tisdagen den 29:e mars 2011

Vapen till rebellerna

...strid tills Gaddafi faller

Sverige ska inte närma sig Nato utan värna om sin alliansfrihet. Men för min del är det ok att delta i FN-koalitionens upprätthållande av flygförbudszonen i Libyen för att skydda civila. Allt som kan förstöra den totalitära diktaturens krigsmaskin och hjälpa rebellerna till seger är bra.

Det är ok att skicka svenska stridsplan om de kan vara till hjälp. Det är i varje fall mycket svårt att motsätta sig flygförbudszonen, det fanns inget som helst alternativ om man ville undvika en massaker och revoltens krossande. Och är man för en flygförbudszon då kan man inte vara emot svenskt deltagande.

Men det innebär inte att allt som FN-koalitionen gör är korrekt. Ska vapenembargot mot Libyen tolkas som så att inte heller oppositionen ska få vapen då är det helt åt helvete. Inga vapen till Gaddafi-diktaturen, så klart, men om det ska bli nån seger på marken måste rebellerna få vapen så att de kan slåss på lika villkor.

Annars finns risken att Libyen delas och att västmakterna accepterar en sådan delning för att skjuta revolutionen i sank. Härska genom att söndra är en urgammal taktik från makten sida. USA och dess allierade har heller inga intressen av att demokratiupproret ska sprida sig. De kramar fortfarande sina egna diktaturer i länder som Saudiarabien och Bahrain och de håller ockupations- och apartheidstaten Israel bak ryggen.

Samtidigt manövrerar de för att hitta nya allierade i de arabländer där massornas resning tvingat bort de tidigare plågoandarna och för att ta loven av den demokratiska rörelsen och hindra den att "gå för långt".

Ett störtande av Gaddafi-diktaturen i Libyen är det bästa alternativet. Inte för att det löser alla problem eller leder till ett himmelrike, men för att det kan skapa friare förhållanden för arbetarklass och fattigfolk att organisera sig för sina intressen.

Än är inte utgången avgjord. Gaddafi har visat sig segare än man trodde, men det är inget skäl för förhandlingar eller vapenvila. Nu finns ingen återvändo, nu är det strid tills diktaturen faller som gäller. Det må ta längre tid än vi trodde från början, men inriktningen på seger står fast. Allt viktigare blir kravet på vapenleveranser till rebellerna.

Gästbloggare: Flitiga Lisa





0 kommentarer: