för att agera tillsammans, demonstrera existensen av en europeisk anti-kapitalistisk strömning, utarbeta gemensamt material, gynna ingripanden på möten, visa internationell solidaritet med kampen osv. Ett gemensamt datum sattes på våren 2011 för att fira 140-årsdagen av Pariskommunen.
För alla deltagare markerade denna tredje konferens en etapp, utan tvivel ett steg framåt i relationernas och diskussionernas kvalité, trots bristen på utvecklade förberedelser. Det beslöts att hålla två konferenser per år för att ge oss möjlighet att förbereda dem bättre. Frågan om mer strukturerad samordning diskuterades, det mötte inte enhälligt bifall från deltagarna och vi föredrog idén om flexibel koordination. En slutdeklaration diskuterades, förbättrades och formulerade huvudpunkterna i synsättet som enade oss.
Här hittar du den översatta artikeln och efter den kommer uttalandet (på engelska).
Ett år i Högersverige - Kjell Pettersson sammanfattar det gångna året från svensk horisont.
SvD SvD2 SvD3 SvD4 DN DN2 AB AB2 GP HD Exp VG SkD Dagen Intressant
Bloggar om politik, samhälle, 2010, 2011, nyår, årskrönika,
Bloggat: Svensson, Kildén & Åsman,
8 kommentarer:
vad lustigt. jag läste texten igår och tänkte att jag skulle översätta den. Bra gjort och gott nytt!
Synd att ni inte är trovärdiga i kampen mot korporativism och orättvisor. Det har historien mer än en gång bevisat. Det röda är bara andra sidan av myntet. Ni vill båda ha en statsmakt med full kontroll över människors öden.
...till Röda Lund:
Tack för responsen på inlägget. Önskar också er ett gott nytt.
...till Sami:
Du har fått något fel för dig. Vi vill inte alls ha en statsmakt med "full kontroll över människors öden", vi vill istället ha människornas fulla kontroll över staten. Ja, vi vill inte ens ha någon stat, i varje fall inte en stat i den bemärkelse som vi känt den sen den uppkom, nämligen ett organ för den härskande klassen.
Från det ögonblick när arbetarklassen tar över styret av samhället och tar sikte på att skapa ett klasslöst samhälle försvinner den borgerliga staten. I dess ställe får vi en stat som bärs upp av och kontrolleras av folkliga organ som arbetarråd. En sådan stat börjar i samma stund som den upprättas också processen mot sitt eget bortdöende.
Inte trovärdiga? Fjärde Internationalen bildades av människor som offrade sina liv i kamp mot såväl fascimen som den stalinistiska diktaturen.
Det har gjorts ett antal fullskaleförsök med kommunism de senaste hundra åren. Inget har lyckats.
...till anonym:
Nej, några "fullskaleförsök" har aldrig utförts. Däremot har sådana gjorts med kapitalism, under flera hundra år och i global skala - ändå funkar det inte.
Det visar att systemet måste ersättas med socialism. Dock är socialism bara möjlig i ett internationellt perspektiv.
Ronny, snälla du, hur har det inte fungerat?
Sedan Europa blev kapitalistiskt har medelivslängden ökat, människor, även de som ni kallar underklass, lever mycket bättre nu än för 100-150 år sedan.
Du använder exempel på hur kapitalismen misslyckas genom att ta vissa specifika exempel ur sitt sammanhang.
De grekiska arbetarna gjorde motstånd säger du, det låter fint och revolutionärromantiskt, men om du hade levt i de länder där "motståndet" skett hade du insett att de samhällena var ohållbara.
Och varför säger du inte dom det är: Spanien, Grekland och Portugal har sedan länge haft vänsterregeringar, som genom att låna pengar och mörka statsskulden hållit den sk arbetarklassen med förmåner.
Det som du representerar är en ideologi som går ut på att makten först skall koncentreras till några få, för sedan delas med alla. Men alla, och då menar jag verkligen alla försök som gjort med denna modell har lett till förtryckarstater.
Och för en sådan som mig, som ser hur landet jag är född i - Rumänien - förfallit p g a människor med exakt samma retorik som din egen visar bara på att människan i grund och botten är en idiot, ty endast en idiot gör samma saker och utlovar olika resultat!
Och när jag säger exakt samma retorik så menar jag exakt, samma identisk. Tittar man till din kommentar, där du säger att fullskaleförsök aldrig har gjorts, bästa fall naiv och okunnig, i värsta fall maktgalen, manipulativ och rentutav ond.
Det finns människor som har levt i samhällen byggda på den ideologi du förespråkar. Var så säker att vi inte kommer att sitta stilla i båten och svälja den tomma revolutionärromantiska diskursen!
Never again!
...till Bogdan:
Hundratusentals och miljoner arbetare, tjänstemän och studenter strejkar och demonstrerar över Europa - och du påstår att kapitalismen fungerar!
Kapitalets företrädare, vare sig det är i form av öppna högerpartier eller socialdemokrater, attackerar välfärd, löner, pensioner, socialförsäkringssystemen, avskedar folk - och du påstår att det fungerar!
Två världskrig fick Europas folk uppleva. Över sextio miljoner människor offrades för de kapitalistiska ländernas omfördelning av kolonier och intressesfärer.
Idag fortsätter den globala kapitalismen med krig för kontroll över oljekällor och driver hela världen mot en klimatkollaps. Du påstår att det fungerar!
Nej, jag representerar ingen ideologi som säger att makten ska koncentreras till ett fåtal. Så är det nu, idag kontrollerar några få finansfamiljer samhällets tillgångar.
Om du tror att socialism är detsamma som förtrycktarsystemet i Rumänien så misstar du dig. När du påstår att vi har samma "retorik" så ljuger du för du har inte tagit reda på nånting. Fjärde Internationalens företrädare var bland de första som sändes till Stalins gulag. Du har ingenting att lära oss om ruttenheten i det forna öst.
Vi går inte heller på dina hyllningar åt kapitalismen. Vi förespråkar en verklig frihet.
Skicka en kommentar