Läser idag att Afrikanska unionen, som innehåller en hel del diktaturer, inte vill erkänna de libyska rebellernas övergångsråd. Knappast förvånande. Igår läste jag att vänstermannen Daniel Ortega vill ge den forne och efterlyste diktatorn Gaddafi asyl i Nicaragua.
Även fascisterna i det nationaldemokratiska organet Nationell Idag vill dra en lans för Gaddafi. I en artikel Libyen - krig om olja eller centralbank förnekar man den folkliga resningen och gör det hela till en Nato-operation för att få bort en förhatlig centralbank.
Som om denna "centralbank" var något annat än familjen Gaddafis privatbank. En privatbank som genom fonder och investeringar var intimt sammanflätad med amerikanskt och europeiskt kapital och som sög ut afrikanska länder. Se bland annat inlägg på Kildén & Åsman.
Det verkar som om de delar av vänstern, som hellre kvider över "Nato-ockupationen" än jublar med libyerna över revolutionens seger över diktaturen, hamnar i allt märkligare sällskap.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar