...vem vill inte hoppa av denna galna värld?
Fler och korta semestrar bäst om man får tro en holländsk studie som säger att de positiva effekterna av semestern bara sitter i under en vecka. Förvisso kan jag hålla med om det senare, vi vet alla hur fort det känns som om semestern bara var ett bleknat minne, men i övrigt är jag tveksam.
Skulle arbetsköparna få ökad rätt att sprida ut semestrarna så kan många säga goodbye till sommarsemester och med uppstyckade semesterveckor så minskar också möjligheterna att få semester med hela familjen. Dessutom tror jag det är bättre med en längre sammanhängade semester. Semester är för övrigt inte bara till för att sen kunna jobba, man vill ju ha en upplevelse också och då krävs det först tid för att varva ner.
Men vad vi behöver mest är istället en sänkning av den dagliga arbetstiden. En sextimmarsdag skulle minska stressen, ge bättre balans i tillvaron och skapa fler jobb. Lägg därtill en utjämning av de stora inkomstskillnaderna och en ökad satsning på offentlig välfärd på bekostnad av privat lyxkonsumtion så får vi ett jämlikare samhälle där människor mår bättre.
Ett sådant samhälle är också bättre för miljö och klimat. I ett sådant samhälle behöver vi också samordna och minska transporterna. Frågan är om Carl B Hamiltons förslag om hemkörning från Systembolaget har något att tillföra där eller om det bara ökar transporterna? Det handlar kanske mer om att fler av de saker vi verkligen behöver ska produceras lokalt istället för på andra sidan jordklotet och att de finns att köpa nära istället för på en stormarknad utanför stan. Sen kan man faktiskt transportera mer på en cykel än vad många tror. Jag tvivlar på att en ökad e-handel och hemkörning är lösningen på transportproblemen.
Inte heller tror jag att det är någon fördel med att ringa till Senegal när man ska beställa färdtjänsten. Gamla och handikappade lär knappast jubla. Privatiseringar och nedskärningar spränger alla gränser, men ger ett omänskligt samhälle.
SvD SvD2 SvD3 DN DN2 DN3 AB GP GP2 SkD SkD2 Exp HD Intressant Bloggar om semester, samhälle, politik, sommar,
Bloggat: Svensson,
17 kommentarer:
Har alltid ställt mig något frågande till avståndstagandet till en internationalisering av arbetarbegreppet inom vad som nästan framstår som en snobbig arbetaklass. Mvh
Richard Ehlin
www.richardehlin.com
Menar du på fullaste allvar att du vill se en ökad offentlig konsumtion på bekostnad av den privata?
Staten drar idag in 46% av allt vi producerar...Vill du då minska den lilla frihet vi har kvar och låta staten styra resten av vår konsumtion också?
Du skriver att vi inte bara ska arbeta, angående semester...Jag utgår från att detta gäller privata företag, eftersom du tycker att staten ska dra in vårt konsumtionsutrymme antar jag att dus er oss som maskiner i statens och socialismens tjänst.
PS. kortare arbetstid ger int fler arbetade timmar, det ökar ingen produktion i landet och ger heller inte någon ökad BNP.
Det står var och en fritt att avtala med sin arbetsgivare om att arbeta 75% till 75% av heltidslönen.
...till Richard:
Nu får du nog förklara vad du menar om det ska gå att föra någon diskussion.
...till Henrik:
Jag menar allvar. Och det finns undersökningar och fakta som visar att en stor majoritet av svenska folket kan tänka sig skattehöjningar för att få en fungerande välfärd. Det är också frihet - betydligt bättre än att kunna köpa ytteligare några lyxprylar. I stället för att vara fångar i kapitalismens klimatskadliga konsumism.
Men det ska ske på ett rättvist sätt. Efter bärkraft. Kraftig beskattning av de välbärgade, höjda minimilöner - alltså ett mera jämlikt samhälle.
Kortare arbetstid ger arbete åt fler, men framför allt ökad livskvalité.
Jag skriver inte om någon privat uppgörelse utan om en sänkning av den allmänna arbetstiden. Utan lönesänkning. Det är det som har effekt.
Ronny: Nej, jag vet att du vill ha en lönehöjning med 33% för alla som dett innebär i praktiken. Hur kan du tro att detta ger fler arbeten, med de ökade kostnader det medför? Antalet arbetade timmar kommer oavsett det inte att gå upp, alltså, kakan är och förblir vad den är.
Men, du tror inte man kan ha en fungerande välfärd när staten tar hand om nästan hälften av det vi producerar?
Kraftig beskattning av välbörgade och höjda minimilöner, så att vi till sist har lika mycket allihop, utan hänsyn till utbildning, ansvar etc?
Tittar man på S och V vill de har kvar brytgränsen vid 28.000kr med en medianlön i landet på snart 26.000kr.
Är det aldrig upp till indivien att avgöra något? Om jag anser det vara livskvalitet att arbeta fler timmar för att få pengar till resor t ex, varför ska då staten råda över detta? Du och staten kanj inte avgöra vad som är livskvalitet åt mig, eller?
Det enda som skulle fungera är att gå ner i arbetstid frivilligt efterhand med den lönesänkning det innebär.
Men, det känns skönt att veta att de idéerna du står för endast delas av 4-5% av befolkningen.
Det finns undersökningar som visar att svenskar är beredda att betala mer i skatt om de går öronmärkta till vissa verksamheter, inte in i det svarta hålet. Har du aldrig ställt dig frågan ifall det offentliga handskas med skattemedlen på ett effektivt sätt?
@ronny: Höjda minimilöner ger ökad arbetslöshet. Sänkning av arbetstiden utan sänkt lön ger motsvarande inflation, och dessutom en massa människor i vård-skola-omsorg som blir utan service. Höjd beskattning av "välbärgade" ger inte några större extra medel - det du pratar om är att medelklass ska låta staten styra mer över sina liv. Dina utopier håller inte.
...till Henrik:
Ja, vi kan skära på byråkati och höga löner för politiker och tjänstemän. Men i stort är den offentliga sektorn så "slimmad" att personalen går på knäna inom stora delar om vården, omsorgen och skolan.
Den offentliga sektorns andel av BNP har sjunkit under lång tid och antalet anställda har minskats. Ett första steg borde vara att återställa den offentliga välfärdens andel av våra samlade resurser. Det skapar jobb och välmående. Men för det krävs att de rika och välmående bidrar med mera.
När det gäller arbetstidsförkortningar så har sådana genomförts mer än en gång tidigare i historien. Från borgerligt håll har det alltid ringts i stormklockorna, men när reformer väl var ett faktum har det visat sig att samhället inte gick under utan tvärtom gick framåt.
...till jeppen:
Minimilöner har höjts många gånger förr genom facklig kamp. Det har inte resulterat i ökad arbetslöshet, bara i att arbetsgivarna fått inse fakta.
Jag tror inte du har kläm på orsakerna till inflation. När det gäller skatter så räcker det att titta på de 10-20 rikaste procenten av befolkningen. Här finns miljard- och miljoninkomster som knappt beskattas alls idag. Bara med måttliga höjningar i dessa de allra rikaste skikten kan mycket av bristerna inom åldringsvård och annat rättas till.
Ronny
Hur mycket mer är DU beredd att betala i skatt för att få ett jämlikt samhälle?Nu vill jag inte höra något om Wallenberg eller Kamprad,hur mycket är DU redo att offra?
Men Ronny.
Det du säger är inte sant!
Skattetrycket är 46% idag.
2000 51%
1990 56%
1980 50%
1970 40%
1960 28%
Vi kan ju återställa det till rekordåren på 60-talet, då blir det offentliga av med väldigt mycket resurser.
tittar du på ytterliggare fakta så ser du följande;
sjukvården: idag 8%, har varit över det några år på 80-talet, tidigare under 8%
Utbildnings: 7% av bnp, har inte varit högre.
socialförsäkringar, 7% av bnp, har varit marginellt högre i början av 90-talet, annars under 4-5%
Källa på alla siffror SCB.
Arbetstidsförkortningar: Ja det har skett förr, men den procentuella delen som sänkningen utgör blir hela tiden större! Detta gör det snart omöjligt om vi ska prosucera något.
Vården är slimmad..Ja, titta på andelen av personalen som diag består av läkare, ssk, usk, etc så ser du varför det blir dyrt när ssk ska sköta lättare arbeten med sin utbildning och lön.
Generellt har offentliga tjänstemän låga löner, så här kan du nog inte göra något.
Ett ytterliggare lite matte-experiment: Om inflationen är 2%, tillväxten 4% och statens andel av BNP 50% som du drömmer om, så har staten 50kr år 0, sänker vi succesivt med en procent per år som del av bnp blir det:
bnp år noll 100kr, statens inkomster 50kr
år 1 med 49% i skatt:
bnp 104 => staten 51.
statens skulle med hänsyn till inflation haft. Det innebär att staten inte fått mindre reella pengar, men vi alla blivit rikare.
