söndag 26 september 2010

Snart kliar det i tangentfingrarna igen

Röda Malmö vilar på lagrarna en vecka

Lutar sig behagfullt tillbaka och betraktar nöjt sitt verk. Nåja, visserligen är jag nöjd med bloggens insatser under valkampanjen, men nu behöver jag tid för annat. Det blir också roligare att skriva igen när jag gjort ett litet uppehåll. Snart kliar det i tangentfingrarna.

Kliar för att återigen ge sig i kast med att gissla högerpolitiken i olika skepnader och för att mana till kamp och uppror.

Röda Malmö har förresten fyllt två år. Det skedde redan i början av augusti, jag missade det själv då, men nu slog mig tanken. Två år. Den tiden gick fort. Drygt 373 000 besök har gjorts på bloggen Röda Malmö under dessa två år. Tänka sig, det kunde jag inte föreställa mig när jag startade.

Inte heller att det skulle bli en sådan ström av inlägg. Det här är faktiskt inlägg nr 1 916. Innebär att jag snart ska fira inlägg nr tvåtusen! My God, det innebär dessutom att jag skrivit nästan tusen inlägg per år sen bloggen öppnades! Visst behöver jag en paus nu, eller hur?

Intressant Bloggar om politik, samhälle

Vem står för kaoset?

Vi här nere mot de där uppe

Mona Sahlin säger i dagens DN.se att "majoritetsregering är enda sättet att slippa kaos". Men hur vill hon uppnå en sådan majoritetsregering? Det får vi inget svar på i intervjun. Det kan bli omval i Värmland och journalisten frågar Sahlin om hon i det läget kan uppmana rödgröna väljare att rösta på högeralliansen så att det blir en majoritetsregering. Sahlin vill inte svara, hon säger: "Jag avstår från att spekulera i det".

Intervjun gör ett märkligt intryck. Antingen vill Sahlin hjälpa fram en moderatledd regering eller så är hon ute efter en blocköverskridande regering med s/mp+c/fp. Kaos-beskrivningen gör också ett konstigt intryck på mig. Har det inte varit kaos under flera decennier när såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar har sprungit den så kallade marknadens ärenden, bockat och bugat för de rika medan välfärden rivits ned och klyftorna ökat?

För Sahlin finns inte perspektivet av gräsrötternas motstånd och organiserad arbetarkamp mot högerpolitiken. En fortsatt förlitan på Sahlin och socialdemokratin resulterar bara i fortsatt marsch ut i högerträsket för att hitta den förbannade medelklassen. Vänsterpartiet - när ska ni inse att det rödgröna samarbetet är en förbannelse?

De som gynnas av att hela det politiska etablissemanget samlas kring högerpolitik med "mitten"-retorik är Sverigedemokraterna. På så vis kan de framstå som den enda egentliga oppositionen. Men det är ett ruttet parti vars ledare bara själva vill in och ta plats bland etablissemanget, genom att samla väljare som hetsas mot muslimerna som syndabockar för vad den svenska högern har ställt till med.

Nu ska Sd använda skattemedel för att låta riksdagens utredningstjänst syna "massinvandringen". Detta för att få reda på vad invandringen "kostar". Men det är inte invandringen som kostar, det är arbetslöshet och diskriminering som kostar. Det som skapar problem och som också drar med sig onödiga kostnader är de ökande klyftorna i samhället. Ökad ojämlikhet ger oss mer av psykisk ohälsa, sociala problem och våld.

USA:s köpmotor går på tomgång och allt fler kastar in handduken och struntar i att betala. Sån är kapitalismen, men Sd menar att vi ska lägga skulden på våra utländska arbetskamrater. Ett sånt parti är farligt för arbetarklassen, det splittrar oss här nere och gynnar de där uppe.




lördag 25 september 2010

Rasism och kapitalism

Sd gror ur högerpolitikens konsekvenser

För mig är det inget problem att Sverige tar emot invandrare och flyktingar. Tvärtom, det är mycket bra. Jag förstår inte alls människor som tycker att det är bekymmersamt att vi blandas. Det är ett mycket litet problem, egentligen inget problem alls jämfört med de gigantiska utmaningar som vi som mänsklighet står inför.

Hur in i blåsvedda helvetet kan man få för sig att det är något negativt att människor från olika länder och kulturer kommer samman när vi alla står inför det största hot som mänskligheten upplevt? I det hotfulla perspektiv vi lever måste det istället vara en fördel att vi kommer varandra närmare, får en chans att lära känna varandra och börja kämpa tillsammans.

Den globala uppvärmningens konsekvenser slår till varje dag med ökande kraft; skogsbränder i Ryssland, översvämningar i Europa, starkare orkaner i Karibien, torka och svält i Afrika osv. Till och med våra egna källare översvämmas då och då som en påminnelse om vad som komma skall.

Den gigantiska omställning av vårt samhälle som krävs har inget att göra med ett enkelt byte av bränsle i våra bilars tankar för att sen fortsätta med business-as-usual. Det svarta blod som rinner i kapitalismens ådror gör oljeberoendet så totalt att en överlevnad för mänskligheten kräver ett uppror mot den nuvarande maktordningen.

Jo, men arbetslöshet och kriminalitet då? Har inte ett dyft med invandring att göra. Dessa företeelser är sociala problem som framkallas av samma system som hotar oss alla med tillintetgörelse. Att som Sverigedemokraterna utse muslimerna till syndabocker är så reaktionärt och verklighetsfrämmande att de borde spärras in på dårhus.

För att komma till rätta med arbetslöshet, social misär och växande klimathot måste vi istället förenas alla arbetare, löntagare, småfolk och vanliga människor - oberoende av härstamning. Våra motståndare hittar vi istället på samhällets topp, finansherrarna, bankdirektörerna, miljardärerna och de politiker som går i deras ledband.

Vi behöver ett nytt arbetarparti med internationellt perspektiv. Det är inte möjligt att upprätta ett jämlikt, socialistiskt välfärdssamhälle isolerat i Sverige, det kommer att krävas en mäktig uppmarsch av revolterande arbetarmassor över hela Europa och sen vidare ut i världen. Hur var det orden löd en gång i tiden? Arbetarna har bara sina bojor att förlora, men en hel värld att vinna.




