lördag 31 december 2011

HAPPY NEW YEAR!

...visioner om det som ska komma


Det är inget nytt årtusende, inget nytt århundrade eller ens ett nytt årtionde. Men vi vet aldrig när de stora förändringarna kommer. De kommer inte på beställning, men ofta när vi minst anar det. Ett nytt år står dock för dörren. Med alla de förhoppningar som brukar finnas en sådan här dag.
"May we all have a vision now and then
Of a world where every neighbour is a friend"... s
jöng Abba i sin låt Happy New Year från 1980. Det blir inte verklighet under året 2012. Men kanske kan vi röra oss en bit i den riktningen om vi under det kommande året bestämmer oss för att aktivt bidra till kampen mot förtryck och för ett solidariskt samhälle. Tillsammans kan vi bli starka!

Röda Malmö: Revolutionsåret 2011

SvD SvD2 SvD3 DN DN2 DN3 AB AB2 AB3 AB4 GP GP2 HD SkD Svt Exp Intressant Bloggar om politik, 2011, 2012, nyår, gott nytt år, nyårsafton, samhälle,

Bloggat: Kildén & Åsman, Svensson,

fredag 30 december 2011

Vem kan tro på Juholt?

...ojämlikhet ger ett riktigt dåligt samhälle

Klassklyftorna har ökat i Sverige sen 1980. Rapport efter rapport har bekräftat detta. Inkomstklyftor vidgas i Sverige, läste vi härom dagen. Någon vecka före jul kom SNS Välfärdsrapport som talade samma språk. Och nu har vi också fått svart på vitt att ojämlikheten i Sverige är som i USA på 80-talet.

Men det skiter väl folk på högerkanten i, det är ju precis det här de har velat ha. Men det är ungefär som att pissa i byxorna i vinterkylan, först blir det varmt och gött, men sen... Jag påminner mig en teckning som fanns med i boken "Jämlikhetsanden". En rik man kommer i bil, framförd av privatchauffören, han tittar sig omkring på eländet utanför: "Jag har just fått min skatt sänkt med ett par miljoner... Jag älskar det här landet! Men varför är det en sån sophög?"

Ja, det är väl redan fler än vi socialister som nu frågar sig varför ambulansen inte kommer, varför tågen inte går i tid, varför våra åldringar vanvårdas, varför barnfattigdomen breder ut sig...osv. Visst har de växande klyftorna ett pris. Men det är värre än så. Forskningen visar att i utvecklade, rika länder får växande klyftor en direkt negativ effekt på sådant som människors förtroende för varandra, på psykisk sjukdom (inklusive missbruk av droger och alkohol), förväntad livslängd och barnadödlighet, fetma, barnens skolprestationer, tonårsfödslar, mord, frekvens av fängelsestraff och social rörlighet.

Större ojämlikhet gör att vi mår sämre. De rika sätter trenden och först mår de längre ner sämre och sen, när hela samhället förpestas, drabbas också de rika.

Växande klyftor hotar sammanhållningen, skriver Håkan Juholt och Tommy Waidelich i ett debattinlägg i SvD.se. Gratulerar till den insikten, får man väl säga. Bättre sent än aldrig. Eller, kan man ta detta på allvar? Detta säger ledande socialdemokrater efter att deras parti i trettio år gått i spetsen för att öka klyftorna.

Socialdemokraterna har sen åttiotalet varit ett parti för avregleringar, bolagiseringar, privatiseringar, skattesänkningar för rika, nedskärningar av välfärd och socialförsäkringar, ökade vinster för de rika - även i skola och vård.

Nu har man nått vägs ände. Det är helt enkelt så att Juholt & Co inte har något val. Antingen så ger de sken av en förändring eller så går deras parti under. Omvändelse under galgen med andra ord. Återstår att se om ord ska följas av handling.


Bloggat: Svensson,

Röda Malmö Goes East

...en tripp till de östra delarna av Malmö

Första anhalt är Zlatan-land, Cronmans väg i Rosengård, gården där killen lira fotboll när han var liten....

Zlatan Court

Zlatans fotavtryck och autograf
Över Amiralsgatan och in i Rosengårds norra delar....

...och vidare in på Östra kyrkogården

...i ett milt vinterväder som saknar motstycke



Makedonsk-ortodoxa kyrkan

Blomsterkiosken - i betong till förenklingens yttersta gräns

Tvillingkapellen Sankt Hans och Sankta Gertrud

Utsikt från åsen som genomkorsar kyrkogården

Vi närmar oss Sankta Birgittas kapell

Sankta Birgittas kapell



Jag följer åsen...

...och närmar mig slutet på Östra kyrkogården...

