...högern får inte in honom i sitt image-bygge
Det är nu 25 år sen en mördares kula släckte Olof Palmes liv. För mig har det alltid legat nära till hands att tro att mördaren hörde hemma i det extrema Palme-hatets kretsar, inom den höger som alltid odlade sin avsky för "klassförrädaren". Mordutredningen var från början en skandal och nu finns inget utredningsarbete. Visst är det troligt att Palmes mördare lever.
Olof Palme kom från en av landets gamla och välkända borgarfamiljer, men ägnade sitt liv åt den arbetarrörelse som ännu på hans tid var välorganiserad och en kraft som både bar fram Olof Palme och ingav fruktan hos borgarna.
Idag vill moderaterna gärna ta över både begreppet arbetarparti och se sig som förvaltare av något slags folkhemsbygge. Allt är hyckleri och bedrägeri, men Olof Palme får de inte in i sitt image-bygge.
Nej, Olof Palme är svår för moderaterna och högern att åberopa sig på. Palme envisades in i det sista att beteckna sig som "demokratisk socialist" (även om han hjälpte till att ta udden av löntagarfondsförslaget) och han var definitivt motståndare till privata intressen i den offentliga välfärden.
Så minner Palme om en tid när det rådde något andra maktförhållanden och det är obehagligt inte bara för moderaterna utan också för de högerinriktade efterföljare inom socialdemokratin som idag slåss om taburetterna i partiet.
4 kommentarer:
Håller helt med här. Leif GW persson säger i expressen att Palme "privat lär ha varit en hygglig karl". Som om alla andra hatade honom. Vi som var med på den tiden kommer ihåg EAPs hat kampanjer och de illasinnade rykten som spreds. Vad man nu tycks ha glömt, är hur älskad han också var som partiledare.
Jag fick höra via omvägar om att även folk, som i vanliga fall var kritiska till allt vad Palme stod för när de träffade honom ofta blev motvilligt imponerade. Leif GW har förmodligen helt rätt att ngn inom militären/SÄpo eller Polisen har utfört mordet på beställning eller i förvissningen om att det är för Sveriges bästa.Det är kusligt, att förmodligen många svenskar anade det här.
Hasse Alfredsson skrev en liten deckarnovell, som hade det här temat. Förmodligen refuserades den för han publicerade den i en liten obskyr självutgiven deckartidskrift av Per Olaisen.
Jag känner ett oförklarligt obehag inför att tänka att vi kan ha människor som inte vill förstå demokratins princip, som är kapabla till att mörda för sin åsikt.
Det jag mest kommer ihåg från Palme-eran är hans skattefusk med Harvardpengarna samt hans hantering av Geijer-affären. Glömmer aldrig Leif GW Perssons kommentar i en TV-dokumentär om affären: "Jag trodde aldrig att Sveriges statsminister, min partiordförande, kunde ställa sig upp i kammaren och blåljuga. Men det kunde han."
...till Thomas:
Det finns sånt som var ännu värre under Palmes tid, inte minst IB-affären. Det hindrar dock inte att så här i efterhand se alla sidor av den epoken, inte minst i skenet av socialdemokratins kapitulation inför trycket från nyliberalism och högerkrafter.
Skicka en kommentar