måndag 21 februari 2011

Gaddafi måste gå

...och Carl Bildt borde följa med

Gaddafis dagar är räknade. Människorna i Libyen är naturligtvis oerhört inspirerade av vad som skett i grannländerna och alla kan se att det som de nyligen trodde var omöjligt går att förverkliga. Sonens tal visar hur desperat Gaddafi är. När folkets fruktan är borta har diktatorn inga vapen kvar.


Libyska diplomater säger upp sig i protest. Tre anställda vid den libyska ambassaden i Stockholm har idag sagt upp sig i protest mot våldet i hemlandet. Regimen håller på att tappa greppet och det ryktas om soldater som går över på folket sida. Nu har också justitieministern fått nog.

Carl Bildt är som vanligt fullständigt akterseglad när det gäller den arabiska revolutionen. Han ser hur USA:s och västs inflytande befinner sig på ett gungfly och han vet varken ut eller in. Idag varnar han för ett "totalt sammanbrott" i Libyen istället för att stödja den demokratiska oppositionen och kräva diktatorns avgång. Så här uttalar han sig:

"Nu handlar det inte om att stödja den ena eller andra. Det handlar om att försöka få till stabilitet och en rimlig utveckling". Nej, revolution är inget för Calle, han vill ha något fast att hålla sig till, storebror i Washington och gamla hederliga diktatorer som går i västs ledband.

6 kommentarer:

Jakob sa...

Man skulle väl dock vilja hävda att den som Reagan kallade för Mellanösterns galne hund och skickade hangarfartyg mot efter diskoteksbombningen i Berlin knappast kan anklagas för att ha gått i västs ledband. Allt i Mellanöstern är inte USA:s fel. I arabiska socialistrepubliken Libyens fall kan man nog kasta litet skit på Italien och andra sydeuropeiska länder, men knappast på USA. Mest skit tillkommer ju dock givetvis regimen själv.

Ronny Åkerberg sa...

...till Jakob:
Förvisso är det så att inte alla diktaturer i arabvärlden och Mellanöstern hålls under armarna av USA (även om det gäller de flesta). Kaddafi har dock närmat sig USA och väst de senaste tio åren och man kan se på reaktionerna nu från väst (och även vår egen Carl Bildt) att oron är stor att diktaturen ska försvinna.

Anonym sa...

En liten rättelse bara: De tre anställda vid libyska konsulatet är inte libyer, det är allts inte deras hemland. Kan tyckas petigt men det ger en liten annan bild då de inte riskerar repressalier på samma sätt som libyer gör.

Sture sa...

Oron är förstås att någonting värre ska komma i Gadaffis ställe men eftertanken flödar väl inte direkt i revolutionsromantikernas värld.

Trots många regimskiften tidigare finns ännu ingen muslimsk demokrati. Proteströrelserna som nu drar fram över nordafrika består till större delen av islamister och slagord om religionsfrihet och minoritetsskydd lyser med sin frånvaro.

Kort sagt finns det inte mycket som tyder på att en ny regim skulle vara bättre. Sannolikt blir det som om nordafrikas ledare skulle byta plats med varandra. Lite mer frihet i ett land, lite mindre i ett annat och det mesta som förut.

Ronny Åkerberg sa...

...till anonym:
Det finns dock uppgifter om ett stort antal libyer, både utanför och inne i landet, även i högre och utsatta positioner - som hoppar av trots hoten om repressalier.

Ronny Åkerberg sa...

...till Sture:
Jag tror du bygger dina uppfattningar på förutfattade meningar. Och att du totalt har missat karaktären på den mäktiga demokratirörelse som nu sveper över hela arabvärlden.
Är det kanske för att den inte passar in i din tankevärld?