Minimilöner: Du svarade aldrig på mitt resonemang kring, skatter, löner, utbildning och arbete??
Det finns i9nga miljon och miljardinkomster att beskatta av de 10-20% rikaste. För att ligga på de 10% med högst inkomst, går brytskiktet vid ca 40.000kr per månad. Du måste börja läsa mer statistik.
Det som minimilänerna påverkar är viljan att anställa yngre oerfaren personal, då lönegapet till annan personal blir obefintligt.
Företaget Samres, som nu ska låta pensionärer och handikappade ringa till Senegal är rena skandalen. Det har hand om färdtjänst i 120 kommuner men har fått mycket kritik från brukare. Inkompetens, dåliga kunskaper, fungerar uselt.De är bara ute efter att mjölka skattebetalarna på pengar.
Bra att du kritiserar.
Viggo
...till Alexander:
Jag är beredd att återställa Reinfeldts alla skattesänkningar. Men jag vill ha en utjämning, ett mera progressivt skattesystem som bygger på skatte efter bärkraft.
...till Henrik:
Mycket siffror som inte säger något. FAkta är att den offentliga sektorns andel av BNP har sjunkit under de senaste decennierna. Nedskärningarna inom vård, omsorg och skola har varit många.
Samtidigt har vi haft skattesänkningar med hundratals miljarder som främst gagnat höginkomsttagare. I ett modernt samhälle måste den offentliga sektorn utgöra en hög andel för att kunna hålla kvalité.
Det betyder också livskvalité för oss alla. I ett mera jämlikt samhälle mår alla bättre. Satsning på offentlig välfärd är bättre än klimatskadlig privat konsumism.
...till Viggo:
Ja, det skumma företaget Samres förtjänar en närmare granskning. Jag hoppas kunna återkomma till det.
Ronny:
Det jag presenterar är FAKTA. Inget annat.
Siffrorna är visst bara värda något för dig när det gäller den delen som säger att det offentligas del av bnp sjunkit. Allt annat är visst meningslöst dravel.
Jag redovisade hur stor del av BNP som går till utbildning, vård/omsorg och sjukförsärkingen. FAKTA är att dessa inte minskat som andel av BNP.
Skattesänkningarna har i kr räknat främst gynnat de med höga inkomster JA, men allt annat är ju orimligt. Höjer man betalar dessa mer i kr, sänker man blir sänkningen större i kronor. Du förespråkar väl ändå inte ett system som höjer på det sättet, men sänker så att det endast kommer de med lägre inkomster till del?
Vad snackar du om. Det offentliga utgör en STOR del, nästan hälften!!! Det är näst mest i världen.
Samtidigt livskvalitet för oss alla, sovjet brakade samman. Vi gör alla olika val i livet, väljer jag att studera och arbeta mer eller ta mer ansvar så ska jag också ha mer kvar än någon som inte gör detta.
Rättvisa är inte att alla har det lika. Det är inte rättvisa att jag ska ha likvärdig inkomst efter skatt som någon som har mindre ansvar i jobbet, saknar arbete eller inte lagt ner 6 års studielån för att få det jobbet man vill ha. Börja räkna på livsinkomster, pensioner etc och räkna med CSN och studieåren. Då är det redan så att många förlorar på studier, ska vi skrämma folk frånatt studera?
Utan privat konsumtion så har vi heller ingen BNP att fördela. All privat konsumtion är inte klimatskadlig. All offentlig konsumtion är inte bra.
Ta för f-n av dig skyglapparna.
...till Henrik:
Jag ska tala om för dig vad som är fakta. Det handlar om stora mänskliga behov som inte är tillfredsställda i vårt samhälle. Det handlar om anställda i sjukvården som blir sönderstressade. Det handlar om gamla och demenssjuka som inte får värdig vård. Det handlar om elever som inte får den hjälp de behöver i skolan. Det handlar om barn som far illa...
Listan kan göras lång. Att tillgodose dessa behov på bekostnad av privat lyxkonsumtion handlar om FRIHET.
Vi har råd med det och vi får ett bättre samhälle där alla mår bättre, även de rikaste.
Här avrundar jag debatten. Tack för alla kommentarer och välkomna tillbaka i anslutning till nya inlägg.
Skicka en kommentar