torsdag 27 maj 2010

Motståndet stärks i Lindängen

Fler ansluter sig till de protesterande
Bild från protestmötet utanför vårdcentralen i Lindängen den 15 april

Bild från mötet på Lindängen den 23 februari

Igår onsdag 26 maj höll den lokala kommitten till vårdcentralens försvar ett nytt info- och planeringsmöte. Tjugofem personer slöt upp och flera nya anslöt sig till den grupp som organiserar motståndet mot nedläggningsbeslutet.

Man beslöt att fortsätta informationsarbetet till lindängeborna under sommaren. Den 11 augusti kommer gruppen att samlas till nytt möte för att planera protesterna inför valet. Onsdagen den 1 september kommer nästa större manifestation att äga rum. Det blir en samling vid Lindängen centrum kl 17.30 och marsch till vårdcentralen. "Rör inte vår vårdcentral" blir det samlande kravet till de styrande i Region Skåne.

Den styrande femklövern (allianspartierna plus miljöpartiet) i Region Skåne har avvisat kraven på att riva upp nedläggningsbeslutet. De skäl man anger för sitt ställningstagande inger ingen respekt för dessa politiker. Man hävdar bland annat att vårdcentralens lokaler är för dåliga. Vårdpersonalen uppger att lokalerna är helt nyrenoverade och att det dessutom finns plats över om man vill utvidga.

Från visst håll inom förvaltningen har också hävdats att Lindängen är för litet om man vill "utveckla" verksamheten. Ett märkligt argument då närmare tiotusen har listat sig på Lindängens vårdcentral, det vill säga man har flera listade än de flesta vårdcentraler.

I ett tungt vårdkrävande område som Lindängen lägger man ner, men på lyxboendet Viktoria Park i Limhamn öppnar samtidigt en privat vårdcentral. För våra skattepengar. Varför kan då inte vårdcentralen på Lindängen tas över av privata aktörer? undrade någon.

Jag skulle tro att de privata vårdbolagen inte är så intresserade av områden som Lindängen. Det är ju ofta så vid privatiseringar att de privata aktörerna vill plocka russinen ur kakan. Detta för att kunna krama vinster ur de offentliga anslagen ur skattemedel. Det är viktigt för dem att dels få många "kunder", men också att utgifter och resursanvändning minimeras.

Privata aktörer vill inte etablera sig i områden av Lindängens typ därför att det krävs alldeles för stora insatser bland sådana vårdkrävande skikt. Det är mera lukrativt att öppna upp i områden där patienterna är mindre vårdkrävande, men å andra sidan i högre utsträckning efterfrågar vård för mindre krämpor och åkommor. Det är ju de mera välbärgade områdenas intressen som ligger till grund för de borgerliga partiernas ständiga tjat om ökad "tillgänglighet".

Vänsterpartiet har tidigare sagt att man vill riva upp beslutet om Lindängens vårdcentral om det blir maktskifte i regionen efter valet i höst. Nu har även socialdemokraterna lovat samma sak. Det är bra, det visar att det lönar sig att kämpa.

Det är i nuläget omöjligt att säga om det blir en ny majoritet efter valet och hur denna majoritet i så fall kommer att se ut. I vilket fall som helst kommer protestaktionerna i Lindängen att fortsätta för att försvara de boendes intressen.

Intressant Bloggar om politik, samhälle, vården, välfärd, lindängen, malmö

Tidigare inlägg om Lindängen på Röda Malmö

Ship to Gaza: Nu går båtarna

Vi följer hela resan
Foto: Dror Feiler

MALMÖ: Ship to Gaza med den svenska båten “Sofia” är nu på väg på den resan som startade för över ett år sedan. Tillsammans med åtta andra fartyg i “Freedom Flotilla” bryter man blockaden mot Gaza och kommer med 10 000 ton humanitär hjälp till det som kallats "världens största utomhusfängelse".

Palestinanätverket i Malmö följer spänt Ship to Gaza tillsammans med alla Malmöbor. Från fredag 28 maj kl 12 kommer vi att finns på Gustav Adolfs Torg i Malmö där vi kommer att sända en livestream från båten. Det kommer dessutom att finnas en infopoint med de senaste uppdateringarna, filmvisning, dans, musik, tal och manifestationer.

Olika solidaritetsgrupper i Malmö har arbetat hårt för att samla in pengar till projektet och hittills fått in över 300 000 kr. Palestinanätverkets insamling "Cement till Gaza", där privatpersoner kan skänka ett ton cement a 500 kr, har hittills genererat motsvarande 100 ton cement till Gaza och den fortsätter på torget. Vi håller igång dygnet runt fram tills på söndag eftermiddag då båtarna ska ha nått Gaza.

På fredag kl 14 kommer nätverket att hålla en presskonferens vid tältet där vi hoppas kunna ha med en av de svenska passagerarna från den svenska båten via länk.

Palestinanätverket i Malmö

Kontakt:
Olof Holmgren
0735-819652
olof.holmgren@gmail.com

Tidigare inlägg på Röda Malmö: Ship to Gaza på väg


Shut it down!

STÄNG NER STOCKHOLMS KOLKRAFTVERK!

Här kommer en påminnelse om att nu på lördag den 29 maj är det dags för årets stora civila olydnads-aktion för klimatet, Shutitdown!

Värtaverket som ägs av Fortum släpper ut ca 600 000 ton koldioxid om året, lika mycket som den samlade biltrafiken i Stockholm. Företaget har inga planer på att helt avveckla sin koleldning.

I protest mot detta bjuder Shutitdown in till ett festfyllt demonstrationståg, med gamla som unga, jonglörer, operasångare, ärrade miljökämpar, förstagångsdemonstranter, barnfamiljer och bekymrade medborgare som gemensamt kommer tåga till Värtaverket för att protestera mot den massiva koleldningen som ägaren Fortum står bakom. Utanför Värtaverket kommer bland annat en alternativ årsstämma äga rum.

Med vår aktion syftar vi genom en icke-våldsaktion till att stänga ner kolkraftverket, om så bara för en dag, för att påvisa vikten av att vanligt folk själva måste ta initiativ för att förändra vårt samhälle till något mer hållbart då politikerna ter sig oförmögna till det och företagen själva smiter ifrån ansvar.

Så slut upp du med!
Samling nu på lördag kl 13:00 vid Karlaplan

Spana in kampanjfilmen:



Läs också:
Platt-TV stort klimatproblem (exempel på hur produktionen måste ställas om)

måndag 24 maj 2010

Ship to Gaza på väg

Solidaritet med palestinierna i Gaza


Nio båtar från olika länder i Europa ska om ett par dagar samlas utanför Cypern för att gå till Gaza med förnödenheter. Israel har sagt att de tänker stoppa konvojen. Flera svenskar deltar, bland annat religionshistorikern Mattias Gardell, författaren Henning Mankell och den israelisksvenske musikern och Israelkritikern Dror Feiler.

Hemsida Ship to Gaza
Malmö: Sista mötet innan vi bryter blockaden mot Gaza!
Mattias Gardell och Edda Manga rapporterar via blogg direkt från båten. De skriver glädjande nog bland annat följande:
Men vi gläds åt att den israeliska vänstern kvicknat till liv. Första majdemonstrationen i år var den största på årtionden och nu strömmar stöduttalanden för Freedom Flotilla från många israeliska vänster- och fredsorganisationer och man förbereder sig för att agera om den israeliska militärmakten försöker angripa den fredliga aktionen med våld."

Skriv på Appell för Sveriges stöd till sina medborgare på internationellt vatten. Här är appellen:

Vi oroas över att vår regering underlåter att uttala sig när Israel hotar att attackera de svenska medborgare som färdas med Ship to Gaza på internationellt vatten. Ship to Gaza är en ideell och partipolitiskt obunden förening, som sänder humanitärt bistånd till den utsatta befolkningen på Gazaremsan, och som färdas helt obeväpnad i fredlig solidaritet - från människa till människa. Vi, som svenska medborgare, uppmanar därför vår regering att:

1. Klargöra för Israel, på diplomatisk väg, att israelisk lag inte gäller på internationellt vatten, att våldsanvändning mot skepp som fredligt färdas långt ifrån deras territoriella vatten, strider mot gällande internationell rätt och att Sverige står på den internationella rättens sida i denna fråga.

2. Offentligt erkänna sin lojalitet med svenska medborgare, vilka den svenska staten representerar, samt tillkännage sin intention att i enlighet med detta verka för att medborgarnas rättigheter respekteras och deras säkerhet garanteras.
Internationalen: Snart seglar Ship to Gaza


lördag 22 maj 2010

Rädda vårdcentralen på Lindängen

RÖR INTE VÅR VÅRDCENTRAL!



Nedanstående text sprids just nu som flygblad och affisch av den lokala kommitté i Lindängen som vill bevara vårdcentralen:

Rädda vårdcentralen!

Strax före jul beslutade Region Skånes politiska majoritet, femklövern (M, Fp, C, Kd & Mp), att stänga vårdcentralerna i Lindängen och Hindby, utan att fråga vare sig vårdpersonalen eller de boende.

Efter en politikerdebatt mellan regionens majoritet och opposition (S & V), med ett 100-tal arga lindängebor på plats, har pressen på politikerna ökat. Catharina von Blixen-Fineckes (M) försök att framställa nedläggningarna som en ”utveckling” är ett hån mot alla de boende. Vi motsätter oss starkt de stora demokratiska bristerna i beslutsprocessen. Vårdcentralerna behövs och vi kräver att dom blir kvar!

Oppositionen har nu sagt sig ha ambitionen att behålla vårdcentralen i Lindängen. Det betyder självklart inte att vi kommer att sluta att kämpa för vår vårdcentral. Tvärtom betyder oppositionens vallöfte och de styrande partiernas ängsliga undanflykter att kamp lönar sig. Vi behöver nu bli fler aktiva för att proteströrelsen ska växa.

Efter ett lyckat första protestmöte utanför Lindängens vårdcentral i april, uppmanar vi nu alla som vill rädda vårdcentralen att ansluta sig till nästa planeringsmöte och framtida protestaktioner.

Nytt info- och planeringsmöte
26 maj, 18.00 i Hyresgästföreningens lokal på Kantatgatan 88.
Välkomna!


Till samtliga partier i Region Skånes fullmäktige:

RÖR INTE VÅR VÅRDCENTRAL!

Hälsoval Skåne visar nu sitt rätta ansikte:
• 0 % valfrihet för Lindängeborna
• 100 % valfrihet för privata vårdföretag
Denna ”valfrihet” finansieras med våra skattepengar.

Region Skåne har infört Hälsoval Skåne. Medborgarna har fått beskedet:
”Hälsoval Skåne innebär att du väljer vilken mottagning du vill gå till och att ditt val gör skillnad”.

10 000 Lindängebor har gjort sitt val och listat sig på Lindängens vårdcentral.
Då fattar Region Skåne beslut om att lägga ner vårdcentralen. I stället satsar Region Skåne våra skattepengar på det privata företaget Förenade Care som nu startar en vårdcentral i Victoria Park i Limhamn. Limhamn har redan flera vårdcentraler.
Ska det kallas prioritering för vård efter behov?

Den 19 september ska vi välja vem som ska ansvara för sjukvården i Skåne 2010-2014. Vi vill därför få svar från varje parti i regionfullmäktige på följande fråga:

Är ni beredda att riva upp beslutet om att lägga ner vårdcentralerna i:
A) Lindängen?
B) Hindby?
Vi ser fram emot ett svar (JA eller NEJ) senast den 25 maj 2010.
Svar skickas till Gunilla Andersson: ga.javisst@telia.com.
3 maj 2010. Nätverket för Gemensam Välfärd i Malmö

Från vårdcentral till skatteparadis

Sjukvården har blivit mjölkkossa för privata vårdbolag


Under 2000-talet har det blivit alltmer lönsamt att driva vård- och omsorgsenheter i vinstsyfte. Enligt konsultbolaget OPIC, som specialiserat sig på att attrahera privata företag att etablera sig i vårdsektorn, finns det här en vinstpotential på hundratals miljarder kronor.

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna, förutspår att hälften av all vård kommer att bedrivas i privat regi inom fyra år.

Den nuvarande borgerliga regeringen Reinfeldt framhåller vinsten inom vården som något “långsiktigt hållbart”, medan oppositionen under ledning av Mona Sahlin saknar strategi för hur man skall rida spärr mot kapitalets profitjakt och stärka den sociala välfärden.

Visserligen presenterade de tre oppositionspartierna i sin så kallade skuggbudget ett gemensamt förslag om att höja skatterna med 16 miljarder kronor jämfört med den borgerliga regeringens budget. Men denna skattehöjning förslår inte långt mot bakgrund av att den borgerliga regeringen sedan 2006 sänkt skatten med netto 77 miljarder. Mona Sahlin har heller inget i sig att invända mot de privata bolagens invasion av den sociala välfärden. Det enda receptet som kommer över hennes läppar är ”ökad kvalitetskontroll” och ”förbud mot att sälja till underpris”. Istället för en rejäl blodtransfusion kommer det socialdemokratiska receptet att i realiteten fortsätta åderlåtningen.

Sedan början av 1990-talet har vården, omsorgen och skolan i allt högre grad gjorts tillgänglig för den privata marknadens aktörer att kamma hem vinster på skattebetalarnas bekostnad.

Inom den skattefinansierade sektorn drivs idag 25 procent av primärvården och 14 procent av äldreomsorgen av privata aktörer. Mer än 47 miljarder av skattemedlen går varje år till vårdenheter och skolor vars huvudsakliga uppgift är att ge avkastning till ägarna.

Stora internationella koncernbolag är idag fast förankrade inom den svenska vårdsektorn. De sex jättarna Carema, Capio, Attendo, Aleris, Praktikertjänst och Frösunda håvade hem totalt 1, 2 miljarder i vinst under 2008. På Caremas hemsida gör man ingen hemlighet av att målsättningen med vårdverksamheten är att maximera avkastningen.

Inte heller Claes Kugelberg, kommunikationsdirektör på Attendo, ser något orimligt att företaget tar ut jättevinster på hundratals miljoner kronor. Enligt honom återinvesteras vinsterna i verksamheten, att pengarna i själva verket till stor del används för att köpa upp mindre företag och verksamheter talar han tyst om

Nästan samtliga stora vårdkoncerner är riskkapitalbolag, vars syfte är att tjäna miljarder på skattefinansierad välfärd och samtidigt undvika beskattning. Genom att finansiera företagsköp med stora lån, lyckas bolagen kvitta den avdragsgilla räntan mot vinsterna, vilket innebär att man i bokföringen raderar ut en stor del av de beskattningsbara intäkterna.

Som om inte detta vore nog placeras allt mer av vinsterna, via holdingbolag i Luxemburg, på skatteparadisöar i Engelska kanalen.

Man kan lätt få uppfattningen, utifrån de etablerade politikernas entusiastiska stöd eller uppenbara handfallenhet, att de ständiga nedskärningarna, privatiseringarna och vinstjakten inom vårdsektorn, är en oundviklig del i den ekonomiska utvecklingen.

Fakta talar emellertid ett annat språk. Som nation är Sverige avsevärt mycket rikare än för tjugo år sedan. Däremot har de offentliga utgifternas andel av BNP minskat kraftigt till följd av skattesänkningar och åtstramningspolitik. Denna politiska kursriktning har genomdrivits under såväl borgerligt som socialdemokratiskt styre.

