Palme omöjlig i dagens (s)

...det dubbla sveket från social-demokraterna

Olof Palme hade naturligtvis varit fullständigt omöjlig i den svenska socialdemokratin idag. En socialdemokrati som under trettio år spottat på sitt eget verk, bidragit till att bryta ner välfärdssamhället, privatisera, öka arbetslösheten och klassklyftorna.

Under Palmes tid hände motsatsen. En stor sektor av gemensamma välfärdstjänster byggdes upp, arbetslösheten var historiskt låg och klyftorna i samhället minskade. Det innebär inte att Palme var någon socialistisk revolutionär, men han var förhållandevis i takt med tiden.

Det är viktigt att se de faktorer som bar fram Olof Palme. Framför allt handlade det om klassamarbete, den svenska storfinansen hade respekt för den välorganiserade folkrörelse som socialdemokratin fortfarande utgjorde och var väl medveten om att uppgörelser med ledarna kunde hålla arbetarnas strävanden inom de ramar som kapitalismen kunde tolerera.

Först det kalla kriget och sen vänsteruppsvinget under sextio- och sjuttiotalen höll liv i kommunistskräcken bland överheten. Även här kunde socialdemokraterna erbjuda sina tjänster, vi minns alla IB-affären och den socialdemokratiska övervakningsapparaten ute på arbetsplatserna.

När vinden vände trängde högervindarna ända in i den socialdemokratiska apparaten. Kanslihushögern under ledning av Kjell-Olof Feldt påbörjade systemskiftet; superdevalvering, avreglering, sparpaketen, åtstramningarna...

Det är känt att Olof Palme var kritisk till det som skedde, men att han var lojal mot sin finansminister. Hur det skulle ha gått om han fått leva vet vi inte.

Mitt senaste inlägg om Palme: Olof Palme rör upp. Hur man än värderar Palme så är han förknippad med en epok då socialdemokratin fick en andra historisk chans. Den första var vid förra sekelskiftet då arbetarrörelsen formerades som en mäktig kraft som också ställde sig uppgiften att i grunden förändra samhället.

Den chansen försatt den europeiska socialdemokratin, sveket mot socialismen var monumentalt och den andra internationalen splittrades. Under efterkrigstiden, efter fascismens och världskrigens epok, från -45 och några årtionden fram under den exempellösa högkonjunkturens och de uppdämda förhoppningarnas tid fick socialdemokratin sin andra chans. Inte att störta kapitalismen, men väl att reformera och bygga offentlig välfärd.

Nu har man försuttit även den möjligheten. Först förmådde man inte hålla kvar vid socialismens grundidé och sen klarade man inte av att försvara det egna reformistiska verket. Nu är tid för andra att ta vid och tid för en reorganisering av arbetarrörelsen.

Idag skriver Göran Eriksson om Palmes arv i SvD.se. Palme utses också till reformistisk revolutionär. I DN.se är det ett antal personer som minns Olof Palme. Där påstås det också att Palmehatet grodde i alla klasser. I AB.se skriver Jan Guillou om hur Holmér kunde behålla makten över mordjakten. I en ledare vill Eva Franchell få oss att tro på Lisbeth Palmes gamla underkända vittnesmål. I det splittrade s-partiet ska man runda konfliktfrågorna.

DN DN2 DN3 GP GP2 GP3 Exp D AB Intressant Bloggar om olof palme, socialdemokraterna, samhälle, politik,

Bloggat: Röda Lund,