fredag 30 september 2011

Moderaterna håller ställningarna

...bara en ny arbetarrörelse kan rubba högern

Nej, det är inget jätteras för moderaterna. Inte heller går de kraftigt tillbaka. Vad det handlar om är deras sämsta siffor på ett tag i DN/Synovates mätningar. Särskilt jämfört med Synovates augusti-mätning är det en stor tillbakagång på hela 5,2 procent enheter. Men då bör man nog hellre fråga sig om det inte var något fel på den augustimätningen.

Fakta är att moderaterna har ökat kraftigt i väljaropinionen. Från ca 15 procent i valet 2002 till över 30 procent i valet 2010. I DN/Synovates senaste mätning ligger M på 31,7 procent. Alltså klart över valresultatet.

De Nya Moderaterna är en framgångssaga. Ett stjärnskott som möjliggjorts av social-demokraternas reträtt från försvaret av välfärd och jämlikhet. Sossarnas högermarsch legitimerade högerpolitiken och förvandlade den till "det enda möjliga". De "nya" moderaterna gav många nya väljare möjligheten att välja originalet istället för kopiorna.

Moderaternas framgångar har varit av sådana dimensioner att de nu hotar att slå tillbaka på Alliansen. Moderaternas popularitet bland de borgerliga väljarna riskerar att förpassa flera av Alliansens småpartier under riksdagsspärren.

De nya moderaternas retoriska gir mot mitten har tvingat de borgerliga småpartierna att profilera sig genom att försöka vara mera höger än högerpartiet. Att vara mera nyliberal än moderaterna eller att vara mera konservativ än moderaterna har emellertid sina risker.

Det verkar inte finnas så stort utrymme för detta bland de borgerliga väljarna. Det har både Centerpartiet och Kristdemokraterna fått erfara. Nu försöker båda partierna bemästra svårigheterna genom att byta ut ledningen. Maud Olofsson fick vika ner sig. Göran Hägglund sprattlar fortfarande emot. Upprop mot Hägglund cirkulerar.


torsdag 29 september 2011

Det exklusiva Malmö

...stadens mest attraktiva adresser

Från stans centrala delar, här Kalendegatan, ger jag mig ut på jakt efter överskiktens fina adresser, det borgerliga Malmös mest attraktiva områden
Jag passerar Gustav Adolfs torg och slår ett öga på Valhallapalatset. Det byggdes 1901-03. Byggherre var hattfabrikör Axel Berling. Likt flera andra borgare vid den tiden ville han ha bostad, kontor och fabrik samlat i samma hus. Då hade redan en del av gräddan av industrikapitalister och grosshandlare börjat lämna den allt bullrigare och smutsigare innerstan för att dra västerut.
Det gör jag också. Lämnar även bakom mig ett område som idag anses som attraktivt, nämligen Västra hamnen. Dock inte så "fint" och högklassigt rent som det jag söker...

Passerar också Ribbershus som, åtminstone några, ansåg exklusivt då det var nytt 1937 och Malmös främsta funkis. Det var dock länge sen och hur som helst inget för överklassen...

Jag lämnar Ribbershusen bakom mig


Nu är vi framme. I Fridhem. På den malmöitiska överklassens "fina adresser". Ovan Fridhemsborg vid Limhamnsvägen som konsuln Max Engeström lät bygga 1916. Villan övertogs på 1950-talet av förläggaren och skeppsredaren Einar Hansen. Huset är numera konferensanläggning.

De första villorna i Fridhem byggdes i slutet av 1890-talet. Tomterna köptes upp av kapitalstarka Malmöborgare. Nästan 40 villor uppfördes under åren kring förra sekelskiftet. Ytterligare en rad villor tillkom på 30-talet. Efter 1945 har vissa tomter delats och nya villor uppförts under 50-, 60- och 70-talen.


Villan ovan, som står i hörnet Limhamnsvägen-Adolf Fredriksgatan är den mest utpräglat nationalromatiska och byggdes 1912 av bankdirektören Sven Huldt.

Vid Limhamnsvägen återfinner vi också Zlatans hus som nu lär vara värderat till femtio miljoner. Som en katt bland hermeliner.

Fridhemsgatan där flera av de ursprungliga exklusiva borgarhusen står kvar. Här utsikten ner mot Öresund.