Enligt den borgerliga regeringens budgetproposition kommer de offentliga utgifternas andel av BNP nästa år att vara nere på 46 procent, 10 procent och gigantiska 300 miljarder kronor mindre än i slutet av 1980-talet. Endast en bråkdel av den summan skulle exempelvis räcka till att bygga ut hela sjukvården till full behovstäckning samt genomföra sex timmars arbetsdag med full lön.

För att kunna utveckla en vård utifrån behov krävs emellertid en ökad beskattning av medelinkomsttagare samt en kraftigt höjd beskattning av höginkomsttagare, kapitalinkomster, företagare och förmögenheter. Skatt efter bärkraft måste återigen bli ett begrepp med realitet. Ett organiserat politiskt opinionstryck måste rida spärr mot den pågående privatiseringsvågen med krav på förbud mot att driva vård i vinstsyfte. I sin förlängning måste också avgörande delar av det privata näringslivet föras över i det allmännas ägo.

Ovanstående är ursprungligen ledare i Internationalen v 20/2010


söndag 16 maj 2010

Myten om de lata grekerna

Solidaritet med Greklands arbetare


- Svenska skattebetalare ska inte betala för att grekerna väljer att gå i pension i 40-årsåldern. Det är oacceptabelt, så formulerade sig finansminister Anders Borg i radioekot på söndagen. Det är bara ett exempel på hur stereotypa Greklandsbilder med nedlåtande klang sprids från politiker och etablerade media – med förutsägbar nedsippringseffekt till nätkommentarer och fikarummens diskussioner: ”Grekerna vill inte jobba”, ”se bara på alla som sitter i timmar på kaféerna”…

Det som verkligen är oacceptabelt är emellertid att Greklands arbetare demoniseras. Greklands arbetare bär inte skulden för krisen. Det är inte de som lever på korruption. Det var inte de som ”lurades” och dolde skuldsättningen, så att landet kunde slinka med i eurosamarbetet 2001. För detta bär den grekiska eliten och EU-kommissionen delat ansvar. Andra länder har använt liknande ”kreativ bokföring” – se bara exempelvis på Berlusconis Italien – utan att utmålas som nationer av skurkar.

Det är inte Greklands arbetare som har levt över sina tillgångar. Det är de oreglerade, giriga finansmarknaderna – ”schakalerna” som de kallas i en krönika i brittiska Observer i söndags – som angriper arbetande människor i land efter land. Den finanskris som seglade upp under 2007 och blev akut 2008 har inte gått över, bara hållits i schack. Staterna räddade bankerna med upplånade medel, och bankerna tackar nu för hjälpen genom att kräva att staterna skär ned på den skuld som blev resultatet. Krisplaner till banker och storföretag samt skattesänkningar för de rika har också gjort sitt för att öka budgetunderskotten.

Greklands arbetare är inte de första som schakalerna nafsar på. Irlands arbetare drabbades när landet gick med på sänkta löner och försämrad välfärd. I Lettland har delar av akutsjukvården monterats ned, när den offentliga budgeten krympts och landets bruttonationalprodukt rasat med 25 procent på två år.

Och det slutar inte heller med Grekland. I Rumänien annonseras sänkta löner för offentliganställda med 25 procent. Härnäst väntas krisen slå sina klor i Spanien och Portugal – bortom hörnet väntas Storbritannien bli nästa land till rakning. Skillnaden mot tidigare är att Greklandskrisen, och de kommande kriserna, kan bli så mycket farligare för hela den europeiska stabiliteten, vilket tvingar Anders Borg och andra finansministrar till helgmöten för att diskutera nödåtgärder.

Men Greklands arbetare är inte offer. Greklands arbetare är framförallt ett föredöme för oss alla, i ett läge när arbetande människor över hela Europa befinner sig på defensiven och arbetslösheten är rekordhög;
- i ett läge när sociala skyddssystem monteras ned i allt fler länder och fackföreningar pressas tillbaka;
- i ett läge när tre partiledare i brittisk TV med snarlika bakgrunder och snarlika kostymer framför snarlika åsikter om behovet att skära ned på offentliga utgifter och stoppa invandringen;
- i ett läge när Svenska Dagbladet (7/5) kan avslöja den hemlighet som bägge blocken vill dölja – vänsterpartiets högersväng;
- i ett läge när de tidigare årens sociala mobiliseringar i Frankrike gått över i besvikelse hos de mest radikala efter bakslagen i regionalvalen.
- i det läget säger hundratusentals greker ifrån, demonstrerar och genomför generalstrejk. På universitetet hänger demonstrationsplakaten som angriper orättvisan i samhället. Det finns hundratusentals människor som inte är beredda att acceptera sin egen regerings och EU-elitens diktat.

Vi kan inte enkelt imitera grekernas aktioner eller ta över deras radikala tradition. Men vi kan låta oss inspireras, och säga att det inte är Greklands arbetare – eller för den delen Europas eller världens arbetare – som ska betala krisen. Om den grekiska befolkningen tvingas betala det pris EU och valutafonden satt upp, kommer det inte bara att leda till verklig social misär, utan risken är också stor att landet sjunker ned i en depression.

Alternativet är en verklig stödplan för arbetare i alla våra länder; en stödplan som till varje pris försvarar jobben och den offentliga sektorn, en stödplan som angriper schakalerna tar över deras banker och lägger skatt på finanstransaktioner, en stödplan som äntligen gör tanken på frigörelse möjlig att tänka för alla oss som låsts in i marknadens fängelser. Det är kapitalismen som är oacceptabel – bara det.

Texten ovan är ursprungligen ledare i Internationalen nr 19/2010


Media: SvD DN AB

måndag 10 maj 2010

Röda Malmö på sparlåga

Av både privata och professionella skäl blir mitt utrymme för bloggande litet under de närmaste fyra veckorna. Istället för regelbundna inlägg två gånger om dagen kommer skrivandet att bli mera sporadiskt.

Men naturligtvis kommer det dagar och stunder då det öppnar sig möjligheter. Fortsätt därför att besöka bloggen Röda Malmö, håll ögonen öppna för klasskampen och den politiska striden tar inga långa pauser. Gästinlägg är också välkomna.

söndag 9 maj 2010

Borg ljuger om krisen

Borg reser till finansministermöte i Bryssel och försöker samtidigt lägga skulden för krisen i Grekland och i Europa på det grekiska folket som han påstår går i pension vid 40 år. På ett mycket fräckt och lögnaktigt sätt medverkar Borg till mytbildningen om de grekiska förhållandena.

Spekulanterna och de verkliga skurkarna bakom finanskrisen hålls om ryggen medan vanligt folks rättigheter attackeras. Borg ljuger också när han vill framställa euroländernas agerande som en "hjälp" till Grekland. I själva verket agerar de i eget intresse, för att undvika en krasch för de egna ekonomierna som också står och vacklar.

Det handlar inte om hjälp utan om lån som ges på för grekerna mycket ofördelaktiga villkor. Inte för de korrupta politikerna och fifflande miljardärerna utan för vanligt folk som får betala med lönesänkningar och förstörd välfärd.

Wikipedia hittade jag en tabell över faktisk, genomsnittlig avgångsålder från arbetslivet i Europa under 2005. Källa är den norska regeringen. Av tabellen framgår att många länder i Europa har en faktisk avgångsålder som är lägre än Greklands:

Grekland 61,7 år
Finland 61,7 år
Nederländerna 61,5 år
Tyskland 61,3 år
Danmark 60,9 år
Belgien 60,6 år
Österrike 59,8 år
Italien 59,7 år
Luxemburg 59,4 år
Frankrike 58,8 år

Inte heller är den grekiska statsapparaten oproportionerligt stor jämfört med andra europeiska länder. Greklands statsutgifter i förhållande till BNP var 42 procent, klart lägre än Tysklands (46 procent), Frankrikes (54), Storbritanniens (50) eller Sveriges (52).

