...de ska inte ha offrat sina unga liv förgäves
Det värsta enskilda massmordet på arbetarrörelse- och vänsteraktiva i Nordens historia har genomförts av en ideologiskt övertygad, ytterst effektiv och välplanerad högerextremist med öppet uttalade politiska målsättningar att förgöra socialismen, marxismen och det mångkulturella samhället.
En bestialisk produkt av de senaste årtiondenas ideologiska trumeld mot allt vad socialism heter har visat upp sig inför världen i ett blodbad på unga, fredliga, oskyddade socialister. Och från våra media, redaktörer, politiker, TV-soffor och experter talas allmänt om faran för ”extremister” – till vänster och höger…
”Precis som fallet är med den extrema vänstern, islamismen och andra våldsförhärligande sekter bör vi inte bli alltför förvånade när dessa hatets ord tar fysisk gestalt i massmord och terror”, skriver Dagens Nyheter på ledarplats (24 juli). Men tillägger dagen efter (ledare 25 juli) att ”inte alla Ung vänster-medlemmar är medskyldiga när den autonoma vänstern gör sina ”aktioner” där människor kommer till skada och poliskåren är en av måltavlorna.” Folkpartiets Birgitta Ohlsson jämför i Gomorron Sverige 25 juli massakern i Norge med kravallerna i Göteborg 2001. Den s k extremistexperten Anna-Lena Lodenius vill ”vidga perspektivet” och tala om ”ensamma män som upplever sig på kant med tillvaron, inte minst de som också är arbetslösa och/eller lågutbildade” (DN Debatt 24 juli).
Dessa skamliga insinuationer är ägnade åt att blanda bort korten, att göra höger och vänster till lika goda kålsupare, ja att hänsynslöst plundra offren, sorgen och terrorn för egna syften där vänsteraktivister och antifascister, arbetslösa och fattiga framställs som del av samma magma varur monstret Breivik steg upp.
Men diplomatsonen Breivik, mångårig medlem i norska Fremskrittspartiet med kristna konservativa värderingar var ingen utförsäkrad ”trasproletär”, ingen gatukämpe och allra minst en spegelbild av någon ”vänsterextremist”. Han var uppladdad med kristna borgerliga och antisocialistiska värderingar, förlängda till extrema fantasier om världen och sin egen kallelse, det hela apterat med psykopatisk hänsynslöshet.
På så sätt utgjorde Breivik ett fanatiserat koncentrat av trettio års högervåg, från 1980-talets antikommunistiska korståg mot socialism och välfärdsstater via Huntingtons ”civilisationernas kamp” mot islam på 90-talet till 2000-talets ”krig mot terrorn” och högerextremismens återkomst på bred front i europeisk politik.
Dagens försök att sprida dimridåer om symmetrisk extremism till höger och vänster tillsammans med läpparnas bekännelser till det ”öppna demokratiska samhället” från hela det politiska spektrat, inklusive främlingsfientliga partier som Sverigedemokraterna, kan inte stå obesvarat.
Arbetarrörelsen och vänstern i Norden har utsatts för den värsta och mest mördande attacken någonsin. Aldrig tidigare – inte ens i krigstid – har så många socialister i Norden fallit offer i en enskild attack. Slaget är riktat mot oss alla. Vidden av högerterrorn mot arbetarrörelsen måste göras klar, antisocialismen rannsakas in på skinnet, dess kultur och mentalitet rökas ut, dess fanatiker konfronteras, dess nätverk rivas upp, dess våldsverkare gripas.
De norska socialistiska ungdomar som slaktades på Utöya ska inte ha offrat sina unga liv förgäves. Deras martyrium för den socialistiska visionen om alla människors lika värde i ett jämlikt och rättvist samhälle utan förtryck blir till vårt löfte: att aldrig låta oss kuvas, aldrig ge upp, aldrig besegras.
Mot hyckleriet, bortförklaringarna och dimridåerna måste hela den samlade vänstern och arbetarrörelsen blåsa upp till storm efter trettio års högeroffensiv.
Massmordet i Norge hör till denna högeroffensivs yttersta och mest skräckinjagande konsekvens.