Den så kallade Rosenvillan på Beritta Gurrisgatan 19. Den herrgårdsliknande villan ritades av Ragnar Östberg år 1911 och uppfördes för advokaten Martin Waldenström. Berrita Gurrisgatan är den gata som man förr talade om som gatan där de skatteplanerande husägarna betalade mindre i skatt än sina hembiträden.

Rosenholms allé 13. Här revs i början av 1970-talet den kända "Villa Borg". På 90-talet byggdes istället denna tidstypiska villa.

Rosenholms allé 14. Madrassfabrikör Erik Ljung lät bygga denna villa år 1950 på en avstyckad tomt.

På Rosenholms allé återfinner vi även det magnifika mammutträdet.

Villa Neapel från 1898 på Adolf Fredriks gata

Samlar man stora rikedomar behöver man också trappa upp säkerheten

Jag fortsätter färden längs Malmös "guldkust" och från Fridhem är övergången till Potatisåkern lätt. Husen ligger vid Limhamnsvägen-Köpenhamnsvägen.

Malmö Kommunala Bostadsaktiebolag, MKB, och HSB stod som byggherrar för detta projekt orienterat mot den så kallade "köpstarka marknaden". Potatisåkern stod länge obebodd och när den väl bebyggdes så var det naturligtvis de välbärgade som kammade hem spelet. Tänk så hemskt om vanligt folk hade trängt sig in i dessa fashionabla kvarter!

Det var den amerikanske arkitekten Charles Moore som anlitades för uppdraget. En lång s-formad byggnadskropp sträcker sig bakåt i kvarteret.

På andra sidan Köpenhamnsvägen ligger dessa stadsvillor formade i en nymodernistisk anda kombinerad med inspiration från traditionellt danskt-skånskt byggande. Byggherre var fastighetsbolaget Harmonia AB.

Lite längre österut, på ömse sidor om Köpenhamnsvägen, finns också Friluftsstaden som byggdes 1942-48. Genom området slingrar sig Norra och Södra Klockspelsvägen. Området blev internationellt uppmärksammat när det var nytt och har betraktats som ett av landets mest intressant radhusområden.

Malmö stad, som var ägare till marken, krävde små lägenheter som passade arbetare. "Området drog dock inte endast arbetare till sig, kanske snarare tvärtom, hit flyttade exempelvis både stadsplanechefen Gunnar Lindman och arkitekten Svenivar Ekstrand", skriver Tyke Tykesson i "Malmös arkitektur".

Färden längs kusten fortsätter och nu kommer vi in i Bellevue villaområde, ytterligare ett exklusivt område jämte Fridhem. Här har man t ex fyra gånger så hög disponibel inkomst som i det närbelägna miljonprogramsområdet Bellevuegården och dubbelt så många bilar per invånare.
Dock en del fina funkisvillor som här på Beleshögsvägen.


Ytterligare en bland flera funkisvillor på Beleshögsvägen

Villa i annan stil från 1963, också på Beleshögsvägen

De flesta villor uppfördes i början av 1900-talet när välbärgare Malmöbor sökte sig utanför den gamla staden. Här en villa från 1911 på Caritasgatan 14.

Här en tyngre sak från 1922 på Scaniagatan 17.

Under mina färder i dessa kvarter var det påtagligt hur mycket renoverings-, ombyggnads- och tillbyggnadsarbeten som pågår. Det spikades, hamrades och borrades lite överallt. Tunga arbetsmaskiner fanns på var och varannan gata. Det är uppenbart vem som kan maximalt utnyttja rot-avdragets skatterabatter.

Nu har vi kommit nästan fram till Limhamn. På gränsen mellan Malmö och Limhamn, på Bulow-Hubes väg, hittar vi ett litet modernistiskt bostadsområde som byggdes 1951-55. Området utformades för att ge så många som möjligt havsutsikt: tvåvåningshus närmast havet och trevånings innanför.

Men det här räknas knappast till de exklusiva områdena. Inte heller gamla Limhamn som härstammar från arbetare- och fiskarebefolkning.

På vägen hem till östra delen av Malmö cyklar jag förbi den gamla Bellevuegården som områdena runt omkring är uppkallade efter...

Lummig grönska breder ut sig i parken runt gården... njutbart en sådan här indiansommardag.

Jag beskådar kronan till denna ask innan jag fortsätter min cykelfärd. I mitt stilla sinne begrundar jag det klassamhälle vi lever i.





onsdag 28 september 2011

Facebook förändrar ditt liv

...men vad vet de om oss?

