...sambandet är konstaterat
Igår skrev jag om hur den psykiska ohälsan hänger ihop med klassamhället. En markant ökning av den psykiska ohälsan har konstaterats bland unga under senare år, bland flickor har det skett en ökning av självmordsförsöken och de lättillgängliga receptfria värktabletterna har blivit det vanligaste självmordspillret, rapporterades i media igår.
Det kan vara en god idé att sälja dessa läkemedel enbart på apotek och att införa åldersgräns även där (jag är även för ett avskaffande av de privata apoteken). Men när det gäller ohälsan i stort krävs ett vidare grepp.
Dubbelt så många pojkar som flickor begår självmord (dock är ohälsan större bland flickor). Pojkarna som begår självmord kommer ofta från splittrade hem, många gånger bor de med en ensamstående förälder som kan ha både egen psykisk ohälsa och andra sociala problem med arbete, dålig ekonomi eller liknande.
Här ser vi hur ohälsan hänger ihop med arbetslöshet och ökande fattigdom. Men problemet är större än så, vi påverkas alla av de ökande klyftorna i samhället. I boken "Jämlikhetsanden" visar författarna Wilkinson och Pickett hur forskningen kunnat påvisa ett klart samband: i mer ojämlika länder lider en mycket större andel av befolkningen av psykisk ohälsa.
"I Tyskland, Italien, Japan och Spanien hade mindre än en person av tio varit psykiskt sjuk under föregående år. I Australien, Kanada, Nya Zeeland och Storbritannien var det mer än en av fem och i USA, som vi nämnde ovan, mer än en av fyra. Totalt tycks skillnaderna i ojämlikhet stämma väl överens med den mer än tredubbla skillnaden i antal personer med psykisk ohälsa i olika länder", skriver de.
Detta gäller den vuxna befolkningen, men det är väl knappast långsökt att anta att samma gäller för unga människor och att detta också ligger till grund för den försämrade psykiska ohälsan bland unga i vårt land, en försämring som just skett under en period när ojämlikheten i samhället har ökat.
Vad är det då som gör att det blir vanligare att man drabbas av psykiska problem? Författarna pekar på sådant som blivit vanligare med högerutvecklingen i vårt land, "man fäster stor vikt vid att skaffa sig pengar och ägodelar, att få fördelaktigt utseende i andras ögon och att bli berömd. Värderingar av detta slag utsätter oss för större risk att drabbas av depression, ångest, missbruk och personlighetsstörningar".
Då vi misslyckas med att behålla vår position i den sociala hierarkin är vi "dömda att betrakta de framgångsrika med bitterhet och oss själva med skam". "Då ojämlikheten ökar och de superrika på toppen gör av med mer och mer på lyxvaror sprider sig begäret efter lyxvaror som ett vattenfall nerför inkomstskalan och vi andra får kämpa för att hålla ställningarna. Det är detta som reklammakarna spelar på för att göra oss missnöjda med vad vi har och uppmuntra oss till avundsamma sociala jämförelser".
"Ju mer vi har , desto mer känner vi behov av och desto mer tid lägger vi ner på vår strävan efter materiell rikedom och ägodelar, på bekostnad av familjeliv, relationer och livskvalité"... "Då vi betänker vikten av sociala relationer för vår psykiska hälsa är det inte förvånande att samhällen med låg förtroendenivå och torftigare samhällsliv också är de med sämre psykisk hälsa".
Bloggar om värktabletter, apotek, unga, flickor, självmord, psykisk ohälsa, hälsa, samhälle, politik,
9 kommentarer:
Spanien är ett dåligt val då det är enormka klasskillnader där. Samma sak italien. Om din tanke skulle stämma skulle det vara bätre psykisk hälsa i Sverige än i de länderna.
...till Danne:
Du missar poängen i undersökningen. Forskarna har jämfört sambandet mellan psykisk ohälsa å ena sidan och inkomstskillnader å andra sidan.
Det handlar då naturligtvis om de inbördes skillnaderna mellan de länder som var med i undersökningen.
Tyskland, Italien, Japan och Spanien har lägre grad av ohälsa. Där var också de ekononmiska skillnaderna lägre jämfört med Australien, Kanada, Nya Zeeland och Storbritannien. Sämst var hälsan i USA och där var också klyftorna som störst.
De skandinaviska länderna ligger ofta bättre till när det gäller olika faktorer som hänger samman med ekonomiska skillnader. Därför att dessa länder jämförelsevis har mindre ojämlikhet.
Men det är, som sagt, en sak som håller på att förändras. Därför komnmer vi också att få mera av bland annat psykisk ohälsa.
Problemet med Sverige när det gäller ekonomisk jämlikhet är att det lönar sig extremt dåligt att utbilda sig i Sverige.
Ett exempel: Jag la ner först 4 år på gymnasiet följt av närmare 5.5 år på universitetet för att utbilda mig till ett samhällsnyttigt och nödvändigt akademikeryrke, min bästa kompis från grundskolan (och fortfarande...) gick en kort yrkesinriktad gymnasieutbildning.