...för att istället fortsätta in på det gamla Bulltofta-flygfältets område

Ovan ser vi det gamla radartornet (som återfinns strax bredvid motionsanläggningen)

Vid gamla Ikea-parkeringen hittar vi också den tidigare flygplatsens terminalbyggnad med flygledaretornet kvar

Flyghangaren från 1926, hittas på Smedstorpsgatan

På Flygledaregatan finns också några tidigare hangarbyggnader kvar. Där håller numera Mölledalsgymnasiet till

Till minne av flygflottiljen som låg förlagd vid Bulltofta under kriget

Några avslutande bilder från Bulltofta rekreaktionsområde

Några mäktiga pileträd

En liten björkskog med många vita stammar


torsdag 29 december 2011

Revolutionsåret 2011

...världens härskare utmanas

Under året 2011 har de härskande klasserna på många håll haft anledning att darra. Den arabiska våren för demokrati har hittills lett till att diktatorerna fått avgå i Tunisien, Egypten, Libyen och Yemen. Kampen mellan revolution och kontrarevolution går vidare. På gatorna i Syrien slåss hjältemodiga människor mot en brutal regim. I en rad andra länder i Nordafrika och Mellanöstern fortsätter kampen.
Även i Europa såg året 2011 massrörelser födas. Hundratusentals deltog masstrejker och massdemonstrationer mot nyliberalism, nedskärningar och kapitalistisk krispolitik. I städer i Grekland, Italien, Spanien och England fylldes gatorna av protesterande människor.
Fram till kapitalismens hjärta i New York nådde protesterna med Occupy Wall Street-rörelsen. Folk är utleda och trötta på kris och krispolitik som bara gynnar en liten minoritet men kräver stora uppoffringar av fattiga och vanligt folk. Proteströrelsen har spridit sig till städer över hela
USA och fackföreningar, arbetslösa och studenter har anslutit sig.

Förhoppningsvis är vi bara i början av en större global förändring. Länge härskade kapitalismen och nyliberalismen obestridd, folk tryckes ner och teg. Men under ytan samlades förbittring över de ökande klyftorna och orättvisorna.
Från Röda Malmö är önskan att det nya året, 2012, ska bli en stegring av upprorsviljan i internationell skala och att världens arbetare och fattiga ska organisera sig starkare för att ta över och skapa en rättvis, jämlik och solidarisk värld.
Gott Nytt Rött och Revolutionärt år önskas Röda Malmös alla läsare!



onsdag 28 december 2011

Påhittad terrorism

...Säpo och åklagaren kokar soppa på spik

Så gick all luften ur den stort uppblåsta "terrorist-historien" i Göteborg. De tre män som åtalats misstänkta för planer på att mörda konstnären Lars Vilks har släppts, uppger Göteborgs tingsrätt.

Och väl var det. Ska det bli slut nu på terroristnojan i Göteborg? Den noja som odlas av vissa poliser och åklagare. En noja som tar sig uttryck i att man gång efter annan tycker sig se vad som helst i ingenting och drar upp barnfamiljer mitt i natten.

Det handlar om en sjuk och politiskt motiverad terroristnoja som hotar att gång efter annan sätta rättssäkerheten ur spel. Dramatiska uppgifter läcks till media, men de anklagade har ingen chans att försvara sig. Och de ansvariga gömmer sig bakom sekretess.

– Vi sitter här därför att vi är muslimer. Det finns inget som kopplar oss till terrorgrupper, sade en av de åtalade innan förhandlingen avslutades. Allt tyder på att det är just så, inte minst att de åtalade nu släppts fria.

Redan när männen greps i september skrev jag tre inlägg i frågan:





Bloggat: Svensson,

Kapitalism med förhinder

...du måste ta ledningen och makten

2011 blev skräckens år för världsekonomin, skriver DN.se idag. Just när du trodde att mardrömmen var över så... kom återhämtningen efter finanskrisen av sig. Jag citerar från veckotidningen Internationalens senaste ledare, Kapitalismens slut:

"Massarbetslöshet och nyfattigdom, raserade välfärdssystem och förhoppningar är idag vardag från Aten till Detroit, från Riga till Reykjavik.

Finanskrascher, skuldberg och valutakriser får även kapitalismens trognaste att darra på manschetten. Finns det alls någon framtid för kapitalismen, frågar sig borgerlighetens think tanks. Oroliga av de folkliga röster som både från Syd och i metropolernas hjärta ifrågasätter den världsordning som berikar en bråkdel, på de 99 procentens bekostnad. ”Kapitalismen närmar sig slutet”, skriver inte bara den svenska socialdemokratins anrika Tiden. Insikten om att den nuvarande ordningen befinner sig i en återvändsgränd sprider sig från världens Tahrirtorg upp i departement och styrelserum.

När växande miljontal av unga utbildade människor inte ens får tillfällighetsjobb, när ekonomisk tillväxt bara kan ske på välfärdens bekostnad och produktion övergår till destruktion – då har, med gamle Marx’ ord, de kapitalistiska ”produktionsförhållandena” blivit för trånga för ”produktivkrafterna”. Den privatkapitalistiska vinstjakten kolliderar med människornas kunnande och förmåga – med djupa kriser som följd. Kriser som kan förebåda slutet."