Bombhotat eller inte?

Missförstånd eller terrorism?

"På lördagsmorgonen begärde ett passagerarplan att få landa på Arlanda. Detta sedan planet ska ha mottagit bombhot", skriver DN.

Det är inget uttalat bombhot utan mer att man misstänker att en person förfogar över sprängmedel, information som man fått efter att kanadensisk gränspolis hört av sig, säger Lars Grantinger till SvD.se.

Rubrikerna i media ger intryck av stor dramatik och terrorism. Något måste man ju också ha missat vid kontrollen på flygplatsen i Toronto om det nu finns sprängmedel ombord. Eller så är det bara något missförstånd eller falskt alarm. Det framgår i varje fall att man inte vet med säkerhet eftersom man skriver att personen "troligen" har sprängmedel. Vi får se.

Men enligt Expressen har Misstänkt bombman tvingat plan att landa på Arlanda!?

Hur som helst obehagligt. Hoppas det reder upp sig snart.

Uppdatering: AB uppger att inga sprängämnen har hittats på mannen. Norska VG skriver att det inte finns några konkreta bevis för att mannen har haft några explosiva ämnen. Det talas om att mannen är misstänkt för "olaga hot", men än så länge har vi bara fått veta att en kvinna ringt och påstått att mannen har sprängämnen, så det verkar oklart.

AB GP DN Intressant Bloggar om politik, samhälle

Bloggat: Svensson

fredag 24 september 2010

Socialdemokratin överspelad

Nu måste nytt byggas från grunden

Berättelsen om socialdemokratin är en historia om en lång historisk process som nu nått vägs ände. Redan vid tiden för det första världskriget var socialismen i praktiken avskriven från de ledande kretsarnas tankevärld, men partiet fick en ny chans under efterkrigstidens långa högkonjunktur och när vänstervågen under 60- och 70-talet drev på socialdemokratin.

Välfärdsstaten blev socialdemokratins projekt, en välfärd som gjordes generell genom bland annat ATP och sjuk- och a-kassa som utformades så att även medelklassen kunde känna trygghet vid sjukdom eller arbetslöshet. Förskolan byggdes ut så kvinnor ur alla samhällsklasser kunde komma ut i arbetslivet. Klyftorna i samhället minskades.

En stark offentlig sektor skapades med skattemedel, stat och kommuner stod för skolor, daghem, äldrevård och byggde bostäder i egen regi. En gemensam välfärd som inte var dikterad av marknadens vinstkrav byggdes upp.

Välfärdsprojektet, som var förankrat hos breda grupper, var en viktig orsak till socialdemokratins starka ställning under lång tid. Den organisatoriska styrkan var imponerande med hundratusentals medlemmar ute på arbetsplatserna, i kvinnoförbund, ungdomsförbund, ABF, PRO, Hyresgästföreningen, Konsum, HSB osv.

Idag återstår blott en spillra av denna en gång så livaktiga rörelse. Sen trettio år tillbaka är socialdemokratin inte längre en kraft som verkar för minskade klyftor och för att stärka den offentliga sektorn. Redan på 80-talet var det företagens vinster som gick före och avreglering av finans- och valutamarknaden. Under 90-talet följde stora nedskärningar i välfärden och utförsäljning av statlig egendom skedde inom el- och telemarknaden. På senaste partikongressen i höstas försvarade Mona Sahlin och partiledningen privat vinst i skola och sjukvård.

Socialdemokratin är inte längre en rörelse. S saknar visioner, har stelnat och har inte mycket att sätta upp mot högern i form av reformer och engagemang. Fikandet efter röster bland "medelklassen" är dömt att misslyckas eftersom man inte förmår mobilisera en egen kraft inom arbetarklassen som kan utgöra en motpol till den offensiva borgarklassen.

Socialdemokraterna har gjort sitt sämsta val sen 1911. De hade alltså bättre siffror innan demokratin genomfördes. Katastrof räcker inte till för att beskriva situationen. Mona Sahlin har tillsatt en krisgrupp, men vem tror på det? Vad ska en extrakongress uträtta? Av varje bakslag lär sig partihögern bara att de ska gå ytterligare steg åt höger.

Vad jag inte förstår är att det fortfarande finns vettiga vänstermänniskor med bra åsikter kvar i partiet. Vad är det egentligen ni tror att ni ska kunna uträtta? Tror ni att ni kan vända skutan? Mitt råd är att lämna det sjunkande skeppet.

Nu måste nytt börja byggas från grunden. Arbetarrörelsen är i behov av en reorganisering och vänstern borde ställa sig uppgiften att skapa ett nytt anti-kapitalistiskt parti som inte godkänner högerns nyliberala dagordning. Hur länge tänker Vänsterpartiet understödja det socialdemokratiska rödgröna projektet? Det är bättre att skapa en självständig vänsterkraft i den svenska politiken, en kraft som inriktar sig på att organisera gräsrötterna till kamp.


Regeringen får ta ansvaret

Driv tillbaka utpressningsförsöken från höger

Dumheterna och utpressningsförsöken från höger duggar tätt. "Nu är det upp till bevis för MP och S. Uppfyll löftet att inte samarbeta med Sd genom att lova att vid votering lägga ned två röster. Endast så kan ni garantera att Sd inte får något inflytande över politiken". Det skriver debattörerna Anders Edwardsson och Fredrik Segerfeldt.

Vad är detta för goja? Det är regeringen som ska ta ansvar för att Sd inte får inflytande över politiken. Varför skulle de rödgröna tvingas att släppa fram dåliga högerförslag som ökar orättvisorna i samhället? Det är ju just sådan politik som bäddat för Sd. Nej, ta ert ansvar i regeringen och se till att folk får jobb och att välfärden rustas upp.

Att vika ner sig för högerpolitik vore att spela Sd i händerna. Regeringen får ta ansvar för sina egna förslag och i riksdagen måste alla partier få säga sitt genom att rösta för eller emot eller lägga ner sina röster. Det är så man bekänner färg i politiken.