Facebook-statusen kan förändra ditt liv, skriver Aftonbladet.se idag. Dumpad eller uppraggad, sparkad eller anställd. Mats, 40, sparkades. Joakim, 30, fick jobb. Christer, 66, hittade sin dotter. Agneta, 43, fann kärleken och förlorade den. Det vi gör på Facebook kan leda till succé – eller katastrof.

Oisín Cantwell skriver om sitt Facebook-misstag. Det finns all anledning att vara försiktig med vad man skriver på Facebook. Jag vet vad jag talar om efter att själv ha lyckats ställa till det, skriver han.

Anders Mildner skriver om det nya facebook på SvD.se: "Det tar helt enkelt för lång tid att sätta sig in i exakt hur Facebook fungerar bakom det vi ser på våra egna sidor. Hur används den data som samlas in och vilken data är det egentligen som Facebook har tillgång till? Det är i dag i stort sett omöjligt att få ett klargörande svar på detta. Sedan lång tid tillbaka har Facebook oförtröttligt puttat sina användare ut i en allt mer expanderande offentlighet. Våra vanor har fullständigt förändrats och våra tankar kring vad i våra liv vi är beredda att dela med andra har omformulerats".

Nya Facebook kritiseras för minskad integritet. Se också bildspel om de nya Facebook-funktionerna. "Facebooks nya spårning bryter mot svensk lag". Så släpper Facebook in företagen i vår privata sfär.




Gästbloggare: Flitiga Lisa


Bloggat: Jinge,

tisdag 27 september 2011

Smart drag av Vänsterpartiet

...men inga grundläggande förändringar

Turnén landet runt med de fyra partiledarkandidaterna har utan tvekan varit ett smart drag från Vänsterpartiet. Efter valfiaskot för de rödgröna i fjol har allt annat än klädsam självkritik varit omöjligt - om man vill komma igen i politiken.

Sossarnas skinnömsning med ny partiledare följde dock gamla byråkratiska traditioner med noll insyn och uppgörelser bakom kulisserna. V:s agerande med de fyra partiledarkandidaterna står i bjärt kontrast till detta.

V plockar poäng. Och mötena med utfrågning av de fyras gäng lockar stor publik. Suget efter förändring är stort och små gester av självrannsakan räcker för att väcka hopp om ett nytt Vänsterparti.

Själv är jag ytterst skeptisk. Tillbakagången, valnederlagen under Lars Ohly och uppgörelserna med de rödgröna öppnade för en vänsterkritik som (v) fick svårt att värja sig mot. V säljer ut arbetarkraven, (v) går till höger för att få vara med i en kommande regering osv. Valnederlaget blev den slutliga örfilen.

Några egentliga skiljelinjer mellan de fyra kandidaterna finns inte. De står alla för en fortsatt försiktig vänsterreformism, ingen brytning med decennier av v-politik. Det är det parlamentariska perspektivet av anpassning till socialdemokratin som ska gälla även i fortsättningen. Även om de fyra kandidaterna just idag andas kritik av att underordningen under storebror (s) och (mp) gick väl långt under just senaste valkampanjen.

Oavsett vem eller vilka som blir valda till partiledare kommer Vänsterpartiet inte att ta kurs mot att omvandla sig till ett mera självständigt anti-kapitalistiskt parti likt Enhedslisten i Danmark. Än mindre att bli ett revolutionärt marxistiskt arbetarparti som prioriterar gräsrötternas utomparlamentariska kamp.

För att finna ett sådant parti bör du istället vända dig till Socialistiska Partiet.



Röda Malmö: Bästa partiet


De hetsande rasisterna i Sd

...islamofoberna - vår tids judehatare

Expo släpper rapport om muslimhatet. Expo Research släpper en fokusrapport om den antimuslimska miljön. Rapporten visar hur det på flera svenska sajter uppmanas till våld mot muslimer.

Sverigedemokratiska politiker medverkar i hets mot muslimer på sajter och i bloggar, ibland med våldsförhärligande inslag. SD-ledamoten Kenth Ekeroth omnämns på flera ställen i Exporapporten. Han och hans bror Ted Ekeroth beskrivs som viktiga för att ha fört in SD i ”den internationella antimuslimska miljön”.

