...men revolutionen kom emellan
Ingenting som förvånar mig. Nya dokument som visar hur Gaddafi-regimen hade nära band till väst, till USA:s och Storbritanniens regeringar och säkerhetstjänster. Gaddafi fick hjälp med att snygga till sitt skamfilade rykte. Britterna överlämnade landsflyktiga Gaddafi-kritiker till diktatur-regimen. Och Tony Blair ville gärna umgås med Gaddafi i hans ökända tält.
Nej, Gaddafi var ingen "anti-imperialist", som Svensson helt riktigt skriver. Gaddafi försåg dessa imperialister med den olja de ville ha och ställde upp i deras "krig mot terrorismen". Innan den arabiska revolten bröt ut hade väst-ledarna ingen anledning att vilja byta ut Gaddafi.
När diktatorerna föll i Tunisien och Egypten tvingades väst till en kovändning och låtsades stöd åt kampen för demokrati. Som händelserna utvecklade sig i Libyen kunde de inte annat än utåt stödja rebellerna för att inte förlora ansiktet.
Men strategin från Nato-ländernas sida har hela tiden varit att försöka rädda så mycket som möjligt av Gaddafis maktstruktur och få till stånd en förhandlingslösning mellan diktaturen och rebellerna. Därför drog striderna ut på tiden och rebellerna utsattes för vapenembargo. Väst har motiverat detta med att man ville undvika ett "irakiskt scenario".
Men skillnaden mellan Irak och Libyen är att i det senare landet har det handlat om ett genuint folkligt uppror, en maximalt bred revolutionär front för diktaturens störtande. En sådan rörelse går inte att förena med den gamla diktaturens strukturer och vi såg också hur Gaddafis apparat föll sönder inifrån för trycket från revolutionen.
Detta kan också visa sig vara en fördel nu när kampen ska drivas vidare för att förverkliga bygget av ett demokratiskt samhälle. I Libyen finns mindre kvar av den gamla diktaturens maktapparat jämfört med Tunisien och Egypten. Väst har heller inga trupper på marken i Libyen och kan därigenom inte styra som man vill.
Gaddafi-diktaturen har fallit och det är en historisk seger. Nu börjar kampen för att förverkliga revolutionens program. Det ger också möjlighet för den arbetande befolkningen att börja organisera sig för sina intressen i fackföreningar och politiska partier.
Bloggat: Röda Berget, Kildén & Åsman,
Intervju med Gilbert Achcar: Popular rebellion & imperialist designs
1 kommentarer:
När folket i mellanöstern inser att det är Väst som är den sanna fienden, så kommer de slå mot väst med sådan kraft att 9/11 kommer framstå som en söndagsutflykt i jämförelse.
Skicka en kommentar