Grekland är inte ensamt om stora underskott i finanserna. Som exempel kan nämnas att Englands underskott är lika stort som Greklands. Orsaken till underskottet ligger inte i att vanligt folk i Grekland har några stora förmåner utan beror på att de rika betalar inget eller för lite i skatt samt att staten ger stora understöd och subventioner år företag och banker.

SvD DN AB SkD HD Dagen Exp Intressant

Bloggar om politik, samhälle, grekland, finanskris

Tidigare inlägg idag på Röda Malmö: Myter om Grekland

Myter om Grekland

Det finns en mytbildning kring händelserna i Grekland. Myter som säger att grekerna levt i sus och dus med stora förmåner för offentliganställda och att det är en "socialistisk" slösaktig politik som legat till grund för krisen.

Inget kan vara mer felaktigt. Offentliganställda i Grekland har mycket låga löner och det är ofta ett problem eftersom de måste ha jobb vid sidan om för att kunna klara sig. De omtalade fjorton månadslönerna har varit ett traditionellt sätt att dela upp årslönen, men gör den inte bättre för det.

En annan borgerlig myt är att den grekiska statsapparaten skulle vara "uppsvälld" eller oproportionerligt stor. Jon Weman uppger att Greklands statsutgifter i förhållande till BNP var 42 procent, klart lägre än Tysklands (46 procent), Frankrikes (54), Storbritanniens (50) eller Sveriges (52).

Det finns ett underskott i de grekiska statsfinanserna, men det har sitt upphov i dels för små skatteinkomster (de rika betalar litet eller inget i skatt) och dels i stora statliga bidrag och subventioner till banker och storföretag.

Det är alltså inte några nyliberala lösningar som är receptet för Grekland, det skulle bara förvärra situationen. Istället behövs en inriktning på skattehöjningar för de rika och välbeställda och regleringar och socialisering av banker och storföretag för att få ordning på finanserna och trygga välfärden för vanligt folk.




Bloggat:


Solidaritet med Greklands befolkning

World Social Forum höll i dagarna ett rådsmöte och antog då följande solidaritetsuttalande med den grekiska befolkningens kamp mot den sociala nedrustning som EU och IMF tvingat på landet i hopp om att glädja och lugna hajarna på den internationella finansmarknaden:

Finansmarknaderna har tagit Grekland till måltavla i flera månader. För att ”lugna marknaderna” och ”återställa förtroendet” har EU och IMF tvingat på Greklands folk en drastisk åtstramningskur. Pensionsåldern höjs till 67 år samtidigt som pensionerna fryses. Lönerna i den offentliga sektorn sänks med 15 procent och den privata sektorn får det lättar att avskeda. Mervärdesskatten höjs från 19 till 21 procent. Andra liknande åtgärder planeras. Åtstramningskuren kommer att kasta Greklands ekonomi in i depression och en social katastrof.

Vi vet av erfarenhet. Krisen i Grekland är bara ett ytterligare exempel på årtionden av finansoro, som skövlat och skuldsatt länder världen över, speciellt på det södra halvklotet inklusive 80-talets skuldkris som definitivt satte många länder i Afrika och Latinamerika i skuld. Det gäller också de mexikanska, asiatiska och ryska finanskriserna i slutet av 90-talet och den argentinska 2001-02. Detta är inte isolerade händelser utan resultatet av oreglerade och omättliga finansmarknader.

Med Island och Grekland i backspegeln har finansmarknaderna redan andra europeiska länder i siktet. Portugal och Spanien ligger i skottlinjen medan Irland och Frankrike hotas. Stödpaketen till bankerna, alla ”krisplanerna” och skattelättnaderna för de rikaste har grävt djupa hål i staternas budgetar. Våra regeringar har räddat bankerna från bankrutt utan att begära något i ersättning. Nu attackerar samma banker olika länder och har fria händer att spekulera mot dem. De är tillbaka för att profitera på befolkningen om igen.

Utmaningen är enkel: vem ska betala räkningen? EU har antagit en ”grekisk räddningsplan” men lånen kommer bara att gagna spekulanterna inte det grekiska folket. Dessutom är lånen ingen lösning på lång sikt.

Sociala rättigheter hotas överallt. Om människorna inte reagerar kraftigt kommer de att ställas mot varandra som nu sker med grekerna som målas ut som ”fuskare” och ”oansvariga”. Ingen vet var det kan sluta. För att stoppa denna nedåtgående spiral måste vi mobilisera och stå tillsammans med grekerna. I går den 5 maj organiserade de fackliga organisationerna och sociala rörelser en generalstrejk och uppmanade internationella sociala rörelser, nätverk och organisationer till solidaritet.

Vi som är medlemmar i World Social Forums internationella råd tar tillfället i akt under vårt möte här i Mexico för att uttrycka vår solidaritet med de grekiska och europeiska rörelserna och stöder kraven på starka åtgärder mot finansens spekulation och för en verklig finansiell solidaritetsplan till gagn för det grekiska folket i stället för med finansmarknaderna och spekulanterna. Krisen i Grekland stärker vår beslutsamhet att sätta oss emot den nyliberala finanspolitiken och kämpa för människornas suveränitet över ekonomin, i Syd som i Norr.
7 May 2010
Signerat:

Rita Freire, CIRANDA, Brazil
Viriato Tamele, CJE, Mozambique
Gustave Massiah, CRID, France
Ryu Mikyung, KCTU, Korea
Christope Aguiton, ATTAC, France
Geneviève Azam, ATTAC, France
Nicola Bullard, Focus on the Global South, Thailand
Edward Oyugi, SODNET, Kenya
Mireille Fanon-Mendes-France, Fondation Frantz Fanon
Allam Jarrar, Palestinian NGO network, Palestine
Chico Whitaker, Brazilian Commission Justice and Peace, Brazil
Moema Miranda, Ibase, Brazil
Virginie Vargas, Articulacion Feminista Marcosur, Peru
Taoufik Ben Abdallah, Enda, Sénégal
Abbé Antoine Ambroise Tine, Italie
Babacar Diop, ICAE-PALAE, Sénégal
Demba Moussa, Forum Africain des Alternatives, Sénégal
Dan Baron, IDEA, Brazil-Wales
Celina Valadez, Dinamismo Juvenil, Mexico
Diana Senghor, PANOS, SénégalAlexandre Bento, CUT, Brazil
Salete Valesan, IPF, Brazil
Jason Nardi, Social Watch, Italy
Hélène Cabioc’h, AITEC, France
Nicolas Haeringer, ATTAC, France
Nathalie Péré-Marzano, CRID, France
Azril Bacal, Uppsala Social Forum, Sweden/Peru
Francine Mestrum, Global Social Justice, Belgium
Hector-Leon Moncayo, Alianza Social Continental, Colombia
Leo Gabriel, Austrian Social Forum, Austria
Wilhelmina Trout, World March of Women, South Africa
Bheki Ntshalintshali, COSATU, South Africa
Ivette Lacaba, COMCAUSA, Mexico
Samir Abi, ATTAC Togo/ROAD, Togo
Olivier Bonfond, CADTM, Belgium
Walter Baier, Transform!, Austria
Diego Azzi, CSA, Brazil
Marco A. Velazquez N., RMALC, Mexico
Miguel Santibanez, ALOP, Chile
Hector de la Cueva, Alianza Social Continental
Jennifer Cox, PPEHRC, USA
Jorge Lopez, CAMBIOS, Mexico
Ana Esther Cecena, Red en Defensa de la Humanidad, Mexico
Lorena Zarate, HIC-AL, Mexico
Refaat Sabbah, Alternatives International, Palestine
José Miguel Hernandez, CCFSM, Cuba
Maria Atilano, World March of Women, Mexico
Monica Di Sisto, FAIR, Italy
Yoko Kitazawa, Japan Network on Debt & Poverty, Japan
Marcela Escribano, Alternatives
Vinod Raina, Alternatives Asia, India
Njoki Njoroge Njehu, Daughters of Mumbi Global Resource Center, Kenya
Ali Karamat, Pakistan Peace Coalition (PPC)/Pakistan Institute of Labour Education and Research, Karachi (PILER), Pakistan
Piero Bernocchi, Italian Coordination for ESF and WSF, Italy
Ana Prestes, OCLAE
Feroz Mehdi, Alternatives International
Amit Sengupta, Peoples Health Movement, India
Osvaldo Leon, Agencia Latinoamericana de Información
Joaquin Constanzo, IPS, Uruguay

lördag 8 maj 2010

Vi behöver ett gräsrotsuppror

Så ska du rädda dina pengar, skriver AB och ger goda råd om hur jag ska se över mina placeringar. Ett mindre problem för mig som aldrig haft några placeringar och aktar mig noga för att göra några sådana. Småsparare blir alltid lurade när kapitalismen krisar, men rikedomen ökar bland de redan välbärgade.