Ja, och är det inte ekonomisk kris så är det den accelererande ekologiska krisen som kapitalismen framkallar. Vintern - rena sommaren i år, läser jag idag.

– Det här är en konsekvens av att vårt klimat förändras. En sådan här vinter kommer inte att vara ovanlig i framtiden, tvärtom, säger Martid Hedberg, meteorolog på Klart.se.

Aldrig har koldioxidutsläppen varit större än nu. Kapitalismen driver oss mot katastrofen. Översvämningar, torka, allt värre orkaner och förödelse, brist på dricksvatten, förödelse för jordbruket, massutdöenden av växter och djur osv. Allt medan vi närmar oss den kritiska punkt då klimatet skenar och blir utanför all mänsklig kontroll och förhållandena på jorden genomgår en så drastisk förändring att det mänskliga släktet hotas av undergång.

Det är hög tid att agera för att stärka de folkliga rörelser och protester som också såg dagens ljus under revolutionsåret 2011. Kapitalismen visade upp sina tillkortakommanden, men arbetare och fattiga började resa kampens fana i arabvärlden, i flera av Europas länder och i USA. Vi är de många, vi är de 99 procent som kan ersätta kapitalismen och ta vårt öde i egna händer. Inte längre låta oss styras av en liten härskande klass utan själva ta ledningen och makten.



Bloggat: Svensson,

Tidigare inlägg idag på Röda Malmö: Stalinistisk monarki,

Stalinistisk monarki

...i tredje generationen

Den "käre ledaren" i Nordkorea begravs idag. Gråtande människomassor på de av regimen utkablade bilderna. Masshysteri och hjärntvätt. En stalinistisk monarki som nu rullar vidare i tredje generationen.

Men systemet har sett sina bästa dagar. Under ytan undermineras den absurda familjediktaturen. Ändå finns det de inom vänstern som hyllar den nordkoreanska familjelösningen. Ja, snacka om nystalinism.




tisdag 27 december 2011

Ren avrättning i Malmö

...politikernas ansvar för gäng-brottsligheten

Gårdagens mord i Malmö beskrivs som en ren avrättning. Inne i lokalen sitter ett femtontal personer och spelar kort. En av männen, en Malmöbo i 30-årsåldern, hinner inte resa sig från sin stol innan den maskerade mannen avlossar flera skott riktade mot hans buk. Han dör direkt.

Skottdramat, där en man i trettioårsåldern dödades, ägde rum i en föreningslokal på Västanforsgatan. Två personer blev lindrigt skadade och vårdas just nu på sjukhus. Samtliga är kända av polisen sedan tidigare. Ännu har ingen gripits för dådet. Det var som i en film, säger ett vittne. Skytten var maskerad som i en amerikansk film.

Det är nu inte första gången vi upplever den här typen av scener i Malmö. Det ligger nära till hands att tro att det även den här gången rör sig om en uppgörelse i gangstervärlden. Vårt söndertrasade samhälle, med ökande klassklyftor, urholkad välfärd och ren misär, skapar grogrund för de organiserade kriminella gängen.

Arbetslöshet, dåligt fungerande skolor, segregering och hopplöshet - allt detta har gjort det lättare för de maffia-liknande gängen att rekrytera unga killar. Det börjar nu bli trångt på den kriminella marknaden och därav de tilltagande uppgörelserna och skjutningarna.

Politikerna, som med sin nyliberalism, framkallat det råa och dåligt fungerande samhället, bär ett tungt ansvar för den här utvecklingen.


Bloggat: Svensson,

Den klämde Carl Bildt

...sätt focus på hans kopplingar till oljeintressen och diktatur

"Tror inte de behöver stanna så länge", skriver Jan Blomgren i SvD.se om de två dömda svenska journalisterna i Etiopien. Om Martin Schibbye och Johan Persson som nu alltså dömts till elva års fängelse för - ingenting!

Men i så fall, om de snart är ute igen, då faller den etiopiska regimens avskräckningstaktik platt till marken. Jag befarar att det snarare är han som har rätt som hävdar att efter domen är det för sent att agera. Hårdare press från svenska regeringen kunde ha fått Martin Schibbye och Johan Persson frisläppta. Det menar journalisten Lars-Erik Eklund som också suttit i etiopiskt fängelse.

Men kanske ändå att det finns en chans? Om Sverige försöker få EU eller USA att agera? Men vill Carl Bildt det? Vad är det som pågår i Ogaden-provinsen eftersom den etiopiska regimen inte vill ha insyn? Och vad har Lundin Oil för sig där? Carl Bildt satt fortfarande som styrelseledamot i företaget när det engagerade sig i Etiopien.