Sd kan aldrig få något inflytande på politiken i negativ bemärkelse så länge de övriga partierna säger stopp. Alla rasistiska och invandringsfientliga förslag stoppas lätt genom den överväldigande majoritet som övriga partier har. För det behövs ingen underkastelse från de rödgrönas sida.

Allt tal om "valkaos" är bara trams, problemet är den höger som blivit störd i sitt systemskifte för att man inte fått egen majoritet. Därför vill man tvinga de rödgröna att släppa fram högern för "annars får Sd inflytande". Vad är det för snack? Sd kan inte få mer "inflytande" än Reinfeldt ger dem.

Gästbloggare: Flitiga Lisa



Senaste inlägg på Röda Malmö:

Sd får bara den makt man ger dem

Att bekämpa högerpolitiken är det bästa man kan göra

Valkaoset fortsätter, påstås det i media. Men hallå, kaos för att ett nytt parti kommit in i riksdagen? Nu är det väl minst sagt en överdrift. Visserligen är Sd ett vidrigt parti, men de kan inte få ett dugg mer makt än övriga partier i riksdagen ger dem.

Nej, jag vet nog var skon klämmer. Det är Moderaterna och övriga allianspartier som riskerar käppar i hjulet när de inte har egen majoritet. Man befarar grus i maskineriet, det maskineri som ska öka takten i systemskiftet mot större orättvisor och klyftor.

Sd är ett slags konservativt och nyfascistiskt parti som vill inskränka eller avskaffa demokratin och dess grundläggande rättigheter för en viss folkgrupp och ersätta dem med rent auktoritär repression. Men de har av populistiska och andra skäl också bundit upp sig för en rad krav som går på tvärs med högeralliansen.

Det gäller till exempel att utjämna skillnaden i skatt mellan arbetande och pensionärer, att ta hem de svenska trupperna från Afghanistan, fler platser inom vuxenutbildningen, höjd a-kassa mm. Nu vet vi inte hur det blir när det kommer till kritan, men sviker Sd sina löften och släpper fram alliansens högerförslag så är det naturligtvis klargörande för väljarna.

De rödgröna partierna har ett guldläge så som det ser ut i riksdagen nu. Det finns definitivt ingen anledning till några uppgörelser med allianspartierna. Håll högern på avstånd och rösta ner alla förslag som leder till försämringar för arbetarklassen. Alla idéer om att släppa fram alliansen i några eventuella nyval är rena tossigheterna.

Bästa sättet att bekämpa Sd är att bekämpa högerpolitiken. Och högerpolitiken bekämpar vi bäst genom ökad organisering bland gräsrötterna.

Gästbloggare: Flitiga Lisa

SvD SvD2 SvD3 DN DN2 DN3 AB AB2 GP Sydsv Exp Intressant

Bloggar om politik, samhälle, val 2010, alliansen, sverigedemokraterna, socialdemokraterna

Bloggat: Kildén & Åsman Röda Göinge Svensson

torsdag 23 september 2010

Bra att det gick dåligt för Alliansen

Bra att Alliansen inte har egen majoritet

Det gör att en högerregering inte automatiskt kan få igenom förslag som innebär ytterligare försämringar av välfärden och ökande klyftor i samhället. Alliansregeringen blir tvungen att söka stöd hos ett eller flera av de rödgröna partierna för att få igenom sin politik och för att kunna sitta kvar.

Det måste ju vara en bra utgångspunkt. Finns alltså ingen som helst anledning för något eller några av de rödgröna att springa iväg och göra några uppgörelser med högeralliansen. Vill alliansen sitta kvar får de helt enkelt låta bli att komma med fler dumma förslag.

Det vill säga om de rödgröna nu menar allvar med sin retorik om att stoppa högerpolitiken. I annat fall blir de medansvariga för det som alliansregeringen tar sig för. Möjligheten finns naturligtvis för Alliansen att vända sig till Sverigedemokraterna för att få igenom dåliga högerförslag.

Men då uppenbarar sig genast två för parterna besvärande fenomen. Reinfeldt gör sig beroende av Sd och Sd i sin tur avslöjar sig som stödparti för högern. Det är långtifrån säkert att det kommer att uppskattas av anhängarna och väljarna.

Den nuvarande parlamentariska situationen är alls inte något "kaos" så som det beskrivits i massmedia. Reinfeldt kan lugnt regera vidare, men han blir beroende av övriga partier i riksdagen vilket kan bli både nyttigt, intressant och pedagogiskt klargörande. Sd blir bara "vågmästare" om andra partier låter dem bli det.




Tidigare inlägg idag på Röda Malmö:

Upp till kamp mot högern!

Moderaterna är överklassens organiserade klasshat

Är det egentligen något nytt med Moderaterna och deras följeslagare bland de övriga högerpartierna? Fredrik Reinfeldt har visserligen anpassat retoriken för massorna och en och annan bland den gamla partiadeln satte väl morgonkaffet i vrångstrupen när partiledaren utropade det gamla överklasspartiet till "det enda arbetarpartiet", men faktum kvarstår, det är samma gamla höger som uttrycker samma gamla organiserade klasshat från överklassen.

Massorna ska tuktas och hållas nere, socialkostnaderna ska skäras ner, skatterna sänkas. Helig är den privata äganderätten till banker och storbolag, föraktet för svaghet är ett kännetecken för högerns ideologi. Sjuka och lågproducerande göre sig icke besvär, de besuttna ska slippa betala för de fattiga - men deras egna rikedomar har skapats av arbetarnas slit.

De senaste decennierna i Sverige är historien om det öppna klassamhällets återkomst. Redan i slutet av 70-talet formulerade SAF (svenska arbetsgivarföreningen, idag Svenskt Näringsliv) sin önskelista; sänkta löner, större löneklyftor och prestationslöner, högre vinster inom industrin, högre aktieutdelningar, försämrade lagar i arbetslivet, privata arbetsförmedlingar, sämre sjukförsäkring, försämrad pension, privatisering av sjukvård och skola, reklam i radio och tv, ny skattepolitik etc.