Det hindrar naturligtvis inte att både du och jag kommer att drabbas av Greklands-krisen även om vi inte har några placeringar. För arbetare och vanligt folk finns inga utvägar i kapitalismens kristider. Utom att ta strid för våra intressen.

Egentligen är det ingen "Greklandskris" och minst av allt är det vanliga arbetare i det landet som är skyldiga, fast det i media förekommer de mest otroliga beskyllningar. Naturligtvis hade inte ekonomiska problem i detta lilla land varit något hot, om det inte vore för att Europas stora och rika länder redan stod på randen till en krasch.

Det är där skon klämmer. Finanskrisen lämpades över på regeringarna som har gett lån och garantier för att rädda spekulanterna inom bank- och finanssektorn. Men tillgångarna tryter för regeringarna eftersom den förda högerpolitiken, med stora skattesänkningar för företag, höginkomstagare och rika, har urholkat statsfinanserna.

Där står man nu med rumpan bar och vill inte erkänna sina misstag och systemets undermålighet. Därför skyller man på det grekiska folket och vill skicka notan vidare till vanligt folk i Europas länder. Med sänkta löner, pensioner, sjukersättningar, arbetslöshetsersättningar och nedskuren välfärd ska vi alla tvingas betala för kapitalets kris.

Aktuella exempel från Malmö: Lärartjänster skärs bort inom skolan. I Lindängen, där närmare tiotusen människor valt att lista sig på den lokala vårdcentralen ska just den läggas ner. Samtidigt etableras en privat vårdcentral på lyxboendet Victoria park i Limhamn.

Grekisk kris kan gynna alliansen, skriver SvD och alltså skulle folk välja mera av den högerpolitik som skapat krisen. De rödgröna är dock inte något stridbart alternativ för den som vill se en maktförskjutning i samhället. Visst är det bra om en Mona Sahlin-regering kan höja a-kassan något, men någon kursändring bort från privatiseringar och stora klassklyftor lär det inte bli.

Det är naturligtvis inte odemokratiskt att sätta stopp för ombildningar till bostadsrätter. Det är mycket demokratiskt att värna hyresrätten, förhindra påspädning av bostadsspekulationen och se till att det fortfarande finns någon rest av valfrihet kvar i valet av bostad. Det borde vara helt förbjudet att göra sådana ombildningar och dessutom behöver vi ett nytt miljonprogram för nybyggnation av billiga hyresrätter och renovering av det gamla beståndet. Det vore ett verkligt produktivt inslag i ett program mot krisen.

Mera grundläggande förändringar och maktförskjutningar i samhället kommer först när vi får ett gräsrotsuppror. Något att tänka på för Vänsterpartiets kongress som tycks tro att det räcker med skärpningar av valplattformen.



Senaste inlägg på Röda Malmö:

Det händer i Malmö

Öppet möte:
Vinsterna i välfärden - från vårdcentralen till skatteparadiset

Tid: måndag den 10 maj 2010 kl 18:30
Plats: Garaget, Lönngatan 30

Vad händer med våra skattepengar när välfärden privatiseras? Stora koncerner som Carema, Capio, Attendo och John Bauer dominerar de nya vård- och skolmarknaderna. De ägs av riskkapitalbolag som gör miljarder i vinst på offentliga medel, samtidigt som de anstränger
sig hårt för att undvika skatt.

Spelar det någon roll vem som driver skolan vi skickar barnen till, vårdcentralen vi kollar ryggen på och äldreboendet som gamla mamma hamnar på?

Föreläsning av journalisten Kent Werne, medförfattare till boken "Sälj hela skiten - eller hur privatiseringarna raserar den gemensamma välfärden".

Arrangör: Vänsterpartiet Malmö i samarbete med ABF-Malmö


Demonstration i Malmö på Nakbadagen 15 maj

Palestinanätverket i Malmö arrangerar en demonstration på Nakbadagen den 15 maj. Al Nakbah är arabiska och betyder ungefär ”den stora katastrofen” och syftar på den etniska rensning som den palestinska befolkningen blev utsatt för år 1948.

Över 700 000 människor blev då fördrivna från sina hem, från sin mark och från sitt land. Vissa hamnade i flyktingläger i Jordanien, andra i Libanon och åter andra på ävstbanken och Gazaremsan.

Den 15 maj varje år uppmärksammas Nakbadagen över hela världen för att påminna om vad som skedde och om de fördrivna flyktingarnas rätt att återvända.

Lördag 15 maj kl 12.30
St Knuts Torg i Malmö

Mera info på Tema Palestina



KOMMANDE MÖTEN:

Vägen ut ur Afghanistan

Allan Widman (Folkpartiet) vs. Gert Gelotte (Göteborgs-Posten) debatterar måndag den 24 maj kl 19. IOGT-huset, Bantorget 5 (Stora salen), Lund

AllanWidman är riksdagsledamot för Folkpartiet, vill sända fler soldater.Gert Gelotte är ledarskribent på Göteborgs-Posten, vill ta hem soldaterna. Sture Näslund är författare och journalist, moderator.

Arrangörer: Afghanistansolidaritet i Skåne ABF Burlöv-Lundabygden


Vägen ut ur Afghanistan

Pierre Schori samtalar med Björn Kumm

Måndag 31 maj kl. 19. Lilla salongen, Inkonst, (Bergsgatan 29), Malmö

Arrangörer: Afghanistansolidaritet i Skåne, EfterArbetet, ABF Malmö, Globala Folkhögskolan

Kapitalism fungerar inte

Ett rött Europa är svaret på kapitalets kris

Krisen sprider sig över hela Europa, ropas det ut idag. Kapitalism är ett ekonomiskt system som regelbundet kraschar och störtar miljontals människor ut i fattigdom och misär. Allt som byggts upp under decennier bryts ner. Därför att systemets uppgift inte är att tillgodose den stora majoritetens behov utan profiten för det lilla fåtalet.

Ända sen sjuttiotalet har världens stora kapitalägare inte tyckt att de fått tillräckligt stora vinster med vanlig produktiv verksamhet utan ägnat sig i ökande utsträckning åt spekulation. En stor del av ekonomin i de kapitalistiska länderna har med tiden blivit rent parasitär.

Symptomen har inte låtit vänta på sig. Kriser av olika slag har avlöst varandra de senaste decennierna, men den stora kraschen kom med finanskrisen 2008. Paniken spred sig och regeringarna ställde upp med gigantiska lån och garantier till banker och finansinstitut, biljoner och åter biljoner, det har i flera fall rört sig om så mycket som 25-50 procent av BNP.

Regeringarna har alltså gått i godo för enorma belopp samtidigt som den förda högerpolitiken med stora skattesänkningar för företag, höginkomsttagare och rika minskat statsinkomsterna. Förhoppningarna har naturligtvis varit att bluffen skulle lyckas och att läget skulle stabiliseras. Notan för det hela har man tänkt skicka till arbetare och vanligt folk som får betala med sänkta löner, pensioner, sjukersättningar, arbetslöshetsunderstöd och försämrad välfärd.

Den medicin som kapitalismens regeringar, vare sig de kallar sig borgerliga eller socialdemokratiska, har stoppat i det sjuka systemet förvärrar bara situationen, krisen återkommer och borrar sig på djupet.

Det här kan bara mötas med klasspolitik, arbetare och vanligt folk mot kapitalägarna. Ta pengarna från de rika. Konfiskera banker och storföretag under löntagarnas kontroll. Investera i den gemensamma välfärden för att skapa jobb och sänk arbetstiden för att dela på jobben. Ett rött Europa är svaret på kapitalismens kris.

Den djupnande kapitalistiska krisen och stridsropen från de protesterande på gatorna i Aten ställer Vänsterpartiets pågående kongress i en märklig dager. Lars Ohlys högerrevolution och inriktning på taburetterna i en Sahlin-regering känns inte direkt som svaret på kapitalets kris. Inte undra på att gräsrötterna reagerar mot att kravet på sex timmars arbetsdag skulle tonas ner. Men varför så tyst om Grekland? Vart tog solidariteten vägen?

Senaste inlägg på Röda Malmö:



Bloggat: Svensson

fredag 7 maj 2010

Vem ska betala krisen?

Kraftigt fall på börsen. Den grekiska krisen är bara början... och det handlar inte bara om länder som Lettland och Island. England, Frankrike och Tyskland har dragit på sig större underskott för att rädda banker och spekulationskapitalister efter kraschen... Den nya regeringen i Storbritannien kommer att bedriva hårdhänt krispolitik mot vanligt folk. Englands underskott är lika stort som Greklands.

Finanskrisen sopades tillfälligt under mattan genom ett trolleritrick när västländernas regeringar gick in och ställde upp med biljoner och åter biljoner. I EU handlade det om 25 procent av BNP. I Sverige om hela 49 procent.

Sen såg det ut som om det var frid och fröjd. Så är det naturligtvis inte. Det är nu räkningen kommer. Och överheten har inte tänkt sig att det är de skyldiga som ska betala utan det ska bli du och jag som får notan.

Kommer vi att klara oss undan i Sverige? No way. En stor bostadsbubbla har blåsts upp. Svenska banker har haft mycket fuffens för sig i Baltikum, saker som kan straffa sig. En kris över Europa och USA lär heller inte gå Sverige spårlöst förbi.

De europeiska staterna är extra sårbara eftersom den länge förda nyliberala högerpolitiken har försvagat regeringarna; sänkta skatter för de rika, utförsäljning av statlig egendom, nedskärningar av välfärden och kraftigt minskade statsinkomster gör att det inte finns några buffertar.

Grekland har under årtionden sänkt skatter, avreglerat, privatiserat, sänkt vinst- och inkomstskatter. Senast sänktes skatten för dem med inkomster över 750 000 kr med tjugo procent. Statens inkomster har minskat med 75 miljarder kronor.

Krisen har naturligtvis ingenting att göra med förmåner för offentliganställda. Den har sitt upphov i spekulation, korruption, vanstyre och högerpolitik.





Tidigare inlägg idag på Röda Malmö:

Ett rött Europa är svaret

I stor enighet har det politiska etablissemanget i Grekland nu klubbat igenom att krisens bördor ska läggas över på arbetare och vanligt folk. Spekulanterna inom finansvärlden och de rika klanfamiljerna, som tillsammans med internationella finansinstitut ställt till krisen, sitter i orubbat bo.

Efter valet väntar hårda tider även för engelsmännen. Det ryktas om nedskärningar med hundratals miljarder, att hundratusentals inom offentlig sektor kommer att bli av med jobbet och att lönerna för de som blir kvar kommer att sänkas.

Vi har sett konceptet spridas från land till land; Island, Lettland, Grekland osv. Kapitalismen fungerar dåligt, stora delar av dess ekonomi har blivit rent parasitär. Finanskrisen spred sig okontrollerat, staterna i väst ryckte ut i räddningsaktion för bankerna och öste biljooooner över dem.

Det har naturligtvis i sin tur flyttat över problemen till statsapparaterna. Som försöker hantera problematiken genom nedskärningar och genom att låta vanligt folk betala. Svaret från fackföreningar och andra oppositionella krafter måste bli: Vi betalar inte!

En motoffensiv måste vända på steken och ställa frågan om makten i samhället. Istället för att regeras av banker och finansfamiljer går det att resa krav på förstatligande av banker och finansbolag under demokratisk löntagarkontroll och att använda samhällets resurser för investeringar i offentlig sektor, förbättrad välfärd och införande av kortare arbetstid för att dela på jobben.

Våldsamma rörelser på Wall Street som delvis berodde på feltryck, men ändå ger en påminnelse om hur skakig situationen är. Men kapitalismens kris är djupare och mera långvarig än upp- och nedgångar på börserna. Stora skillnader mellan svenska skolor är ett av många uttryck för både strukturell kris och nyliberala lösningar.

Det lär inte vara någon framgångslösning att sätta sig i regeringar tillsammans med partier ur det politiska etablissemanget, partier som redan är ökända för nedskärningslösningar och dragning åt höger. Något för Vänsterpartiet att tänka på när man nu går till kongress.

Det lär bli svårt för vänsterkritiker inom Vänsterpartiet att komma till tals nu när euforin över det rödgröna regeringsprojektet är som störst. Men de europeiska erfarenheterna kommer inte att tyna bort utan kommer igen och igen att knacka på vår dörr.


torsdag 6 maj 2010

England går till höger

Britterna har börjat rösta. Det sägs att det är osäkert in i det sista om utgången av valet. Var tredje väljare bestämmer sig först i vallokalen, uppges det och vilken regeringen det blir avgörs först efter valet.

Hur det än går i valet kan vi vara säkra på att utvecklingsriktningen blir densamma i engelsk politik. Skillnaderna mellan de tre huvudalternativen finns naturligtvis, men de är alla ense om att sluta upp kring det engelska klassamhället och "business as usual".

Det brittiska labourpartiet var ett av de första av de europeiska socialdemokratiska partierna att anamma det nyliberala konceptet med inriktning på privatiseringar, nedskärningar i välfärden och ökade klassklyftor. Lägg till detta Tony Blairs totala uppslutning i George Bushs vanvettiga korståg, krig och övergrepp på mänskliga rättigheter.

Det har naturligtvis varit ett lyckat koncept för överklassen. Men inte för arbetare, låginkomsttagare, arbetslösa, kvinnor och invandrare. Idag är tillståndet sådant att den grekiska krisen och öppna klassmotsättningarna mycket väl kan sprida sig till Storbritannien. Den rasistiska extremhögern har kunnat skära pipor i vassen genom att utnyttja missnöjet för att utpeka syndabockar bland landets muslimska invånare.
Om opinionsmätningarna håller i sig blir valet dock inte det genombrott som främlingsfientliga British National party, BNP, hoppats på. För Labour har dock ökenvandringen åt höger lett till att den engelska arbetarrörelsens positioner avsevärt försvagats. Vem som än vinner valet är det fortsatt rättning höger som gäller.

AB: Förloraren

AB: Sagan om New Labour är slut

SvD SvD2 DN DN2 HD Exp Intressant

Bloggar om politik, samhälle, storbritannien, labour

Bloggat: Kildén & Åsman

Tidigare inlägg idag på Röda Malmö: Solidaritet med grekerna

Solidaritet med grekerna

Från högerhåll sprids lögnaktiga påståenden om att grekerna levt i sus och dus och nu får betala för sitt lättsinne. Inget kan vara felaktigare. Komninos Chaideftos ordförande i Grekiska riksförbundet i Sverige:
– Ni tror att vi är ett lat, bortskämt folk men det är inte sant. Krisen är politikernas fel, inte folkets men det är de som får betala notan, säger han upprört till SvD.se.