Ett av Kenth Ekeroths konton används enligt Expo för att ta emot donationer till den välbesökta sajten Politiskt Inkorrekt, som härbärgerar invandrarfientliga texter och där det bland annat talats om att Sverige är på god väg att ”transformeras till kalifatet Swedistan”.

William Petzälls avhopp skakar Sverigedemokraterna. Riksdagsledamoten hävdar att partiet försökte köpa ut honom från riksdagen.
– De öppnade diskussionen om pengar, säger han.

Den tidigare SD-riksdagsmannen William Petzäll tar nu helt avstånd från sitt tidigare partis politik. I en intervju med Aftonbladet säger den politiska vilden att han inte längre kommer att driva invandringsfrågan.
– Jag vill göra upp med stämpeln som SD-ledamot, säger Petzäll till tidningen.

Det lär bli svårt med den inställning som Petzäll har. Han säger nämligen i SvD.se: "Vilken uppfattning jag har gällande invandrar- eller skolpolitik är inte relevant för mig att ta ställning till nu". Klarar han inte av att öppet ta avstånd från SD:s sjuka värderingar och avslöja vad som döljer sig mellan skål och vägg i det partiet så ska han heller inte räkna med att bli kvitt SD-stämpeln.

Enligt uppgift krävde Petzäll tre miljoner av Sd för att lämna riksdagen, ett krav som de tydligen inte vill uppfylla. Petzäll går dock inte lottlös genom att sitta kvar som politisk vilde. Två och en halv miljon är han garanterad om han sitter kvar under mandatperioden. Säkert blir han föremål för förhandlingar i korridorerna.

Gästbloggare: Flitiga Lisa

Bloggat: Svensson,

måndag 26 september 2011

Ännu fler små steg av tyranni

...den fattige ska stå med mössan i hand

I den i veckan av regeringen offentliggjorda budgeten finns ett förslag om skattereduktion för gåvor till ideella organisationer som sysslar med hjälpverksamhet eller främjande av forskning. Det handlar om att man som enskild individ ska kunna göra avdrag på 25 procent för gåvor till sådana organisationer. Gåvorna måste uppgå till minst 200 kronor per organisation och 2000 kronor per beskattningsår. Maximal skattereduktion är 1500 kronor per person och år. Förslaget ska träda i kraft från 1 januari 2012 och beräknas kosta 250 miljoner i minskade skatteintäkter.

Det är Kristdemokraterna (Kd) som varit pådrivande i regeringen, och att man nu får igenom det kan lite grann ses som plåster på såren efter att man fick bita i gräset i sin profilfråga om sänkt skatt för pensionärer. Till Kd:s förtret har det inte heller blivit någon höjd spritskatt, och alliansbröderna släppte inte heller i första vändan igenom ett förslag om ersättning till fosterhemsbarn som utsatts för vanvård. Sensommaren har kantats av nederlag för Göran Hägglund och Kd, illustrerat av ett allt kämpigare lindanseri runt fyraprocentsspärren.

”Under alldeles för lång tid har socialdemokraterna drivit en politik som resulterat i att det civila samhället försvagats”, så sa Göran Hägglund när han i Almedalen 2009 lanserade förslaget om skattereduktion på gåvor. Symptomatiskt är här att stärkandet av det civila samhället i Hägglunds värdekonservativa värld blir synonymt med mer stöd till välgörenhet. Om man istället talade om nödvändigheten av fler strejker och folkliga mobiliseringar, genom att också fackföreningar och sociala rörelser är en del av Hägglunds så omhuldade civila samhälle, skulle säkert denne Kd-ledare bli något blek om nosen.

Förslaget om skattereduktion på gåvor bör ses som en del av den borgerliga regeringens övergripande strategi; med de små stegens tyranni sänks skatter och privata intressenter får allt större spelrum inom den offentliga sektorn. Med lägre skatter och mer pengar i plånboken är det meningen att vi själva – och då framförallt medel och överklass – ska finansiera vår välfärd; genom bland annat privata försäkringar och rut-avdrag – samt välgörenhetsgåvor till mindre bemedlade när andan faller på.

I sin förlängning skapas ett samhälle där stödet vid exempelvis arbetslöshet, sjukdom, ålderdom eller ekonomiskt obestånd snarare blir en ynnest än en rättighet, ett samhälle där de som inte haft turen att hamna på solsidan tvingas stå med mössan i sin hand. Vi socialister avskyr denna typ av samhällsmodell som potentaterna i Rosenbad hela tiden sitter och snickrar på. Sällan har det varit mer påtvunget än idag att mobilisera till strid för den generella sociala välfärden.