En bestialisk produkt av de senaste årtiondenas ideologiska trumeld mot allt vad socialism heter har visat upp sig inför världen i ett blodbad på unga, fredliga, oskyddade socialister. Och från våra media, redaktörer, politiker, TV-soffor och experter talas allmänt om faran för ”extremister” – till vänster och höger…
”Precis som fallet är med den extrema vänstern, islamismen och andra våldsförhärligande sekter bör vi inte bli alltför förvånade när dessa hatets ord tar fysisk gestalt i massmord och terror”, skriver Dagens Nyheter på ledarplats (24 juli). Men tillägger dagen efter (ledare 25 juli) att ”inte alla Ung vänster-medlemmar är medskyldiga när den autonoma vänstern gör sina ”aktioner” där människor kommer till skada och poliskåren är en av måltavlorna.” Folkpartiets Birgitta Ohlsson jämför i Gomorron Sverige 25 juli massakern i Norge med kravallerna i Göteborg 2001. Den s k extremistexperten Anna-Lena Lodenius vill ”vidga perspektivet” och tala om ”ensamma män som upplever sig på kant med tillvaron, inte minst de som också är arbetslösa och/eller lågutbildade” (DN Debatt 24 juli).
Dessa skamliga insinuationer är ägnade åt att blanda bort korten, att göra höger och vänster till lika goda kålsupare, ja att hänsynslöst plundra offren, sorgen och terrorn för egna syften där vänsteraktivister och antifascister, arbetslösa och fattiga framställs som del av samma magma varur monstret Breivik steg upp.
Men diplomatsonen Breivik, mångårig medlem i norska Fremskrittspartiet med kristna konservativa värderingar var ingen utförsäkrad ”trasproletär”, ingen gatukämpe och allra minst en spegelbild av någon ”vänsterextremist”. Han var uppladdad med kristna borgerliga och antisocialistiska värderingar, förlängda till extrema fantasier om världen och sin egen kallelse, det hela apterat med psykopatisk hänsynslöshet.
På så sätt utgjorde Breivik ett fanatiserat koncentrat av trettio års högervåg, från 1980-talets antikommunistiska korståg mot socialism och välfärdsstater via Huntingtons ”civilisationernas kamp” mot islam på 90-talet till 2000-talets ”krig mot terrorn” och högerextremismens återkomst på bred front i europeisk politik.
Dagens försök att sprida dimridåer om symmetrisk extremism till höger och vänster tillsammans med läpparnas bekännelser till det ”öppna demokratiska samhället” från hela det politiska spektrat, inklusive främlingsfientliga partier som Sverigedemokraterna, kan inte stå obesvarat.
Arbetarrörelsen och vänstern i Norden har utsatts för den värsta och mest mördande attacken någonsin. Aldrig tidigare – inte ens i krigstid – har så många socialister i Norden fallit offer i en enskild attack. Slaget är riktat mot oss alla. Vidden av högerterrorn mot arbetarrörelsen måste göras klar, antisocialismen rannsakas in på skinnet, dess kultur och mentalitet rökas ut, dess fanatiker konfronteras, dess nätverk rivas upp, dess våldsverkare gripas.
De norska socialistiska ungdomar som slaktades på Utöya ska inte ha offrat sina unga liv förgäves. Deras martyrium för den socialistiska visionen om alla människors lika värde i ett jämlikt och rättvist samhälle utan förtryck blir till vårt löfte: att aldrig låta oss kuvas, aldrig ge upp, aldrig besegras.
Mot hyckleriet, bortförklaringarna och dimridåerna måste hela den samlade vänstern och arbetarrörelsen blåsa upp till storm efter trettio års högeroffensiv.
Massmordet i Norge hör till denna högeroffensivs yttersta och mest skräckinjagande konsekvens.