Fifflande politiker och affärsmän är de som bär ansvaret för den ekonomiska krisen i Grekland – inte de vanliga greker som nu får ta smällen, menar han. Ja, så är det naturligtvis. "Räddningsinsatserna efter finanskrisen bollade bara över problemen från privat till offentlig sektor. Nu har bankernas kris blivit staternas. Men vem räddar räddarna?" skriver Andreas Cervanka i SvD idag.

Kildén & Åsman skriver idag angående gårdagens grekiska demonstrationer: "De demonstrerandes ilska var till 100% riktat mot den egna härskande klassen som alla vet inte betalar ett öre i skatt. Det är inte ens i första hand kravet på uppoffringar för att lösa landets ekonomiska situation som retar upp grekerna utan känslan av total orättvisa, att det är bara den vanliga människan med begränsade resurser som ska kramas som en citron. Alla vet att de som sitter på feta bankkonton inom och utom landet kommer att slippa undan alla uppoffringar."

Nya protester väntas idag. Idag ska parlamentet klubba krisplanen. Grekland klarar inte det här, säger professor. Desto större anledning att arbetare och vanligt folk blandar sig i saken, vänder upp och ner på maktförhållanden i landet, förstatligar banker och storföretag under de anställdas kontroll och visar var skåpet ska stå. Överklassen har förverkat rätten att styra landet.

Vår uppgift nu är att resa solidaritetens fana. Bara genom ett samarbete över gränserna kan man möta den offensiv som kapitalistklassen bedriver för att vräka alla krisens bördor över på vanligt folk. Många länder i Europa står på tur och vi ska inte ha illusioner om att vi kommer att klara oss undan.





Bloggat: Svensson

onsdag 5 maj 2010

En alternativ färdriktning?

”Vi röd-gröna partier presenterar i denna motion en ny färdriktning för Sverige”. När oppositionens skuggbudget presenterades 3 maj hårddrog dess talesperson, socialdemokraten Tomas Östros, skiljelinjerna mellan de röd-grönas förslag och den budget som finansminister Borg lade fram för några veckor sedan. Men står verkligen Östros och oppositionen för någon alternativ färdriktning? Visst finns det väsentliga skillnader mellan regeringens och oppositionens förslag, men att måla ut det som någon alternativ färdriktning är sannerligen att ta i.

Den för breda löntagargrupper viktigaste vattendelaren är a-kassan. Under arbetsmarknadsminister Littorins fögderi har denna trygghetsförsäkring alltmer urholkats.. Taket har sänkts så att högsta dagpenning idag är 680 kronor, utifrån en månadsinkomst på 18 700 kronor. Till och med lågavlönade LO-grupper slår därmed i detta tak. Dessutom har nivåerna sänkts till 70 procent efter 200 dagar och 65 procent efter 300 dagar. Därtill har avgiften till a-kassan höjts radikalt. Allt detta sammantaget har, vilket givetvis också var borgerlighetens strategi, allvarligt försvagat fackföreningsrörelsen – en halv miljon medlemmar har lämnat a-kassan.

Oppositionen har här helt andra intentioner och vill återskapa en a-kassa värd namnet. Dagpenningtaket är tänkt att höjas 2011 från 680 till 930 kronor (950 kronor från 2012). Ersättningsnivån ska ligga på 80 procent under hela arbetslöshetsperioden och avgiften till a-kassan ska dras ner till 80 kronor/månaden. Emellertid finns det gränser för oppositionens återställariver. Man har inga perspektiv på att höja nivån till 90 procent och ta bort karensdagen, så som det var på 1980-talet när Sverige inte på långt när var lika rikt som idag.

Det andra området där man kan skönja en markant skillnad mellan regering och opposition är miljö/klimatpolitiken. Medan regeringen mest förlitar sig på att mer av tillväxt, marknad och ny teknik ska lösa växthusgasproblematiken tar oppositionen åtminstone detta hot på allvar. Under perioden 2010-21 ska man satsa drygt 100 miljarder på hållbara transportsystem, mer än dubbelt så mycket som regeringen.

”Den största satsningen på järnvägen sedan stambanenätets utbyggnad”, bröstar sig oppositionen. Och, visst är det bra att man nu ska införa höghastighetståg på vissa sträckningar, men satsningen är plottrig, en allomfattande plan för utbyggnad av järnvägsnätet saknas och den ekonomiska nivån är alltför låg. I dagens Sverige står transporter för 40 procent av växthusgasutsläppen. En verklig omställning av detta system erfordrar nog att minst 1 procent av BNP, precis som i järnvägens barndom och i dagens penningvärde ungefär 30 miljarder/året, satsas inom denna sfär. Oppositionen har emellertid inte kurage till att utmana mäktiga intressen inom bil- och oljesektorn; att göra ett reellt vägval och inte satsa en krona på nyinvesteringar i vägnätet.

För att verkligen staka ut en annan färdriktning hade det erfordrats betydligt mer av skattehöjningar än vad den försiktigt tassande oppositionen plägar att leverera. Man är inte ens villig att ta tillbaka en femtedel av de 100 miljarder som regeringen sänkt skatterna med sedan 2006. När det kommer till kritan rör oppositionen knappt det av den självt så hårt kritiserade jobbskatteavdraget. En skattehöjning på endast 250 kronor vid en månadsinkomst på 50000 kronor är nästintill patetiskt Oppositionens vankelmod når sin kulmen i hanteringen av de rikas förmögenheter.

Under alliansens regeringstid har den förmögenhetsskatt, som årligen inbringade ungefär åtta miljarder till statskassan, avskaffats. Oppositionen vill återinföra denna skatt på en halverad nivå, men vågar inte riktigt göra slag i saken. En utredning ska nu tillsättas ”i bred dialog med näringslivet”. Storkapitalet kan slösa bort hundratals miljarder av våra tillgångar i aktieutdelningar utan att politikerna säger mycket mer än flaska, men oppositionen vågar inte ens införa en modest skatt på förmögenheter utan att först be Svenskt Näringsliv om lov.

Här har vi grundbulten till att oppositionen inte står för någon reellt alternativ färdriktning, att mäktiga kapitalintressen inte får utmanas utan istället ska hållas vid gott mod och stimuleras. Visst hoppas vi att valdagen 19 september ska bli en riktig ”skitdag” för borgerligheten. Men kraften underifrån, trycket på en röd-grön regering, måste bli mångdubbelt starkare än idag, om ens en alternativ färdriktning ska kunna skönjas vid horisonten.

Ovanstående text är ledare i Internationalen nr 18/2010




Tidigare inlägg idag på Röda Malmö:

Uttalande om den europeiska krisen

Den globala ekonomiska krisen fortsätter. Enorma summor har pumpats in i det finansiella systemet – 14 tusen miljarder dollar sammanlagt i USA, Storbritannien och euroländerna och 1,4 tusen miljarder dollar i ny bankutlåning i Kina- i ett försök att stabilisera världsekonomin.

Ändå återstår det att se om åtgärderna räcker till för att skapa en hållbar återhämtning. Tillväxten i de utvecklade ekonomierna är ännu tvekande medan arbetslösheten fortsätter att stiga. Det finns farhågor om att en ny finansbubbla växer fram i Kina.

Krisens utdragna karaktär – den värsta vi upplevt sedan trettiotalets stora depression – visar att orsakerna finns att söka i det kapitalistiska systemets verkliga natur.