Idag kan vi konstatera att de har fått igenom allt - och mer därtill. Klassamhällets återkomst har öppnat för konstant hög arbetslöshet och många människor far illa av försämringarna. När den socialdemokratiska arbetarrörelsen har somnat in eller vikit ner sig för kraven från höger sprider sig förvirring och uppgivenhet bland de som drabbas och vägen öppnas för ett parti som Sd som utser muslimerna som syndabockar för det som överklasshögern har ställt till med.

En sorglig utveckling. Som bara kan vändas med organisering underifrån. Allt samarbete med Reinfeldt & Co ska självklart avvisas i den nuvarande uppkomna parlamentariska situationen. Nu förklarar vi ideologiskt och politiskt krig mot högern och rasisterna och uppmanar till protester från gräsrötterna.





Tidigare inlägg idag på Röda Malmö: Nej till högerpolitik och rasism

Nej till högerpolitik och rasism

Demonstrera mot Sd idag

Alliansens dröm om egen majoritet gick i kras. Fast vissa hoppas fortfarande. Och hela Värmland kan tvingas till omval? Valsystemet ifrågasätts, ger orimliga resultat.

Men nu väntar vi på att få se fortsättningen på det fula taktikspelet från det politiska etablissemanget. Reinfeldt som vill fortsätta pressa Miljöpartiet att svika de rödgröna. Miljöpartister som är kåta på samarbete med alliansen. Mp-ledning som vill "koppla loss" (v) och bilda en s/mp-regering ihop med högerpartierna c och fp.

Ett fult spel för att få igenom fortsatt högerpolitik. Inget som gynnar oss vanliga löntagare. Mona Sahlin låtsas självrannsakan för att få sitta kvar. Kriskommission är tillsatt och Sahlin säger att (s) ska "börja om från början". Det tror inte jag, nederlaget kommer istället att bli en förevändning för partihögern att lägga sig ännu längre åt höger.

Sd saknar folk i 52 kommuner, läser jag. SD ser nu ut att stå med över 60 tomma stolar i drygt 50 kommuner. Dessutom saknas ersättare i över 50 kommuner, vilket innebär en risk för fler tomma stolar om ledamöter hoppar av under mandatperioden.

Det här understryker återigen den stora skillnaden mellan den ledande kadern av extremhöger i Sd:s ledning och partiets väljare. Många röstar på Sd för att man vill att nån ska "röra om i grytan", men det blir ingen "omrörning" där Sd kommer in, vare sig man kan besätta platserna eller inte. Sd:s representanter är oerhört passiva och deras väljare vill inte engagera sig. I Landskrona har många av Sd:s väljare blivit så besvikna att mellan en fjärdedel och en femtedel övergav partiet i detta valet.

Protesterna mot rasistpartiet Sd växer. I kväll blir det stor demonstration i Lund. Läs Röda Lund: Demonstrera mot Sd. På måndag 27 sept arrangerar Nätverket Malmö Hjärta Mångfald en ny demonstration i Malmö. Samling Möllevångstorget kl 17.



onsdag 22 september 2010

Tid för klasskamp!

Tid för organisation!

”Socialdemokratin kommer aldrig mer att äga Sverige” (Göteborgs-Posten 20/9). Dagen efter Alliansens valseger sprudlar borgerlighetens ledarsidor av klassgrundad förnöjsamhet och egenrättfärdighet. ”Det är ett historiskt genombrott”, fortsätter Göteborgs-Posten, och syftar på att Reinfeldt är den första borgerliga statsminister i modern tid som lyckas bli omvald. Historiens vingslag slår även på fler sätt. Moderaterna, det parti som med näbbar och klor kämpade mot den allmänna rösträtten, har aldrig gjort ett så bra val sedan den infördes. Socialdemokraterna däremot noterar sina lägsta siffror sedan 1914. Därtill blir kalken än bittrare av det främlingsfientliga SD:s frammarsch och intåg i riksdagen. Hur kunde det gå så här?

”Den här valrörelsen har handlat om ett sista avsked till den rörelse som dominerade svenskt nittonhundratal, socialdemokratin. Och jag skriver just rörelse för det är det som är borta” (Göran Greider, DN 19/9). Greider sätter här fingret på det basala i tidens utveckling. Idag finns det inte mycket kvar av den månghövdade rörelse som en gång i tiden följde medborgaren från vaggan till graven – eller åtminstone från Unga Örnar till Fonus. Medlemskåren har rämnat. Så sent som i början av 1990-talet låg medlemsantalet på en kvarts miljon, idag har det sjunkit under 100 000. SSU har minskat från 50 000 medlemmar i början av 1970-talet till dagens 2500, av de en gång i tiden 100 000 arbetsplatsombud man sade sig ha finns idag inte mycket kvar. Och hur många av medlemmarna är överhuvudtaget aktiva?

Under de senaste decennierna har vi sett hur själva botten håller på att gå ur den socialdemokrati som en gång i tiden var Sveriges dominerande folkrörelse. I takt med det har även byråkratiseringen, toppstyrningen och högervridningen ytterligare accentuerats. Upplägget av politiken görs allt längre bort från den vanliga gräsrotsmedlemmen. Den saken sköts numer av proffspolitiker, funktionärer, spin-doctors och reklambyråer. Här ligger förklaringen bakom partiets kräftgång i opinionen – från toppnoteringen 50 procent 1968 i Erlanders sista valrörelse ner till dagens bottennapp med 30 procent – och att man ofta nödgas tillgripa förstoringsglaset för att skilja dess politik från de borgerliga partiernas.

I årets valrörelse kom all denna svaghet och utsuddning av profilen tydligt upp i dagen. Trots ett gyllene upplägg som opposition – med ökade klyftor, sociala försämringar, finanskris, klimathaveri, etc med Alliansen vid regeringsrodret – slutade det hela i nederlag. Det blir svårt för väljarna att förstå när man som S och dess röd-gröna oppositionskamrater först under flera år häftigt kritiserar borgarnas jobbskatteavdrag, varefter man sväljer denna skattesänkningschock på 71 miljarder med allt utom ynka två miljarder. Ytterst lade man sig med sin ekonomiska politik inom samma nyliberala ramar som Anders Borg. Att man i några enstaka frågor – som a-kassan, sjukförsäkringen och Rut-avdraget – förde fram ett annat synsätt och politik räckte inte.