Vad kan få Carl Bildt att få ändan ur vagnen? Möjligtvis att det blir tillräckligt mycket protester och focus på hans egen skumma roll så att han tvingas agera. Han kläms nu mellan sina kopplingar till oljeintressena och diktaturen å ena sidan och å andra sidan en obehaglig opinion som riskerar växa.



måndag 26 december 2011

En ny värld inom räckhåll

...med tåget in i framtiden

Jorden runt på några dagar - med tåg. Det scenariot borde inte ligga så långt borta. Idag läser jag om det nya supersnabba tåget testat i Kina. Kan köra i 500. Dock betonar man att säkerheten måste gå först.

Kina har redan tåg i drift som går i hastigheter uppåt 400 km/tim. Det finns planer på en ny Orientexpressen som klarar London-Peking på två dagar. Ryssland planerar för en tunnel under Berings sund. Det skulle i så fall göra det möjligt att ta tåget från London till New York.

Ja, vilka möjligheter finns det inte för mänskligheten att utvecklas. Även inom ramarna för jordens ekosystem. Låt tågen drivas med solenergi - varje dag flödar mer energi in från rymden än vi någonsin kan göra gång på.

Aldrig mer skulle vi behöva bränna flygbränsle för att ta oss den lilla biten ner till Medelhavets sol. För att inte tala om våra tätorter här hemma där bilpendlandet drivits till vansinne. Med en utbyggd och bekväm kollektivtrafik skulle vi kunna få ett uppdaterat kommunikationssystem för person-transporter.

Vi kunde också börja avveckla de destruktiva motorvägstransporterna. Med en bättre tågtrafik kunde vi slippa mycket av lastbilstrafiken och klara oss med lättare elbilstransporter på närmare håll, från tågstationerna och ut till de lokala mottagarna.

Det är inte i första hand en teknisk fråga om vi ska kunna förverkliga ett hållbart samhälle. Tekniska möjligheter finns redan. Det är en politisk fråga. Det är kapitalismen som hindrar en omställning till förnyelsebar energi och kollektivtrafik. Kapitalismen har förvandlats till en fossil som sitter stenhårt fast i oljekletet.


God fortsättning på julen

...en riktigt röd jul

All tågtrafik i norr står stilla, läser jag i SvD.se. Fortsatt tågkaos på största trafikdagen, skriver DN.se. Vädergudarna har inte varit nådiga mot vissa delar av landet. Kaos efter stormen, rapporterar AB.se. Men få svåra olyckor i jultrafiken hittills, lyckligtvis.

Mycket fylla på juldagsnatten var det. Åtminstone på vissa håll. Polisen på Gotland rapporterar om många överförfriskade som ställt till med allehanda ofog. Rapporten på hemsidan avslutas lakoniskt: "Kanske icke den fridfulla jul man skulle kunna önska och frågan är om tomten ändå kommer till alla hem nästa jul...".

Men annars är det bra för tillfället. Och du, glöm inte, det ska komma en sommar...


Några av de senaste på Röda Malmö:







söndag 25 december 2011

Kungens klapp på huvudet

...vad vi behöver är rättvisa

...en odemokratisk rest från feodalsamhället

Det är ju så oerhört töntigt att vi har en monark som ska hålla intetsägande jultal och som hälsar till alla ensamma för att försöka framstå som snäll och fin. Självklart undviker han alla skandaler och pratar hellre om det kommande barnbarnet. När kronprinsessparets barn anländer kommer rojalismens yra att nå nya höjder.

Men det ändrar inget i sak. Monarkin är en odemokratisk rest från feodalsamhället. Det borde inte vara förenligt med ett modernt samhälle att statschefens ämbete går i arv och att statschefen är upphöjd över den lag som gäller för övriga medborgare.

Jag vänder mig bort i avsky för den här sortens "jultal". Det är inget annat än överhetens lilla klapp på huvudet för att vi ska hålla oss underdåniga. Vad vi behöver är inga "tankar" till ensamma utan åtgärder som verkligen hjälper.

Kungen talade om att barn far illa, men vi behöver inte välgörenhetssnack från överheten, vi behöver stopp för vräkningar av barnfamiljer, stopp för utförsäkringar av sjuka, stopp för fattigdomen, jobb till våra ungdomar, riktig vård av våra gamla och ett slut på de rikas utplundring av välfärdssamhället. Det kungliga apanaget borde gå till behövande barn.

Jag betackar mig för kungatal. Vi behöver rättvisa.



Bloggat: Svensson,

Det ska komma en sommar

...längtan i juletid

Mitt i julen drabbas jag av sommarlängtan. Kanske var det det vårliknande vädret här i Malmö på julafton som fick känslorna att börja spira. Ett väder som fortsätter idag. Ovan en bild jag tog vid havet vid midsommartid 2010.
Det är inte underligt att denna blomma kallas för blåeld. Vilken intensiv färg! Och så bra den står mot den röda vallmon.
Som sagt, det ska komma en sommar....