Efter en våg av avsked fokuseras nu krisen i Europa till den offentliga sektorn och välfärdssystemet.
Samma finansmarknader som räddades tack vare statliga stödpaket angriper nu de ökade offentliga utgifterna som det medförde. De kräver kraftiga nedskärningar i de statliga utgifterna. Det är borgerlighetens försök att befria de ansvariga för krisen, speciellt bankerna, och föra över kostnaderna på den arbetande befolkningen, inte bara de anställda i den offentliga sektorn utan också på konsumenterna av offentlig service. Kravet på åtstramning och ”reformer” av den offentliga sektorn är bästa beviset för att nyliberalismen fortsätter att dominera politiken trots att den intellektuellt diskrediterats av krisen.

Grekland är just nu i stormens öga. Grekland är en av flera sårbara europeiska ekonomier, delvis på grund av skuldsättning under högkonjunkturen delvis på grund av problemen att konkurra med eurozonens gigant Tyskland. Under tryck från finansmarknaderna, EU-kommissionen och den tyska regeringen har George Papandreous regering rivit upp sina vallöften och annonserat nedskärningar motsvarande fyra procent av nationalinkomsten.

Grekland har lyckligtvis sedan 70-talet en imponerande historia av socialt motstånd. Efter ungdomsrevolten i december 2008 följde den grekiska arbetarrörelsen upp med en våg av strejker och demonstrationer som svar på regeringens krispaket. Vi gläds också över den isländska befolkningens nej till att betala bankernas skulder.

Greklands arbetare behöver all solidaritet från socialister, fackföreningar och antikapitalister. Grekland är helt enkelt det första landet som finansmarknaderna siktat in sig på. Andra står på tur i första hand Spanien och Portugal.

Vi behöver ett program med åtgärder som kan lyfta ekonomin ut ur krisen. Ett program som prioriterar människornas behov inte jakten på profiter och som tar en demokratisk kontroll över marknaden. Vi måste stå upp för ett antikapitalistiskt svar som sätter vårt liv, vår hälsa och våra arbeten före profiterna.

- Alla nedskärningar i de offentliga utgifterna måste stoppas- stoppa ”pensionsreformerna”, hälsa och utbildning är inte till salu.
- En garanterad rätt till arbete och ett offentligt program för gröna arbeten, industrier för förnyelsebar energi, och för renovering av alla privata och offentliga byggnader för att minska koldioxidutsläppen.
- För ett offentligt bankväsende och ett finansiellt system under offentlig kontroll.
- Sluta utpeka invandrare och flyktingar som syndabockar- legalisera dem.
- Nej till militära utgifter. Ta hem alla västliga trupper från Irak och Afghanistan. Skär ned de militära utgifterna och upplös Nato.

Vi syftar till att organisera europeiska solidaritetsaktioner mot nedskärningar och kapitalismens attacker. En seger för de grekiska arbetarna kommer att stärka motståndet överallt.
Signerat;
Grekland: Aristeri Anasynthes, Aristeri Antikapitalistiki Syspirosi, Organosi Kommuniston Diethniston Elladas-Spartakos, Sosialistiko Ergatiko Komma, Synaspismos Rizospastikis Aristeras ; Syriza ;
Belgien : Ligue Communiste Révolutionnaire – Socialistische arbeiderspartij ;
Storbritannien: Socialist Resistance, Socialist Workers Party ;
Cypern : Ergatiki Dimokratia ; Yeni Kıbrıs Partisi (YKP) ;
Frankrike : Nouveau Parti Anticapitaliste ;
Italien : Sinistra Critica ;
Irland : People Before Profit Alliance, Socialist Workers Party ;
Kroatien : Radnička borba ;
Nederländerna : Internationale Socialisten, Socialistische Arbeiderspartij ;
Polen : Polska Partia Pracy, Pracownicza Demokracja ;
Portugal : Bloco de Esquerda ;
Ryssland : Vpered ;
Schweiz : Gauche anticapitaliste, Mouvement pour le socialisme /Bewegung für Sozialismus, solidaritéS ;
Serbien : marks21 ;
Spanien : En lucha/En lluita, Izquierda Anticapitalista, Partido Obrero Revolucionario ;
Sverige: Socialistiska Partiet
Turkiet : Devrimci Sosyalist İşçi Partisi, Özgürlük ve Dayanışma Partisi.
Tyskland: internationale sozialistische linke, marx21, Revolutionär Sozialistischen Bund ;
Österrike : Linkswende



tisdag 4 maj 2010

Att överskrida de rödgrönas begränsningar

Höstens val bör bli en seger för de rödgröna. Den borgerliga alliansens strategi har misslyckats och moderaternas försök att framställa sig som det nya arbetarpartiet har visat sin begränsning. Skattesänkningarna med det så kallade jobbavdraget var ett försök att splittra löntagarkollektivet och skapa ett två tredjedelssamhälle där solidariteten skulle upplösas på bekostnad av sjuka och arbetslösa.

Allt dolt under vackra fraser om "arbetslinje". Men skattemutorna har genomskådats av många. Folk föredrar en fungerande offentlig välfärd. Många av de som har fasta jobb inser också att försämringarna av socialförsäkringarna kan komma att drabba dem själva eller deras anhöriga.

När de rödgröna nu lägger fram en budget för, visserligen begränsade, men dock vissa satsningar på bland annat mera pengar till välfärd i kommunerna, byggandet av fler hyresrätter, utbildningsplatser för ungdomar och kollektivtrafik och kombinerar detta med höjd a-kasseersättning och höjd skatt för höginkomsttagare - då räcker den borgerliga retoriken plötsligt inte riktigt till (man kan ju undra hur det då skulle ha sett ut om alliansen fått möta ett verkligt socialistiskt alternativ som kunde skapa entusiasm för en social rörelse i samhället).

Tv-debatten mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin bjöd på en snopen statsminister och en offensiv oppositionsledare menar experter som SvD.se talat med efter gårdagens sammandrabbning. "Reinfeldt verkade frustrerad", säger statsvetaren Peter Esaiasson till SvD.se.

Samtidigt finns det ingen anledning att förvänta sig någon verklig kursändring från de rödgrönas sida. Socialdemokraterna kommer inte att återvända till den fördelnings- och reformpolitik som präglade dem under sextio- och sjuttiotalen. Den tidens förutsättningar i form av långvarig högkonjuktur och storfinansens villighet till klassamarbete saknas idag. En vilsen socialdemokrati har övergivit sina visioner och under trettio års tid tytt sig till den förhärskande nyliberalismen.

Därför kommer vi endast att få se halvhjärtade och marginella förändringar. Det blir inget upphävande av de stora klyftor som decenniers högerpolitik skapat i Sverige och istället för den riktiga klimatomställningen kommer vi att få punktinsatser. Det är hög tid att göra sig av med beroendet av den katastrofala oljan.

Naturligtvis skönt om vi blir av med kvinnofientliga Rut-avdraget. Men det svenska deltagandet i USA:s och Nato:s vidriga krig i Afghanistan ska fortsätta även under en rödgrön regering och med deltagande från Vänsterpartiet.

Som socialist önskar jag den borgerliga regeringen ett svidande nederlag. Men inser också att vi nu måste jobba hårdare för att skapa ett verkligt vänsteralternativ i svensk politik. Vi bör förbereda oss för den sortens klasstrider som nu äger rum i Grekland. Vi är alla greker. På sikt måste vi kunna överskrida de rödgrönas begränsningar - annars kommer vi att få fortsätta spela rollen av vanmäktiga åskådare till den ekonomiska och politiska elitens härjningar.

SvD SvD2 DN DN2 AB AB2 AB3 Intressant

Bloggar om politik, samhälle, socialdemokraterna, rödgröna, alliansen, val 2010

Bloggat: Kildén & Åsman Röda Göinge Röda Lund Svensson

Intressant möte med representant för danska Enhedslisten