...stadens mest attraktiva adresser
Från stans centrala delar, här Kalendegatan, ger jag mig ut på jakt efter överskiktens fina adresser, det borgerliga Malmös mest attraktiva områden
Jag passerar Gustav Adolfs torg och slår ett öga på Valhallapalatset. Det byggdes 1901-03. Byggherre var hattfabrikör Axel Berling. Likt flera andra borgare vid den tiden ville han ha bostad, kontor och fabrik samlat i samma hus. Då hade redan en del av gräddan av industrikapitalister och grosshandlare börjat lämna den allt bullrigare och smutsigare innerstan för att dra västerut.
Det gör jag också. Lämnar även bakom mig ett område som idag anses som attraktivt, nämligen Västra hamnen. Dock inte så "fint" och högklassigt rent som det jag söker...
Passerar också Ribbershus som, åtminstone några, ansåg exklusivt då det var nytt 1937 och Malmös främsta funkis. Det var dock länge sen och hur som helst inget för överklassen...
Jag lämnar Ribbershusen bakom mig
Nu är vi framme. I Fridhem. På den malmöitiska överklassens "fina adresser". Ovan Fridhemsborg vid Limhamnsvägen som konsuln Max Engeström lät bygga 1916. Villan övertogs på 1950-talet av förläggaren och skeppsredaren Einar Hansen. Huset är numera konferensanläggning.
De första villorna i Fridhem byggdes i slutet av 1890-talet. Tomterna köptes upp av kapitalstarka Malmöborgare. Nästan 40 villor uppfördes under åren kring förra sekelskiftet. Ytterligare en rad villor tillkom på 30-talet. Efter 1945 har vissa tomter delats och nya villor uppförts under 50-, 60- och 70-talen.Villan ovan, som står i hörnet Limhamnsvägen-Adolf Fredriksgatan är den mest utpräglat nationalromatiska och byggdes 1912 av bankdirektören Sven Huldt.
Vid Limhamnsvägen återfinner vi också Zlatans hus som nu lär vara värderat till femtio miljoner. Som en katt bland hermeliner.
Fridhemsgatan där flera av de ursprungliga exklusiva borgarhusen står kvar. Här utsikten ner mot Öresund.
Den så kallade Rosenvillan på Beritta Gurrisgatan 19. Den herrgårdsliknande villan ritades av Ragnar Östberg år 1911 och uppfördes för advokaten Martin Waldenström. Berrita Gurrisgatan är den gata som man förr talade om som gatan där de skatteplanerande husägarna betalade mindre i skatt än sina hembiträden.
Rosenholms allé 13. Här revs i början av 1970-talet den kända "Villa Borg". På 90-talet byggdes istället denna tidstypiska villa.
Rosenholms allé 14. Madrassfabrikör Erik Ljung lät bygga denna villa år 1950 på en avstyckad tomt.
På Rosenholms allé återfinner vi även det magnifika mammutträdet.
Villa Neapel från 1898 på Adolf Fredriks gata
Samlar man stora rikedomar behöver man också trappa upp säkerheten
Jag fortsätter färden längs Malmös "guldkust" och från Fridhem är övergången till Potatisåkern lätt. Husen ligger vid Limhamnsvägen-Köpenhamnsvägen.
Malmö Kommunala Bostadsaktiebolag, MKB, och HSB stod som byggherrar för detta projekt orienterat mot den så kallade "köpstarka marknaden". Potatisåkern stod länge obebodd och när den väl bebyggdes så var det naturligtvis de välbärgade som kammade hem spelet. Tänk så hemskt om vanligt folk hade trängt sig in i dessa fashionabla kvarter!
Det var den amerikanske arkitekten Charles Moore som anlitades för uppdraget. En lång s-formad byggnadskropp sträcker sig bakåt i kvarteret.
På andra sidan Köpenhamnsvägen ligger dessa stadsvillor formade i en nymodernistisk anda kombinerad med inspiration från traditionellt danskt-skånskt byggande. Byggherre var fastighetsbolaget Harmonia AB.
Lite längre österut, på ömse sidor om Köpenhamnsvägen, finns också Friluftsstaden som byggdes 1942-48. Genom området slingrar sig Norra och Södra Klockspelsvägen. Området blev internationellt uppmärksammat när det var nytt och har betraktats som ett av landets mest intressant radhusområden.
Malmö stad, som var ägare till marken, krävde små lägenheter som passade arbetare. "Området drog dock inte endast arbetare till sig, kanske snarare tvärtom, hit flyttade exempelvis både stadsplanechefen Gunnar Lindman och arkitekten Svenivar Ekstrand", skriver Tyke Tykesson i "Malmös arkitektur".
Färden längs kusten fortsätter och nu kommer vi in i Bellevue villaområde, ytterligare ett exklusivt område jämte Fridhem. Här har man t ex fyra gånger så hög disponibel inkomst som i det närbelägna miljonprogramsområdet Bellevuegården och dubbelt så många bilar per invånare.
Dock en del fina funkisvillor som här på Beleshögsvägen.
Ytterligare en bland flera funkisvillor på Beleshögsvägen
Villa i annan stil från 1963, också på Beleshögsvägen
De flesta villor uppfördes i början av 1900-talet när välbärgare Malmöbor sökte sig utanför den gamla staden. Här en villa från 1911 på Caritasgatan 14.
Här en tyngre sak från 1922 på Scaniagatan 17.
Under mina färder i dessa kvarter var det påtagligt hur mycket renoverings-, ombyggnads- och tillbyggnadsarbeten som pågår. Det spikades, hamrades och borrades lite överallt. Tunga arbetsmaskiner fanns på var och varannan gata. Det är uppenbart vem som kan maximalt utnyttja rot-avdragets skatterabatter.
Nu har vi kommit nästan fram till Limhamn. På gränsen mellan Malmö och Limhamn, på Bulow-Hubes väg, hittar vi ett litet modernistiskt bostadsområde som byggdes 1951-55. Området utformades för att ge så många som möjligt havsutsikt: tvåvåningshus närmast havet och trevånings innanför.
Vid Limhamnsvägen återfinner vi också Zlatans hus som nu lär vara värderat till femtio miljoner. Som en katt bland hermeliner.
Fridhemsgatan där flera av de ursprungliga exklusiva borgarhusen står kvar. Här utsikten ner mot Öresund.
Den så kallade Rosenvillan på Beritta Gurrisgatan 19. Den herrgårdsliknande villan ritades av Ragnar Östberg år 1911 och uppfördes för advokaten Martin Waldenström. Berrita Gurrisgatan är den gata som man förr talade om som gatan där de skatteplanerande husägarna betalade mindre i skatt än sina hembiträden.
Rosenholms allé 13. Här revs i början av 1970-talet den kända "Villa Borg". På 90-talet byggdes istället denna tidstypiska villa.
Rosenholms allé 14. Madrassfabrikör Erik Ljung lät bygga denna villa år 1950 på en avstyckad tomt.
På Rosenholms allé återfinner vi även det magnifika mammutträdet.
Villa Neapel från 1898 på Adolf Fredriks gata
Samlar man stora rikedomar behöver man också trappa upp säkerheten
Jag fortsätter färden längs Malmös "guldkust" och från Fridhem är övergången till Potatisåkern lätt. Husen ligger vid Limhamnsvägen-Köpenhamnsvägen.
Malmö Kommunala Bostadsaktiebolag, MKB, och HSB stod som byggherrar för detta projekt orienterat mot den så kallade "köpstarka marknaden". Potatisåkern stod länge obebodd och när den väl bebyggdes så var det naturligtvis de välbärgade som kammade hem spelet. Tänk så hemskt om vanligt folk hade trängt sig in i dessa fashionabla kvarter!
Det var den amerikanske arkitekten Charles Moore som anlitades för uppdraget. En lång s-formad byggnadskropp sträcker sig bakåt i kvarteret.
På andra sidan Köpenhamnsvägen ligger dessa stadsvillor formade i en nymodernistisk anda kombinerad med inspiration från traditionellt danskt-skånskt byggande. Byggherre var fastighetsbolaget Harmonia AB.
Lite längre österut, på ömse sidor om Köpenhamnsvägen, finns också Friluftsstaden som byggdes 1942-48. Genom området slingrar sig Norra och Södra Klockspelsvägen. Området blev internationellt uppmärksammat när det var nytt och har betraktats som ett av landets mest intressant radhusområden.
Malmö stad, som var ägare till marken, krävde små lägenheter som passade arbetare. "Området drog dock inte endast arbetare till sig, kanske snarare tvärtom, hit flyttade exempelvis både stadsplanechefen Gunnar Lindman och arkitekten Svenivar Ekstrand", skriver Tyke Tykesson i "Malmös arkitektur".
Färden längs kusten fortsätter och nu kommer vi in i Bellevue villaområde, ytterligare ett exklusivt område jämte Fridhem. Här har man t ex fyra gånger så hög disponibel inkomst som i det närbelägna miljonprogramsområdet Bellevuegården och dubbelt så många bilar per invånare.Dock en del fina funkisvillor som här på Beleshögsvägen.