Ursprungligen ledare i Internationalen v 38 2011

Läs Internationalen v 38 i sin helhet.



söndag 25 september 2011

Revolutionen går inte att stoppa

...förr eller senare faller förtrycket

Som man kunde befara kommer nu allt mera makabra bevis i dagen när det gäller Gaddafis hemska diktatur i Libyen. En massgrav med minst 1 200 kroppar har påträffats vid Abu Salim-fängelset i Libyens huvudstad Tripoli, rapporterar nyhetsbyrån Reuters.

Liknande massgravar har återfunnits på andra håll och förmodligen är detta inte den sista. Den totalitära diktaturen under Gaddafi var avskyvärd och kostade många oskyldiga människor livet. Att delar av den internationella vänstern försvarat och backat upp denna vedervärdiga diktatur ända in i det sista är en skam. Men den folkliga revolutionen i Libyen fällde till sist diktaturen.

USA och andra västländer höll Gaddafis diktatur under armarna och försåg den med tung vapenutrustning under flera år (först när revolutionen kom svängde man om, omvändelse under galgen). Liksom man nu fortsätter stöda diktaturen i Saudiarabien och förse den med vapen. Saudiska kvinnor får rösträtt, läser jag idag. Jag skulle tro att detta är mest ett spel för galleriet och ett sätt att putsa upp fasaden utåt.

Rösträtten blir begränsad lokalt för kvinnor och även fortsättningsvis kommer kvinnor att vara hårt underordnade i det saudiska samhället. För både kvinnor och män gäller att deras röst egentligen inte räknas. Saudiarabien är en stenhård diktatur. Kungen är statschef, regeringschef och befälhavare över armén, liksom ledare för nationalförsamlingen. Denna församling är rådgivande och har inga befogenheter att stifta lagar. Grundlagen säger att monarken ska utöva rättvisa enligt sharialagarna.

Den arabiska revolutionen har inte stannat av. Diktaturerna har fallit i Tunisien, Egypten och Libyen. I land efter land fortsätter rörelsen för att rasera diktaturernas maktstruktur. Tiotusentals demonstrerar i Jemen. Förr eller senare når den också fram till Saudiarabien. Förr eller senare faller också diktaturen i Syrien. Förr eller senare faller även det israeliska förtrycket av palestinierna. Demokratin kommer att segra. Det blir också slutet för islamofobin i väst, den typ av rasism som vill utmåla araberna som lägre stående.



Stjäla lagligt och olagligt

...ökade klassklyftor och rekrytering till kriminella gäng

Idag kan vi läsa om en ny förmåga bland mc-gängen, Monguls MC, och även om gatugängen som nu utmanar mc-gängen. "Enligt Rikskriminalpolisen ökar antalet gäng i de större städernas förorter. Ledarna i de så kallade gatugängen är ofta i 30-årsåldern och utnyttjar yngre personer för att begå brott. I dag utmanar de mc-gängen genom att vara fler och mer våldsbenägna samtidigt som värvningen av nya medlemmar beskrivs som aggressiv", läser jag i SvD.se.

Att mc-gängen har sitt ursprung i USA är inte att förvåna sig över. USA har alltid varit ett land med stora klassklyftor. Bristen på jämlikhet, misären och avsaknaden av sociala skyddsnät kombinerat med den starka propagandan för individuell materiell framgång har utgjort en grogrund för de kriminella gängen.

När den nyliberala högerpolitiken började få genomslag även i vår del av världen etablerade sig mc-gängen här under 90-talet. Konstant hög arbetslöshet, särskilt bland ungdomar, trångboddhet, hemlöshet samtidigt som nedskärningarna slagit mot skola, fritids och socialtjänstens möjligheter att fånga upp ungdomar på glid. Det är inte förvånande att de kriminella gängen får en ökad rekryteringsbas.

Samtidigt ter sig vuxenlivet, för de som lyckas komma in och få ett arbete, allt mindre attraktivt. Ett par klipp från idag: Snittchefen uppkopplad 53 timmar per vecka och Fler tvingas använda bettskena på grund av stress.

