lördag 30 april 2011

Från mörkret stiga vi mot ljuset

...och livet blir lite lättare

Det är ljusets och vårens återkomst vi firar idag på Valborgsmässoafton. Det är en sed som har urgamla anor och går tillbaka till tidernas begynnelse. Kristendomens Jesusfigur och hans återuppståndelse vid Påsk är förmodligen en anpassning till äldre föreställningar.

Visst har det varit livgivande att följa de förändringar som ägt rum i naturen under de senaste veckorna och vi har haft turen att få se detta accompanjeras av ett underbart vårväder. Särskilt för oss som lever så långt norrut på det här jordklotet är årstidernas växlingar något vi känner av inpå bara skinnet och för många av oss betyder ljusets återkomst mycket för vårt sinnestillstånd.

Jag kan se en betydelsefull koppling i att bara en natt skiljer valborgsmässoafton från 1 maj. "Från mörkret stiga vi mot ljuset", sjunger vi på Första maj. Det markerar också arbetarrörelsens dröm och vision om mänsklighetens första steg ut ur klassamhällets mörker och övergång till ett annat socialt tillstånd där människorna gemensamt i demokratiska former tar sitt öde i egna händer istället för att vara utelämnad åt de blinda marknadskrafterna som ständigt håller oss kvar i eländets mörker och skapar nya kriser, krig, svälttillstånd och klimatkaos.

Man mår bra av att engagera sig politiskt. Tillsammans med andra blir man starkare och mår bättre. I kampen tillsammans med andra får man en form av kunskap som är svår att erövra på annat sätt. Kampen för att förändra ger mening i en värld full av förvirring, förtryck och grymheter. Därför att då är du inte längre bara ett offer för omständigheterna eller ett vanmäktigt vittne, du är med och tar ansvar för en förändring. Ett steg i den riktningen kan vara att demonstrera i morgon på Första maj.


Tidigare inlägg idag på Röda Malmö:


Avskaffa kungamakten

...hänvisa monarkin till muséerna

Kungen fyller 65 idag och jag tillhör inte gratulanternas skara. Istället önskar jag honom till betydligt varmare platser. Tänk om han ville dra sig tillbaka och Victoria förklara att hon istället tar ett hederligt arbete?

Det är på tiden att vi befrias från monarkin. Efter gårdagens spektakel med prinsbröllopet i England är man nästan spyfärdig. Trist med massmedias fjäskande för kungafamiljerna. Monarken slipper jobbiga motfrågor, läser jag i ett debattinlägg idag.

Politikerna borde ta sitt ansvar för att få bort den odemokratiska feodala rest som monarkin utgör. Jag hörde Håkan Juholt på tv i morse förklara att monarkin ska bort, men "inte i min livstid", som han uttryckte det. Vilken fegis!

Några av de senaste inläggen om monarkin från Röda Malmö:






Vad vill socialdemokraterna?

..."ett socialdemokratins efterkris-program"

Alliansregeringens nyligen offentliggjorda vårbudget var tämligen fri från sensationer. Ministären Reinfeldt traskar vidare på den tydligt markerade systemskiftesvägen; med mer av skattesänkningar, avregleringar och relativ bantning av den offentliga sektorn. Från och med nästa år ska ett femte jobbskatteavdrag sjösättas och brytpunkten för att betala statlig skatt höjas. Vår gemensamma välfärd kommer att få än mindre svängrum.

Fram till år 2015 är det meningen att de offentliga utgifternas andel av BNP ska reduceras från 51 till 46 procent, vilket i reda pengar handlar om över 200 miljarder. Istället för att satsa på nyttigheter och nödvändigheter som vård, skola, omsorg och klimatomställning väljer alliansregeringen att ytterligare sänka skatter och betala av över 500 miljarder på en statsskuld som bara existerar på papperet (statens finansiella tillgångar är större än dess skulder).

Från oppositionen hör vi samma melodi som från finansdepartementet, om än i en något annan tonart. Socialdemokraternas ekonomiska talesperson, Tommy Waidelich, deklarerar att även en röd-grön regering hade sänkt skatter, om än inte lika drastiskt och med en annan fördelningsmässig profil. Inte heller från oppositionens sida läggs det fram några förslag om rejäla satsningar. Istället för en planmässig utbyggnad med fasta jobb i den så länge eftersatta offentliga sektorn förespråkar paret Juholt/Waidelich, i en artikel på DN-debatt 31/3, att ”välfärdsjobb” ska skapas genom att ge arbetslösa tillfällig sysselsättning med endast sitt understöd som ersättning – en nyliberal vals som vi har hört mer än en gång förut.

I Västerbottens Folkblad 18/4 bjuds vi dock ett helt annat perspektiv. Det är vänstersocialdemokraten Daniel Suhonen som i 27-punkter skisserar upp ”ett socialdemokratins efterkrisprogram”, som tar sikte mot en verklig kursändring, här bara ett axplock av förslagen:
-250 000 nya jobb i den offentliga sektorn.
-6-timmars arbetsdag med bibehållen lön i den offentliga sektorn.
-En tandvårdsreform som innebär att även denna del av kroppen inkluderas i den offentliga sektorn.
-Stopp för aktiebolagsform och vinst i bibliotek, skolor och sjukhus.
-Forskning och utveckling som gör att Sverige kommer att vara fossilfritt 2030.
-Utbyggnad av järnvägen och en utfasning av inrikesflýget.

Det är givetvis positivt att det finns en röst som Daniel Suhonen i dagens socialdemokrati, att någon lyfter fram politikens möjligheter. Det finns dock ett stort problem med Suhonens (som även är redaktör för SSU-tidningen Tvärdrag och flitig debattör på Aftonbladets kultursida) – och andra krafter inom socialdemokratin som vill få till stånd en reell kursändring – förhållningssätt. Det handlar om att man inte på något organiserat sätt försöker att ta strid för sin sak.