Bloggat: Annarkia, Jinge,

Mona Sahlin har rätt

...fast i grunden har hon fel

Mona Sahlin kräver att Socialdemokraterna utser nästa partiordförande i en öppen process. Hon vill skrota ”hemlighetsmakeriet runt valberedningen”, uppger Ekot i Sveriges Radio. Mot detta tycker inte jag att det finns något att invända. Ökad transparens och demokrati kan bara vara av godo.

För visst har vi sett märkligheter i processen när (s) utsett partiledare, både vad gäller valet av Mona Sahlin och Håkan Juholt. Och det har kommit surt efter. Särskilt nu när de interna motsättningarna ökat. När spiltan är tom bits hästarna.

Men om Mona Sahlin tror sig kunna råda bot på socialdemokraternas kris med så enkla medel som en öppen process för partiledarval - då hugger hon i sten. S-partiets problem är av betydligt mer djupgående karaktär.

Socialdemokraterna byggde sin ställning på en stark och välorganiserad arbetarrörelse och ett reformarbete för välfärd och minskade klyftor i samhället. När man så själv har skjutit detta i sank så är det inte så underligt att förtroendet för partiet också har förflyktigats.

Det handlar inte om någon liten förskjutning i politiken. Det rör sig om vild fanflykt, en politisk reträtt och ideologisk förflackning. Man skrotade sin främsta reform, ATP-reformen, och gjorde istället pensionerna beroende av börsutvecklingen. Man gav sig på både a-kassa och sjukförsäkring. Man avreglerade, bolagiserade, skar ner och privatiserade.

Socialdemokraternas väljare har varit tåliga. De har tagit emot mycket skit. Vissa har protesterat. Andra har gett upp. Den långsiktiga effekten av partiets kursändring har blivit att socialdemokraterna öppnat upp för de nya moderaterna, för den borgerliga alliansen och för rasisterna i Sverigedemokraterna.

De signaler partiet skickat ut, via sin egen reträtt, är att en politik för jämlikhet och välfärd inte duger, nu måste vi istället sätta vår tillit till den kapitalism som vi ändå inte kan bekämpa. Så har man lämnat fältet mer eller mindre fritt för andra förklaringar och lösningar, framför allt nyliberala lösningar och rasistiska förklaringar.

Den som bekymrar sig för arbetarklassens ställning i samhället borde inrikta sig på att reorganisera arbetarrörelsen och bygga upp en anti-kapitalistisk motpol. Något som jag inte tror att varken Mona Sahlin eller Håkan Juholt är kapabla till.


lördag 24 december 2011

Happy Christmas

John Lennon och Yoko Ono:
Happy Christmas (War Is Over)


Happy X-mas (War Is Over) är en jul- och fredssång inspelad i New York 1971 när Vietnam-kriget pågick som värst. Barnen som sjunger i bakgrunden är Harlem Community Choir. En protestsång mot kriget. En sång som är lika aktuell idag när kriget i Afghanistan rullar vidare och människor skjuts på gatorna i Syrien.

Sången finns i åtskilliga versioner. En av de mest kända är Melissa Etheridges. Den kan du lyssna på här. En svensk text finns också, skriven av Py Bäckman. Här en länk till Tommy Körbergs och Sissel Kyrkjebös inspelning.

Melodin till sången kommer från en gammal amerikansk folkvisa som spelats in med titeln Stewball av Peter, Paul and Mary. Lyssna på den här. Låten spelades också in av engelska bandet The Hollies 1966. Deras version här.










fredag 23 december 2011

Kapitalismens slut

...och den mänskliga historiens verkliga början

Året går mot sitt slut, liksom kapitalismens korta klang- och jubeltid. Borta är sedan länge den nyliberala triumfalismen efter Murens fall och Sovjetunionens upplösning med vad som kallades ”historiens slut”, en evighet bort. Massarbetslöshet och nyfattigdom, raserade välfärdssystem och förhoppningar är idag vardag från Aten till Detroit, från Riga till Reykjavik.

Finanskrascher, skuldberg och valutakriser får även kapitalismens trognaste att darra på manschetten. Finns det alls någon framtid för kapitalismen, frågar sig borgerlighetens think tanks. Oroliga av de folkliga röster som både från Syd och i metropolernas hjärta ifrågasätter den världsordning som berikar en bråkdel, på de 99 procentens bekostnad. ”Kapitalismen närmar sig slutet”, skriver inte bara den svenska socialdemokratins anrika Tiden. Insikten om att den nuvarande ordningen befinner sig i en återvändsgränd sprider sig från världens Tahrirtorg upp i departement och styrelserum.

När växande miljontal av unga utbildade människor inte ens får tillfällighetsjobb, när ekonomisk tillväxt bara kan ske på välfärdens bekostnad och produktion övergår till destruktion – då har, med gamle Marx’ ord, de kapitalistiska ”produktionsförhållandena” blivit för trånga för ”produktivkrafterna”. Den privatkapitalistiska vinstjakten kolliderar med människornas kunnande och förmåga – med djupa kriser som följd. Kriser som kan förebåda slutet.

