...men diktaturen och dess uppbackare i USA försöker splittra folket
Vi vägrar ge upp. Demonstranterna på Tahrir-torget säger att de stannar så länge Mubarak sitter kvar. Den egyptiska diktaturens män har försökt med både piskan och moroten, de har skickat poliser och betalda ligister att mörda fredliga demonstranter, de har lovat "reformer" och Mubaraks avgång till hösten - men allt genomskådas av de modiga kvinnor och män som tar gatorna i besittning.
Det är fantastiskt och fyller en med glädje. Mubarak har ingen chans, han borde vara helt körd vid det här laget. Den forne amerikanske vicepresidenten Dick Cheney hyllar dock Mubarak och kallar honom "en bra vän". Tony Blair håller med.
Detta är inte att förundras över, det är ju USA och deras västallierade som hållit Mubarak och hans diktatur under armarna genom politiskt, ekonomiskt och militärt stöd. De mer insiktsfulla inser naturligtvis att Mubaraks dagar är räknade och därför agerar nu Barack Obama för att rädda vad som räddas kan av den egyptiska diktaturen.
Läget är en mardröm för Obama. Demokrati i arabvärlden innebär att USA förlorar sin dominans över området och sin kontroll över oljan. Imperialism är svår att förena med demokrati och mänskliga rättigheter. Därför manövrerar nu Obama för att hitta en utväg, kanske måste han offra diktatorn för att rädda diktaturen.
Mubarak har utsett förre chefen för säkerhetspolisen, tortyrchefen Omar Suleiman, till vice president. Suleiman försöker nu snärja delar av oppositionen i "förhandlingar". Muslimska Brödraskapet har, enligt uppgifter idag, gått med på samtal.
Brödraskapet är inte särskilt representativt för oppositionen och har spelat en perifer roll under upproret. Själv kan jag inte se vart dessa förhandlingar ska leda. Några steg framåt mot verklig demokrati är inte möjligt om diktaturens män ska sitta kvar och leda "övergången". En sådan övergång lär mest bli en övergång från en diktatur till en annan.
Mötesfrihet måste proklameras, utegångsförbud upphävas, gripna släppas fria osv. Hela den gamla makten måste lämna för en tillfällig ledning bestående av representativa personer ur oppositionen, inte av självutnämnda ledare, som omedelbart kan organisera fria val till en konstituerande församling som ger Egypten en demokratisk statsordning. Revolutionen måste fortsätta.
SvD SvD2 SvD3 SvD4 DN DN2 DN3 VG VG2 VG3 VG4 VG5 GP GP2 GP3 GP4 HD HD2 HD3 HD4 SkD SkD2 Dagen 2 3 Svt Svt2 Svt3 Svt4 Intressant
Bloggat: Svensson,
Alla tidigare inlägg om Egypten på Röda Malmö
0 kommentarer:
Skicka en kommentar