Suhonen var själv kongressombud när Håkan Juholt valdes till ny partiledare. Men i samband med det gick han inte fram med något ”efterkrisprogram”, och när Juholt väl blivit vald hade han bara gott att säga om det. Suhonen har ofta intressanta inlägg i debatten och han åker land och rike kring i sitt pläderande för en mer radikal socialdemokrati. Men blir det så mycket mer än ord? I vilken mån når det hela ut och diskuteras av socialdemokratiska föreningar på basplanet?

I dagens socialdemokrati är det inte meningen att lejonparten av de 110 000 medlemmarna på något aktivt sätt ska vara med och skapa politiken. Den biten sköter sedan länge spin-doctors, konsulter, tjänstemän och politikerproffs. Även om vi socialister menar att krafter som Suhonen måste ta strid för sin sak så länge man väljer att vara kvar inom socialdemokratin, är nog när det kommer till kritan det stora kruxet att om Suhonen verkligen skulle försöka att organisera en opposition inom partiet enligt de vänsterradikala linjer som han ofta ger uttryck för i tal och skrift skulle såväl dörrar som spalter stängas för honom. För att på sikt kunna få till stånd radikala förändringar handlar det inte primärt om att inifrån vända den socialdemokratiska skutan utan om något mycket större och mer omfattande – att reorganisera hela arbetar- och folkrörelsesverige.

Ursprungligen ledare i veckotidningen Internationalen v 17/2011



fredag 29 april 2011

American Folk Music: Hedy West

Hedy West: 500 miles


Hedy West, född 1938 och död 2005, var en amerikansk folksångare och låtskrivare. Mest är hon känd för sången 500 miles, som också spelats in av bland andra Kingston Trio och Peter, Paul and Mary. Bobby Bare gjorde en egen version av låten.
Hedy West tillhörde generationen av American folk music revival, som hade många företrädare för samhällskritiska och vänsterinriktade artister.

Intressant Bloggar om musik, kultur, folkmusik, hedy west, samhälle, politik, usa,

Arabiska revolutionen hjälper Palestina

...bakslag för Israel och USA

Försoningen mellan Fatah och Hamas är delvis ett resultat av insatser från den nya regeringen i Egypten, den regering som tillkommit efter Mubaraks fall. Ett streck i räkningen för Israel och USA som inte vill se en enad palestinsk regering.

Nu nås vi också av meddelandet att Egyptens gräns mot Gaza ska öppnas permanent. Det innebär att människor och varor kan komma in och ut ur Gaza utan israelisk kontroll. Blockaden skulle därmed i praktiken vara över.

Glädjande nyheter för alla Palestina-vänner. Demokrati och frihet verkar inte vara Israels melodi.

Gästbloggare: Flitiga Lisa


Stoppa spektaklet

...sluta med fjäskandet för de fjantiga bröllopen

Hur politiskt och socialt efterblivna får vi vara på 2000-talet? När ska vi göra upp med dessa feodala och odemokratiska rester som monarkierna utgör? Hur långt får fjantigheten och fjäskandet drivas?

När ska massmedia ta sitt ansvar och sluta delta i hysterin? När ska kapitalisterna sluta framställa kungahusen som "marknadsföringssymboler"? När ska klassamhällets företrädare ge upp sina försök att tillmäta människor olika värden på grund av sin "ställning"?

När ska politikerna ta sitt ansvar för att få stopp på den röta som vurmandet för kungahusen utgör? När ska alla de politiker som säger att de "egentligen" är motståndare till kungamakten börja göra något i praktiken.

Det går inte att gömma sig bakom påståendena att kungahusen inte har någon reell makt. De har makt genom att de tillåts existera. De påverkar människors tänkande i en fördummande och förnedrande riktning. Monarkins fortlevnad är ett stöd för klassamhällets fortbestånd.

Gästbloggare: Flitiga Lisa



Senaste inlägg om Storbritannien på Röda Malmö:


Monster och pedofiler

...många borde ha reagerat

"Viljo blir lite av ett monster", säger Christian Olsson som också uppger att han aldrig utnyttjades sexuellt av sin tränare Viljo Nousiainen. Som tonåring var han i stället avundsjuk på träningskompisen Yannick Tregaro och den relation han och Nousiainen hade. "Yannick fick alltid resa med Patrik Sjöberg och Viljo. Han kunde också sova över hemma hos Viljo. Jag tyckte det var ett jäkla privilegium och det kändes som det var nyckeln till framgång", säger Olsson till SvD.se.

Så är det, naturligtvis. Jag föreställer mig att pedofiler för övrigt är som folk i allmänhet, en del är väldigt sympatiska och andra mindre. Självklart sätter deras störning sin prägel på deras liv, men förträngningsmekanismerna gör också att de kan fungera fullt normalt.

Pedofiler är inga monster, det är därför de är så farliga. De är ens pappa, styvpappa, morfar, tränare, familjens vän etc, personer som man högaktar, ser upp till, tycker om eller ser som föredöme. Och de har en slags störning som gör att de, åtminstone en del av dem, tvångsmässigt förgriper sig på barn.

Är utdrag ur brottsregistret lösningen? Ett samtal kan göra skillnad. En krislinje för idrotten? Skaar Thomassen vill skapa debatt. Viljos onormala umgänge med unga friidrottspojkar skedde inte bakom lykta dörrar. Många borde ha reagerat. Föräldrarna har nyckelroll. Ledare ställs inför svåra gränsproblem. Inget barn ska vara så utsatt. Debatten lär fortsätta. Och idrotten har fler problem.


Bloggat: Svensson,

torsdag 28 april 2011

Rojalistyra och förödande avreglering

...engelska järnvägsfacket på hugget

Stigande brittisk bröllopsfeber, sägs det. Alla är inte lika entusiastiska. Brittiska rojalistyran omtvistad. Medan Victoria och Daniel har landat i England vänder jag blickar på annat håll i det brittiska kungadömet. Det handlar om de förödande avregleringarna av järnvägstrafiken i England, här behandlat i en artikel som jag hämtat från veckotidningen Internationalen:

Brittiska facket RMT går i spetsen
Alliansregeringen har i riksdagen drivit igenom fri konkurrens för inrikes passagerartrafik på alla järnvägssträckor från och med 1 oktober 2011. Efter att Ulf Adelsohn kritiserat denna avreglering har han enligt honom själv nyligen på ”ett belevat och artigt sätt” avlägsnats som ordförande för SJ.