Men slut är relativa – och har sällan något att göra med sagornas ”slutet gott, allting gott.” Den så kallade laissez-faire (låt gå)–kapitalismens slut på 1870-talet förebådade monopolens, trusternas och imperialismens blodiga epok med första världskrigets ragnarök. Mellankrigstidens heta börskapitalism slutade i kraschen på Wall Street, 30-talsdepressionen och det nya världskriget. Den reglerade välfärdskapitalismens gyllene efterkrigstid nådde vägs ände under 1980-talet men gavs konstgjord kreditandning fram till 2000-talets finanskollapser.

Kapitalismens tidigare slut tog en ände med förskräckelse – och ofantliga offer. Så måste det inte bli. Om tillräckligt många människor förenar sina insikter – och sin förmåga att skapa ett mänskligt samhälle bortom kapitalismens vinsttyranni, byggt på samarbete, ansvar och jämlika villkor. I viss mening är insatserna denna gång långt större än tidigare. Den globaliserade världsekonomin har flätat samman människors aktiviteter, teknologier och försörjningssystem tätare. Klimat- och överlevnadsfrågorna påverkar alla. Fallet kan bli djupare – och fler drabbas.

Men det betyder också att fler människor är beroende av varandra, samverkar – och inser att vi delar varandras öde. Häri ligger en reservoar av möjligheter att låta kapitalismens slut öppna vägen, inte för barbariet utan för den mänskliga historiens verkliga början.

Ursprungligen ledare i veckotidningen Internationalen vecka 51/2011



Nystalinismen

...nya tider, gamla myter

Kommunistiska Partiets ordförande Anders Carlsson skriver en ideologiskt vägledande artikel på partiets hemsida med anledning av att det är 20 år sen Sovjetunionens fall. Förvisso innehåller artikeln en del riktiga iakttagelser, särskilt från Sovjets sista årtionden, men på det hela taget innebär den ett försök att bärga över det stalinistiska tankegodset i en ny tids förutsättningar. Förvisso något mera lågmält än tidigare, kanske lite urskuldande - men jag menar att man likväl kan tala om nystalinism.

Carlsson menar att Stalin gjorde en del misstag, men att han i stort var en politiskt schysst person. Visserligen strök hundratusentals med, men framstegen i Sovjet var Stalins förtjänst. Egentligen ville Stalin väl, var medveten om det ”demokratiska underskottet” och ville ha demokrati, men blev motarbetad av byråkratin, menar Carlsson. Vad Carlsson stoppar under mattan är att det ”demokratiska underskottet” främst var ett resultat av Stalinfalangens undertryckande av all opposition, inte minst inom det egna kommunistiska partiet.

Lenin och Trotsky var den ryska revolutionens två främsta ledare och inspiratörer (till skillnad från Stalin som först inte förstod revolutionens möjligheter). Både Lenin och Trotsky såg den ryska revolutionen som en tändande gnista för världsrevolutionen. Det efterblivna Ryssland skulle inte ensamt kunna förverkliga de socialistiska drömmarna. Dessa socialistiska revolutionärer var helt främmande för tanken på ”socialism i ett enda land”. Vilket inte var detsamma som att man skulle förespråka kapitulation om revolutionen inte lyckades i resten av Europa just då.

Men Anders Carlsson gör sig till tolk för just denna gamla stalinistiska myt om ”kapitulation”. Men då blir det också genast svårare att förklara skiljelinjerna mellan Stalin och den vänsteropposition som uppstod i bolsjevikpartiet. För denna vänsteroppositions krav var just att påskynda omvandlingen av produktionssystemet, att genomföra kollektivisering av det efterblivna jordbruket och massiva satsningar på industrialisering. Medan Stalin motsatte sig detta. Stalin fick också kritik för att hans utrikespolitik ledde till massmord på kommunister i Kina eftersom han förspråkade tillit till högern i Koumintang, en avspegling av Stalins låga tilltro till revolutionen.

Till sist blev situationen ohållbar för Stalin-falangen. Då genomförde man en tvångskollektivisering med brutala medel och en byråkratisk femårsplan. Samtidigt gick man till storms mot all opposition och skruvade under trettiotalets gång upp den totalitära diktaturen till ständigt nya höjder. Fejkade skådeprocesser och avrättningar av hundratusentals kommunister. Hela Lenins gamla revolutionsgarde utraderades.

Det var inte bara den ärvda tsaristiska byråkratin och frånvaron av demokratiska traditioner i det förrevolutionära Ryssland som förklarar svårigheterna för det socialistiska bygget i Sovjetunionen. Min uppfattning är att det huvudsakliga hindret var den stalinistiska diktaturen och den nya stalinistiska byråkratin.

Denna tog nämligen död på det sista av levande demokrati och inflytande från revolutionens arbetarråd, liksom på resterna av den interna partidemokratin. I praktiken styrde Stalins partifalang med hjälp av greppet över statsapparaten, propagandaresurserna, militären och inte minst säkerhetspolisen.