Ja, om man nu som ung överhuvud får något riktigt jobb. Osäkra, kortvariga anställningar brer ut sig, arbetsrätten undermineras. Samtidigt med detta får ungdomar idag möta en massmedial marknadsföringshysteri av aldrig tidigare skådade mått, en reklampropaganda som i princip går ut på att livets mening är alla prylarna. Överklassen själv ståtar som aldrig förr med sin lyxiga livsstil. Undra på att det blev affärsplundring under upploppen i London och andra engelska städer.

Summa summarum: Kapitalistsamhället och högern har bäddat för att en del ungdomar väljer den kriminella banan. Tjyvsamhället roffar, ökar klyftorna för att överklassen ska svira sig bort i lyxen. När "samhällets stötepelare" stjäl på laglig väg är det inte så märkligt om andra försöker ta en genväg på olaglig väg.

Dock är den kriminella banan en återvändsgränd. Vad vi behöver på samhällets botten och bland arbetare och vanligt folk är solidaritet och gemensam handling för att ändra på orättvisorna.



Bloggat: Svensson,

lördag 24 september 2011

Dagens låt: Gamle Svarten

Spotnicks: Gamle Svarten


Spotnicks version av Gamle Svarten. Gubbarna lever fortfarande och har en egen website. I början av 60-talet blev de kända för sina instrumentalversioner av kända låtar. Här en länk till Summertime. Gamle Svarten blev känd genom Kacka Israelsson. En svensk version av Ole Faithful. Här med Eddy Arnold.


Spotnicks var influerade av amerikanska The Ventures. En av deras hits var Walk Don´t Run. När vi nu är inne på den här perioden med instrumentalbanden så kan vi inte hoppa över engelska The Shadows. Här en länk till deras version av Apache.


DN AB SvD Intressant Bloggar om spotnicks, gamle svarten, ventures, shadows, pop, instrumentalt, musik, kultur, samhälle, gitarrer, youtube,

Mopsarna i Centern

...vill bli mer höger än moderaterna

En liten mops som försöker skälla högre än de andra kapitalisthundarna. Centern har blivit ett parti för kapitalister och strebrar som försöker vara mer nyliberala än nyliberalerna. Rösterna höjs för att ändra eller ta bort Las, lagen om anställningsskydd.

I konkurrensjakten med andra kapitalister får det inte finnas några hinder, företagarna ska kunna välja och vraka fritt bland arbetskraften. Där har vi den av många centerpartister omhuldade valfriheten idag. Den ska gälla för de som redan är välbärgade eller på väg upp, men inte för vanligt folk. "Frihetlighet" är ett ledord för nya ordföranden Annie Lööf, men friheten gäller bara de som flyter ovanpå.

Förr fanns det åtminstone en del sympati för Centern från gräsrötterna för att partiet framstod som försvarare av den lilla människan mot storbolag och stat och för ett värnande av miljön. Idag har rovdjurständerna blottats hos mopsarna i Centern. Dock känner man ingen gemenskap med rovdjuren i naturen, vargen har jagats som aldrig förr under den centerpartistiske miljöministern. Även koldioxidutsläppen har ökat.

Annie get your gun går i Mauds fotspår och kommer förmodligen att skjuta sig själv i foten. Vi behöver inte ett högerparti till. Vi behöver inte Alliansen överhuvud. Smekmånaden för Annie Lööf lär bli kort. Att ha Margaret Thatcher som förebild lär inte bli någon väg till ökad folklig förankring för Centern. Annie lovar runt och vill framhäva (c) som ett miljöparti, något som inte går att förena med vurmandet för kapitalistisk tillväxt.


Bloggat: Jinge,

fredag 23 september 2011

Kapitalismen fungerar inte

...kris, arbetslöshet, nedskärningar

"Världsekonomin är nära en ny kollaps", läser vi i DN.se idag. Nu behövs det skarpare analyser och vägledning för den som vill kämpa för ett jämlikt och rättvist samhälle. Dags att prova den nya Internationalen som kom idag. Du kan läsa hela numret i pdf-fil här.
”Anledningen till den här lilla summeringen av tidningens innehåll och historia är att Internationalen nu fått en rejäl ansiktslyftning både på webben och som papperstidning.”

Varje dag ser vi en rad uttryck för hur destruktivt det samhällssystem som dominerar över hela vår värld är. Det är därför det är så viktigt att bygga upp motkrafter mot den rådande kapitalismen och att ge liv åt drömmen om en annan socialistisk värld. Veckotidningen Internationalen är en sådan motkraft.