Efter det första snökaoset vintern 2010 sade bland annat dåvarande ordföranden i riksdagens trafikutskott Lena Hallengren (S) att ”endast tre länder har genomfört en fullskalig avreglering av järnvägen. Storbritannien var först ut under Margaret Thatchers period som premiärminister. Därefter har Nya Zeeland och den ultraliberala regeringen i Estland försökt sig på det. I samtliga fall har det slutat på samma sätt: Praktfiasko och återreglering”.

Det ledande europeiska facket mot denna förstörelse och avreglering av järnvägstrafiken är det brittiska transportarbetarfacket RMT. 1993 privatiserades de engelska järnvägarna och delades upp på mer än 100 bolag. 2001, mindre än tio år senare, tvingades den brittiska staten att återreglera spillrorna av det som var kvar av det brittiska järnvägsnätet, när det privata infrastrukturbolaget Railtrack gick i konkurs.

Vad RMT framförallt skjuter in sig på är EU:s destruktiva järnvägsdirektiv, eller järnvägspaket, som aldrig nämns i den svenska debatten. ”EU har drivit på för att genomföra en motsvarande avreglering som i Storbritannien på europanivå” konstaterade RMT:s ordförande Alex Gordon, när han var på ett seminarium arrangerat av Folkrörelsen Nej till EU i Stockholm i juni 2010.

Som exempel nämnde han EU:s ministerråds direktiv 91/440/EEC från 1991, vilket kräver att medlemsstaterna ser till att järnvägsföretagen görs oberoende av regeringarna, introducerar kommersiell förvaltning, och skiljer förvaltningen av infrastrukturen (det vill säga spår, byggnader, lok och vagnar etc) från transporterna.

”Denna EU-ledda så kallade liberalisering har visat sig vara förödande för Storbritannien. Privatiseringen av underhållet ledde omgående till en katastrofal försämring av järnvägsspåren, vilket orsakat många dödsfall och olyckor bland passagerare och personal”, säger Gordon, och han tillägger: ”Privatiseringen och avreglering av järnvägstrafiken i Storbritannien har skapat ett system som är bättre på att transportera pengar från det offentliga till det privata än att transportera medborgarna till deras arbetsplatser.”

Efter direktivet från 1991 har EU antagit ytterligare tre järnvägsdirektiv (konkurrensutsättning av järnvägsfrakt, full ”liberalisering” av den internationella passagerartrafiken, konkurrensutsättning av nationell passagerartrafik), samt förbereder en förnyad attack på nationaliserade järnvägssystem genom EU-kommissionens omarbetning av det första järnvägsdirektivet så att det tvingar fram privatiseringar och utförsäljning av transportplanering, investeringar och tjänster.

I april förra året arrangerade RMT en stor europeisk massprotest i Lille i Frankrike, där den Europeiska järnvägsbyrån har sitt säte, mot denna utveckling och utanför ramen av Europafacket. De protesterande krävde bland annat en allmänt ägd, socialt ansvarsfull, högkvalitativ och integrerad järnväg samt förbättrade möjligheter till kollektivavtalsförhandlingar för att lösa industriella konflikter.

På inbjudan av det engelska järnvägsfacket RMT träffades i London 31 januari i år 40 olika fackliga representanter från Grekland i söder till Sverige i norr för att diskutera effekterna av katastrofal nyliberal EU-lagstiftning inom sektorerna för järnväg, lokaltrafik och sjöfart. Konferensen öppnades av RMT:s ordförande Alex Gordon som berättade om EU-kommissionens planer på att etablera ”ett enda europeiskt järnvägsområde”, som baseras på EU-regler som kräver fullständig ’liberalisering’ av hela järnvägssektorn.

Från Sverige deltog Jörgen Lundström från Seko som sade att järnvägsnätet i Sverige nu nästan var fullständigt privatiserat efter år av införandet av olika EU-direktiv, som lett till ett stort antal uppsägningar och minskad säkerhet. Han sade också att ”lok och vagnar försämras samtidigt som budgetnedskärningar betyder att underhållet minskas till ett minimum”.

I slutet av konferensen lade RMT:s generalsekreterare Bob Crow fram ett uttalande för att bekämpa EU:s privatiseringspolitik, och som antogs efter en del ändringar. (http://www.nejtilleu.se/fackligt_natverk/Nyhetsbrev_23.pdf). Crow förklarade att ”uttalandet inte syftade till att sätta upp en ny organisation utan helt enkelt om att samtycka till strategier och analyser, som visar på en alternativ väg till det kapitalistiska kaoset”.

Nyligen var Alex Gordon i EU-parlamentet bland annat på inbjudan av danska Folkrörelsens EU-parlamentariker Sören Söndergaard. Gordon sade då att ”Det är lögn, när kommissionen säger att säkerheten ökar med privatiseringar. Situationen är istället den att det tummas på säkerhetsreglerna när konkurrensjakten ökar. Det finns stort behov av nationaliseringar inom järnvägssektorn, inte privatiseringar”.

Jan-Erik Gustafsson
Ordförande Nej till EU

VG GP HD Svt Intressant Bloggar om storbritannien, samhälle, politik, monarki, prinsbröllopet, avreglering,

Finns en räddning för Saab

...som marknaden inte klarar att hantera

Saab säljer inte bilar så det räcker. Saab klarar inte av att betala de löpande räkningarna. Underleverantörerna får inte betalt och vägrar leverera komponenter. Banden står stilla. De anställda går och väntar sen flera veckor tillbaka.

Under tiden förs detta spel med Saab, Spyker, Victor Muller, Vladimir Antonov, Riksgälden, GM, EIB och regeringen. Återstår fortfarande att se om en konkurs går att undvika. Vad som egentligen sker bakom kulisserna är höljt i dunkel. Klart är att 8 000 jobb står på spel. Underleverantörer har redan börjat avskeda.

Även om man nu skulle få loss kapital för att betala räkningarna så är det knappast en långsiktig lösning som kan kännas trygg för de anställda i Trollhättan. Kvar finns det grundläggande problemet att Saab slåss mot jättarna på en marknad där det råder överkapacitet och överproduktion.

Kvar finns också det grundläggande perspektivet att den globala bilindustrin idag underhåller ett transportsystem som är ohållbart. Snart kan vi inte längre hålla på och skicka huvuddelen av gods på vägarna och utföra de flesta personresor i egen bil.

Vi kan alltså konstatera två saker: För det första att Saab inte har någon framtid som bensinbilstillverkare. För det andra att samhället, inklusive transportsystemet, måste ställas om på grund av miljö- och klimatkrisen och den kommande oljebristen.

Varför inte då lösa dessa frågor tillsammans? Genom att lägga om produktionen vid Saab för att istället tillverka utrustning för förnyelsebar energi och för en expanderade kollektivtrafik. Jobben kan räddas och en väldig resurs för masstillverkning kan ställas i omställningens tjänst.

Enligt min uppfattning en fullt rimlig och nödvändig lösning. Det förutsätter dock att Saab förstatligas under de anställdas och samhällets kontroll och att vi tar sikte på att påbörja omställningen av samhället redan nu. Det är ju en uppgift som inte bör skjutas upp. Och det är inte en uppgift som den så kallade marknaden klarar av att hantera.

Demonstrera Första maj

...gå med Socialistiska Partiet i Vänsterpartiets tåg i Malmö

Bild från 2010 års demonstration.
Även i år är det samling på Möllevångstorget kl 11.00 och avgång kl 12.00 till Slottsparken där det blir musikfest. Se Vänsterpartiets affisch.

Se också nedan om Solidaritetsfest på kvällen för de politiska Mapuchefångarna i Chile.
Bild från första maj-demonstrationen 2009

1 maj - revolutionsåret 2011



För en antikapitalistisk vänster
- mot borgarpolitik och nyliberalism!

För internationell solidaritet
- stöd den arabiska revolutionen!

För ekosocialism
- mot kapitalismens klimatkaos!


Socialistiska Partiet
Svensk sektion av Fjärde Internationalen

_ _ _ _ _

Solidaritetsafton
för de
POLITISKA MAPUCHE-
FÅNGARNA
i Chile

Cesar Peña-Tania Naranjo: Musiker
Andre Sandstorm: Tidens anda
Guillermo Cariz: Trubadur
Påul Nilsson: Poet
Mawun Kalfuray: Tvärflöjt
Boris-Ninel Segovia: Chipo musik

1 maj kl 17-22
Tryckeriet, Rolfsgatan 7B

Servering: Mat och dryck

Hjärtligt välkomna!

Arr: Mapucheföreningen Gulamtun
Sofielunds Folkets Hus
i samarbete med Studiefrämjandet

Se även affisch

_ _ _ _ _


SkD Intressant Bloggar om första maj, demonstrera, 1 maj, malmö, samhälle, politik, socialistiska partiet, vänsterpartiet,

Varifrån får Moderaterna sina pengar?

...de rikas parti gör ett utspel

Moderaterna är ett parti som länge motsatt sig öppenhet när det gäller bidrag till politiska partier. Med hänvisning till "valhemligheten" har man avvisat alla krav på att redovisa varifrån partiet får sina pengar.

Moderaterna är de rikas parti, men vill framställa sig som ett "arbetarparti". Det är naturligtvis därför som de hemliga bidragen från de förmögna och mäktiga är så känsliga. Men nu har kritiken från Europarådet blivit så besvärande att man bestämt sig för att börja redovisa partibidragen. Partisekreteraren Sofia Arkelsten (m) skriver också ett inlägg om detta på DN Debatt idag.

Nu är detta en omsvängning under galgen och även ett utspel som verkar tillkommet för att förhindra att saker och ting "går för långt", det vill säga Moderaterna vill förhindra att partiernas bidrag och redovisning regleras i lag. Istället vill man ha någon slags frivillig överenskommelse mellan partierna.

Så det återstår att se vad detta betyder i praktiken. Penningrullningen från de förmögna till moderaterna lär fortsätta. Jag lade även märke till en formulering hos Arkelsten. Hon skriver att redovisningen gäller bidrag över 20 000 kr från privatpersoner. Hon nämner ingenting om företag.


Bloggat: Svensson,

onsdag 27 april 2011

Det vi inte såg - sexuella övergrepp

...Patrik Sjöberg berättar sin tunga hemlighet

Bra att Patrik Sjöberg berättar offentligt om hur han blev utsatt för sexuella övergrepp under mellanstadiet och flera år framåt av sin styvpappa och tränare Viljo Nousiainen. Det började med att en annan kille, som också råkat ut för Nousiainen, berättade för Sjöberg. Då bestämde sig Patrik för att berätta sin egen historia.

Det gör han i memoarboken Det du inte såg. "Jag vet att det kommer att komma fram fler som bekräftar detta", säger Patrik Sjöberg.

Det är vanligt att barn känner skam och skuld när de blivit utsatta för övergrepp och därför har svårt att berätta vad de varit med om. Förövaren är ofta någon som barnen känner väl. Det kan vara en förälder, en styvförälder, en morfar, en lärare, en tränare, en vän till familjen. Mera sällan är det någon främmande. Nästan alla förövare är män.

Den som blivit utsatt för sexuella övergrepp mår ofta psykiskt dåligt. Kan få svårt att sova, svårt med koncentrationen, kan bli arga och irriterade, kan känna sig skyldiga på nåt sätt... Den som blivit utsatt behöver professionell hjälp att bearbeta det som skett. Annars kan man i värsta fall utveckla en djup depression. Man kan hoppas att Patrik Sjöbergs avslöjanden kan hjälpa andra att ta sig ur trauman.

Många dödade i Syrien

...behövs en livaktig solidaritetsrörelse

Sedan protesterna mot regimen i Syrien började för tre veckor sedan har 453 civila dödats uppger en syrisk människorättsgrupp. Dödstalen stiger i Syrien. Det handlar om ett oerhört våld som diktaturregimen utövar mot fredliga demonstranter.

Tungt pansar mot civilbefolkning. Fler syriska stridsvagnar uppges nu vara på väg mot Daraa strax söder om Damaskus. Oron är stor för vad som ska hända. UD avråder från resor till Syrien.

Det är en desperat regim som griper till detta brutala våld, väl medveten om att dess dagar är räknade om folk fortsätter strömma ut på gatorna. Samtidigt kan brutaliteten slå tillbaka, underminera sammanhållningen i regimens egna led och öka beslutsamheten hos oppositionen.

Svårt att säga nu hur det går, men en sak är säker - det behövs en livaktig solidaritetsrörelse med den syriska demokratirörelsen och med hela den pågående arabiska revolutionen.

Med Putin för kapitalism

...och för den heliga "tillväxten"

Försenad Putin orsakade trafikkaos i Stockholm. Värre är nog det organiserade kaos som fortsätter att utvecklas när Putin och Reinfeldt kommer överens om att utveckla kapitalismen i de båda länderna och att förstärka den "tillväxt" som föröder de ändliga naturtillgångarna.

Samarbete kring Arktis. Putin har med sig en näringslivsdelegation under ledning av olje- och mineralmiljardären Viktor Vekselberg. Utökat samarbete inom energiteknologi och skogsindustri. Utökat ekonomiskt samarbete. Ökade svenska investeringar i Ryssland. Allt kryddat med lite "miljövård". Vi känner till det där.

Det som inte kommer upp är de omöjliga samtalen. Putin är ingen mysfarbror. Sätter "säkerhet" före rättssäkerhet. Något är sjukt i Ryssland.

Lägg ner Saab - rädda jobben

...socialisera och ställ om produktionen

I och för sig är det så att Saab inte säljer bilar. Det råder överkapacitet och överproduktion på bilar i världen. Men det är också så att den globala bilindustrin idag används för att hålla igång ett fullständigt ohållbart transportsystem. Det behöver med andra ord fasas ut.

Saab:s bensinbilspår är både olönsamt och ur tiden. MEN samtidigt är det så att det nya transport-system som vi behöver ställa om till kräver en omfattande industriell produktion för att tillverka allt som krävs för detta; anläggningar för förnyelsebar energi, utrustning för investeringar i kollektivtrafik och koldioxidfria fordon för den lilla bilism som blir kvar.

Därför är det vansinne att lägga ner fabriken i Trollhättan. Kapitalförstöring utan dess like. Arbetslöshet och långtidsarbetslöshet blir följden för många som istället kunnat göra nytta om Saab socialiseras och produktionen ställs om.

Mehdi Ghezali oskyldig

...beskyllningar om terrorism påhittade

Omöjligt att försvara sig mot de här anklagelserna. "Hur skulle du och jag agera om vi greps, flögs till en ö i Karibien och sattes i en bur i åratal? Kanske skulle vi bli passiva och deprimerade. Kanske skulle vi bli rasande och hatiska. Få av oss skulle förbli artiga, förekommande och tycka att den som gripit oss representerar sann demokrati och rättvisa".

Nu avslöjar de hemliga dokumenten vad vi förstått för länge sen: Mehdi Ghezali blev inte fängslad för att han ansågs skyldig till något brott. Men han kunde lika gärna ha suttit kvar på Guantanamo. Det var hans svenska medborgarskap som räddade honom.

Den här bloggen, Röda Malmö, har hela tiden, genom alla turer hävdat att allt tyder på att alla beskyllningar mot Mehdi Ghezali om terrorism är uppdiktade. Läs alla tidigare inlägg på Röda Malmö här.

Nu kommer också uppgifter om att läkare, som hade hand om fångar på Guantanamo, mörkade bevis om tortyr.

På tal om något helt annat: Bra att DO vill stärka romers skydd och bra att det inte blir något tiggeriförbud i Sala.


Bloggat: Svensson,

tisdag 26 april 2011

Kungen går inte frivilligt

...felet är de fega politikernas

Kungen tänker inte gå i pension. Nej, varför skulle han det? Han är knappast utsliten av sitt jobb så som många arbetare inom industrin eller kvinnor inom vården. Han har haft en lätt och upplyft sysselsättning där allt lagts tillrätta av ett helt hov och många tjänare. Som han själv säger: "Det hör ju till att monarken utför sitt arbete så länge han är vid sina sinnens fulla bruk".

Och det är han, naturligtvis. Mycket kan man kritisera honom för, men förståndet har han i behåll. Vad skulle förresten förändras om han lämnade över till kronprinsessan? Det blev bara en tråkig fortsättning på monarkin.

Problemet med kungen är inte kungen utan monarkin. Det vill säga det faktum att vi fortfarande inte klarar av att göra oss av med en sådan odemokratisk feodal rest i samhället. Ingen annanstans skulle vi låta ämbeten gå i arv.

Varför är det så? Det finns flera anledningar. Toppkretsar inom näringslivet som ser kungafamiljen som en marknadsföringssymbol. Den fördummande mediaindustrin som tjänar pengar på underdånigheten. Klassamhällets förspråkare som i de växande klassklyftornas tid gärna underblåser tanken på människors olika värden.

Så har vi naturligtvis de ledande politikernas ansvar. De som "egentligen" är motståndare till monarkin, men som anser att det inte är "realistiskt" att bedriva opinionsarbete eller att arbeta för en förändring i demokratisk riktning.

