...men i kväll dansar vi med revolutionen i Kairo
I kväll dansar vi med Kairo och alla de modiga kvinnor och män som trotsat diktaturens våld och nu belönats med det fantastiska beskedet att den usle diktatorn Mubarak äntligen gett upp och stuckit med svansen mellan benen. Evig skam över förtryckaren. Vi gläds med det egyptiska folkets massor.
In i det längsta försökte Mubarak hänga sig kvar vid makten med morot och piska, uppmuntrad av västvärldens ledare som antingen kallat honom "en bra vän", som Dick Cheney sa (och Tony Blair höll med) eller "en vis man", som Berlusconi uttryckte det. För bara några dagar sen menade Hillary Clinton att det "är för tidigt för Mubarak att gå". Carl Bildt har inte lyft ett finger för att kräva Mubaraks avgång. Hyckleriet är monumentalt när de alla nu betygar sin hyllning åt demokratin i Egypten. Nu vill Bildt till och med säga att det var smart av honom att vara passiv. Man kräks.
Mubaraks avgång är en underbar seger som får återklang i hela Mellanöstern och i hela världen. En påminnelse om revolutionens kraft, om de möjligheter till världshistorisk förändring som vilar i det arbetande folkets händer. Det går att förändra när tillräckligt många står upp och visar beslutsamhet. Må de härskande klasserna darra!
Men lika mycket som egyptierna, vi och alla andra som följt revolutionen, har anledning att fira i kväll så har vi också skäl att behålla vaksamheten framöver. Kontrarevolutionen smider redan sina planer, bakom militären finns den ruttna överklassen som berikat sig på de fattiga massorna och där finns USA som inte vill förlora sitt grepp över Mellanöstern. En stor möjlighet, säger de nu om den egyptiska revolutionen. Och tänker naturligtvis på sina egna möjligheter att återta makten. I kväll är plötsligt alla borgarna egyptier!
De kommer nu att tillgripa alla möjliga ränker och lister för att vrida revolutionen ur massornas händer och göra den kommande demokratin till en tom fasad bakom vilken klassförtrycket och imperialismen kan fortsätta, om än i nya former. Därför är det fortsatt revolution som vill till, allt bättre organisering underifrån och uppbyggande av folkligt demokratiska organ som kan ge röst åt arbetarnas och de fattigas krav.
Alla tidigare inlägg om Egypten på Röda Malmö
7 kommentarer:
Ja Obama vill väl inte se vem som helst vid makten i Egypten. Dom har ju lite erfarenhet i att få sina egna USA vänliga diktatorer vid makten där dom vill ha det. Sen hur det går 10-20 år senare är ju ett annat problem för dem.
Och socialister har aldrig hycklat med demokratin då?
Sovjetunionen, DDR, Stasi, Kina, Nördkorea, Zimbawe, Kuba, socialism i en familj (Rumänien), socialdemokratiska valarbetare som stoppar i valsedlar och sedan bussar pensionärer m fl grupper till valunor osv, osv. =Bygg ut komentatorsfältet så att allt får plats
...till anonym:
Nu sparkar du in öppna dörrar. Jag tillhör en rörelse, Fjärde Internationalen, som består av demokratiska socialister och var företrädare i det förflutna tillhörde oppositionen i Sovjet och var bland de första att få nackskottet från Stalins hemliga polis och bland de första som hamnade i Gulag.
Vi har alltid hållit demokratins fana högt, gentemot stalinister, mot fascister och mot dagens borgare som bara är demokrater när det passar deras egna syften.
Ronny; jag googlade precis "socialistiska partiet kuba" och läste igenom de artiklar som dök upp.
Inte en enda gång benämns Kuba som en diktatur, eller Castro som en diktator (president kallas han). Förvisso nämns att demokratin bör utökas, men att undvika att benämna vissa diktaturer och diktatorer just det, är inte att hålla demokratiska fanan högt.
...till anonym:
Visst kan man säga att Kuba är en diktatur i den meningen att det inte går att bilda konkurrerande politiska partier till det kommunistiska. Inte heller verkar det tillåtet att organisera fraktioner inom kommunistipartiet.
I många andra anseenden är Kuba betydligt mer demokratiskt än stora delar av övriga Latinamerika, åtminstone om man ser det ur den vanlige, fattige arbetarens synvinkel.
Trots stora ekonomiska svårigheter och trots den amerikanska blockaden är landet förhållandevis jämlikt, ger alla medborgare rätt att utse kandidater (även icke partimedlemmar) i valen till beslutande församlingar och har en utvecklad utbildning och sjukvård. Landet har fått mycket beröm för sin politik av ekologisk hållbarhet.
Vi i SP försvarar Kuba mot USA och kapitalistiska angrepp och ser positivt på det sociala experiment som pågår. Vi kritiserar bristerna i demokratin, men konstaterar också att landet, fortfarande 50 år efter revolutionen, inte verkar ha någon utvecklad byråkratisk kast liknande den i de östeuropeiska länderna.
Socialism kan inte byggas på en isolerad ö, Kubas räddning finns i revolutionens spridning till övriga Latinamerika och i att denna socialism blir en demokratisk socialism.
Det utan jämförelse värsta med Kuba är Guantanamobasen.
...till anonym:
Ja, värre förtryck än på Guantanamo-basen finns inte på Kuba.
Skicka en kommentar