Han fick flera tusen kr högre ingångslön som hantverkare, en skillnad som följer med fortfarande flera år efteråt, plus att han ovanpå det inte förlorar tusentals kronor i månaden i räntor och amorteringar på studielån. Gissa vem av oss som idag bor i villa, har två bilar och åker till Thailand på semester varje vinter? Givetvis han!
Det lönar sig VÄLDIGT sällan att utbilda sig akademiskt och stanna kvar i Sverige, till skillnad från t ex i Tyskland, där man värdesätter utbildning på ett helt annnat sätt. Satsar man på sig själv och utbildar sig, skall man också få något ekonomiskt ut av det! Så fram för större ekonomiska skillnader i Sverige... Det innebär inte att lägstanivån skall sänkas, tvärtom, genomsnittet måste upp! Så argumentet att man vill göra det "sämre för arbetarklassen" är bara nys. För vilka är det som har det bäst ekonomiskt i Sverige? Jo, det är "arbetare" med en kortare praktisk utbildning som är anställda inom hantverk eller industrin! DE är vinnarna, ingen annan...
Med vänlig hälsning/
Kurt
Och något säger mig att det här inlägget blir kvickt bortcensurerat från din blogg. Sanningen gör ju ont...
...till Kurt:
Du lever i en fantasivärld. Läkarlönerna är mer än dubbelt så höga som kommunalarnas. Även jämfört med med LO-förbundet Byggnads tjänar läkarna dubbelt upp.
Sen ska vi inte tala om chefer med astronomiska belopp i lön och bonusar. Allra mest plockar kapitalägarna ut.
Klyftorna i det svenska samhället har ökat oavbrutet under en tjugofemårsperiod och det är också det som ligger bakom att många människor mår dåligt.
Detta att varannan tonåring anser sig misslyckad om han/hon inte blir världsberömd före 30 års ålder hänger ihop med att dagens ungar får klent med kärlek hemifrån. Båda föräldrarna jobbar från morgon till kväll och på dagis hinner inte den fåtaliga personalen med att "se" varje barn. Följden blir att ungarna får ett omättligt, orealistiskt behov av kärlek (uppmärksamhet) senare i livet, och tror sig få det genom att bli en rik kändis. Men även om det skulle lyckas för en och annan, kommer även dessa inse att ingen uppmärksamhet senare i livet känslomässigt kan uppväga det man rätteligen borde fått som liten (varför tar så många superstjärnor självmord!). Botemedlet i framtiden heter bl.a. kortare arbetstid, t.ex. 6 timmar/dag, då hinner föräldrarna umgås med sina barn, och reformen skulle bara kosta en 4 - 5 jordfräsare(Jas-plan).
Kamelsilaren
Det skall löna sig med utbildning, annars utarmas samhället mer och mer. Tar vi inte tillvara begåvningarna och betalar så går det utför än mer.
Som exempel kan vi titta på Kosovo, ett paradis hållet under armarna av FN och EU, styrt av en kriminell. Välutbildade tar jobb inom tvätt och städ för FN då det är bättre betalt än läkare. Det är klart att du tycker det är föredömligt, lönemässigt. Jag och många med mig tror att det är vägen mot undergång.
Snacket om bonusar och annat perverst rör en synnerligen begränsad krets och är mera av symboliskt värde i retoriska sammanhang. Inte är det bra för det, men lite proportion skadar nog inte.
Om nu inte kapitalägare får någon utdelning för sina riskpengar, vem skall då lägga upp de behövliga pengarna?
Ja visst ja, staten och femårsplanerna. Det har visst prövats redan på flera håll, med synnerligen begränsad framgång.
Äntligen har de värsta röda dimmorna börjat försvinna och i bästa fall hamnat på historiens soptipp.
Det finns alltid utrymme för en brasklapp och det är naturligtvis
"Makt korrumperar och mycket makt korrumperar mer".
Det har vänstern och sossarna redan bevisat, så jag hoppas att inte högern behöver lära sig av egen erfarenhet.
Göran
...till Göran:
Du är förblindad av högerpropaganda. När du läser att en läkare i Sverige tjänar dubbelt så mycket som en vanlig löntagare då drar du paralleller med Kosovo. När du hör om bonusar, som handlar om miljarder, då förvandlas detta i dina öron till "symboliskt värde".
Kapitalägarnas riskpengar? Vem är det som får ta riskerna när kapitalägarna inte investerar i något produktivt utan ägnar sig åt spekulation? Jo, du - det blir pensionärerna som får ta smällen och de anställda som blir av med jobbet. Kapitalägare och bankirer får stöd från borgarstaten.
De röda dimmor som försvunnit handlar om hundratals miljarder som omfördelats, från fattiga till rika, från gemensam välfärd till privat lyxkonsumtion.
Ett sånt samhälle mår egentligen ingen bra av, men de rika kan inte stoppa sin omåttliga strävan efter mer.
Men vänta nu hur kommer det sig att du sitter inne med så absoluta sanningar, läskigt. Om det är som du säger att dom hemska borgarna gjort massorna arbetslösa så borde ju det vara bra för den psykiska hälsan då man har mycket tid för familjeliv och relationer.
Pete
...till Pete:
Nej, arbetslöshet är nedbrytande. Allmän arbetstidsförkortning däremot vore säkert befrämjande för folkhälsan.
Skicka en kommentar