...diktaturen tänker inte lämna ifrån sig makten
Hundratusentals modiga människor trotsar fortfarande den egyptiska diktaturens våld. Många har offrat sina liv och ännu fler skadats för frihetens skull. Åter samlas stora skaror på Tahrir-torget för att kräva Mubaraks avgång.
Samtidigt pågår taktikspelet från regimen för att rädda kvar diktaturen vid makten i lätt uppsnyggad form. Med förhandlingar och en del eftergifter köper vicepresidenten, den tidigare tortyrchefen, Omar Suleiman tid för att splittra, försvaga och trötta ut motståndet samt att snärja delar om oppositionen i fagra löften.
Suleimans plan för "fredligt maktöverförande" är naturligtvis ingenting värd. I maskopi med USA har denna fälla riggats för att försöka dupera egyptierna och passivisera oppositionen. De som inte låter sig luras och vågar protestera ska även fortsättningvis torteras eller försvinna.
Muslimska Brödraskapet är ett problem, i varje fall är de otrevliga, men de är inte huvudproblemet i Egypten. Problemet med stort P är den väststödda diktaturen. Inom oppositionen och den breda sociala och demokratiska revolution som spelas upp inför våra ögon har de religiösa extremisterna en underordnad roll.
Mubarak-anhängarna använder och uppförstorar det islamistiska hotet för att motivera sitt stöd till diktaturen. Men just detta stöd till diktaturen är ett säkert sätt att underblåsa och gödsla religiös extremism. Suleiman hade uppenbarligen heller inga problem med att bjuda in Brödraskapet till "förhandlingar" och ge dem en roll som de inte förtjänar.
Hoppet står till de breda massorna och särskilt ungdomen som med stort civilkurage går i spetsen. Förhandlingar med regimen kommer inte att hjälpa. All slags "övergång" organiserad av diktaturens män är ett bedrägeri. Istället måste en motmakt till diktaturen byggas.
Gästbloggare: Flitiga Lisa
0 kommentarer:
Skicka en kommentar