Gästbloggare: Flitiga Lisa


Vilket ansvar tar regeringen?

...för de anställda i Trollhättan?

Låst läge för Saab och oron växer bland de 3 800 anställda i Trollhättan. Regeringen saknar en linje i frågan och lägger jobben i händerna på diverse äventyrare och skojare. Först var det Victor Muller som var den stora hjälten. Ett år senare står Saab på ruinens brant och kan inte betala sina underleverantörer.

Nu är det Vladimir Antonov som ska bli den räddande ängeln. Regeringen har bollat över saken till EIB, men förbereder sig för en konkurs. Vad består "förberedelserna" av? Maud Olofsson säger att det finns "allt från utbildningspaktet till arbetsmarknadsåtgärder", men klarar inte av att tala om vad detta innebär. Är det Fas 3 hon menar?

Senaste inlägg om Saab på Röda Malmö:




Bloggat: Svensson, Annarkia,

USA:s imperialism

...avslöjas av Guantanamo-arkiven

AB.se kan idag visa hur det gick till med "kriget mot terrorismen" och hur folk placerades i det ökända Guantanamo-lägret. Den amerikanska militärmakten gick vilse från dag ett i Afghanistan. Supermakten jagade terrorister men skeppade herdar och bönder, mentalsjuka och senila, köpmän och taxichaufförer till fånglägret Guantánamo på Kuba. Greps för en kikare. Slumpen avgjorde vilka som blev inspärrade i Guantanamo.

Här göms skandalen. 759 hemliga filer avslöjar sanningen om Guantanamo. Här visas hur USA har övergett sina mest grundläggande demokratiska principer. Vem som helst har gripits, var som helst i världen, på vilka grunder som helst och hållits i burar på Kuba hur länge som helst utan rättegång. Guantanamo är i sanning en skamfläck, men också ytterligare ett bevis för att den västerländska imperialismen är beredd att gå hur långt som helst för att hävda sina krav på världsherravälde.

måndag 25 april 2011

What a wonderful world

...det kunde ha varit om inte om hade varit

Nu stjäler jag mig ändå stunder av lycka när jag ser magnolian blomma här utanför...
...och njuter av fruktträdens blomstring på gården.

Sådana är nu våra mänskliga villkor att vi fortfarande, trots den stora kunskap mänskligheten samlat, måste slåss mot ett irrationellt klassamhälle när vi skulle kunnat istället bygga ett globalt, solidariskt, jämlikt och ekologiskt hållbart samhälle som kunde ge mesta möjliga för våra gemensamma behov...

Vad ser jag när jag kastar ett öga på mediasidorna?
Wikileaks: Oskyldiga hölls som fångar på Guantanamo. Mörkt kapitel i USA:s historia.
Vi har inte lärt läxan från Tjernobyl. Skrämde upp världen, men inte länge.
Vi måste anpassa oss till Peak Oil, säger professor.
Men glädjande att tusentals demonstrerar mot sjukreglerna. Se också mina bilder från dagens Påskupprop i Malmö.

Den gemensamma kampen skänker glädje och styrka. Det gör också musiken. Här två länkar, till What A Wonderful World och till Wonderful World.

DN DN2 Intressant Bloggar om samhälle, politik, påsk, vår,



Bilder från Påskuppropet

...protester över hela landet, även i Malmö

Många slöt upp på Gustav Adolfs torg idag för att protestera mot den orättvisa sjukförsäkringen

Idag samlade Påskuppropet människor till protester över hela landet. Här några bilder från dagens manifestation i Malmö.
Vreden mot hur människor drabbas av förändringarna i sjukförsäkringen var stor.
Roligt att så många slöt upp trots helg och fint utflyktsväder. Vittnar om att många tycker det här en är viktig fråga.
SvD SvD2 DN DN2 AB AB2 Exp GP HD SkD Intressant Bloggar om påskuppropet, sjukförsäkring, regeringen, samhälle, politik,
AB: Andreas Malm: Med Marx i tiden

De blodbesudlade mördarna

...solidaritet med demokrati-upproret i Syrien

De senaste veckorna har tiotusentals gått ut på gatorna med krav på demokrati i ett flertal syriska städer. Precis som i Egypten, Tunisien och andra arabländer har regimen, under ledning av presidenten Bachar Assad, svarat med våld och, när inte det räckte, "reformer".

De decennier gamla undantagslagarna har avskaffats, men samtidigt har alla demonstrationer förklarats olagliga. Beskjutningen av civila och till med begravningståg har fortsatt.

Nu meddelas om en brutal framfart av syriska säkerhetsstyrkor. Flera städer i Syrien stormas. Regeringssoldater skjuter åt alla håll och avancerar i skydd av pansarfordon. Under helgen kan över hundra ha dödats.

Den blodbesudlade diktatur-regimen måste fördömas av omvärlden och utsättas för sanktioner. Solidaritetens fana måste resas för de modiga människor som kämpar för demokrati i Syrien.

Saabs grundläggande problem

...Alliansregeringen för Saab i graven

Maud Olofsson tyckte riskerna var "acceptabla" när hon lät Spykers ta över Saab förra året och ställde upp med statliga garantier för de lån på 4 miljarder som Saab fick från EIB. Efter ett år står Saab åter på ruinens brant.

Läget är så uselt att man nu måste sälja sina byggnader för att få ihop till de löpande räkningarna. Produktionen står still för att underleverantörerna inte får betalt. Den tvivelaktige Antonov ska bli "räddaren", men EIB nere i Luxemburg tvekar.

Alliansregeringens "lösning" och överlåtandet av affärerna till skojare som Victor Muller och Antonov riskerar alltså konkurs för Saab. Även om det skulle lösa sig med EIB under veckan så kvarstår det grundläggande problemet: Saab säljer inte bilar, inte tillräckligt för att överleva!

Det krävs en annan utväg för Trollhättan om jobben ska räddas.