Ursprungligen ledare i veckotidningen Internationalen v 30/2011
SvD SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 DN DN2 DN3 DN4 DN5 AB AB2 GP GP2 GP3 GP4 GP5 HD HD2 SkD SkD2 D Svt Svt2 Svt3 Intressant Bloggar om norge, terrorism, politik,
Tidigare inlägg i denna fråga på Röda Malmö:
6 kommentarer:
Det råder ju ingen tvekan om att syftet med ABBs handling var politiskt. Däremot var handlingen inte demokratisk - och det är den viktiga kärnan här. Vi får inte i diskussionen sammanblanda politisk övertygelse och metodik. Det måste varje meningsriktning inse och acceptera. Att diskutera motivet ur ett politiskt perspektiv är klart relevant. Att diskutera övertygelsen som drev ABB till att starta krig har definitivt sin plats. Däremot är det närmast löjligt att koppla metoden och handlingen i sig till politik och partier. Partier har i sig valt en demokratisk väg just genom att starta ett parti och ställa upp i allmänna val. Det finns grupper som också förespråkar våld för att omstörta samhället, men ingen av dessa grupper är officiellt representerad i Sveriges riksdag. Att framföra ett starkt motstånd och avståndstagande från ickedemokratiska medel är i denna stund oerhört viktigt för alla som förespråkar ett demokratiskt samhälle. Däremot vinner ingen på att blanda ihop våldsmetoderna med demokratiska partier och demokratiska modeller. Och nej, det är då inte relevant att säga att SD är odemokratiska i sig pga att de vill ha en minskad invandring. Det är heller inte odemokratiskt i sig att förespråka arbetarmakt som andra partier gör. De har valt den demokratiska, politiska vägen för att uppnå sina mål. Bara det är i sig ett klart budskap om vilka medel man som gruppering officiellt vill använda. Att diskutera politiken, värderingarna och att framföra sina åsikter är, som sagt, särskilt viktigt i dessa stunder och det intressanta jag ser i samtliga kommentarer på dessa sidor är att vi alla är överens om implementeringen av våra övertygelser - den demokratiska processen. Oavsett värderingar och politisk ståndpunkt så är det ingen som framför en vilja att använda något annat än diskussion och demokratiska medel. Låt oss sedan också vara konkreta när det gäller VARFÖR en viss politisk övertygelse är så viktig så blir det här väldigt givande.
Anonym har rätt i att det är farligt att direkt sammankoppla människors åsikter med andra politiskt liktänkande människors handlande.
Självklart påverkar åsikter vårt handlande. Men det är inte samma sak som att mena att alla med åsikter som ALLA på högerkanten är ansvariga för den högerextremism som bevisligen finns. Och vice versa.
Ser man på socialismen så är den faktiskt delvis god och delvis ond. Det finns en god demokratisk socialism och en ond odemokratisk. Måste vi inte skilja på dessa?
Men vi måste också få skilja på demokratisk konservatism och odemokratisk, eller hur?
Demonisering av andra människors åsikter på det sätt som delvis gjorts här är farlig.
Alla som förespråkar och i olika varianter propagerar den sjuka islamofobiska världsbilden bär ett ansvar för det som hände i Norge. Våldet ligger inpackat i den hatiska rasismen. Här kan varken högerpopulistiska partier typ Sverigedemokraterna eller diverse borgerliga skribenter svära sig fria. De har alla bidragit till att bygga upp förövarens föreställningar. Naturligtvis har han själv ansvaret för det praktiska utförandet av massmorden, men islamofoberna har alla del i det hatiska budskap som skapade terroristen.
Lisa
Ingen som begår dessa handlingar är psykiskt frisk. men kanske vill denna blogg och andra helst undvika att han förklaras sjuk när han begick detta. Om så skedde skulle ju allt ses i en annan dager än om han friskförklaras. De flesta kanske inte bryr sig om hans hälsa men det finns risk att det norska samhället begår en lögn för att rädda sitt eget ansikte på hans bekostnad. Men en lögn är alltid fel.
Till anonym om Breiviks psykiska hälsa:
Det blir ju en sak för rätten att ta ställning till om han ska undersökas och ev dömas till psykiatrisk vård.
Nu finns inget som tyder på att han kommer att slippa fängelse.
Det kan naturligtvis finnas många bottnar till att en person blir terrorist, även psykiska faktorer spelar in.
Men här handlar det om ett klart politiskt motiverat brott. Karln har ju producerat en politisk förklaring på 1500 sidor.
Den politiska sidan är ju är att islamofobin i samhället har inspirerat till detta dådet. Och inte bara detta, ständigt begås i mindre skala rasistiskt motiverade våldsbrott.
Ranja
till anonym:
Då gäller ju samma sak för alla terroristdåd, eller hur? Ska de alla ursäktas med att de är psykisk sjuka?
För att inte tala om alla krig som förs och alla beslut som tas om att medvetet döda tiotusentals. Är de alla utan ansvar?
Börje
Skicka en kommentar