torsdagen den 19:e maj 2011

Rapport från en döende bilfabrik

Punching Out

Ingenstans är det tydligare än i Detroit att USA:s kapital i rask takt övergivit den produktiva sfären. Paul Clemens har följt nedmonteringen av amerikansk bilindustri. Lars Henriksson, Volvoarbetare, fackligt aktiv och partikamrat till mig, har läst hans rapport och funderar över en annan framtid i en recension i GP.

De frågor han reser är i hög grad aktuella för de hårt prövade Saab-anställda. Så här börjar hans artikel:

Den uppmärksamme stadsvandraren har under våren kunnat lägga märke till ett ovanligt stort kinesiskt inslag i gatubilden kring Getebergsäng. Det är arbetare och tekniker som demonterar det som en gång var stadens fjärde största industri, Saabs växellådsfabrik, för transport till Kina.

En symbolisk händelse som är långt ifrån ovanlig i världens gamla industriländer. I USA finns i dag tre gånger så många säkerhetsvakter som verkstadsmekaniker och fler kasinoanställda än svarvare. Orsaken är inte så mycket arbetsbesparande teknik som att landets kapital i rask takt övergivit den produktiva sfären.

Ingenstans påminns man om detta tydligare än i Detroit, bilindustrins vagga och historiska kraftcentrum. Vackra trähus, byggda för arbetare med trygga och hyggligt betalda jobb, står övergivna och tillbommade i hela enklaver. Förfallet har pågått i snart 40 år och de senaste årtiondenas globalisering och låglöneflykt har inte dämpat utvecklingen, att det fortfarande görs bilar är bara en illustration av hur väldig industrin en gång var.

Ännu en stängd fabrik är ingen sensation i denna de nedlagda bilfabrikernas världs­huvudstad, men när journalisten Paul Clemens en dag läser att Budd Company ska stängas reagerar han. Om namnet inte höjer många ögonbryn hos oss är det lika legendariskt i Detroit som Ford eller GM, det var Budd som uppfann den självbärande karossen och här pressades plåten till klassiker som Ford Thunderbird.

Clemens ställer sig frågan hur det rent praktiskt går till när man stänger en sådan fabrik och bestämmer sig för att under ett år följa nedmonteringen av Thyssen Krupp Budd Detroit Plant, som var anläggningens sista officiella namn.

Vi får följa hur fabrikens tunga hjärta, presslinjerna, bit för bit monteras ner, stuvas och skickas iväg för ett nytt liv i låglöne­länder. Vi är med Clemens när vakterna på kalla nattpass jagar koppartjuvar och vi lär känna det råbarkade men yrkesskickliga gänget från Arkansas bakvatten som, likt omvända rallare, kuskar landet kring och utför det svåra och riskfyllda jobbet att demontera USA:s industriella ryggrad...

Läs fortsättningen på recensionen här.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Som vanligt.. Vänsterdravel..
Stalin = största massmördaren sedan Djingis Khan, räknat i % av befolkning..
Hur kan man hylla något sådant???

Anonym sa...

Till anonym:
Ha, där högg du i sten! Både Lars Henriksson och Ronny Åkerberg tillhör den mest anti-stalinistiska vänsterorganisationen - Socialistiska Partiet.
Varför inte ta reda på grundläggande fakta innan du skriver kommentarer?
Maria