...utanför larmar revolutionens storm-klockor
Vänsterpartiets partistyrelse säger nej till delat ledarskap. Jonas Sjöstedt och Rossana Dinamarca har olika uppfattning i frågan. Det kan man naturligtvis ha. Det finns argument för båda linjerna. Det jag inte riktigt förstår är varför partistyrelsen är så nöjd med sakernas tillstånd. Borde inte partiets läge tala för att våga pröva nya vägar även i en sådan här fråga?
Det kan också finnas mera taktiska överväganden om vem som slår vem i den interna striden bakom de olika uppfattningarna om det ska vara en eller två ledare. Frågan lär heller inte vara avgjord med detta ställningstagande från partistyrelsen utan kommer naturligtvis upp på den kommande kongressen.
Vänsterpartiet kläms allt mer mellan att köra i gamla hjulspår och de krav som en ny tid ställer. Den försiktiga reformismens företrädare klänger sig fast vid det förgångna. Sosse-kramarna är fortfarande många, trots misslyckandet för det rödgröna projektet. Över världen sprider sig revolutioner och radikala protester, från land till land, från kontinent till kontinent. Vänsterpartiet vilar tryggt i ankdammen.
Röda Malmö: Varför går Vänsterpartiet kräftgång?
Röda Malmö: Enhedslisten till Malmö
0 kommentarer:
Skicka en kommentar