Föreställ oss att man istället gått fram med ett helhetsprogram för utbyggnad av den sociala välfärden. Vi vet mycket väl att pengarna finns. Enbart de skattesänkningar på totalt 97 miljarder som Alliansen genomfört skulle, enligt en beräkning av Handelsanställdas Förbundsekonom Stefan Carlén, räckt till 231 000 heltidsjobb i den offentliga sektorn. Det är också långt mer än så som den sociala välfärden under de senaste 30 åren berövats, på grund av skattesänkningar och omfördelningspolitik till de rikas förmån.

Nu stundar ytterligare fyra år med Reinfeldt, fyra år med öppen borgerlig klasspolitik. Vi socialister ser som vår uppgift i denna svåra stund att från grunden bygga upp ett verkligt röd-grönt alternativ; att dra vårt strå till stacken för att stärka en fackföreningsrörelse beredd att ta strid samt att bygga rörelser till försvar av social välfärd och till stöd för grön samhällsomställning. Det är endast om dessa sociala krafter i samhällets bas stärks som parollen om nödvändigheten av att bygga ett nytt arbetarparti blir realistisk .

Tiden är inne för oss många här nere att organisera oss i klasskamp, som Åsa Linderborg och Daniel Suhonen uttryckte det på Aftonbladet kultur dagen efter valdebaclet: ”Klasskamp är, som Marx och Engels framhöll, alla tiders melodi. Borgarna har ensamma fått vrålskråla sina sånger alldeles för länge. Det är dags att fylla lungorna”.

Texten ovan är ursprungligen ledare i Internationalen v 38/2010



Mejl från Nya Sverige

Visa vad "enigheten" mot rasismen betyder

Jag saxar från två mejl jag fick igår. Den förste skribenter talar om det uppkomna "bekymmersamma läget":

"30 år av privatiseringar, individuellt pensionssparande, individuell lönesättning m.m. har burit frukt. Margret Thatcher lär ha haft som uttalad målsättning att det skulle bli fler aktieägare än medlemmar i brittiska motsvarigheten till LO. Borgarna har lyckats splittra klassen, få en stor grupp att känna sig som "medelklass" med ambitionen att hänga med de framgångsrika. Nu gick inte valdeltagandet ner men den långsiktiga trenden är att de som får betala priset för nyliberalismen passiviseras. Eller lyssnar på SD. "Medelklassen" /ett slarvigt uttryck/ har attraherats av moderaterna och SAP:s politik går enbart ut på att anpassa sig till den.

Usch! Vi lever i en svår tid. TV-programmet "Elfte timmen" talade om ödesfrågan i valet: Betyg från 6:e eller 7:e klass. Det var den stora skiljelinjen mellan alliansen och de rödgröna.

Nej, jag har inte hunnit smälta valresultatet ännu. "Jag visste vad som väntade men först nu kan jag ta in det känslomässigt" sa en borgerlig samhällsdebattör."

Den andre skribenten skickar ett meddelande från "Fredsrörelsen på Orust":

"ÖPPET BREV TILL REGERING OCH RIKSDAG

Vid Sverigedemokraternas intåg i riksdagen sade förre folkpartiledaren Bengt Westerberg att om 95% av ledamöterna är emot eller för ett förslag, kan väl inte 5% vara utslagsgivande.

Eftersom sju partier nu tycks eniga mot främlingsfientligheten föreslår Fredsrörelsen på Orust följande åtgärd som en eftertrycklig manifestation av partiernas gemensamma och orubbliga ståndpunkt:

Besluta att omedelbart utlysa amnesti för de tiotusentals flyktingar som lever gömda och hårt prövade i vårt land. Så skedde ju en gång tidigare med de barnfamiljer som då var gömda, fast ni sju partier ännu inte var så eniga som ni nu visat er vara.

Dessa flyktingar vill inget hellre än göra rätt för sig i det svenska samhällsbygget. Bevisa er trovärdighet och tryck beslutsamt tillbaka främlingsfientligheten, föreslår Fredsrörelsen på Orust.

Inget är så övertygande som goda föredömen."

Det får bli dagens inlägg.

Senaste inlägg på Röda Malmö:
Taktikspel för fortsatt högerpolitik
Vad gör vi åt högerpolitiken?

SvD SvD2 SvD3 DN DN2 DN3 AB AB2 AB3 Sydsv Exp GP Intressant

Bloggar om politik, samhälle, val 2010, alliansen, socialdemokraterna, sverigedemokraterna

tisdag 21 september 2010

Taktikspel för fortsatt högerpolitik

Avvisa alla lösningar som gynnar höger-partierna

Det spekuleras i om räkningen av förtidsrösterna ska kunna lösa upp läget till alliansens fördel och ge dem egen majoritet. Det återstår att se under morgondagen. Det taktiska spelet är dock i full gång och Reinfeldt försöker snärja Miljöpartiet i sina garn, något en majoritet av Mp:s väljare är emot.

Inom Miljöpartiet finns uppenbart starka krafter som kan tänka sig ett samarbete med alliansen så man kan inte utesluta detta, mp har aldrig varit främmande för uppgörelser med borgarna, men riskerna för prestigeförlust och splittring är dock stora om Mp går den vägen. Därför jobbas det nog febrilt för att hitta andra lösningar. Lösningar som går ut på misstroendevotum mot regeringen Reinfeldt, att koppla loss (v) från de rödgröna och att få en ny regeringen som bygger på s/mp och c/fp.

Oavsett vilken utgången blir så är det fortsatt högerpolitik som kommer att stå på dagordningen. Och fortsatt högerpolitik är också en garant för fortsatt grogrund för det rasistiska Sd. Alla former av blocköverskridande överenskommelser, liksom försök att hålla dem utanför utskotten, kommer att gynna Sd.