Bloggat: Svensson, Jinge,

söndag 24 april 2011

En utväg för Trollhättan

...att fortsätta som nu blir döden för Saab

Att fortsätta pumpa in pengar i konkursboet Saab är inte försvarbart. Av flera skäl. Ett är att det råder global överproduktion på bilar och att Saab knappast kan slåss med jättarna om utrymmet på marknaden.

Det tyngsta skälet är dock att massbilismen nått sin gräns och idag är ett ohållbart transport-system som måste ställas om av klimat- och miljöskäl. Vi kan inte fortsätta frakta merparten av allt gods på vägar och göra de flesta personresor med egen bil.

Det är bara en tidsfråga innan vi måste anpassa produktionen, energisystemet och infrastrukturen till vad som är långsiktigt hållbart. Ju fortare vi tar itu med detta, desto lägre blir kostnaden.

Därför är Saab-krisen en möjlighet. Inte till att fortsätta producera bensinbilar, det spåret är definitivt slutkört. En fortsättning på det spåret så kommer konkursen snart som ett brev på posten och skattebetalarna står där med skulderna.

Möjligheten är att socialisera fabriken i Trollhättan under de anställdas kontroll och att ställa om produktionen. Bilfabriker är förnämliga resurser för massproduktion av nästan vad som helst. I Trollhättan kan produceras allt möjligt som behövs för omställningen; utrustning för förnyelsebar energi, kollektivtrafik och även koldioxidfria bilar för den lilla bilism som blir kvar.

Det här är en utväg för Trollhättan, för att bevara jobben och för att ställa om produktionen till samhällsnytta och framtid. Att fortsätta som hittills gräver bara graven för Saab.


Bloggat: Svensson,

Diktatorernas dagar räknade

...snart game over för envåldshärskarna

Tung beskjutning av Misrata. Bara timmar efter att Gaddafi-styrkorna hävdade att de inställt sina operationer regnade projektiler åter över stadens centrum.
- Gaddafi spelar ett väldigt smutsigt spel, sade rebelltalesmannen Omar Bani.

På sjukhusen i staden saknas personal, utrustning och mediciner. Dit kommer också skadade regeringssoldater, som vittnar om att armén tappar greppet i kampen mot rebellerna och att moralen sjunker bland soldaterna.

De motstridiga uppgifterna från regeringsstyrkorna kan också tolkas som ökande förvirring. Rimligtvis är Gaddafi hårt pressad och den interna sammanhållningen i hans led i upplösning. Diktaturens dagar är räknade.

Sverige bör visa solidaritet med demokatikämparna i Syrien, skriver Kurdo Baksi. Jag kan bara hålla med. Utrikesminister Carl Bildt har intagit en tyst och feg inställning. Från Jemen uppges att presidenten är beredd att avgå. Det borde han göra omedelbart även i Syrien.


lördag 23 april 2011

Misrata befriat

...rebellerna har segrat - revolutionen rullar vidare

Gaddafis soldater har lämnat den stora libyska staden Misrata som varit belägrat i veckor. Tillfångatagna Gaddafi-soldater säger att de fått order att dra sig ur staden. En del av Gaddafis soldater har dödats, andra är på flykt.

Hoppet tänds, snart ska Tripoli falla, diktaturen ska falla. Även i Syrien ska den vidriga och mördande diktaturen falla...revolutionen ska rulla vidare tills alla diktaturerna fallit, även de USA-stödda i länder som Saudiarabien.

Inte ska det stanna där heller, när diktaturerna fallit ska revolutionen permanentas och drivas vidare till en social revolution. Det är i varje fall min förhoppning att när människor får frihet ska arbetare och förtryckta använda den för att organisera sig till kamp för sina intressen och ett bättre samhälle.

VG: Misrata är fri från Gaddafi-soldater
DN: Khaddafi-styrkor uppges lämna Misrata
Exp: Rebeller: Nu är Misrata befriat
GP: Rebellerna har intagit Misrata
HD: Rebeller utropar seger i Misrata

Ett påskris i rumpan

...på elaka föräldrar, husbönder och diktatorer

Långfredagen igår var rätt lång för min del. Det berodde inte på att den var långtråkig utan på att jag upplevde mycket och träffade många människor. Jag gjorde också en trevlig utflykt till havet.

Däremot minns jag min barndoms långfredagar när samhället signalerade hur hemskt tråkigt vi alla måste ha därför att vi oavbrutet skulle tänka på Jesu korsfästelse. Några trevligheter passade sig inte och först 1969 avskaffades förbudet mot offentliga nöjestillställningar. Dock finns det de som än idag tar väldigt bokstavligt på lidandet.

Däremot läste jag om en företeelse i gamla tiders långfredagar. Det handlar om den så kallade Påskskräckan eller Risningen. Seden var från början att föräldrar och husbönder skulle risa sina barn och husfolk för att påminna om Kristi lidande. Men sen övergick seden till ett mer skämtsamt upptåg.

På långfredagsmorgonen gällde det att komma upp först, få tag i ett björkris och sen överraska andra som fortfarande sov gott i sina sängar. Det var fritt fram att risa vem man ville. Barnen kunde risa mor och far, drängen kunde risa självaste husbonden.... Tänk, ibland öppnar sig en liten pysventil i förtrycket...

Påskafton däremot firades inte förr, påskafton är en tom dag i den kristna traditionen. Jesus ligger i graven och lärjungarna har låst in sig av rädsla. Alla väntar på uppståndelsen som firades först på Påskdagen. Men liksom det har hänt med julafton så har det i den folkliga traditionen skett en förskjutning av firandet till påskafton. Det kanske blir en sillabit idag...

Vad händer idag då? Vi nås av nyheten om att den folkkära skådespelerskan och revyartisten Annalisa Ericson är död. Hon var svenska nöjeslivets lilla grand old lady. Hon kommer alltid att vara den saltaste bönan i stan.