Ytterligare en bland flera funkisvillor på Beleshögsvägen
Villa i annan stil från 1963, också på Beleshögsvägen
De flesta villor uppfördes i början av 1900-talet när välbärgare Malmöbor sökte sig utanför den gamla staden. Här en villa från 1911 på Caritasgatan 14.
Här en tyngre sak från 1922 på Scaniagatan 17.
Under mina färder i dessa kvarter var det påtagligt hur mycket renoverings-, ombyggnads- och tillbyggnadsarbeten som pågår. Det spikades, hamrades och borrades lite överallt. Tunga arbetsmaskiner fanns på var och varannan gata. Det är uppenbart vem som kan maximalt utnyttja rot-avdragets skatterabatter.
Nu har vi kommit nästan fram till Limhamn. På gränsen mellan Malmö och Limhamn, på Bulow-Hubes väg, hittar vi ett litet modernistiskt bostadsområde som byggdes 1951-55. Området utformades för att ge så många som möjligt havsutsikt: tvåvåningshus närmast havet och trevånings innanför.Men det här räknas knappast till de exklusiva områdena. Inte heller gamla Limhamn som härstammar från arbetare- och fiskarebefolkning.
På vägen hem till östra delen av Malmö cyklar jag förbi den gamla Bellevuegården som områdena runt omkring är uppkallade efter...
Lummig grönska breder ut sig i parken runt gården... njutbart en sådan här indiansommardag.
Jag beskådar kronan till denna ask innan jag fortsätter min cykelfärd. I mitt stilla sinne begrundar jag det klassamhälle vi lever i.
På vägen hem till östra delen av Malmö cyklar jag förbi den gamla Bellevuegården som områdena runt omkring är uppkallade efter...
Lummig grönska breder ut sig i parken runt gården... njutbart en sådan här indiansommardag.
Jag beskådar kronan till denna ask innan jag fortsätter min cykelfärd. I mitt stilla sinne begrundar jag det klassamhälle vi lever i.SvD SvD2 SvD3 DN DN2 DN3 DN4 AB AB2 GP HD SkD Exp Intressant Bloggar om arkitektur, stadsmiljö, malmö, skåne, fridhem, bellevue, samhälle, överklass, klassamhälle, foto, historia, politik, kultur, zlatan, miljö, väder,
21 kommentarer:
Jag blir rasande när jag ser hur de rika frossar i stora lyxiga byggnader. 10 minuter österut finns människor som knappt har mat för dagen, medan detta patron patrask frossar i "livets goda". Konsumtionssamhället är dödförklarat och det borde även överklassen vara. Ush, jag mår illa av att titta på dessa bilder, påminner mig om alla facistiska förtryckarsamhällen som drabbat mänskligheten.
Orkar du ens leva när du hatar byggnader. Skaffa dig ett liv vetja.
Till onnyt:
Vissa byggnader är ett uttryck för en livsstil som bygger på både utsugning av andras arbetskraft och på ekologisk rovdrift.
Ann-Christin
Vilka fina bilder! Man kan nästan bo i Malmö! Verkligen trevligt!
"ekologisk rovdrift."
Flyg mer så ordnar det sig...
Undrar om man kan dö av avundsjuka?
Ja, nu kan vi med egna ögon se att det finns gott om plats för alla trångbodda familjer. Och alla hemlösa.
Revolutionen löser problemen på nolltid. Bara att flytta in i dessa jättevillor.
Röda Roger
Vi ordnar plats på flyget för dessa överklassare. Enkel biljett.
Svea
Borgare kan inte förstå skillnaden mellan avundsjuka och att bli upprörd över orättvisor. Som man känner sig själv känner man andra. För borgare finns inte orättvisorna, det enda de själva kan känna är avund mot andra rika som lyckats bättre än de själva.
Vi socialister blir inte avundsjuka (den grundar sig på ett individuellt begär) - vi vill ha en omfördelning av samhällets rikedomar för att skapa ökad jämlikhet.
Petronella
Några bygger vackra hus. Andra är avundsjuka på husen, eller husbyggarna.
Jag skulle definitivt föredra att ha husbyggarna som grannar framför bittra, ryktesspridande och avundsjuka människor som granne. Få saker är mer förödande än personer som bara klagar och aldrig gör något konstruktivt.
Det är därför arbetarklassen strävade att lämna arbetarklassen och få det bättre. Synd bara att klassresan har blivit så mycket svårare idag.
Men är inte Zlatan invandrare?
Annars håller jag med om de löjliga byggnader, de har uppenbarligen lyckats roffat åt sig lite väl mycket.
Till Erik Gertkvist:
Annars var väl arbetarrörelsens strävan ursprungligen att avskaffa klassamhället så att vackra hus kunde byggas för alla och inte bara för den ekonomiska eliten.
Lisa
När det var som värst har jag för mig att de lite finare lägenheterna i Tokyo kostade 1 Milj/kradratmeter.
Man får sätta saker i ett sammanhang, husen är fina men är bara tillgängliga för vissa, ur ett ekologiskt perspektiv borde man sålunda flytta in trångbodda storfamiljer i dessa exklusiva villor, och plocka bort dom som bor där. Vidare blir det tokigt att se politik som avundsjuka, det bygger snarare på en omfördelningspolitik som kommer gynna de flesta och förhoppningsvis stjälpa fåtalet.
Våga vägra jobb (VVJ) tror jag i nuläget är enda lösningen, om vanligt folk skulle hjälpa varandra och detta utanför "systemet" så skulle överklassens makt och infytande helt plötsligt förvandlas till 0. I nuläget blir det ju bara värre dag för dag.
Hej
Tänk att folk har mage att bli upprörda över att andra har lyckats i livet! Det är sinnesjukt, utan människor som kommer på bra idéer, som är entreprenörer och som kämpar med egna företag. Utan dessa skulle ni andra bittra inte ens ha hälften av det ni har idag. Då skulle Sverige sett helt annorlunda ut, jag lovar!
Gör något kreativt och skapa något själva istället för att gnälla på folk som lyckas. Se upp till dem och få inspiration. Självklart kan det även vara ärvda pengar, och det är bara att gratulera. Inte fan blir jag bitter på någon som vinner på lotto heller. Grattis än en gång säger jag!
Du kan tacka Nils Yngvesson för detta klassamhälle-han ville inte bygga villor i Malmö utan satsade på bostadslimpor där Rosengårds herrgård är ett omtalat exempel.
De flesta som bor där kommer nerifrån och har en uppsida innan de kan köpa hus där du varit-om de inte spelar fotboll som Zlatan!
Det är naivt att tro att denna överklass har skapat sig rikedomen genom att vara kreativa och komma på bra idéer.
Det där är bara ideologiskt självbedrägeri. I själva verket har de och deras förfäder byggt sin ställning på sitt ägande.
Ett ägande som genom andras arbete har skapat rikedom. Bra idéer har deras aktiebolag köpt in från ingenjörer vid behov.
Annars har de levt på skattesmitande, barnarbete, vapenförsäljning och genom massvis av arbetares dåliga hälsa i farliga fabriker och gruvor.
Finns ingen anledning att försköna orsakerna till överklassens ställning. Det är inte deras fina egenskaper utan deras monopol på ägande till produktionsmedlen som gör dem rika.
Oscar
Snacka om att vara bitter och avundsjuk, du kan inte tänka dig att dom har slitit för sina pengar vågat investera skapa arbetstillfällen. Blir mörkrädd när man läser din blogg.
Till anonym:
Ett sånt snack. Här handlar det om folk som fötts med rikedomen och en silversked i mun. Det rör sig om lättingar som haft tur. Om riskkapitalister som aldrig riskerat nåt annat än andras liv och hälsa.
Nej, det där snacket går jag inte på. Det är deras egen självbild. De vill gärna se sig som duktiga och oumbärliga.
Sanningen är att vi klarar oss bättre utan dem.
Lisa
Bra skrivet!
Anonym:
Att "våga" investera blir ju bara relevant om man har pengar att investera och att förlora från början. Eller du tror att alla sjuksköterskor som sliter dagligen, istället bara skulle kunnat placera sin aktieportfölj annorlunda och sen njuta av livets goda?
Bullshit.
Vem som helst kan investera, precis som vem som helst kan spara.
Om man bara orkar lägga ned lite tid kan alla med lite intresse lära sig att göra bra investeringar på börsen.
Men, de flesta vill nog hellre ligga i soffan och äta chips och spela på lotto.
Helt ok, men klaga då inte på de som orkar och tjänar lite extra.
Fel. Vem som helst kan inte spara. Vem som helst kan inte investera. Vakna upp ur din falska drömvärld.
Varifrån kommer vinsterna? Jo, från de som sliter hårdast av alla - arbetarna. Utan arbetarklassens slit och släp skulle alla investerare kamma noll.
Greta
Skicka en kommentar