Vad som gäller nu är fortsatt bekämpande av högerpolitiken, av ökade klyftor och orättvisor i samhället. Miljöpartisters fanflykt över till alliansen måste stämpas som rent förräderi. Ett samarbete mellan s/mp och högerpartierna c/fp blir en seger för högern och måste bekämpas av alla sanna anhängare av ökad jämlikhet och ett hållbart samhälle.



Röda Malmö trappar ner

...och hämtar nya krafter

Engagemang måste gå i vågor. Röda Malmö har gått för högvarv under fyra veckor och det har också varit mitt bidrag till valrörelsen. Nu är dags för återhämtning. Det innebär inte att jag slutar skriva inlägg, men tempot blir lägre.

Responsen på Röda Malmö har varit strålande. Besökssiffrorna på bloggen har ökat konstant, såväl antalet besökare per vecka som per dag med kulmen igår måndag 20 sept då Röda Malmö hade 1 937 besökare.

I skrivande stund ligger bloggen nr 17 på Bloggtoppen.se och har de två senaste veckorna legat kring plats 15 på den listan. Just nu har Röda Malmö plats 8 på TopBlogArea och plats 5 på Blogtoplist.

Bloggportalen.se innehar Röda Malmö förstaplatsen bland de mest länkande bloggarna i Malmö och plats nr 5 på listan bland de mest besökta privata bloggarna i Malmö (med 7 795 besökare senaste veckan).

Enligt Bloggtoppen hade Röda Malmö v 36 ett besöksantal på 6 748 besökare och v 37 var antalet 8 214. Jag tackar för det intresset och känner mig väldigt uppmuntrad att även fortsättningsvis försöka leva upp till ambitionen att prestera en blogg som intresserar i samhällsdebatten.

Jag tackar också för gästblogginlägg och alla de som skrivit kommentarer som bidragit till en givande diskussion.

Vad gör vi åt högerpolitiken?

Nu är det organisering underifrån som gäller

Fortsatt demoralisering, upplösning, medlemsflykt och passivisering hotar följa i spåren på de rödgrönas nederlag, särskilt socialdemokraternas fortsatta historiska nedgång. Av den forna stora socialdemokratiska rörelsen med hundratusentals aktiva medlemmar ute på arbetsplatserna återstår bara en spillra.

Samma utveckling hotar också att drabba övriga vänstern. Högerpolitiken tar sitt grepp över samhället och försvagar löntagarnas och arbetarklassens positioner. Högeralliansen ökar klyftorna och bryter ner välfärden, rasisterna i Sd hetsar de missnöjda mot påhittade syndabockar.

I grunden på hela eländet ligger den gamla arbetarrörelsens uppgivenhet och kapitulation. I trettio års tid har man retirerat och anpassat sig till det nyliberala konceptet som bara överfört mer och mer makt från de fattiga till de rika, från gemensam välfärd till storbolagen.

Men nu finns också en växande ilska bland gräsrötter. Enligt vallokalsundersökningen lägger fortfarande en majoritet av LO-medlemmarna sin röst på s eller v, endast 15 procent på moderaterna. Bland förstagångsväljarna fick de rödgröna 53 procent, alliansen 37 procent och Sd 5,5 procent. Det finns hopp.

Men då krävs organisering på gräsrotsnivå och ökad aktivitet. Ta beslutet nu att börja reagera på missförhållanden på din arbetsplats, i ditt bostadsområde eller din kommun. Ta initiativ till protestaktioner för vårdcentralen som hotas eller mot nedskärningar i skolan. Uppmana till ökad facklig anslutning och kräv att facket agerar.

Gå med som medlem i organisationer som anti-rasistiska föreningar, i miljöorganisationer som Miljöförbundet Jordens Vänner eller Klimataktion. Anslut dig till Nätverket för gemensam välfärd och bli aktiv där. Jobba för den internationella solidariteten i till exempel Ship to Gaza.

Men framför allt, bestäm dig nu för att bli aktiv i den vänster som vill kämpa för en verklig kursändring. Själv är jag sen några år tillbaka medlem i Socialistiska Partiet som är en del av världsrörelsen Fjärde Internationalen. Vi arbetar för en reorganisering av arbetarrörelsen och för bildandet av ett nytt brett anti-kapitalistiskt parti för att ersätta den gamla arbetarrörelse som har somnat in. Du som bor i Malmö med omnejd kontakta mig på ronnyakerberg@gmail.com .

Bestäm dig nu för att förkovra dig, öka på kunskaperna, ladda upp argumenten mot högern och för att bryta passiviteten på basplanet. Läs en vänstertidning som Internationalen (prenumerera på pappersupplagan) eller teoretiska tidskrifter som Röda Rummet eller Tidssignal. Lär dig om marxismen och socialismens grunder, använd sajter som till exempel Marxistarkiv. Nu måste vi börja bygga från grunden.


måndag 20 september 2010

Reinfeldt bedriver utpressning

Låt inte alliansen ställa ultimatum om högerpolitik

Fredrik Reinfeldt låtsas att han inte vill smutsa fingrarna genom samröre med Sd. Det skulle se illa ut efter en valrörelse med avståndstagande från rasistpartiet att nu inleda ett samarbete med Sd för att få igenom sin politik i riksdagen.

Om alliansen efter sammanräkningen av alla röster fortfarande inte har egen majoritet kommer vi att få se ett fult spel från högern. Detta har redan börjat med Reinfeldts invit till Miljöpartiet. Taktiken är förstås att utsätta Mp för utpressning: Om inte ni ger med er och släpper fram vår högerpolitik så tvingas vi vända oss till Sd. Alltså ska Mp stå med skammen om de avvisar Reinfeldt.

Mp vrider sig som en mask på kroken. Opportunister som de är, dessa gröna liberaler, har de egentligen inget emot samarbete åt höger, men eftersom de just bundit upp sig för blocket med de rödgröna vill de inte gärna framstå som svikare. Därav nu förslaget från språkrören att även (s) bör vara med i samtalen.