SOS-Alarms ledning polisanmäls. "Emils nödrop gick inte att missuppfatta". Flera landsting säger upp avtal med SOS-Alarm. För att istället anlita ett privat bolag. Något märkligt, problemet är nämligen kravet på att SOS-Alarm ska vara vinstdrivande. Då hjälper det inte att anlita ett annat bolag som också är vinstdrivande. Vinst ska inte förekomma i sådana här sammanhang. Sjuksköterskan ska naturligtvis inte utsättas för hot.

Syriska säkerhetsstyrkor dödade närmare 90 personer under fredagens demonstrationer. Det var den blodigaste dagen hittills i Syrien. Men protesterna fortsätter och modiga människor går ut på gatorna för att utmana den vidriga diktaturen. Måtte den störtas snart. Ett rejält påskris i rumpan på diktaturens kreatur hade inte varit fel...


Bloggat: Svensson,

Utflykt till Kåseberga

...en långfredagstur till havet

Att sitta i backafallet ner mot Kåseberga hamn och äta sin rögade fisk...
...är ett nöje som är värt både en lång tur och väntan i matkön

När man väl kommit så långt kan man avnjuta sin måltid i vårsolens sken...

...nära Östersjöns kluckande vågor

Köerna ringlade långa på långfredagen...

...längs stranden var det lugnt och fridfullt

...ett himmelrike för oss stadsbor...

...att få komma ut här efter den långa vintern...

...och skåda havet uppifrån höjden

Uppe på åsen var det många i rörelse...

...de magiska stenarna lockar alltid...

Ales stenar

Utsikten österut....

...bort mot Sandhammaren

Kåseberga by...

...bakom åsen

På hemvägen blev det besök hos släktingar, här från brorsans trädgård...

i fritidshuset i Stora Herrestad


fredag 22 april 2011

Stöd påskuppropet

...kamp för människovärdet

Det nya sjukförsäkringssystemet sjösattes den 1 juli 2008. Beslutet manglades fram i rask takt, tid för offentlig utredning och en ordentlig remissrunda fanns inte. Det vi fick var bedömning mot en fiktiv arbetsmarknad vid prövning av rätt till sjukpenning, sänkt ersättning efter en viss tid och en spark i baken ut från försäkringen vid en bortre gräns. Fram till ett halvår före riksdagsvalet 2010 sågs sjukförsäkringen som den borgerliga alliansens absolut svagaste kort.

Den nyliberala offensiven hade i grunden inte förändrat en mycket bred folklig uppslutning bakom en offentlig och trygg sjukförsäkring. De rödgrönas övertag i opinionsundersökningarna rasade dock månaderna innan valet på ett för statsvetare helt obegripligt sätt. Oförmågan att föra fram ett genomgripande alternativ till alliansens politik anser vi socialister vara den främsta anledningen till valförlusten.

Efter valet tog Ulf Kristersson över som socialförsäkringsminister och möttes inledningsvis med viss respekt. ”Försäkringskassan ska inte kritiseras för det som regering och riksdag beslutar och jag ska inte yttra mig i enskilda ärenden som myndigheten prövar”, sa Kristersson som, även lovade att se över lagstiftningen. Under tiden har de nya reglerna drabbat fler och fler. Sjukskrivna som slagit i taket för max antal dagar med sjukpenning har överförts till Arbetsförmedlingen för arbetslivsintroduktion, vilket i praktiken kan innebära en timmes telefonkontakt i veckan. Efter 87 dagar kan den sjukskrivne åter ansöka om sjukpenning. Det är ett förnedrande och fruktansvärt ineffektivt användande av samhällsresurser att på detta sätt bolla människor mellan olika myndigheter, olika bidrag och olika rehabiliteringsutredare.

Mot det här inhumana regelverket växer nu en ny folkrörelse fram. Diakoner, som dagligen möter utsatta grupper, har tagit initiativ till Påskuppropet med manifestationer runt om i landet. 108 kritiska läkare kräver ”Sluta straffa våra patienter” i en uppmärksammad debattartikel i Svenska Dagbladet den 30 mars. Den 11 april presenterade Kristersson de utlovade justeringarna som enbart innebär att ”lappa och laga på ett regelverk som läcker som ett såll”, enligt ett uttalande från LO.

Nya diffusa undantagsregler gör att sjukskrivna inte ska överlämnas till Arbetsförmedlingen om det är ”oskäligt på grund av sjukdom”. Sjuka som inte längre kan få tidsbegränsad sjukersättning, och som saknar sjukpenninggrundande inkomst, ska få 223 kr per dag i ”särskild sjukpenning” och därmed förhoppningsvis inte vara i behov av socialbidrag.

Inget talar för att förändringarna kommer tysta Påskuppropet som har vårt fulla stöd. Det socialister har att tillföra i debatten är ett klassperspektiv och en påminnelse om att arbetarklassens styrka är när den uppträder som kollektiv. Vi kämpar också för möjligheten att vara frisk. De 108 läkarna skriver hur de ”sett hur möjligheterna att återkomma till arbetslivet krympt årtionde för årtionde.” Kampen måste därför föras på verkstadsgolv, callcenters och i offentlig sektor mot lönespridning, slimmade organisationer och uppskruvat arbetstempo – mot bemanningsföretag, ungdomslöner och osäkra arbetsförhållanden! För sex timmars arbetsdag och en bra företagshälsovård underställd fackets kontroll!

Ett enande krav är 90 procent ersättning i sjukpenning och a-kassa. Det var ersättningsnivån fram till 1980-talet. För unga arbetare idag låter väl sjukpenning utan karensdag också lika främmande. Så var det dock ända fram till 1980-talet och någon anledning till att inte återinföra det finns inte. Ett annat enande krav, för att behålla tilltron till en allmän försäkring och inte uppmuntra privata alternativ, är att höja taket för full kompensation till mer än dagens 26 750 kr i månaden. Det är hög tid att gå till storms mot regeringens inhumana högerpolitik. På måndag går vi kvinna och man ur huse och tar under påskuppropets fanor strid för människovärdet!



Ursprungligen ledare i veckotidningen Internationalen v 16/2011