När det gick överstyr och kritiken hotade att sprida sig gjorde Stalin självkritik eller skyllde på sina underhuggare. Så skedde vid tvångskollektiviseringen (”Yrsel av framgångarna”, sa Stalin) och efter massavrättningarna då Stalin vid partikongressen 1939 blev tvungen att ställa sig kritisk till excesserna (men de upphörde aldrig så länge han levde, fortsatte bara i andra former).

Här är Stalins ord från den partikongressen: "Det kan inte påstås att rensningen genomfördes utan allvarliga fel. Tyvärr visade det sig att det förekom flera fel än vad man kunde ha väntat. Utan tvivel får vi avstå från metoden att genomföra rensning i massomfattning. Men rensningen 1933-36 var likväl ofrånkomlig, och i huvudsak gav den positiva resultat" (Verksamhetsberättelse från 18:e kongressen).

Det här säger mannen efter att hundratusentals arkebuserats, torterats och skickats till Gulag. I ett sådant system kan det inte finnas någon form av arbetarkontroll. Utfall mot byråkrater från potentater uppifrån i byråkratin blir bara till tomma ord eller ägnade att slå blå dunster i ögonen på vanligt folk. All verklig öppen kritik och kontroll underifrån försvinner. Istället gynnas rövslickeri och konspirationer eftersom det blir de enda återstående möjligheterna.

Självklart fanns det ett oerhört behov av att lätta på trycket efter Stalins död. Men tövädret blev korvarigt, varje ansats till verklig yttrandefrihet och demokrati blev ett hot mot den härskande byråkratin. Visst kunde arbetarna få en och annan reform, men bara om de visste sin plats och lät byråkraterna behålla sina privilegier.

Kraften och förhoppningarna som frigjorts av Oktoberrevolutionen 1917 varade länge - genom inbördeskrig, utländska interventioner, stalinistisk terror och världskrig. Men det stalinistiska systemet urholkade och malde ner massornas entusiasm.

När de inre och yttre påfrestningarna ökade fanns till sist inga som kunde försvara systemet. Arbetarna var apatiska och hade förlorat sin tilltro, byråkraterna försökte sno åt sig så mycket de kunde när det brakade ihop. Så besannades Lenins och Trotskys ord om att revolutionen måste vara internationell om socialismen ska kunna byggas. Men utan det stalinistiska systemet hade säkert Sovjetunionen kunnat leva längre och kanske räddats av världsrevolutionen.

Det är synd att KP biter sig fast i de gamla stalinistiska myterna och föreställningarna. Det blir ett hinder för KP att utvecklas till en del i en ny anti-kapitalistisk vänster i vårt land. På andra håll i våra grannländer och ute i Europa har stalinistiska och maoistiska partier kunnat frigöra sig från sådan gammal skit.

Tänk om bolsjevikerna i den nygrundade Sovjetrepubliken lyssnat till orden från Lenins "testamente": "Efter att ha blivit generalsekreterare har kamrat Stalin i sin hand koncentrerat en gränslös makt, och jag är inte säker på att han alltid kommer att kunna bruka denna makt tillräckligt varsamt.... Stalin är alltför grov, och denna brist, som är fullt tolerabel i vår mitt och i relationerna mellan oss kommunister, kan inte tolereras hos en generalsekreterare. Därför föreslår jag kamraterna att överväga ett sätt att förflytta Stalin från denna post och till den utse en annan person, som är överlägsen kamrat Stalin bara i ett avseende, nämligen att han är tolerantare, lojalare, hövligare och mer uppmärksam mot kamraterna, mindre nyckfull osv".



torsdag 22 december 2011

KP hyllar nordkoreansk familjelösning

...totalitära diktaturens dåliga förklädnad

Ledaren i Kommunistiska Partiets tidning Proletären hyllar det nordkoreanska ledarskapet, vilket man nog är tämligen ensamma om på vänsterkanten. Ledarskribenten är väl medveten om att det inte är så lätt att försvara den kommunistiska monarkin i Nordkorea, men gör ändå ett försök:

”Kim Jong Il efterträdde sin far Kim Il Sung 1994, men inte som president, den posten är för alltid knuten till landsfadern Kim Il Sung och finns inte längre som verksam funktion, utan som frontfigur för landets ledarskap. För kommunister världen över var successionsordningen stötande och svår att acceptera. Men bortom de principiella invändningarna fanns rationalitet i den. Det nordkoreanska ledarskapet ville i god tid försäkra sig mot de destruktiva maktstrider som uppstod i Sovjet och Kina efter Stalin respektive Mao, ville garantera stabilitet i ledarskapet efter den legendariske Kim Il Sung, vilket gav den i Asien alls inte ovanliga familjelösningen.”

”Familjelösningen”? Var finns förebilderna? Skulle vara intressant att få veta. Helt omedvetet avslöjar ledarskribenten ett svart hål i partiets tankevärld. Den legendariske ledaren går bort – då finns naturligtvis ett överhängande hot om ”destruktiva maktstrider”. Varför då? Ja, där lämnas vi utan vägledning från KP.