Det som nu kokas ihop är en lösning för att få igenom högerpolitik utan Sd. Om det inte går så ska Reinfeldt vältra skulden över på de rödgröna och sen ha ryggen fri för en uppgörelse med Sd. Men varför ska s och mp känna sig tvingade att släppa fram alliansens högerpolitik? Hur kan detta få fungera som något slags ultimatum från högern, ett ultimatum med innebörden: Om inte ni ger fri lejd för högerpolitik så vänder vi oss till rasisterna?

Om Reinfeldt vill ha en uppgörelse så måste kravet naturligtvis vara att alla attacker på välfärden och löntagarna upphör och rullas tillbaka. Föredrar Reinfeldt en uppgörelse med Sd för att få igenom högerpolitik så får han väl ta ansvar för det. Något annat svar från de rödgröna vore rena kapitulationen för högern.



Tidigare inlägg idag på Röda Malmö:

Miljöpartiets förräderi

De gröna liberalerna på väg över till alliansen

MP har förhandlat åt höger förr. Inom MP finns också starka krafter som vill samarbeta med alliansen. Mycket talar för att det rödgröna samarbetet är över. MP är helt enkelt inget parti att lita på. "Marknaden" oroar sig inte. Peter Eriksson öppnar för samtal.

Det ökade stöd Miljöpartiet fick i valet avspeglar att många människor oroar sig över klimatförändringarna och att regeringen bara pratar men inte gör något vettigt i frågan. Men MP är ett i grunden liberalt parti som inte klarar av att utmana de kapitalistiska krafter som driver mänskligheten mot stupet genom att kräva en ständig tillväxt byggd på oavbruten förbrukning av ändliga naturresurser.

MP förstår inte att klimatfrågan och de sociala frågorna måste lösas samtidigt. De har ingen strategi för omställning av samhället utan blir fånge i eller mellan blocken. Just nu verkar partiet på drift mot Reinfeldt & Co.

Samtidigt försöker Wanja Lundby-Wedin skylla socialdemokratins katastrofval på det rödgröna samarbetet. Ja, jag tror också att samarbetet med MP var till nackdel för socialdemokratin, men sossarnas problem är större än så. Det handlar om en historisk trend, en lång inre förruttelseprocess som startade med klassamarbete med storfinansen under folkhemmets glansdagar och som nu "krönts" med knäfall för högerpolitiken under de senaste trettio åren.

Omgruppering i politiken är att vänta, även om dessa måste maskeras lagom för att försöka dölja MP:s förräderi. Reinfeldt & Co kan vänta sig understöd från både MP och SD, bara de får något köttben att gnaga på i utbyte.

Gästbloggare: Flitiga Lisa





Tidigare inlägg idag på Röda Malmö:

Ljuspunkter i Skåne

Svårt bakslag för Sd i Landskrona

Sverigedemokraterna har naturligtvis gått framåt och är preliminärt uppe i över 10 procent i 19 av 33 skånska kommuner. MEN, intressant är att de backar kraftigt i Landskrona som tidigare varit deras starkast lysande stjärna.

I förra valet 2006 fick Sd 21,8 procent av rösterna i kommunvalet i Landskrona. Nu ramlar man ner till 15,6 procent i kommunvalet. En tillbakagång med 6,2 procentenheter, vilket innebär att man har förlorat mellan en fjärdedel och en femtedel av rösterna! En intressant erfarenhet som säkert är värd att studera närmare. Vad händer när Sd visar att de inte kan leverera?

I det starka fästet Vellinge förlorar Moderaterna kraftigt, ca en fjärdedel av rösterna är borta. Avslöjandena om politikermygel ligger säkert bakom tillbakagången. Nya Listan tog över 8 procent.

I Simrishamn gjorde Feministiskt Initiativ ett sensationellt bra val, nästan 9 procent och fyra mandat i fullmäktige och tredje största parti i kommunen.

SSU i Skåne kritiserar sitt moderparti för det de kallar en misslyckad flört med mittenpolitiken i det egna partiet. Andreas Kjellander, ordförande i SSU Skåne, tycker inte att man ska kämpa om medelklassrösterna utan vill att partiet rör sig längre till vänster.
- Vi är ett arbetarparti och det är arbetarna som röstar på oss, därför borde vi ha en tydligare inriktning på de vi företräder.

Gästbloggare: Flitiga Lisa

Tidigare inlägg idag på Röda Malmö: Sverige mer likt andra?

SvD SvD2 DN DN2 DN3 AB AB2 AB3 Sydsv Exp GP HD skd Intressant


Sverige mer likt andra?

Gör varje arbetsplats och kommun till ett slagfält mot högern!

Sverige håller på att bli mera likt andra länder i Europa, sägs det. Då menar man att vi fått ett rasistiskt parti i riksdagen och att högeralliansen lyckats hålla sig kvar vid makten. Ja, "anpassningen" till EU har pågått länge. Men en sak tycks man ha lämnat ur bilden, nämligen den begynnande arbetar-kampen och de växande sociala protesterna.

Jag tänker då på länder som Frankrike där hundratusentals i omgång efter omgång går ut i landsomfattande strejker och demonstrationer. I ett flertal länder har vi också sett framväxten av nya vänsterpartier, nya anti-kapitalistiska partier som vill ta plats istället för den gamla arbetarrörelsen som somnat in.

I natt visste jublet inga gränser på Moderaternas och Sverigedemokraternas valvakor. Men låt överklassen och rasisterna hurra, vi kommer tillbaka underifrån. Fortsatt ökande klyftor kommer att drabba de flesta på ett eller annat sätt, inte bara de fattigaste. Ökad ojämlikhet skapar mera av ohälsa, sociala problem och våld. Större delen av befolkningen kommer att känna av det, förr eller senare.

Fortsatt systemskifte innebär ökande orättvisor och att borgerliga grupper kommer att flytta fram sina positioner och möjligheter att åka i gräddfiler. Nu är det dags att bryta med passiviteten och organisera kampen mot nedskärningar inom välfärden varhelst detta yttrar sig och mot försämringen av arbetsrätten på arbetsplatserna.

Det är också dags för Vänsterpartiet att bryta upp från det förlamande samarbetet inom de rödgröna. (V) har bara förlorat på den positionen. I spåren på sossarnas tillbakagång utbreder sig demoralisering och vanmakt inom arbetarklassen. Bara en kämpande vänster kan vända den trenden.