Internationalen kom ut med sitt första nummer redan 1974 och har genom åren varit en röd röst som genom analyser och reportage försökt spegla den socialistiska rörelsen och ge politiska svar i kampen mot det kapitalistiska systemet. Stieg Larsson, Devrim Mavi, Ingrid Hedström, Johan Ehrenberg, Eva Nikell, Rikard Warlenius och Håkan Blomqvist, är några av de skribenter som genom åren jobbat på tidningens redaktion. Nyligen började författaren och debattören Andreas Malm att skriva för tidningen.

Fyra gånger om året medföljer även den teoretiska radikala tidskriften Röda rummet där utrymme ges för djupare analyser från både svenska och internationella röster.

Anledningen till den här lilla summeringen av tidningens innehåll och historia är att Internationalen nu fått en rejäl ansiktslyftning både på webben och som papperstidning. En ny och fräschare hemsida, och en ny design som denna vecka når Internationalen-prenumeranternas brevlådor. Gå gärna in och kika runt på hemsidan och teckna dig för en prenumeration om du inte redan har gjort det!


Konstigt att unga blir hemlösa?

...högerpolitik och växande klassklyftor ligger bakom

Alltfler barn och unga är hemlösa. Nu slår Stockholms stadsmission larm och kräver att riksdag och regering tar problemet på allvar.

-Det handlar om en hel samhällsutveckling, där vi ser att det är svårare för unga människor att etablera sig i vuxenlivet. Bostadsmarknadspolitiken och arbetsmarknadspolitiken är berörda av det här, men också hur man utformar de välfärds- och stödstystem vi har i Sverige. De har blivit mer komplicerade. Människor i utsatta livssituationer har i dag väldigt svårt att göra sin röst hörd i de hjälpsystem som egentligen är till för dem, säger Maria Markovits, direktor på Stockholms stadsmission.

Ja, visst är det så. Unga får inga jobb på grund av arbetslinjens regeringen. Jo, om de nån gång får nåt så är det bara tillfälligt och osäkert. Arbetsrätten har underminerats i praktiken, även om regeringen i ord hyllar den.

Så ser det ut. Skyhög arbetslöshet för unga. Inte är det bättre på bostadsfronten. Det byggs för lite, särskilt hyresrätter för unga. Istället omvandlas hyresrätter till bostadsrätter, vilket gör det ännu svårare för unga att komma in.

Om man råkar i trubbel som ung så kan man inte räkna med någon hjälp från det offentliga. Kommunernas socialtjänst är så förstörd av decennier av högerpolitik att allt bara går ut på att göra det så svårt som möjligt att få något stöd. Inte undra på att många drar sig för att överhuvud söka hjälp.

Det är en jävla situation som överheten skapat för landets unga från arbetarklass och vanliga hem. Dags för ett Tahrir-torg i varje stad även i Sverige. Låt det mullra i rättens krater...







torsdag 22 september 2011

Indiansommar i Pildammsparken

...vågar vi hoppas på en brittsommar?

Lite åt det hållet kändes som när jag tog en eftermiddagspromenad i Pildammsparken idag och betraktade det hela lite grann från ovan...
... en kopp kaffe på Margareta-paviljongens uteservering förstärkte intrycket

Blomstergatan var ett givet stråk för promenaden

Paviljongen som påminner om en gräddbakelse med marsipan

Ja, blomstergatan... Pildammsparken anlades i samband med Baltiska utställningen 1914...

Avstickare ut åt sidorna från blomstergatan...

...ja, och åt andra hållet...

....så ser det ut när man vänder sig om vid "gatans" ände...

Vyn mot "tallriken" är också en klassiker...

Dammen anlades i slutet av 1600-talet som en vattenreservoar för staden. Pileträden planterades för att förstärka vallarna....

Gamla vattentornet speglade sig i vattnet i dag

Visst är det fint... bara skorstenen på kraftvärmeverket vid Heleneholm som stör i bakgrunden

...så kom det fram några fåglar också...

Höghuset vid Borgmästaregården i bakgrunden

Nu har vi kommit fram till vattennymfen Galateas hage där friden råder... (jag glömde fota hennes fina rumpa - ska göra det nästa gång)

Blomsterprakt i Galateas hage

Den andra dammen - Kronprinsen sticker upp i bakgrunden

Än står sig kronverket på bokarna, även om löven börjat falla...

På vägen hem ser jag en en trevlig blomsterbalja med bland annat tagetes...