Det som inte sägs, och inte kan sägas, är att människorna inte anses kapabla att styra sig själva. Finns inte den mäktige "rorsmannen" till hands så blir det skeppsbrott direkt. ”Successionen är ett resultat av beslut i brett ledarskap”, skriver Proletären. ”Brett” är ju ett relativt begrepp. Här får det rent komiska dimensioner.

De högsta byråkraterna inom den styrande politiska eliten har beslutat sig för denna lösning eftersom de tror att detta ska skänka deras styre ”stabilitet”. Proletären kallar det ”brett ledarskap”. Jag kallar det totalitär diktatur. Därför att det är bara i en totalitär diktatur som det krävs sådana här ”familjelösningar”.


Rockin´ Around The Christmas Tree

Brenda Lee: Rockin´Around The Christmas Tree


Rockabilly-, pop- och countrysångerskan Brenda Lee hade sina storhetsår i början av 60-talet. År 1958 hade hon en hit med Rockin´Around The Christmas Tree. Här kan du höra henne även i en annan jul-låt, Jingle Bell Rock.
Här en länk också till hennes version av Jambalaya. Bäst gillar jag henne sjunga Hound Dog som barn.

SvD SvD2 DN DN2 DN3 AB AB2 SkD Intressant Bloggar om jul, musik, rock and roll, pop, kultur, samhälle, rock,

Andra inlägg på Röda Malmö om Rock and roll och Christmas Rock.

Syna Carl Bildt i sömmarna

...vilken roll spelar han i Etiopien?

Om det inte varit för journalister som Martin Schibbye och Johan Persson hade omvärlden inte uppmärksammat vår kamp. Det skriver den etiopiske dissidenten Mesfin Negash, som själv beskyllts för terrorism.

Att de två svenskarna i Etiopien dömts för "terrorism" är ett politiskt övergrepp. Martin Schibbye och Johan Persson har bara gjort sin journalistiska plikt att undersöka förhållandena i provinsen Ogaden när det gäller mänskliga rättigheter.

Hur förhåller det sig med Carl Bildt? Om Africa Oil hade rent mjöl i påsen skulle svenskarna aldrig fängslats. Och varför ville Bildt inte att EU skulle uttala sitt stöd åt svenskarna? Vi minns att Carl Bildt stödde apartheidregimen i Sydafrika.

Reportrar utan gränser: Stöd Johan och Martin i Etiopien

Åsa Linderborg: Avgå, Carl Bildt!





Sparka ut Carema!

...tvinga makthavarna att ta ansvar för vården

Carema uppmanar anställda att tävla om hur mycket de kan spara in på de äldres mat, inkontinenshjälpmedel och förbrukningsartiklar – samtidigt som den fasta kostnaden redan ligger under det normala. "Caremaspelet" lär anställda att spara.

Vem blir längre förvånad? Skandalerna inom vård och skola avlöser varandra i högerns Sverige. Människovärdet står lågt i kurs, allt focus på att profitera på vanvård och försämrad undervisning. Igår kunde vi läsa att det finns ett utbrett missnöje med äldrevården. Dålig bemanning, undernärda åldringar och avstängda trygghetslarm. Varannan dag slår någon person i Sverige larm till Socialstyrelsen om missförhållanden inom äldreomsorgen.

Det är "våra" politiker i regering, landsting och kommuner som möjliggör eländet. Dags för folkliga protester som tvingar makthavarna att ta ansvar för vården av våra gamla. Driv ut Carema och andra bolag ur kommunerna och landstingen! Sätt stopp för lagar som vill påtvinga kommunerna vanvården!

Det saknas heller inte pengar för en bra vård, omsorg och skola. Aldrig har vårt land varit så rikt, aldrig har de välbärgade haft mera pengar, aldrig har så många miljarder runnit från skattebetalarna ner i fickorna på privata skojare.


Bloggat: Svensson, Svensson2,

onsdag 21 december 2011

Santa Claus is Coming To Town

Bruce Springsteen: Santa Claus is Coming To Town


Originalversionen gjordes 1935 av Tommy Dorsey och hans orkester. Lyssna på den här. Lyssna också på ett antal andra inspelning av Santa Claus is Coming To Town: The Crystals, Jackson 5, Alice Cooper och Mariah Carey. Låten finns också på svenska, Tomten kommer snart, med Jerry Williams.

SvD DN DN2 AB SkD Svt Intressant Bloggar om jul, musik, kultur, samhälle, pop, rock,

Rock and roll på Röda Malmö. Och mera Christmas Rock.

Fackeltåg för Gaza

...vi glömmer aldrig Gaza

Palestina-nätverket i Malmö arrangerar fackeltåg för Gaza

27 dec kl 18

Gustav Adolfs torg


Se Tears of Gaza på Youtube