Det politiska etablissemanget förmådde inte hejda Sd-rasisternas frammarsch, trots moraliserande upprop och pekpinnar i pressen. Det gav bara mera uppmärksamhet åt nyfascisterna. Grogrunden för rasismen har de själva skapat genom högerpolitiken som drabbat många vanliga människor.

Miljöpartiet har gått framåt och det är ett tecken på många människors berättigade oro för klimatförändringarna och för att etablissemanget bara pratar och inte gör nåt. Men Mp kommer inte heller att kunna leverera, för att lösa klimatfrågan krävs ingrepp i kapitalismen som det partiets liberaler inte är mäktiga.

Bara en ny anti-kapitalistisk vänster, som tar itu med uppgiften att organisera motståndet på gräsrotsnivå, kan utmana det bestående samhället och börja rulla tillbaka högerns systemskifte. Det svenska samhället är heller ingen isolerad ö utan sitter fjättrat i de internationella finansmarknadernas, EU:s och den globala kapitalismens järngrepp. Att börja bryta det greppet kräver en rebellisk – och gentemot de välbeställda hänsynslös – masskraft som tillsammans med likasinnade världen över kan skaka om systemet.

Vi som är med i Socialistiska Partiet vill bidra till utvecklandet av en sådan ny vänster. Nu är rätt tid för dig att aktivera dig, möt högerpolitiken genom att organisera dig.


söndag 19 september 2010

Fortsatt högerstyre

Börja nu att organisera motståndet på gräsrotsnivå

En sak verkar tämligen säker utifrån vallokalsundersökningen, nämligen att det blir ytterligare fyra år med högerstyre med alliansen, om än utan egen majoritet. Om undersökningen står sig kommer Sd in i riksdagen och alliansen tvingas söka parlamentariskt stöd. Om Sd inte når ända fram får alliansen egen majoritet.

Socialdemokraterna är ett parti som fått vidkännas stora förluster. Nu får man skörda den draksådd man spridit ut genom att under många år retirera för trycket från höger. Ända sen 80-talet har socialdemokratin anpassat sig till kapitalets krav på avregleringar, nedskärningar och privatiseringar.

Genom att spotta på sitt eget tidigare verk, svika gräsrötterna och vika ner sig har socialdemokratin indirekt underminerat argumentationen mot högern. Nu får man skörda vad man sått ifråga om förvirring och förborgerligande inom arbetarklassen och arbetarrörelsen. Det är också högerpolitikens verkningar som fått missnöjet att gro och som skapat grogrund för Sd:s framgångar.

Den gamla arbetarrörelsen har inte visat sig mäktig uppgiften att stå emot anloppet från höger, gammal och trött har den svikit sina egna ideal och stridsförmågan har så gott som helt slocknat ut. En lång historisk process som började med den Andra Internationalens avsteg från arbetarrörelsens urspungliga socialistiska målsättningar har nu nått sitt slut.

Uppgivenhet och demoralisering kommer att följa i spåren på den här valförlusten. Men vi socialister manar alla som vill fortsätta kämpa mot högerpolitiken: Organisera dig, ta upp kampen redan nu, gå med oss i Socialistiska Partiet. Vi ska nu ta itu med att organisera kampen på gräsrotsnivå till försvar för våra intressen. Vi ska reorganisera arbetarrörelsen och arbeta för bildandet av ett nytt anti-kapitalistiskt parti.


SvD SvD2 SvD3 SvD4 DN DN2 DN3 DN4 AB AB2 AB3 AB4 AB5 Sydsv Sydsv GP GP2 HD Skd Intressant

Bloggar om politik, samhälle, val 2010, alliansen, socialdemokraterna, sverigedemokraterna

Bloggat: Svensson

Vad händer om SD kommer in?

Frågorna som väntar på ett svar

Bara timmar återstår nu tills vi får vallokalsundersökningen och en första vink om valutslaget. Vad händer om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen och ingendera av de två blocken får egen majoritet?

Det är en intressant fråga som bara får ett slutgiltigt svar när situationen uppstår. Det är ju också tänkbart att det leder till mer än ett svar, att nya förvecklingar uppstår, regeringsombildningar och nyval.

Den 9 sept kunde vi läsa i SvD att "en majoritet av MP:s regionala partitoppar är öppna för att samarbeta med de borgerliga om SD blir vågmästare i riksdagen. Flera vill att alliansen och MP då bildar en majoritetsregering".

Kan det rent av bli så att vi får en omgruppering där även Mona Sahlin och hennes parti ingår i en regering tillsammans med (mp) och något eller några av de partier som de beskriver som "mittenpartier"? Vi vet att det finns en hel del inom socialdemokratin som inte alls är främmande för ett sådant samarbete.

Nu finns det mycket som talar emot dessa scenarion. En avgörande fråga är naturligtvis vilket av blocken som blir störst utan att få egen majoritet. Man har bundit upp sig hårt för blockpolitiken på båda sidor, både moderater och socialdemokrater är starkt identitetsberoende av att peka ut varandra som politiska motpoler.

Ute i Europa ser vi hur högerpartierna allierar sig med rasistpartier. Kommer alliansen att räkna in Sd i sitt regeringsunderlag? Jimmi Åkesson kommer inte att släppa fram Mona Sahlin till statsministerposten, däremot har han inget emot stöd åt högeralliansen. Men är tiden mogen för Reinfeldt? Den borgerliga alliansen har under valrörelsen markerat hårt mot Sd, vilket talar emot en snar överenskommelse.

Men vi vet inte om händelseutvecklingen går snabbt om högeralliansen blir största block men saknar egen majoritet. Vad händer om de rödgröna istället blir största blocket, men utan majoritet? Förmodligen släpper alliansen fram Mona Sahlin och låter henne bilda regering, men då kommer hon hela tiden att tvingas söka stöd i sakfrågorna hos de borgerliga partierna.

Ett elände hur man än vrider och vänder på saken. Vi får snart se.

Senaste inlägg på Röda Malmö: Nu har jag röstat